Tänk om vi inte behövde  så mycket sportdryck? Tänk om vi, när vi deltar på lopp där vi mestadels genomför det aerobt, som maraton och längre, inte behövde trycka i oss en massa kolhydrater varje timme för att inte gå in i väggen?

Tänk om vi inte behöver köpa massa gels och pulver att blanda ut och kanske få ont i magen av?

Ta Vasaloppet till exempel. Eller ultravasan. Eller Stockholm Marathon. För de allra flesta så genomförs de här loppen mestadels aerobt. Visst- vi drar på oss lite syra men det handlar inte om att spurta någonstans, kanske på slutet.

Vi kan träna kroppen att använda mer fett, nästan bara fett på intensiteter som är av det aeroba slaget. Ska det gå snabbt så är processen att skapa ATP av fett lite för långsam. Men för oss som gillar uthållgihetsidrott så flåsar vi inte direkt under loppet och ofta inte under träningen.

Men såna här tankar tjänar inte de stora företagen på. Forskningen i USA har historiskt ofta varit finansierad av tex Gatorade och det vore ju ren konkurs för dem och andra om den stora massan slutade tanka kolhydrater både inför, under och efter lopp.

Vi lär oss att vi MÅSTE fylla på, gärna uppemot 90 g kolhydrater i timmen (360 kcal ungefär) för att fylla på glykogenlagren som ska servera musklerna med bränsle.

Men.

Fler och fler upptäcker att det går väldigt bra att träna och tävla lågglykogent- så länge man gör det hyfsat aerobt. Man kan köra en variant som Train low compete high eller OFM- Optimized Fat Metabolism som går ut på att du tränar med låga glykogenlager och tävlar med höga, respektive att starta ”låg” men inta kolhydrater under loppet.

När du anstränger dig är du väldigt insulinkänslig. Kroppen slussar kolhydraterna du tar in till muskler utan ett stort insulinpåslag genom att proteinet GLUT-4 sköter jobbet. Cellerna står med ”öppna dörrar” för glykoset och behöver inte ett påslag av insulin på samma sätt som efter en måltid när du är stillasittande.

De kolhydrater du tar in servar först och främst hjärnan och har du tränat upp din fettdrivenhet, bland annat genom att du har så kallade IMTG- Intramuskulära triglycerider vilket alltså är fett lagrat i musklerna- nära och behändigt, så kan du använda fett som energi till största del.

Istället för att trycka i dig så mycket kolhydrater du kan, så kan du klara dig på kanske hälften. Stötta med lite grenade aminosyror varje timme för att minska muskelnedbrytningen och se till att få i dig vätska och elektrolyter. Elektrolyter tas upp lättare med kolhydrater så ett litet kolhydratintag är bra men det behövs inga större mängder. Man har även sett i studier att kortisolpåslaget minskar om man tar in kolhydrater så det har sin plats. Men inte för att förlita en större del av sitt energibehov på alltså nödvändigtvis.

Fettdrivenhet blir du bättre på bara du börjar motionera och träna. Men sen slår du i taket och behöver faktiskt ändra kosten och timingen av den för att få större effekt.

Det kan vara lite trögt i början. Tänk att kroppen måste bygga lite nya vägar för att trimma processen av att använda fett till att skapa ATP (kroppens energivaluta). Och jag förespråkar på inget sätt att försöka gå ut och köra tusingar på bara äggröra utan att använda distanspass och långpass till detta.

För, så onödigt att till exempel träna Mafetoneträning och använda raketbränsle när du ska springa i en fart som du faktiskt skulle kunna springa i bara på fett och peta i dig lite kolhydrater bara för att göra hjärnan glad? Ingen risk för magproblem, mindre risk för hål i tänderna, billigare och mindre risk för att nå väggen.

Hittills har forskningen också hävdat att det finns ett tak för hur mycket fett man kan bränna per minut. Och på det vilar man rekommendationer på om att vi behöver ladda med kolhydrater inför längre pass och äta så mycket kolhydrater det går under passen/loppen. Det är förstås för att forskningen genomförts på personer som kanske äter uppemot 70% kolhydrater i sin kost. Kroppen ”letar” efter kolhydrater och är de slut (kroppen signalerar att de är slut långt innan de är det förstås) så kommer väggen. Det finns en dörr till allt fett som vi har lagrat, men kroppen hittar den inte riktigt. Lite förenklat.

