Det är 2015 nu. I en artikel i DN från början av januari rapporteras att 7 av 10 arbetsmiljöombud fortfarande menar att stress och hög arbetsbelastning är den viktigaste frågan att lösa. Mest utsatta verkar konsulter och de inom finansiella sektorn vara samt inom IT och telekombranschen.

Situationen är alltså värre än någonsin och sprider sig. Man menar att arbetet med arbetsmiljön minskar vilket strider mot lagen. Arbetsmiljöverkets siffror visar att sex av 10 företag inte arbetar aktivt mot stress. Samtidigt visar sig chefsproblem vara det näst största problemet med arbetsmiljön efter stress och arbetsbelastning.

Man kan ju tappa hakan för mindre.

Trots att man belyst de här frågorna så länge och de verkligen är ”i ropet” så växer de.

Jag tror att många företag angriper dem på fel sätt. Det säger en del att ledarskapsproblem rapporteras som ett stort problem också för den psykosociala hälsan på arbetsplatsen är mycket beroende av ett hälsosamt ledarskap.

Jag tror många köper sig kortsiktiga lösningar i form av aktiviteter som mindfulnesskurser, yoga och annat. Men om det inte arbetas med en strategi för att låta medarbetare få arbeta hållbart så spelar det ingen roll om man sitter och är närvarande flera gånger om dagen. Det hjälper, visst. Men lösningen på problemet ligger inte i en köpt friskvårdstjänst utan i hur arbetet organiseras men än mer hur ledare leder. Att vara en chef som leder hälsosamt i vår tid, det är en enorm utmaning.

Jag tror också att lösningen på att få till ett hållbart och hälsosamt arbetsklimat ofta kräver långsiktiga investeringar som i ett första steg lätt uppfattas kosta pengar. Men de är just investeringar om de i slutändan gör att medarbetare håller och inte blir sjukskrivna ellr är så utarbetade så de kognitivt och eller fysiskt inte utför sitt arbete optimalt.

Den psykosociala ohälsan är förstås inte bara ett problem som uppstår på jobbet. Det har många med sig in genom dörren och där kanske det späs på i takt med att passerkortet dras.

Min vision och sätt att tänka är att arbetet ska vara en fristad. Med all den teknologi och all den kunskap som många av oss har så borde vi banne mig kunna tänka långsiktigt och våga satsa på att utforma vår arbetsmiljö hållbar, flexibel och inspirerande. Vi borde inse att vi måste rusta och utbilda chefer och ledare i att hållbara medarbetare= lönsamma och lojala varumärkesbärare.

Det vore så kul att höra från någon som arbetar någonstans där de här bitarna är på plats!

---

Jag tror vi börjar med veckans 5-lista också som kompis till #måndagspepp och #fredagsgottis och #veckansinnehållsförteckningsutredning

Den här veckan blir det ett tips på fem övningar/fokusområden som är riktigt bra för oss löpare och torde vara en del av träningen!

1) Squats- i alla former. Med vikt, med hopp, på ojämnt underlag, med thrusters (skjut upp hantlar mot taket). Googla för instruxer. Det stärker såväl bål som ben och den där ”skjutsen” uppåt hjälper löpsteget.

2) Balansövningar- typ draken och ”stjärnan” när du står på ett ben och strålar med armar och andra benet som en stjärna- eller se det som en enbent jumping jack.

3) Rodd. I roddmaskin, i maskin, med hantlar eller kettlebell. En stark rygg håller dig uppe även i slutet på passet när du springer och motverkar också din kanske stillasittande hållning i vardagen.

4) ”Springa” i TRX. Kika på den här filmen för flera bra övningar som hjälper punkt 1-3 också. Sen kan man istället för att dra in båda benen samtidigt ”springa” i 180 bpm. Stark bål, tappar du hållningen till svank- vila och börja om!

5) Rumpa! Såsom skridskohopp, utfall, ”kissande hunden” (som mer träffar gluteus musklernas fibrer i den riktning de ligger i- nämligen mer horisontalt än vertikalt. Benlyft åt sidan är en höjdare också. Testa benlyft åt sidan på bosuboll!

Bild från Din Träning på Gluteus Maximus. Love that ass!

---

Men en aktiv fin helg ändå!

Jag och N älskar att vara utomhus. På skidor (mest jag) på skridskor (mest han) i skogen, springandes, knatandes. Vad som. Men gärna långt från stan med matsäck. Vi är ute med barnen men nu var det länge sen vi var ute själva, förstås! Men vi passade på att lämna lillspark två korta omgångar igår för att 1) åka långfärdsskridskor 2) Äta (förstås, vi äter väldigt mycket).

