Drömmer om läger…

Som vanligt på lördagar var det i morse tidig uppstigning och avresa till Bosön. Mycket trevlig bilresa både till och från Lidingö med som Näsvik utryckte det ”tre snygga grabbar och en halvful tjej” inmosade i min lilla röda bil. Som musik poppade vi Åsa Lundströms gamla brända skiva från 2007 med härliga låtar som ”Cara Mia”, ”Sjumilakliv” och ”En riktig schlager” (med Markoolio och Linda Bengtzing). Näsvik var överlycklig över musikvalet, Nils och Lelle försökte hålla för öronen och jag ifrågasatte skarpt min vänskap med Åsa samtidigt som jag inte kunde låta bli att låta min stämma bli ett med Davids och CD-skivans sköna sång. Jag menar, visst, jag älskar Åsa och hon är en fantastisk triathlet men hennes musiksmak -07 var under all kritik. 

En parentes. Varför åker jag runt med Åsa Lundströms skiva i CD-spelaren? Jo det ska jag berätta, att augusti 2007 var jag på väg till Stockholm för att testa tävla min första triathlon i Åkersberga och Åsa skulle på Les Mills-konvent i samma stad. Jag körde bil och plockade upp henne i Västerås och självklart skulle vi ha musik, så hon tog med sin CD-väska med endast brända skivor. När vi var framme glömde hon det i bilden och CD-väskan med alla gamla godingar har legat i Polon sedan dess. Jag ska inte heller sticka under stolen med att jag lyssnat på skivan ”På väg till Borlänge och Kupolen med syster” flera gånger och tyckt att den var svängig.

Vi slirade förbi Eriksdalsbadet och skulle köra lite lätt teknik/glid och lek på simningen. Lelle simcoach satte upp ett alldeles förträffligt program med mycket av min favoritgren- skovel. Fokus var att hitta grepp och gliiid i en avslappnad simning. Och jag tror jag hittade det! Fantastisk känsla!

Så här kul har vi på våra träningar när vi kollar teknik (förutom Zoolander som står och ser sträng ut på kanten):

(För de som inte har Flash, är detta länken)

 

---

Bloggar för sällan! Känner att det bara bubblar inom mig för att dela med mig av allt. Här kommer ett axplock…

Efter ytterligare ett besök på Acccess Rehab där Andreas knäckte mig rejält kunde jag plötsligt både vrida på huvudet OCH börja använda mitt vänstra ben igen. Vet inte om det var Andreas magiska händer eller om jag vilat mig i form men jag kan faktiskt använda hela benet nu när jag springer, cyklar och simmar. Känns helt fantastiskt! Ska faktiskt till Access Rehab idag igen för att ta en extra koll och se hur vi kan undvika problemet baksida och rumpa i fortsättningen. Blir spännande och se vad experterna kommit fram till.

Har varit med och arrangerat Fastrun igen i bitande kyla. Bara att dyka upp om ni är sugna på att springa 5 km på torsdag. Samling kl 19 utanför Sjöhistoriska. Info finns här.

MEN viktigast av allt. Det är KUL att träna igen! Och formen är på G upp igen efter liten svacka med sliten kropp och knopp. Fick frågan vad som inspirerar mig och vad som får mig att fortsätta satsa av SCT-klubbkamrat Krister som skriver på  triathlonbloggen ”Triathlongubben”. Intervjun kan ni läsa här.  Gubben skriver såhär om mig: ”En glad dalkulla med ett sjuhelvetes jävlaranamma!”. Läs och låt er inspireras om hur jag gör för att motivera mig till tidiga morgonträningar och vad som driver mig vidare under deppiga perioder.

Det är bra att tänka efter lite då och då. Vad ÄR det som driver en egentligen? Kom på att det är många parametrar som samverkar och det hela fallerar inte bara för att man tar bort en av dem. Drivkraften är för stor för det.

Helgerna ger alltid en träningsboost. Morgonträningarna på Bosön med vänner är så pass roliga att det LÄTT är värt att offra sovmorgonen för ganska mycket syra i benen.

Igår var jag ute på en långkörare och fick följa med boysen Nelker, Jonas och Törn. Garvade röven av mig ända till benen tog slut. De stackars grabbarna fick turas om att släpa runt mig på turen och vi började frysa mer och mer för varje timme som gick. Efter 4 timmar tyckte jag att jag var klar och stack med blåfrusna fötter ut på säsongens första off-bike-löp. HELVETE vad jobbigt det var. Minns inte att det var så jobbigt förra våren? Efter 3 km hade fötterna tinat och jag märkte att jag ändå höll ganska bra fart trots att benen bara skrek SLUTA!!! 4:55 min/km blev snittet och jag är nöjd med första brickpasset 2013. Det ska ju bara bli bättre-lättare-snabbare nu:).

Lite mat och så var jag redo för simning. 40*50 VO2max stod på schemat och jag maskade rejält. Man kan inte orka vara snabb jämnt och ständigt.

Ser fram emot nästa helg, då ska jag cykla utan att bonka och springa som en gud (och kanske simma snabbt).

 

 

Det växter mountainbikes i dikeskanten, är det ett vårtecken?

Triathletens svar på fikapaus-Vitargobars och lite sportdryck vid vägkanten. Mikael Nelker tar sig på kuken och tar en kaka till.

Så här ”fin” blir man när man ligger bakom i fyratimmar och cyklar i slask och plask.

---

Efter en tung vecka känslomässigt men lätt vecka träningsmässigt är jag nu redo för nästa block träning.