Men nu har en ny revolutionerande studie genomförts- The Faster Study på University och Connecticut. Min idol Ben Greenfield och Zach Bitter (som har värlsrekordet på 100 miles på under 12 timmar på OFMkost) har varit med i studien. Jag väntar spänt på resultatet som jag tror inte kommer lyftas fram av Gatorade eller Maxim eller några av de andra stora sportdrycksföretagen direkt. Men jag kommer lusläsa den.

Ben har varit i ketosis- alltså extrem lågkolhydratkost under sex månader. Sen fick hangöra ettVo2max test samt tre timmar på löpband medan de tog alla sorts prover som går: blod, vävnad och utandningsluft. Under långpasset brände han uppemot 1,5 g fett per minut.

Såhär skriver han:

-I consistently burnt far above 1g/min of fat during the entire run, and often went above 1.5g/min, which is unheard of (notice the -0.16 g/min carbs in the photo below…I was burning so much fat the carb count registered as negative)

-My RER* during the 3 hour treadmill slog showed a fat burning level higher than most modern carb-consuming people burn at complete rest.

-During the majority of hard, sustained exercise, I was burning close to zero carbohydrates.

-I continued to burn nearly 100% fat and 0% carbohydrate for hours after the run.

* RER betyder Respiratory Exchange Ratio- alltså kvoten i utandningsluften som möjliggör att beräkna fett/kolhydratoxidation

Det ger ungefär 800 kcal i timmen. Bara från fett. Många av oss har ungefär den åtgången av kalorier när vi springer en timme i lugn fart. Ponera alltså att du kan träna dig till att bara behöva ditt eget kroppsfett för energi. Ponera.

Jag menar inte att förespråka en extrem lågkolhydratkost i flera månader. Jag vill däremot lyfta fram att tränar du för lopp som pågår bortåt 3 timmar och uppåt så finns det all anledning att passa på under din träning att ”cykla” kolhydrater så du genomför dina lågintensiva pass med låga glykogenlager vid start, skiter i farten till att börja med och bara vänjer dig vid att springa med fett som motor. Jag tycker det är ett slöseri att  kolhydratladda för långpass. Kroppen bränner det du äter och skickar du signaler (genom att äta kolhydrater) att kolhydrater är bränslet som serveras, så använder kroppen mer av det. Visst- är du vältränad har du en högre fettoxidation men vill du justera det lite mer så testa!

Själv kan jag kliva ur sängen efter en lågkolhydratmiddag kvällen innan och jogga uppemot 2 timmar utan mer än en slurk vatten. Min fettdrift räddade mig på Black River Run då jag inte kunde äta sista 8 timmarna men, med en obehaglig metallsmak i munnen förvisso, klarade att ta mig runt med vatten och BCAA och någon apelsinklyfta ändå. Inget jag rekommenderar ur hälsosynpunkt.

Här kan du läsa om Bens test och sen lovar jag att rapportera när studien är klar!

---

Jag skulle gärna plugga mest hela tiden. Vill alltid lära mig mer. Försöker lägga en timme om dagen på det iallafall. Men det är svårt nu. Mycket ska göras. Skulle gärna skriva långa reflekterande, analyserande inlägg här men de tar tid och man måste både ha skyddsväst, hängslen och livrem när man skriver om fettförbränning och kost.

Mycket går att göra hemma. Läsa på. Men det mesta blir så mycket bättre att läsa eller öva på med den som lär ut.

2015 blir det en hel del studier. En del som fortsättning på min civilekonomsexamen. En del som fortsättning på mitt eviga lärande om kroppen, prestation, det mentala.

Det börjar i januari med en Soma Moveutbildning.

I mars ska jag iväg på min första helt egna helg på..tja ett år! Det här är en riktigt häftig kurs- Kullamannen Trail Survival.