Alltså. Jag brukar rocka det mesta sportiga jag gör men det här gick inte så bra. Det är typ fjärde gången jag åker långfärds. Jag åker hellre skidor- alla gånger! I Östersund åkte jag några gånger på ”medvinden” på Storsjön och sen har jag och N åkt en gång så det här var väl inget svårt tänkte jag. Och det gick väl bra men N är gammal hockeyspelare och tar såna där skär som det tar mig fem skär för att täcka samma distans. Det var medvind och snöade. Sen var det motvind förstås på vägen tillbaka. Jag stod typ still. Det sa jag till Nicke och han bekräftade att ”ja du rör dig knappt framåt, titta jag åker snabbare än dig baklänges”. Ja det var väldigt roligt men fort gick det inte.

På kvällen pulsade vi ut i överdragsbrallor och raggsockar för att äta på en restaurang, Vi hade snöbollskrig och vår sedvanliga ”vem kan pricka bäst”tävling. På kvällen däckade vi soffan med rosiga kinder- underbart!

Jag började morgonen på gymet med en tanke om 60 minuter cardio fördelat på crosstrainer, rodd och sen cykel för att inte helt förgås av tristess men jag stod inte ut. Gick ut och gick istället med lite jogg- vilket funkar med små steg.

Idag skulle jag simma. Det är väl kanske 5e gången i bassäng och det blir mycket splisch splasch och energi som inte helt linjärt rör sig framåt. Ett tips är att kolla om det är motionssimbanor öppna eller om hela bassängen är ett lekhav med en enorm flytande Pluto eller vad det var och tusen andra flytgrejer med massa barn i bassängen.

Vilket det var idag. Men har man fått lov att åka och simma så gör man det. Jag sicksackade mellan barn, föräldrar, flytmojänger och en livsfarlig lina som ibland låg rätt över ytan. Fick lyfta huvudet jättemycket och det kändes i nacken och således slet det på min rygg och alltså då på mina stackars nerver. Efter 1 km var jag less och snodde en flytpryl och hängde på den medelst vattenspringande. Det gjorde inte ont då men efteråt eftersom jag fick för mycket framåtlut och det är det som drar i nerverna.

Well well.

En mysig helg inför en späckad vecka:

Idag måndag spelar jag in en pod med Linus Johansson och Musse Hasselwall- håll utkik på Löparsnacks hemsida och på Itunes efter den!

På tisdag ska jag ha ett möte i mitt vanliga jobb, träffa prästen inför vårt dop. Onsdag hoppas jag på något mystiskt sätt ta mig ut på skidor om det ligger snö kvar.

Torsdag ska jag ta hjälp med min styrketräning hos Elin Bjärkstedt. Jag träffade Elin på Crossfit Solid och fick stort förtroende för henne, inte bara för att hon tog sig an att passa lillspark :), men det måste kännas rätt. Jag kan ju mycket själv men för att våga lyfta tungt och verkligen krama ur det sista så vill jag ha någon som coachar och pushar. Det ska jag ha Elin till.

På fredag åker jag lillspark och syster till Göteborg. Du är varmt välkommen på min föreläsning på lördag eftermiddag om du vill! Här kan du läsa mer!

Han vände och kom tillbaka och knuffade mig lite framåt. Det är kärlek det.

---

Det är ganska ofta jag hör och uppfattar att man är ”trött på sitt jobb”. Det är både det ena och det andra och jag har också varit trött på mitt jobb några gånger i livet. Det är många som nu efter juluppehållet har lätt eller svår ångest för att gå tillbaka till jobbet. Eller har det på söndagar. Eller bara inför skiftet om man jobbar så. Eller så har man en tuff relation till någon eller något. Och det äter upp en inifrån. Tar energi. När du tänker efter så tar det enorm energi och tid från dig.

Du har ju tre val i det läget.

1) Acceptera att det är så. Fortsätta gnälla om vad som är dåligt men inte göra något åt det.

2) Försöka påverka din situation. Påverka det som inte är bra. Antingen konkret på själva jobbet, eller med personen i fråga eller din attityd till det. Nu menar jag inte att man kan förändra attityden till ett jobb där man har allvarliga problem. Men om man har uppgifter som är tråkiga, en svår kollega, en knepig chef, det är den hundrade omorganisationen på ett år..osv. och man vill vara kvar men trivs inte med vissa delar- då kanske man får jobba med attityden till det. Sånt slöseri med tid att gå och vara negativ över något om man ändå inte gör något åt det. Det är skitjobbigt att ta upp en konflikt med någon. Men om den äter upp dig och tar massa energi så vad är valet? ”När du X känner jag Y” är en bra början.

