Etiopiska löparundrets mörka hemlighet
När Abebe Bikila sprang hem maratonvinsten barfota i OS i Rom 1960 öppnade han världens ögon för Etiopien. Han öppnade också många etiopiers ögon för en väg ut ur fattigdomen. Men den vägen är lång och snårig. Den som vill komma någonvart i den etiopiska löparvärlden offrar nästan alltid sin skolgång och sina familjerelationer – och därmed sin framtid om de inte lyckas nå världseliten. För tjejer är vägen även kantad av sexuellt utnyttjande. Det här är en berättelse om hur lätt det är att utnyttja fattiga människor som har en dröm. Men det är också berättelsen om ett projekt som vill hjälpa unga kvinnor att uppfylla sina drömmar: The Yaya Girls Running Program.
I ett snabbt och jämnt tempo springer de runt 400-metersbanan med samma intensitet och målmedvetenhet som kapplöpningshästar. Jämna andetag den knappa sekund det tar dem att passera mig. Nattens skyfall har färgat det ljust terrakottafärgade gruset något mörkare och luften är krispig, men höjden gör att minsta lilla backe får mig att kippa efter andan.
En halvtimme utanför Etiopiens huvudstad Addis Abeba ligger Yaya Village på 2 700 meters höjd. Dimhöljda berg omringar dalen. Hit kommer några av de största löparna från hela världen för att träna på den etiopiska stjärnan Haile Gebrselassies träningsanläggning. Längre ner mot skogen i ett rosamålat plåthus, som ligger en bit bort från hotellanläggningen, bor fem tjejer – The Yaya Girls.
En av dem är Banchi Desalegn. Hon är 23 år. Iklädd rutiga byxor och en grå tröja med guldtext och blommor i alla möjliga färger sitter hon framför mig. Hon har inte samma blick som när jag ser henne springa varv efter varv på den lutande löparbanan. Eller som när hon hoppar upp på boxen i gymmet med en fot i taget och en skivstång på axlarna till hip hop-skränet från högtalarna. Eller som när hon om kvällarna serverar mig min wat doro med injera – kycklinggryta med ett traditionellt, pannkaksliknande bröd.
När Banchi Desalegn var i tioårsåldern såg hon de etiopiska löparna på TV. Då och där bestämde hon sig – hon skulle bli en av dem. Men vägen från fattigdom till berömmelse är lång och snårig. Inte bara stenhård träning krävs, de som vill komma någonvart i den etiopiska löparvärlden offrar sin framtid, sin utbildning och inte sällan sina familjerelationer. Därmed offrar de sina möjligheter att på andra sätt stå stadigt om löparkarriären skulle gå i stöpet. Och för tjejer är vägen ofta kantad av sexuellt utnyttjande av tränare, managers och manliga löparkollegor.
|
|
|||
Vill du läsa hela den här artikeln? |
|||
|
Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 2 2014. |
|||
|