Såhär står det om innehållet:

– Navigering i mörker/dag med och utan pannlampa (karta & kompass)
– Akut-sjukvård inkl. HLR-utbildning 
– Strategi när det oväntade inträffar
– Hantera kyla, utmattning och vätskebrist
– Repellering (firning)
– Riskmedvetenhet 
– Utrustningsval

Det ska bli så spännande!

Utöver det så kommer jag fortsätta läsa någon eller några universitetskurser- bland annat förhoppningsvis Fysiologi på KI. Det har jag förstås läst en del innan men inte så ordentligt sammansatt. En egen kväll i veckan i skolbänken- det ser jag fram emot om jag kommer in.

Har du gått någon kurs du vill slå ett slag för?

---

1) Ut i dagsljus. Titta gärna upp i himlen mot det lilla ljus så mycket det går. Förlägg löpturen på lunchen om det går. Eller en promenad. Ut ut ut i ljuset bara. Varje dag.

2) För att inte förpesta luften med gift från paraffinljus- använd BARA stearin. Läs noga på förpackningarna. Det är inte så kul att mysa med tända ljus med cancerogen luft. Läs mer här.

3)..och när de brunnit ut, ta bort det lilla fästet för veken och sortera och släng koppen i aluminium- metall-soporna. TÄNK om ALLA gjorde det med alla ljus som brinner i december? Och hela vintern för den delen. Vilken skillnad.

4) Sortera även julklappspapper. Var inte den där själviska i-landsmänniskan som har släpat hem massa emballage och sen bara ” åh men det är ju så drygt att sortera”. Bara gört. Det sorteras som kartong. Och apropå kartong- platta till! Tänk, igen, om alla gjorde det. Läs mer här

5) Välj bort en animalisk rätt på julbordet till förmån för en vegetarisk. Kanske prinskorven mot en god rödkåls eller grönkålssallad?

Bara GÖRT!

---

Anna Wretling och jag har inte träffats så ofta men hon är en brud som imponerad. Driftig, klok och stark. Apropå Stark så är det faktiskt en fin artikel om henne i just Stark magasin just nu. Läs! Och apropå mitt förra inlägg så är det här en tjej som både GÖR och ÄR.

Hon har knåpat och grejat på ett nytt klädmärke som släpptes förra veckan. Gillar du riviga kläder med attityd så kommer du älska dessa.

Jag springer ju i Falke men har ett tag tänkt att jag ska unna mig ett par riktigt spräckliga galna tights och nu har jag ögonen på ett par djuriska tights.

Önskar så märket funnits tidigare när jag var gravid- de har riktigt fina mammaträningskläder. Det är inte så roligt att försöka snöra fast ett par vanliga tights över en stor mage.

Kika in här och behöver du inte träningskläder kan du bara inspireras av snygga bilder och citat!

Anna. Stark-och bild snodd därifrån också.

---

I helgen tittade jag på filmen Järnladyn om Margareth Thatchers liv. Lite besviken, jag hade mycket hellre sett mer handling om hennes politik än hur hon blev förvirrad på äldre dagar.

MEN. Några tänkvärda citat fick man med sig. Och jag har ett inlägg som jag funderat lite på. Som nog blev lite rörigt. Ber om ursäkt för det men hoppas skicka med en tanke iallafall. Det här går jag och funderar på själv och är enormt självkritisk.

Margareth säger på ett ställe i filmen

” Det brukade handla om att göra något.

Nu handlar det mest om att vara någon”.

Ungefär. Och det här tycker jag slår huvudet på spiken på en trend jag ser runtomkring mig. Bland såväl unga som vuxna.

Jag brukar tänka på det när jag ser ungdomar som försöker se coola och stöddiga ut. Eller reklamaffischer. Eller bara en vanlig selfie. Eller någon som går runt och spänner på gymet. De har ofta rätt ”grejer” på sig. De ser coola ut. Men man undrar vad gör du egentligen som är coolt?

Men det är så mycket fokus på att vara. Att manifestera sig själv genom ett uttryck, ett utseende. Snarare än fokus på vad som faktiskt görs. Och det är just nu viktigare än någonsin med tanke på vårt omval och chansen att visa vilket Sverige vi vill leva i. Knappt har omvalet annonserats så skapas facebookgrupper ”SD ut ur riksdagen” där man delar inlägg, artiklar och åsikter. Men vad gör vi faktiskt? Hur ser ditt faktiska agerande ut?