3) Bryt. Byt jobb. Lätt för dig att säga säger en del då. Och det kanske inte går tills nästa vecka. Eller ens nästa månad. Eller innan sommaren. Men är det verkligen så illa så du vill därifrån så är det bara du som kan göra något åt det. Det är det där som är så enkelt men inte lätt. Vad måste du göra idag för att vara på väg dit du vill? Det som inte går idag, kan bli möjligt om ett tag om du börjar med ett baby step just precis idag.

---

1) Bestäm vad du/ni ska äta till middag för 2-3 dagar framöver. Kolla vad ni har hemma. Skriv ned vad som ska kompletteringshandlas.

2) Packa det som ska med dit du ska på måndagsmorgonen. Kom överens med eventuella barn i eventuellt relevanta åldrar om vad de ska ha med sig och på sig imorgon. Skönt att ha den diskussionen klar tidigare än klockan nu-måste- vi-gå.

3) Ska du träna det första du gör på morgonen. Lägg fram allt du ska ha på dig på golvet. Allt. Då slipper du ett hinder att ta dig upp. Det är bara att göra lite vakna-gymnastik, dricka lite vatten och chop chop ut genom dörren.

4) Skriv ned veckans planerade träningspass för din egen och resten av familjens skull. Det är jättelätt att tappa bort tiden att träna och gärna få dåligt samvete för att man tar tiden. Så gör klart vad du ska göra när. Planera in tid på golvet också för andningsövningar och rörlighet om det inte finns med. 5 minuter morgon och fem minuter kväll.

5) Skriv ned tre saker som du ska tänka på när du svajar i motivationen. Motivation för vad det än är. Gå hem från jobbet i tid, gå upp och träna, äta nyttigare, inte umgås med energitjuvar. Vad än. En beteendeförändring kommer inte alltid lätt. Att ha tre motiverande ”varför”redo kan göra hela skillnaden.

Jag är väldigt taggad inför den här fullspäckade veckan. Att gå upp när klockan ringer klockan 06.00 är inga problem. Svårare är att göra en sak i taget  och göra rätt sakersom jag jobbar hårt med. Stänga ned klockan 21.15. Låta bli att skåpäta efter middagen. Men jag jobbar på allt. Alltid Ständig Förbättring ni vet.

Ha en fin kväll!

---

Jag har ett låååångt inlägg på g om bra mat till hungriga bebisar men det tar lite tid. Under den tiden så kommer här fem tips iallafall för dig som vill göra egen mat till bebisen men kanske är lite osäker. Att vara osäker är nägot som Semper och de andra företagen gillar att spela på. Det är big business om du tror att du inte kan ge din bebis det bästa utan att köpa färdig mat och trycka i dem välling och färdiggröt med ingredienser som inte hör hemma i en ny fin liten mage. Inte i en stor heller. Men de kommer undan men det. Än så länge. Jag siar att om en sisådär 5-10 år vet vi mycket mer om mjölkpulver och den kunskapen är mer vida känd och då vill vi inte ge det eller äta det. Hänvisar igen till artikeln i Läkartidningen och orkar du inte läsa så scrolla längst ned till gula rutorna.

Här är mina fem tips idag:

1) Salt, honung och nitratrika livsmedel som spenat, mangold och rödbetor passar inte för små barn under ett år. Såklart inte halvfabrikat och lightprodukter med massa ”modifierat” i. Annars kan du ge det mesta från ungefär 6 månader och gröt och potatis och sånt tidigare. Mosa och testa små smakportioner och öka successivt.

2) Nötter rekommenderade man inte förut pga risk för allergi. Det har man slutat med nu, som tur var, risken är ju lika stor sen. Vågar du testa så kan du mixa gott och nyttigt  ”nötsmör” i en mixer. Valnötssmör (med bra omega-3 nivå) kan du mixa med lite havremjölk och banan för ett riktigt gott mellis.

3) Smörj in kinder och runt munnen innan maten med kokosolja el annan snäll olja. Då slipper man lite av det där att torka med något fuktigt så kinderna blir röda och fnasiga.

4) När du gör frukost- förbered mellis, när du gör mellis, förbered lunch osv. På så sätt ligger du ett steg före hela tiden och det blir inte panik när liten blir hungrig.

