Ät och spring rätt under jul och nyår – våra tips!
Blogg

Ät och spring rätt under jul och nyår – våra tips!


Julmånaden – den period som inleds med jullunchernas mångfald och avslutas med Trettondagshelgen – är den tid på året när vi lägger på oss mest, kanske upp till ett par kilo.

Enligt läkarvetenskapen handlar det nog i genomsnitt bara om ett halvt kilo – vilket är illa nog, eftersom det för de flesta av oss är svårare än svårt att bli av med de där extrahektona.

Det betyder i förlängningen att vi tio år senare har gått på oss fem kilo, och då kan man börja tala om problem. Så vad ska vi göra åt det? Bojkotta julen helt? Helt orealistiskt. Då är det bättre att lägga upp en plan. Följ våra råd både vad gäller motion och julmaten, och du kan fira jul med gott samvete. Och inleda det nya året i god form och utan extrakilon.

ÖVERLEVNADSSTRATEGI 1 – Var realistisk – och inte överambitiös
De flesta av oss som springer ser ett antal lediga dagar som ett hav av träningsmöjligheter. Vi lägger upp ambitiösa träningsplaner som bara har ett fel – de är alltför ambitiösa. Det betyder att de nästan med säkerhet kommer att spricka. Och då blir vi oftast så deprimerade att vi helt struntar i att träna.

Så lägg upp en plan, där du nöjer dig med att springa högst varannan dag, kanske upp till en mil, och i måttligt tempo. Och det där med att vara realistisk gäller i allra högsta grad också om julmaten. Unna dig allt som du tycker om men undvik att frossa – och undvik att äta när du inte är hungrig. Om du för artighets skull måste äta, när du egentligen inte känner för det, så ta bara en symbolisk portion.

ÖVERLEVNADSSTRATEGI 2 – Planera i förväg
Detaljplanera din träning redan före julhelgen så du vet vad du har att följa. Då kan du ju också se vilka dagar som är helt omöjliga att träna på. Vad gäller maten kan du också planera, t ex att bara ta en portion och framför allt bestämma redan i förväg vad du inte tänker äta. Du bör alltså inte följa stundens ingivelse.

ÖVERLEVNADSSTRATEGI 3 – Skriv upp både träning och vad du äter
Den som är van vid denna form av bokföring – både vad gäller mat och träning – vet att det stimulerar till att genomföra det som man beslutat sig för. Och att dag för dag kunna följa att föresatserna blivit verklighet stärker verkligen självförtroendet. Annars är vågen ett ganska pålitligt hjälpmedel.

ÖVERLEVNADSSTRATEGI 4 – Planera den kommande säsongen
Redan nu kan du besluta vilket lopp du ska ställa upp i och vilka målsättningar du ska ha, och därmed kan du också göra ditt träningsupplägg. Och eftersom du har ganska gott om tid, kan du utnyttja småstunderna till styrketräning och smidighetsträning hemma i vardagsrummet.

Och om vädret tillåter, så kan du kanske dra iväg på en härlig skidtur eller ge dig ut på en skridskoutflykt. Och är vädret alldeles omöjligt, så kan du ju leta upp något gym där du kan ägna några timmar åt styrkemaskinen, löpbandet, roddapparaten eller träningscykeln. Det är bara att välja.



Bloggarnas bästa träningstips i vinter! Sirpa – Prehabbloggen
Blogg

Bloggarnas bästa träningstips i vinter! Sirpa – Prehabbloggen


Vilka är dina bästa tips till de som vill komma igång och börja springa 2016?
– Jag skrev nyligen en serie om att komma igång på Prehabbloggen – första inlägget börjar såhär:
1. Bestäm dig för att bli en löpare – låter kanske självklart!? Men det jag menar är att bestäm dig PÅ RIKTIGT för att ge detta tre månader (till att börja med, sen kommer du vara så ”frälst” så du kommer troligen fortsätta även efter det). Tre månader utan att tänka/känna efter om du VILL springa idag oavsett om det öser ner, haglar eller är snöstorm på gång…

Gå in här och läs övriga 4 punkter på min ”komma igång lista och för att hitta ett smart program” för dig som står i startblocken!