Vi köper armband där det står ”fuck cancer” och där gör vi faktiskt något men att fucka cancer på riktigt handlar om att sätta sig in i vad som faktiskt leder till cancer och agera på det. Minska utsläpp, äta bättre mat, stressa mindre. Svårare än att köpa ett armband. JA.

Att fucka rasismen handlar inte om att dela en status på Facebook utan faktiskt göra något i sitt liv. Även om medvetenheten kan ökas via Facebook.

Det här fokuset på att manifestera sig själv- det har tagit sig i uttryck på flera sätt: Fler och fler byter efternamn och till och med namn. Det är liksom inte tillräckligt hippt att heta Xson i efternamn när man kan heta Silvermåne eller något annat. VI gör det genom att anamma en stil som går från skor till vilken bil vi kör. Vilken musik vi lyssnar på. Vi navigerar oss fram genom dieter och träningsstilar och alla vill vara unika. Uppfattas unika. Men vad gör vi? Hur mycket energi lägger vi på att se ut och uppfattas på ett visst sätt kontra att lägga mer energi på att göra saker på vårt sätt och låta hur det uppfattas bli sekundärt?

Om fokuset på att manifestera sin yta kommer i kölvattnet av att vi sparkar Jante all världens väg så..känns det lite ledsamt ibland det jag ser. Tror det går att göra mer av det än att marknadsföra sig själv som en yta med skimmer som heter ”Mayfair” med ett lånat citat.

Knivseggstunt känner jag det här. Så det inte blir fel budskap. Jag älskar när speciellt yngre tjejer kliver fram och ”Här är jag! Jag är stark. Jag kan. Jag vill. Jag duger. Jag ÄGER i mitt liv” Men jag tror det blir så mycket finare när helheten får vara med. När vi gör och sen blir av att vi gör.

Lika viktigt är att lyfta fram att man förstås inte är sina prestationer. Men lite mer fokus på att göra än att lyfta fram en yta eller prata om vad som borde göras för att få några ”gilla”. Det vill jag slå ett slag för idag. För mig själv. För alla.

---

Igår tog jag mig iväg på Träningsevents Crossfitgrej på Crossfit Solid. Det blev en riktigt kul förmiddag. Jag hade med mig lilla S förstås som inte ville sova men var jätteglad och det var tydligen tummen-upp-underhållning när vi lyfte och hängde och hade oss.

Jag tränar ju ganska crossfitinspirerad styrka. Men jag har ju inget behov av att kalla det något. Kör ofta cirklar med övningar antingen på tid eller antal. ”AMRAP” kör jag dock inte- göra saker så fort det går attraherar inte mig. Jag saknar räcken och kettlebells på gymet jag kör på och har inte så mycket grejer själv- det funkar ändå men jag har längtat efter att träna mer chins, slam dunks. benböj och annat och sånt finns inte på mitt gym/jag har det inte själv/det är ofta upptaget av stora spänniga killar som kör 3 minuters setvila medan jag vill sätta upp en cirkel och bara ösa. #fail

Så det var riktigt roligt att få träna lite organiserad crossfit.

Instruktörer, Rennie, Rikard, Elin och Hannes berättade Solids historia och sen fick vi träna teknik i olympiska lyft innan vi valde en specifik disciplin – jag körde chins. Jag är ju sisådär 3 kilo tyngre än vanligt och har verkligen inte tränat på att lyfta min egen kroppsvikt så hurvas vad segt det var men det gick framåt. Pressar och benböj däremot är jag starkare i.

På slutet körde vi en WOD och jag tog väl inte i som jag borde men man är inte riktigt 100% på plats när ens bebis ligger i en vagninsats bredvid!

Elin och Rennie var så snälla och hjälpte passa henne så jag kunde köra på och de var överhuvudtaget så otroligt generöst upplägg- de hade stängt av gymgolvet bara för oss som var där.