Går du in i en period med mycket mängd, hårdare cykling och till och md lite off-bike-löpning. Ska bli kul att testa kroppen och se hur den svarar. Hoppas på underverk, snabba och starka ben och smärtfri baksida.

Helgen har varit gått fort som vanligt. Hade en träningsfri dag i fredags och då kan man tro att man ska vakna utvilad på lördag morgon. ICKE. När klockan ringde 6:45 kändes det som någon klubbat mig i huvudet ett par gånger. Kan man bli bakis på sin sambos AW-andedräkt?

Drog till Bosön i min proppfulla Polo. Härligt att kunna träna med finaste vännerna en lördagmorgon! Inte varje dag man får träna med TV-kändisen Mikey Mike Sahlberg. Synd bara att Lisa Nordén satt ivägen när SVT gjorde sitt repotage om en cyklande Micke;).

Efter lite hopp och skutt var det dags för 10*200 meter med start 2:30. Jävlilngt lång start kan man tycka men syftet är att ge allt på 200-ingen och då behövs lång vila. Finns inget värre än att springa 200 meter allt vad man har och sedan stanna upp. Känns som alla organ vrider sig i kroppen och själva syran kommer liksom efter man sprungit. Otäck känsla men ändå så tillfredställande. Hatkärlek!

Fick fint stöd under intervallerna då SCT hade temadag på Bosön och stod och hejade på oss under de sista intevallerna. Fick även lite feedback på mitt löpsteg efter avslutade intervaller. Jag klampar som en elefant. Det hörs långa vägar när jag är på väg.

Försöker springa med lätta steg men det klampar ALLTID! Kan inte få till det med ljudlösa steg. Kan det vara för att jag har så stela vrister eller springer jag med helt åt fanders teknik? För mig hjälper det INTE att höra att jag klampar som kritik? Vet nämligen inte vad jag ska göra med den informationen. Var i steget gör jag fel? Det behöver jag ta reda på. Blir filmkamera på lördag.

Sedan var det dags för lite tekniksimning på Eriksdalsbadet där vi dominerade en hel bana. Plötsligt händer det! Inga bröstsimmare så långt ögat kunde nå (på vår bana).

Fotograferades med Gunnar Eld på eftermiddagen. 2 timmar photoshoot i bara löpkläder var KALLT men det var det värt. Sinnesjukt fina bilder blev det och han kan det där Gunnar. Ser utt som jag är inklippt i ett vykort! Kommer bli fint på min hemsida framöver…

Igår körde jag ett lätt MTB-pass i skogen i finaste solskensväder. 2,5 timmar klarade jag sedan var mina fötter helt utan känsel.

Eftersom SCTs klubbträning var inställd och badet stängt pga tävling fick jag istället chans att gå på bio med min kära. Django-unchained såg vi och har du inte sett den. GÅ OCH SE DEN! Film i bästa Tarantino-hämnd-style. Nu vill jag också bli prisjägare.

Blåfrusen om fötterna men varm i övrigt, tack vare mina Fusion Hot kläder. Bra grejer.

 Om ni inte sett den- Se den! Coolare film får man leta efter. Kärlek, hämnd, vänskap, viktigt budskap/information och en hel del splatter. Me like.

 

 

---

Inte nog med att baksidan fortfarande ömmar och irriterar, det har varit rejält tungt att träna den här veckan. 

Man fattar knappt själv hur mycket privata saker påverkar ens träning. Är det tungt i hjärtat går det tungt på träning. Även om kroppen vill ut och köra, svettas och andas frisk luft vill huvudet absolut inte. Jag vill bara sova, grina och vänta tills det blir sommar.  

Min älskade vovve försvann från jordelivet i onsdagsmorse. Saknaden är fruktansvärd. Så många pass han har stöttat, puschat och hängivet följt med på. Nu är han borta och inget kommer någonsin vara sig likt i Norhyttan. Min fina hund. Han har det bra nu. Har inte ont mer och kan springa obehindrat efter fåglarna igen. Han har inte varit en hund för mig. Han har varit min bror och min allra bästa vän.

Jag har vetat det länge, att han är gammal och trött. Mamma ville vänta till efter jag tävlat i Kalmar i somras men när tävlingen varit, började han pigga på sig igen. I måndags fyllde han 13 år. 13 fina år har vi haft. 

Som om inte det vore nog är finaste och bästa mormor riktigt dålig. Tampas med döden varenda dag.  Kommer sakna henne…tuffare kvinna får man leta efter. Klagar aldrig och är jämt glad. Hur jävligt det än är. och hon är en envis rackare. Underbara mormor. 

Träningen går helt ok men all sorg suger energi från kroppen och inget är speciellt kul. Vet att det blir bra snart och det är ju trots allt såhär livet är. Det formar en. Men usch vad jag saknar chip.

🙁

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.

Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder:

Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!”

---

Hej hopp!

På onsdag (den 6 mars) är det dags för triathlonkväll på Cykelcity i Stockholm (Folkungagatan 126).

Från kl 18 kan ni komma och hänga med mig och Pontus Lindberg, shoppa billiga cykel- och triathlonprylar, fråga ut Mackan om Bikefit (han är precis hemkommen från ytterligare en bikefitutbildning), fika och sist men inte minst lyssna på Fredrik Eriksson som ska prata om triathloninriktad cykelträning. Och tro mig, den här killen vet vad har snackar om. Kommer att vara se- och hörvärt så kom i tid!

Hoppas på folkstormning till Cykelcitys butik! Alla får komma och det är GRATIS!

 

 

---