Hur tränar du i december?

– I min vardag jobbar jag ju med löpning på heltid, framför allt undervisar jag på våra Löpcoach-utbildningar och coachar på företagsträningar i Stockholm. Så ofta får min privata träning komma i andra hand. Vissa av våra kunder (företag) tar juluppehåll i december och januari.

Och därmed kan jag prioritera min egna träning lättare: Som vanligt kör jag minst 2 pass styrka (ett pass baserar jag på knäböj och det andra på marklyft – sen kör jag de övningar som passar för dagen ihop med viktiga prehabövningar) och 4-6 mil i löparskorna.

Var springer du långpass i jul?
– I vackra Stockholm! Jag och familjen flyttade hit från lilla Söderköping för 5 år sedan. Här finns ett oändligt urval av rundor: skogsstigar i Ursvik, kullersten i gamla stan, grusvägar längs sjöarna i Sumpan eller Karlberg och alla andra gator runt Kungsholmen, Djurgården, Södern eller i Solna där jag bor…

Vilka är dina favoriter på julbordet?
– Jag är ju finne, så då väljer jag mammas morotslåda och mina egna baconinlindade dadlar med chèvreost. Mums!

Hur ser ditt absoluta favoritpass ut?
– Jag diggar långsamma sociala rundor tillsammans med vänner, men även att ta ut mig på tuffa (gärna kortare) intervaller. Jag ser fram emot att springa på bana på Bosön i vinter – det är en speciell känsla och lukten av tartar är nostalgi på hög nivå.

Men minst lika mycket älskar jag också mitt jobb som löpcoach, att få hjälpa andra att utvecklas och hitta löpningens magi. Varmast i hjärtat blir jag av nybörjare som kämpar på vecka efter vecka och en vacker dag inser att det är det roligaste som finns! (Minst gillar jag tröskelpass, att mala på i ett ganska utmanade tempo km efter km… jag kommer aldrig gilla långa lopp – inte min grej)

Vilken är din bästa kompletteringsövning till löpningen?
– Om jag ska välja EN övning att rekommendera, så är det att öva på att ANDAS. Att hitta hur vi ska aktivera och andas med diafragma på rätt sätt. Det både dämpar stressnivåer i kropp och knopp, men ffa får det ”igång” våra stela bröstryggar inifrån och ut.

Att vi ÄR stela behövs ingen Einstein för att bevisa, jag syftar på vår allmänna hållning när vi sitter många timmar framför bildskärm, TV, smarta telefoner osv. En stel bröstrygg påverkar vår cirkulation till säte/ben och fötter negativt och får oss att ta ut för mycket rörelser i nacke och/eller ländrygg. Detta i sig kan leda till skador på sikt på flera sätt.

Gör så här: Ligg på rygg i ”dödmans position”, sätt händerna med handflatorna omkring dina nedersta revben (fingrarna pekar mot magens mitt – med ca 10cm mellanrum – och armbågarna vilar i golvet.

Försök nu andas så att händerna rör sig ut mot sidorna när du andas in och fingrarna närmar sig varandra när du andas ut. Revbenen/bröstkorgen ska alltså expandera vid varje andetag och sedan gå ihop. I början får du medvetet guida kroppen i andetagen så det blir på ”rätt sätt”, men när det blir en vana så går det av sig självt.

När du ligger på rygg, behöver du inte samtidigt hålla upp kroppen, utan kan lägga all fokus på andningen. I början kan det vara trixigt att få axlar, nyckelben, övre del av bröstkorg att slappna av.

När vi är ”stressade” är det vanligt att vi glömmer bort att andas aktivt med diafragma (mellangärdet) till förmån för att andas ytligt med övre delen av bröstkorgen. Gör detta 3 gånger om dagen i 3 veckor (10-20 fokuserade andetag per gång) – så kommer kroppen lära sig!

När vi andas på detta sätt, får kotorna i ryggraden en bättre rörlighet och då kommer nervrötterna få plats bättre mellan kotorna och då kommer nerverna kunna kommunicera med våra muskler och organ på ett bättre sätt. Då kommer vi fungera bättre från topp till tå.