Crossfit Solid ligger mitt i stan. Och de kan verkligen sin Crossfit. Det finns sex ledarledda pass om dagen och alla kan träna på sin nivå. Dessutom har de nyckelkort som gör att du kan träna från 7-22 på vardagar och 8-21 på helger. På söndagar kör de prova på pass och jag kan verkligen rekommendera dig att testa om du är nyfiken. Läs mer här.

Crossfit Solid är dock DYRT! Eller- om du tränar ofta så är det ju inte dyrt men när jag frågade om priser så räknade jag snabbt ut att det skulle bli flera hundra kronor per pass för mig som kanske skulle ta mig dit varannan vecka. Att träna med andra och under ledning av tränare som vet vad du går för och vad för knappar som ska tryckas på det är värt mycket. För den upplevelsen skulle jag definitivt rekommendera Solid.

För den där snåla utomhusälskande eremiten, den grupp jag tillhör. Er rekommenderar jag att göra som jag gjorde idag: Åk till Rusta. Jag köpte en till tung kettlebell och tre gummiband av olika styrka. Gick på typ 600 kr. Nu ska jag öva chins i utegymet.Benböj, marklyft och pressar får jag köra på mitt billiga gym själv med min klena spegelbild som sporre. Men det hade onekligen varit roligt att kunna köra fler såna pass som vi gjorde igår.

TUSEN tack tilll Crossfit Solid för en riktigt bra, proffsig och trevlig workshop. Och TACK Sofy o Mela för ett jättefint och kul event!

---

Jag har läst för Martin Brunnberg och David Johnson via PNC som står för Pauluns Näringscenter. Det är lite olyckligt för många tror att det krängrs musli och juice för glatta livet med ”skolan” är något helt annat. Martin och David är nutritionister och näringsfysiologer och i bänkraderna hittar man både dietister och andra som vill lära sig mer ”hands-on” och utanför Livsmedelsverkets ramar.

Jag har läst kursen ”Fördjupningskurs för diplomerade kostrådgivare” och nu har jag tagit Athletic Performance Nutrition. Lite nödig titel på en helt svensk kurs men en bra kurs! Den går på distans vilket är det enda som funkar nu även om jag verkligen saknar att sitta i klassrummet och kunna bombardera både David och Martin med frågor. Det kan bli hur nördigt som helst.

Eftersom jag läst så mycket än här och än där och läser mycket själv blir det lite repetition men det är ju det som gör att kunskap sätter sig. David ser till att det är uppdaterad kunskap man får ta del av och det hela är väldigt pedagogiskt upplagt.

Växelvis läser jag på paddan eller lyssnar och tittar på en föreläsning. Har avverkat delprov ett som förstås var väldigt lätt och ser fram emot att det ska fördjupas å det grövsta.

Jag kan verkligen från hjärtat varmt rekommedera att läsa för Martin eller David hos PNC. Förutom dem så har de välrenommerade lärare som Cecilia Duberg till exempel.

Jag har fått ett väldigt kritiskt förhållningssätt och nytt sätt att se på kost från mina studier där. Mer så än när jag läst kost via universitet.

Här kan du läsa mer om kursen och andra kursern hos PNC!

---

Det här har min 5-åring komponerat själv på väg hem från dagis häromdagen. Passar bra för en inte alltför kall eftermiddag i december. Byt youghurt mot gröt annars!

2 dl ekologisk youghurt

1 hackat äpple

Lite pepparkakskrydda

1-2 msk kokosflingor

Några hackade mandlar

1 msk flytande ekohonung

Stjälp upp youghurten, drizzla över honungen, sen det hackade äpplet, kryddan, kokosen och sist mandlarna! Njut!

---

Jag har drömt ganska länge om att att få podda. Hade ide om att starta en egen podd. Laddade ned ett program och allt men well det här med tekniken och tiden. Inte Annies grej.

Det finns många bra poddar. I Sverige har vi flera bra löparpoddar med intressanta intervjuer men det saknas en med löparsnack! Den luckan har Iris Media nu täppt till genom att journalisten Agnete Danneberg dragit igång podden som heter just Löparsnack. Agnete har producerat både tv och radio tidigare och är själv inbiten löpare.