5) Att snabbt få varm mat ljummen går fiffigt genom att röra ned frysta hackade örtkryddor som gräslök eller persilja i portionen när den är klar.

Blåbär och hallon kokade och bebisens frukostgröt. Gör lite kolhydratrikare frukostgröt och lite fetare kvällsgröt. Mer recept senare!

---

Ibland bara matar man på och glömmer att höja blicken. Inte med Tjejmarathon. Då har jag ofta blicken på horisonten, rent metaforiskt. Det vi gör, gör skillnad!

Jag har direktkontakt med sjukhuset, självaste Mukwege brukar vara cc på mailen men just nu mailar jag med Inge Kool som inte gör skäl för sitt namn för cool är precis vad han är. Speciellt nu när Kongolesiska skatteverket fryst stora delar av Panzisjukhusets tillgångar för att de anklagar dem för skattefusk. Alla andra vet att detta endast är för att just Panzi arbetar med att vårda de som utsätts för våld som staten inte ställer inför rätta.

Läs gärna mer här.

De 224 000 vi samlat ihop- japp så mycket blir det, stanna upp en sekund och fatta att vi är så starka när vi går ihop!?!?, ska snart föras över på något sätt. Just nu gör vi ingen överföring eftersom läget är som det är. Men vad pengarna ska gå till och att de kommer göra stor nytta- det är klart! Vi har fått en rapport på hur arbetet på Maison Dorcas som just nu huserar 307 kvinnor med barn fortgår. Det öppnades i september förra året och där får de kvinnor som varit med om sånt som är svårt att sätta ord på hjälp och vård. Men inte bara det- de får också lära sig läsa och skriva samt utbilda sig i något de själva väljer. Till exempel sömnad, matlagning och så vidare.

Du får gärna läsa rapporten på vår hemsida och förhoppningsvis blir du inspirerad att engagera dig inför årets lopp och insamling. I dessa dagar när nyheterna får världen att verka mörk och ond är det bästa man kan göra att metaforiskt men väldigt handlingskraftigt och konkret tänta ett ljus!

Kvinnor på Maison Dorcas som binder korgar

Invigning av Maison Dorcas med Dr Mukwege i bild

---

En lunch kan vara att mätta den homeostatiska hungern, en social företeelse, ett gourmetiskt äventyr eller alla tre.

Mina luncher är nu under mammaledigheten en salig blandning av att passa på att luncha med fina vänner eller att lösa något snabbt och mata bebisen samtidigt. För mig är det enormt viktigt att vi äter bra och riktig mat hela familjen. Däremot har jag ju NOLL tålamod så jag är en rackare på att göra snabba enkla recept och hittar genvägar hela tiden för att spara tid och disk. Till exempel brukar jag klippa ned fisk och kyckling i gryta eller stekpanna istället för att skära. Mindre disk och går snabbare!

Här är mina bästa tre luncher!

Sällskap

En god vän man inte träffat på ett tag. Man ska ha gott om tid, det ska vara buffé och gärna mysig lokal där man kan sitta och prata. Gärna med efterföljande promenad. En annan favorit är att äta med båda tjejerna. Det blir..kaos! Den stora vill underhålla den lilla och jag gör alltid fadäsen att ställa ifrån mig bebisens matskål på hennes stolbricka, gå iväg och höra ett antingen klafs då hon lägger handen i eller ett klonk när hon vält ned allt på golvet. Lär mig aldrig!

Location

En tur på fjället. Solen skiner. Man rullar ut liggunderlag och stannar vid en liten fjällbäck. Med sig har man kaffe i termos, ägg, frukt, nötter, tunnbrödrullar med god fyllning eller en paj som fortfarande är lite ljummen. Man äter och ligger sen och vilar loch ljungen krasar under liggunderlaget och kängorna står och osar lite.

Meny

Alltså vad man äter. Det går ju inte att sammanfatta här!Mätt ska man bli iallafall som ett grundkrav. Man är ju sugen på olika saker olika dagar men de här luncherna är en vinnare i kategori: mamma, 5-åring och bebis i form av hungrig-behöver-mat- NU- hinner- inte-laga-något-avancerat- men-det-ska-vara-gott-och-näringrsrikt:

Mamma: Koka två ägg, mosa en avokado på surdegsknäcke, krydda med örtsalt och skiva över en tomat. Ta en morot till och en näve nötter och ett äpple efter.

5-åring: Gillar inte kokta ägg. Gillar stekta. Så samma som ovan, fast med ett stekt ägg, en halv avokado och hacka tomaten och servera på sidan så far inte den runt.