Hur ser dina mål ut för 2016?
– Jag har just idag kommit hem från en planeringskonferens på Gran Canaria med hela Urban Tribes-kontoret – och jag är jättepeppad att dra igång jobbmålen 2016! För min egen träning har jag mer vaga mål numera.

Jag tränar för att jag kan, för att jag mår grymt bra av det och för att ”hålla” för alla roliga jobbuppdrag och utbildningar! Så inga specifika lopp eller tider i sikte, utan mer känslan av att vara stark och ha ork och glädje i allt jag tar mig för! Jag började löpträna för 40 år sedan och ser fram emot minst 40 år till…


Blogg

En vecka med premiärtävling, ett terräng EM och ett mini höghöjdsläger.


För precis en vecka sedan körde jag min första skimotävling här i alperna. Det var en liten tävling i Le Tour strax utanför Chamonix och det gick väl inte direkt bra, men nu har jag i alla fall startat säsongen. Jag tappade en stighud i första startrusningen och eftersom det sedan var smalt och svårt att gå om hamnade jag väldigt långt bak i första stigningen upp. I skimo är det ganska mycket som kan gå fel och strula. speciellt när man är ny så det bästa sättet är bara att vara med och tävla så mycket som möjligt och lära sig allt eftersom. Jag blev ändå positivt överaskad när jag kom i mål och hörde att jag kommit trea.

Direkt efterloppet satte jag mig i bilen och körde genom Frankrike ner till Hyéres för att kolla på terräng EM nästa dag. Det var lite längre än jag tänkt mig, speciellt eftersom jag försökte ta en genväg på småväger i mörkret som säkert var en senväg. Till slut kom jag i alla fall fram. Nästa morgon vaknade jag till en underbar soluppgång över hamnen och det var härligt att kunna springa i ett morgonpass i shorts, 4 min/km fart och kunna avsluta med morgondopp och lite yoga på stranden.

Sedan var det dags att gå och kolla på loppen. Jag njöt till fullo av att vara på ett mästerskap igen och titta på alla snabba löpare. Carolina, Sarah och Napoleon sprang väldigt bra i juniorklasserna och var inte alls långt borta från en medalj. Så var det dags för seniorloppet där min bror David skulle springa. På något vis har jag alltid tyckt att det är mer nervöst att se mina syskon tävla än att tävla själv, så det var en del fjärilar i magen innan start. De andra loppen hade haft bra fart hela vägen utan några avvaktande inledningar, men nu var det bara en stor tokrusning direkt från start och David hängde på i tempot och la sig lång fram. Shit det där är snabbt tänkte jag. Många lopp brukar sedan lugna ner sig lite efter en sådan start, men här fortsatte bara alla att trycka på och David positionerade sig runt 10-13 plats. Det var en snabb och torr bana, ingen geggmisär. Spanjorerna, fransmännen och de två turkarna rusade på där framme. Belgare och britter hade inte en chans. David fortsätter att hålla position varv efter varv utan att mattas och blir tillslut tia i mål, bästa nordbo (och även nordeuropé) Även Olle gör ett jättebra lopp och plockar placeringar undan för undan och kommer på 14:e plats.

Jag är väldigt glad att jag kom ner för att titta eftersom det är speciellt att få se sin bror springa sitt bästa lopp hittills i livet. Jag har aldrig sett honom springa så snyggt och avslappnat ett helt lopp tidigare och jag vet hur mycket jobb som ligger bakom den prestationen. Det är inte bara att träna hårt och springa snabba intervaller (vilket givetvis också krävs) men han har lagt massor av timmar på detaljer för att kunna springa som han vill. Tagit bort skräpmil och lagt tiden på saker som aldrig syns i en träningsdagbok.

