Första 10-mila veckan #ultra
Inför TEC sprang jag jäkligt smart, men inte så mycket. Det var sällan milen rullade iväg över 10 mil på en vecka. Om ens en vecka. Jag vet inte- är så dålig på att regga träningen. Skulle gjort det i år men har redan slarvat.
Nu har jag ett lite tuffare mål i sikte och har inte alls tränat som jag tänkt. Jadijada så är det alltid men fram till 16 dagar före loppet ska jag göra mitt bästa. Jag siktar på tre stycken 10 mila veckor med ett tufft riktigt långt pass varje vecka. Det passet ska gärna vara med lite trötta ben för att få riktig effekt.
Den här veckan är jag riktigt nöjd med träningen. Inte med dagens pass direkt men 101 km klockar jag upp!
I måndags sprang jag ett snabbare distanspass på 10 km på 49 minuter. Benen kände helt klart av fjällmaraton men inte alls så mycket som om jag sprungit fort.
I tisdags joggade jag 4 km med min syster och sen körde jag lite styrka. Lite lite styrka kanske.
i onsdags sprang jag 12 km på Blanktjärnsrundan som är kuperad och rotig och lite teknisk på sina ställen. Min högerfot som jag stukade 2010 var lite sur och min smaschade lilltå var sur den med men bra känsla ändå. Hallå- jag var ute i fjällen- då är det alltid bra!
Torsdag sprang jag så de där 6 milen före frukost och det var ett starkt pass med en del backar i. Jättenöjd. Kändes finfint i benen när jag stannade- inte alls stum trots asfalt så jättenöjd.
Sen tvärvilade jag fredag och lördag med bara lite rörlighetsträning. Hade inte barnvakt och det är viktigt att låta kroppen vila och sova efter såna ansträngningar som ett ultralångpass är. Både muskler, senor och ligament för att inte tala om det endokrina systemet tar stryk. Fast jag kände verkligen ingenting..
Idag var det så dags för lite kuperad snabbare terräng- Ursvik förstås. Sämsta tiden på dagen för mig är runt 11. Har svårt att äta mycket frukost, det är ofta varmt och jag är helt enkelt inte på G då. Segt som kola i benen och det är inga problem men jag drog ned 20 km till 14 km och fokuserade på att ha roligt, tassa, trycka på i uppförsbackarna och avsluta starkt.
Såg lite vildhallon och klev ut i grönskan och fullkomligt flög tillbaka ut på spåret efter att en väsande huggorm ville ha busken ifred! Fine by me pal!
Det är mycket logistik och planering runt en 100 miles. Supporten man har är lika viktig som träningen. Jag har inte en sportkeps att klara sub 20 om inte allt funkar vid sidan om. Och jag är så evinnerligt tacksam för mina fina vänner. Förutom att N viger hela helgen åt att supporta mig har bästa Annika varit eld och lågor och har fixat boende till mig och N. En ”pacer” som springer med under delar av loppet är också väldigt bra att ha. Om de själva förstår hur det är efter cirka 11 mil är det kalas och heter de Mia Thomsen är det nästan för bra för att vara sant men det är sant- TACK Mia. Det är ju hennes ”fel” att jag började med ultra så det här är ju smällar hon får ta- kan man tycka :).
SÅ med mindre än fem veckor kvar så känns det..stabilt.
Nu kastar jag mig in i en helt fullspäckad höst på jobbet med start imorgon!
Hoppas du haft en fin helg!
D
Hemmakontoret