Bebis: Mosa avokado med lite keso. Koka potatis i tärningar med lite morot (morot i typ hälften så stora bitar som potatisen så blir de klara samtidigt ungefär). Ha i lite oregano på slutet. Mosa med gaffel med lite fryst persilja så svalnar det fortare. Mata!

Vad är din favoritlunch?

Här är en annan favoritlunch! Pankis FTW!

---

Imorse hann jag äntligen lyssna klart på trede avsnittet av Löparsnack med kloka Marcus och #badass Karin Arthursson. Snacka om en pod som landade i öron som behövde det!

Marcus pratade en del om just långsiktigheten i löpning och att det inte är något att oroa sig för att vara borta några veckor- man ska ju springa hela livet! Det sa Karin också. Marcus sa att är man skadad så hinner man annat- och precis så försöker jag ju tänka. Men det blir kanska konkret när man är ute och går!! istället för springer och vill springa.

Det här är min första skada och den är väldigt svår! Svår eftersom den inte kommer från löpningen (löparrelaterade skador är iofs nog så svåra!) men det är mentalt tufft att inse att jag inte kan springa trots att löpningen inte var orsaken. Men knaset i ryggen blir värre när jag springer. Och värre i vardagen när jag inte tänker på att neutral hållning.

Knepigt alltså.

Jag föreläser om och tycker att jag lever helhet i löpningen. Att den är en del av ett liv där andra saker påverkar, stöttar och kommer före och efter löpningen. Nu måste en dimension till in- först rehab och sen prehab. Jag kommer bära den här bebisen länge till, lyfta från skötbord, mata, lyfta i och ur säng. Styrka, kost och återhämtning har jag bra koll på och finjusterar det runt hur jag bryter ned mig själv.

Jag blev så inspirerad av Karin, hon började springa när hon var 37, och vid 45-års ålder är hon oslagbar under 2014 på flera distanser i sin åldersklass.

När jag ser vägen framåt mot horisonten är de här veckorna ingenting. Ingenting! Jag ska springa tills jag blir 100 år. Jag drömmer och planerar växelvis om sub3hr-maraton, milen på 40 minuter, flerdagslopp med orienteringsinslag i terräng, 100- mileslopp. Egna äventyr med löparvagn. Springa 100 mil och se hur lång tid det tar. Allt har sin tid.

Just nu handlar det om att andas rätt. Stå rätt. Lyfta rätt. Äta rätt. Träna styrka. Jobba mot målvikt. Lägga grund. Det känns ibland futtigt men det är första stegen mot en lång och helt fantastisk väg. En ny väg. Det är ju inte som att jag inte gjort något innan. Jag vet att jag kan mobilisera enorma krafter och har motivation så det räcker till mig och flera till. Som jag skrev innan, den här skadan kommer vara ett stort steg framåt tids nog.

Nu tassar jag lite frustrerat runt på en ny ruta ett men på så sätt blir ruta ett väldigt bra. Det går att ta ett riktigt fint och starkt avstamp från den sen och jag behöver inte gå tillbaka dit igen.

---

Härommorgonen lyssnade jag på Marathonpodden och en intervju med Renata Chlumska. Hon  pratade om hur det är att vara äventyrare när man har små barn. Hon sa ungefär att ”då får man lägga äventyren på en annan nivå” och även om hennes nivå innebär att resa bort mycket längre än jag skulle vilja göra när mina är små så förstår jag lite vad hon menar.

Sånt som jag rent egoistiskt drömmer om passar inte alls in i ett familjeliv. I dagdrömmar är jag på resande fot över hela världen. Surfbräda, löparskor, mountainbike, kajak och våtdräkt finns med. (Och såna aktiviteter funkar ju toppen med barn men kanske inte allt på en gång). Men jag längtar inte bort. Jag längtar bara till. Ibland. Helst vill jag vara här. Det här har jag valt och precis såhär ska det vara. Jag vill inte vara ifrån mina barn mer än jag måste.

Just nu blir det mycket tid mellan kök och vardagsrumsgolv. Och det är helt ok. Idag är det sjukstuga här. Min stora tjej har sitt livs första magsjuka och efter tvättmaskinsmaraton är jag så tacksam att vi sluppit detta tidigare. Hon är sitt vanliga jag igen men jag hade en stökig bebisnatt natten innan och sov inatt bara tre timmar. Det blir ingen träning och det blir inte mycket av det som stod på min ”att- göra” lista idag. Det blir annat. Och just idag kanske vi inte får några #vavavoom-moments men jag har upptäckt att livet kan vara enormt äventyrligt med små barn. På ett helt annat sätt. För dem kan allt vara ett äventyr- om vi inte stoppar dem utan hakar på och försöker skapa det också.