Nästa morgon testar jag EM banan och kör intervaller, 6×1550 m varvet, innan jag kör tillbaka till Chamonix. Nästa morgon springer jag en distans och går på gymet medan jag väntar på att mina nya skidor ska monteras. Vid lunch blir jag upphämtad av Emelie och Malene från Norge och så bär det av till Cervino i italien. Vi vill träna och sova på lite högre höjd under ett par dagar och första passet blir att gå från 2000 m höjd upp till Refugio Cervino på 3480 m höjd. Vi kommer fram just i tid till en fantastisk solnedgång. Det blir två bra träningsdagar på hög höjd med en topptur upp på Breithorn, 4164 m som höjdpunkt. Det är lyxigt att få bo och träna så högt upp omgiven av berg och med vackra Matterhorn som träningsutsikt.

Nu är det lördag igen och jag har tagit det lugnt idag och kurerar en förkylning. Kanske blev det lite väl mycket flängande med halvkass sömn och mat för min del. Men jag är inte sjuk speciellt ofta och för tillfället är det ändå inget viktigt på ett tag. Jag tänker att det är bra att passa på nu, för sedan behöver jag inte vara sjuk på minst ett halvår igen.


Blogg

Lucka 19 på ett ben


Och nu – dags för lucka 19. Och där hittar vi enbenta Romanian deadlifts. Man kan säga marklyft på ett ben som man inte böjer så mycket, och så håller man en hantel i motsatt hand. Se till att hålla hanteln nära ståbenet hela tiden och drar dig upp med baksidan på ståbenets lår och rumpa. Höfterna ska du hålla så parallella du kan genom hela rörelsen.


Helgläsning: Mikael Ekvalls brutala maratondebut
Blogg

Helgläsning: Mikael Ekvalls brutala maratondebut


– Det skulle vara en helt otrolig upplevelse att stå på startlinjen i Rio. Men jag skulle definitivt inte se det som ett tillfälle att se och lära, jag vill göra en riktigt bra prestation och vara så högt upp i resultatlistan som möjligt, säger Mikael när vi snackar med varandra bara några dagar efter urladdningen i Frankfurt.

Själv följde jag loppet via en livestreamad länk när jag satt på ett tåg som slingrade sig fram genom Sverige. Mikael Ekvalls riktiga debut på maratondistansen (Micke gjorde 2.35 som artonåring) orsakade en strid ström av sms från löpare runt om i Sverige.

”Det ser bra ut för Micke halvvägs.” ”Fan det lutar åt en tid under 2.12. Det är ju helt sjukt.” ”30 K. Nu börjar loppet på allvar. Det här blir djävulskt spännande.” ”2.12! Ekvall sprang på 2.12 tamejfan. Två helt jämna halvor. Starkt!” Jodå, nog var det starkt alltid. Det var en underbar tågresa genom Sverige. Det var ett underbart lopp i Frankfurt.

Men hur kändes det för Micke?
– Direkt efter målgång var jag faktiskt besviken. Jag hade hoppats gå under 2.12, så i samma ögonblick som jag korsade mållinjen tänkte jag ”fan också”. Men det släppte rätt snabbt. Jag förstod ju att jag hade gjort en bra tid, och dessutom slog jag många löpare som gjort 2.11 tidigare. Så jag var förstås grymt nöjd efteråt.

Kände du att du hade fått ut allt?
– Ja, det tycker jag verkligen. Jag var helt förstörd när jag kom i mål, jag hade plockat ut precis allt. Somliga blev säkert överraskade över hur fort han sprang, men Mikael själv var väl medveten om sin kapacitet och sina möjligheter.

Han sprang i princip två identiska halvor – 1.06.03 och 1.06.04 – men faktum är att han från början hade satt sitt tidsmål ännu högre. – Hararna skulle lägga sig på 1.05.30 halvvägs. Jag tänkte att det skulle bli jävligt tufft att gå mot 2.11, men samtidigt visste jag att det skulle vara möjligt, att det fanns en chans. Nu sprang de inte riktigt så hårt från början som planerat, så med facit i hand blev det närmast perfekt för mig.

Vad minns du från loppet?
– Jag kände mig faktiskt lite seg i kroppen under de första 5 kilometerna, men efter det kom jag igång väldigt bra och hittade en skön rytm. Mellan 15 och 20 kilometer sprang jag och tänkte att ”fan vad lätt det här känns”. Då försökte jag verkligen fokusera och hålla mig ödmjuk, eftersom jag visste att det var först efter 30 kilometer som jag skulle sättas på prov, att det var då jag skulle bevisa något.

Nog kan man säga att Mikael Ekvall lyckades bevisa något. Från 30 kilometer och ända in i mål sprang han helt solo. Trots tröttheten kunde Micke i princip hålla farten och plötsligt hade han noterat den bästa svenska maratontiden på 25 år. 


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 12 2015.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Blogg

Två luckor i en


Men kolla här! Här kommer både lucka 17 och 18 – på samma gång. Helknasigt!

Passade nog fanns i lucka 17 en övning som ofta får folk att utbrista ”MEN VA SJUTTON!!” (Oftast lite fulare ord.) Låt mig presentera släden! Jag tror att alla mina PT-kunder känner igen den. Den är hemsk och den är underbar. Du ska helt enkelt putta över golvet. Och gör du det ofta kommer du att få starka ben, snygg röv och ett sjujäkla flås! Den är dessutom skonsam att jobba med. Bra skit, helt enkelt.
Har ditt gym ingen släde? Kom till mig!

Hej hallå! Vad sägs om att ta en paus från julstöket och köra några Russian leglifts i lucka 18? ”Jaaa” säger alla i kör!
Ligg på golvet, håll i något tungt som ligger ovanför huvudet (en tung kettlebell, ett rack, en kompis ben…). Nu lyfter du upp benen, raka eller böjda (ju rakare, desto tyngre) och när du har kommit upp med dem till 90 grader så rullar du också upp hela överkroppen så högt du kan, kota för kota. Benen ska peka så mycket rakt upp du klarar, också när du sänker överkroppen, så att du inte tiltar dem mot huvudet.
Det här är massage för hela ryggen, förbättrar rörligheten i ryggen och ger en skön träningsvärk i magen. Vad sägs om 3×12 repetitioner?


6 tips för dig som vill springa på resan
Blogg

6 tips för dig som vill springa på resan


Att packa löparskorna i handbagaget har blivit normen för allt fler som springer. Få saker är nämligen så underbart som att upptäcka en ny stad i springhastighet – och det är ett skönt sätt att mota jetlagen. Här är tipsen för dig som vill springa på resan:

1. Ta ett visitkort i receptionen på hotellet så att du hittar tillbaka.

2. Be hotellpersonalen rekommendera en populär runda, så att du får en typisk löparupplevelse där du befinner dig.

3. Glöm inte kontanter så att du kan ta en taxi tillbaka om du råkar missbedöma vädret eller distansen.

4. Om du följer ett träningsprogram kommer platsen kanske inte att tillåta en långrunda eller exakta intervaller. Var kreativ – kör dubbelpass istället för ett långpass. Eller byt ut intervallerna mot lite fartlek eller spurter mellan rödljusen.

5. Oregelbunden livsstil och utebliven sömn tär på kroppen. För att inte öka skaderisken bör du därför tänka efter innan du planerar in några tuffa löppass på din resa.

6. Packa alltid ett ombyte träningskläder och skor i ditt handbagage, så att du i varje fall kan löpträna om ditt incheckade bagage skulle komma på villovägar. 


Bloggarnas bästa träningstips i vinter! Ida Nilsson
Blogg

Bloggarnas bästa träningstips i vinter! Ida Nilsson


Vilka är dina bästa tips till de som vill komma igång och börja springa 2016?
– Bara börja! Det är kanske lite bister period att börja springa i januari, men tänk på att det kanske är den ända stunden du är ute på dagen. Och skit i löpbandet, skaffa dubbar istället!

Hur tränar du i december?
– Jag kommer att köra många timmar skidalpin träning och bygga kondition. Utöver det springer jag 2 gånger i veckan (1 intervall pass) och kör lite styrka och yoga.