Det är ett äventyr att försöka ha ett ambitiöst träningsupplägg, driva företag och vara något annat än en rufsig fästmö i fläckiga kläder. En utmaning med glimten i ögat. Det får inte bli en press. Man får lägga ribban där den passar just den dagen. Försöker man om och om igen pressa upp den så rasar allt och man får den gärna rätt i plytet.

Man kan se den här tiden som en så stor utmaning att man bara kapitulerar för allt man tänkt göra utanför familjens schema. Eller så kan man go with the flow men med starkt fokus navigera framåt på sin egen bana som ändå måste vara en del av och beroende av familjens. Jag jobbar mycket med det där. Inser solklart att det inte är bra för familjen att jag springer ultra. Inte dåligt heller. Men det har inget med dem att göra. Det är en ren egokick. Men att jag är stark, frisk och har en bra kondition- det mår alla bra av. Att hålla den nivån ligger högt upp på priolistan. Springa 16 mil gör det inte.

Idag är ett äventyr. Jag är så trött så skallen snurrar. Men det är inte barnens fel. Inte Nickes heller. Det är då man tar till sin yogaandning, sitt pannben och papper och penna för att få det viktigaste gjort och utöver det, eller snarare viktigast av allt, gärna ligga på golvet med knattarna och bara vara.

Bild: https://36.media.tumblr.com/dda967cf13162bf05d9b2ab8763288de/tumblr_mu7i72vrHe1sy411fo1_500.jpg

---

hade jag igår. Motvilligt får jag inse att jag

1) gillar det mer och mer.

2) Går och klurar på saker jag ska göra

Igår kom jag dit med en stor ryggsäck med mat på ryggen. Bra uppvärmning att storhandla.

På morgonen hade jag testat att jogga 4 x 4 minuter med gång utöver det. Funkar bra  men oj vad det kommer ta tid. Snark.

På gymet går det bättre- kan göra i stort sett allt. Hoppa är tex inget problem utan det är när jag böjer mig framåt som det gör ont för då sträcks nerverna.

Jag började med att hänga upp mitt blå gummiband i smithmaskinen och övade chins och pullups 3 x 8 ggr. Sämst. Verkligen sämst på detta. Men det är ju ett bra utgångsläge för förbättring.

Växlade detta med 3 x 11 armhävningar med knäuppdrag.

Sen gav jag mig på utfall med 15 kg viktplatta. Ett utfall med skridskosteg mellan. Känns.

Växlat med rodd i sån där stång som sitter fast på golvet med 15 kg på den. Aj.

Sen körde jag vanliga roddar med 12 kg hantel och efter det balans och benlyft på bosuboll.

Lite axlar och sen fötterna i TRX och händerna på golvet och springa springa springa och sen samma sak fast med knäuppdrag sida till sida. Ramlade verkligen ihop av trötthet.

Sen avslutade jag med pressar med hantel på ett ben. Jag lägger upp den på Videofy me senare.

Sammanfattningsvis: STARK och väldigt peppad. Idag promenerade jag bara. Klockan halv sju var det bara jag ute runt sjöarna. Det var första gången. Jag och två harar och månen.

I eftermiddag ska jag simma. Simningen ska jag behållla som en del av träningen framöver och bara smyga in mängd i löpningen väldigt försiktigt igen. Det är ju inte löpningen som har skadat mig men den rörelsen retar nerverna. Min favorit rehabövning just nu är att sitta på knä, låta knäna åka isär utåt och lägga mig med bröstkorgen på golvet, armarna framåt sträckta och andas så djupt så det känns som hela bröstkorgen spänns ut åt alla håll. Då. Lossar det. Mycket sånt.

---

Ja vi kallar den faktiskt det, #Vavavoomhelg.

Fredag till söndag 24-26/4 på ett av mina absoluta favoritställen- Högbo Brukshotell.

Tillsammans med två riktiga stjärnor, Sara Ivarsson och Sofia Åhman lovar vi en riktigt inspirerande och svettig men ändå avkopplande tränings och inspirationshelg där du kan plocka pusselbitar till just ditt träningsliv och din hälsa. Symbolerna med pusselbitar står för just det.

Det ska bli så kul! In och läs mer här och här.

---