Var springer du långpass i jul?
– Just över jul kommer jag hem till föräldrarna i Kalmar. Jag tror att det kommer bli ett klassiskt juldagslångpass där David (Nilsson, Idas bror, även han elitlöpare, reds anm) och jag kommer att springa blåsig landsväg på södra Öland till våra kusiners julfirande.

Vilka är dina favoriter på julbordet?
– Lax och sill och ris a la malta

Hur ser ditt absoluta favoritpass ut?
– På vintern tycker jag att det kan vara rätt skönt att springa intervaller på ett lite halvtaskigt upplyst elljusspår. Det känns som om det går snabbare i mörkret!

Vilken är din bästa… 
Styrkeövning: Marklyft
Löpskolningsövning: Mångsteg i backe
Rörlighet: Höftböjaren och baksida lår

Hur ser dina mål ut för 2016?
– Först ska jag köra en skidalpin säsong i alperna och där är målet att inte göra bort mig totalt. Vinterns mål är även att bygga upp en superkondition och komma bättre tränad in till sommarens tävlingar. Jag kommer främst satsa på långlopp med VM i ultratrail som det stora målet.

MER TRÄNINGSINSPIRATION FRÅN IDA HITTAR DU HÄR!


Var det du som vann julklappen från Vitamin Manager?
Blogg

Var det du som vann julklappen från Vitamin Manager?


Vitamin Manager erbjuder prenumerationer av vitaminer, oljor, mineraler, boosters och växtextrakt som anpassas personligt utifrån dina individuella behov och skickas ut direkt till din brevlåda. 

Stort grattis till Jimmy Rajala som visste att Vitamin Manager skickar ut sina produkter en gång i månaden och vann GPS-klockan Garmin 920X, en startplats till Helsingborg Marathon och självklart – en halvårsprenumeration på Vitamin Manager.

Tack till alla er som var med och tävlade!


IRONMAN Kalmar separerar proffsen
Blogg

IRONMAN Kalmar separerar proffsen


Anledningen till att denna förändring görs är för att lyfta fram de kvinnliga och de manliga proffsen separat istället för att de tävlar tillsammans. Bägge tävlingarna arrangeras samma helg, och dessa tävlingar är sista chansen för triathleterna att samla in poäng för att kvala till Kona 2016.

Både IRONMAN Köpenhamn och IRONMAN Kalmar välkomnar beslutet och ser det som en fantastisk möjlighet att lyfta speciellt det kvinnliga proffsfältet.

Trenden om att separera manliga och kvinnliga proffs har blivit verklighet på några av IRONMAN-tävlingar i USA, och nu börjar alltså även detta infinna sig på några av tävlingarna i Europa.

Förändringen har fått en del kritik på sociala medier från triathleter. Vad tycker du om denna nyhet? Kommentera gärna i kommentarsfältet.

Läs hela pressmeddelandet här.

 


Blogg

Mitt liv som löpare


Många som springer verkar även gilla andra snorsporter såsom cykling, simning och skidor. Det gör inte jag. Jag är ingen friluftsmänniska på det sättet. Jag är bekväm av mig och i grunden ganska lat men tack och lov även tävlingsinriktad och lite fåfäng så därför springer jag. När jag var yngre spelade jag basket. Basket är fysiskt krävande. Det finns en anledning till att alla NBA stjärnor ser ut som kroppsbyggare samtidigt som dom är slimmade. Basket kräver både kondition och explosivitet. Jag hade inget av dom. Kanske var det därför som jag ofta satt på bänken. Å andra sidan var vi sjukt dåliga så det hade nog varken gjort till eller från. KFUM Coasters hette vårt lag. Säsongen 98/99 spelade vi i division 2 norra och förlorade varenda match. Inte med ett par poäng utan riktiga brakförluster. Ibland kunde vi åka 120 mil tur och retur bara för att få pisk med 120-30. Men det var kul ändå. Och det var tack vare basketen som jag blev löpare. 

Nån gång i högstadiet sa vår tränare att jag var lite för tung och borde droppa några kilon. Ett snällare sätt att säga ”du är för tjock”. På 90-talet existerade inte begreppet PK så det var helt okej att säga det. Och jag behövde höra det för jag var för tjock. Inte fet men lite pluffsig. Jag brukade ofta komma tidigare till träningarna bara för att nöta skott, nu bytte jag ut det mot löpning. Jag började springa. 3-4km till en början. Air Jordan skor på fötterna och en Russell Athletic hood på överkroppen. Hade blodsmak varje gång. Men efter ett tag tog jag mig över tröskeln. Började springa mer och längre. Sprang både till och från träningarna, vinter som sommar. Vägde upp min tekniska brister med att springa skiten ur alla andra. Höjdpunkten varje träning var ”idioten” där jag briljerade. Det gav inte så mycket mer speltid men jag började gilla löpningen mer och mer.

Sen började jag plugga. Då försvann löpningen ur mitt liv och byttes istället ut mot ölhäfvning och andra ädla sporter. Försökte hålla igång det så gott det gick men fick ont i ett knä och kunde inte springa på ett halvår. Gjorde ett halvhjärtat försök att börja simma istället men gav upp det ganska snabbt. Löpningen hade blivit nånting jobbigt som gjorde ont varje gång. Men 2002 hände nånting. Min mamma gick bort. Jag var 100mil hemifrån och det gick inga flyg förrän dagen efter. Klarade inte av att sitta vänta i mitt lilla studentrum på tiden som aldrig har gått så långsamt så jag stack ut och sprang. Vet inte hur långt, hur länge eller vart jag sprang, bara att jag sprang och för en liten stund kände att det ohanterbara gick att hantera så länge som jag sprang. Det var som om löpningen helade en liten del av det som var trasigt. De följande åren bestämde jag mig för att både hinna med att springa och festa. Jag sprang inte för att bli snabb utan för att det var min ventil. 

2006 fick jag mitt första riktiga jobb som jag fortfarande är kvar på. Då hade löpningen blivit en del av vardagen. Fortfarande mest som rekreation men nånstans började tankarna på springa nåt lopp gnaga. Jag hade ingen aning om hur snabb jag var eller hur långt jag kunde springa, GPS klocka var ett främmande ord. I samma veva började jag gymma. Mest för att vi fick ett gratis gymkort via jobbet men ganska snabbt upptäckte jag att det gav snabba resultat. Armarna blev lite större och ryggen lite mer V formad. Det var mätbart. Löpningen fick stå tillbaka. Började käka proteinpulver och drömde om rutor på magen. Som tur var tog jag mig ur den där sekten ganska snabbt och köpte en GPS klocka istället. Det förändrade allt. Helt plötsligt blev löpningen lika mätbar. Varenda meter som sprangs och kalori som förbrändes kunde mätas. GPS klockan blev min biljett tillbaka in i löpningen. Och när jag sen gjorde sub40 på milen och sub90 på halvmaran med gymträning som grund så insåg jag att det fanns förbättringspotential. 

Förr sprang jag mest för att det var skönt och behagligt, idag springer jag för att klara sub 2.50 på maran. Det är två skilda världar. En liten bit av mig saknar tiden då löpningen handlade om att springa för att det var skönt. Ibland blir det för mycket fokus på antal mil i veckan och tider hit och dit. Samtidigt vill jag klara av mina uppsatta tidsmål. Då funkar det inte att springa för hälsans skull. Blodsmak i munnen, mjölksyra som sprutar och ben som konstant värker känns inte särskilt hälsosamt. Men om ett par år kanske det är försent. Jag har egentligen noll talang för det här med att springa, jag lever mest på att jag har ett bra pannben, en hygglig grund att stå på och det faktum att jag vill kunna dricka öl utan att få ölmage. Kanske räcker det för att klara sub2.50.

Nu ikväll har jag sprungit 30km långpass med 3x3km i marafart. Ett bra sätt att spendera en onsdag på. Fortsätter jag i den här takten kommer jag att komma upp i 600km i december. För en talanglös motionär känns det helt okej.

/Hörs

Dagens låt: nu är det slut på julmusik. Har redan lessnat. Istället ska jag ge mig själv den här dvdn i julklapp. Årets bästa. Alla kategorier.