Hon var med och gjorde ett reportage på våra fantastiska Tjejmaralöpare när de sprang 12 timmar på Ålands hav nyligen.

Jag blev så glad när hon tog kontakt med mig! Jag fick ihop med mina fina löparvänner Eva och Staffan spela in första avsnittet. Vi är väldigt olika löpare: Staffan drar maran på 2:50, Eva rockade loss på ÖtillÖ i år och jag, well jag är ju en långsam ultralöpare som verkligen inte sprungit mycket förra året.

Det blev en riktigt bra diskussion. Och så fantastiskt det är att få träffa både Eva och Staffan och känna att trots att vi inte ses ofta, första gången jag träffade Eva faktiskt, så finns en fin vänskap. Vi spelade in i Iris Medias proffsiga studio och jag kallade det ”bikrampoddande” för det var väldigt varmt därinne. Varmt och trevligt.

Jag ser SÅ fram emot att få spela in fler avsnitt. DU kan vara med och påverka vad vi pratar om! Löparsnack finns på Facebook, och på Twitter och där kommer du få länk till när podden går att lyssna på. Använd #löparsnack och håll dig uppdaterad.

---

Det kittlar alltid lite i magen när man anmäler sig till lopp- eller hur? Lite eller mycket, lite beroende på. Jag kommer nog aldrig springa många lopp, hellre några få utvalda.

2015 är fortfarande ”start-up” år. Jag ska tillbaka upp på 100 miles men har inga förhoppningar om att nå full potential då. Visst, det kanske går, men så länge min nattsömn är som den är, med att jag aldrig vet om jag kommer vakna utvilad så vägrar jag ha satt press på mig att ha ett tufft träningsschema som jag också ska mäkta med. Var sak tar sin tid och att vara en bra mamma kommer först. Bra mamma är jag när jag får träna, jag blir inte bättre mamma av att träna jättemycket. Ultralöpningen är en ren egotripp som jag måste balansera in runt sånt som är betydligt viktigare.

Men mål är bra. Jag drivs av vissa mål som bara är för mig: Styrkemässiga och uthållighetsmässiga. Men även fartmässiga även om det inte är någon fart att prata om.

Jag har iallafall anmält mig till några lopp nu varav de första två verkligen blir med en sociallöparprägel!

I januari ska jag springa Sandsjöbacka Trail 22 km. Det ska bli väldigt intressant. Jag har inte varit ute i vare sig terräng eller någon svårare kupering på vääääldigt länge. Men ett fint långpass blir det!

Jag ska föreläsa också under helgen och har dessutom ett boendeerbjudande hos Clarion Post att tipsa om.

I april ska jag göra årets längsta, jobbigaste men trevligaste långpass på TEC, Täby Extreme Challenge. 8 mil där jag ska testa ett lite nytt upplägg med energi. Och förstås heja fram mina adepter som också springer flera av dem.

Men i september är det dags. Tror jag. Såvida det inte krockar med jobb. Då ska jag ta revansch på Black River Run i Västerås. ”Vadå revansch” säger många. ”Det gick väl bra sist?”. Jo. Det var helt ok. Bara att ta sig runt 16 mil för andra gången i sitt liv är ju grymt men jag hade så mycket mer att ge. Jag hade kunnat springa på bättre trots magsjukan om jag varit mentalt förberedd. Det var jag inte. Nu- vet jag att man vet ingenting. Men förberedelse är ALLT. Jag kommer träna annorlunda, äta annorlunda, tänka lite annorlunda. Inte så annorlunda. Släpa sig 6 mil när man mår apa kräver en del mental styrka och det hade och har jag. Dessutom nu en så stor #vavavoom känsla för löpningen.

Men vägen dit är lång. Som jag skrivit tidigare: Det är en sak att anmäla sig, en annan att genomföra den träning som krävs, en annan att starta och #badass att klara av att gå i mål.

Men jag har en plan och den följer jag! Vad ska du springa nästa år? Kanske ses vi!

Första gången det begav sig.

---

Jag kör en variant av Mafetone. Min egen variant. Jag tränar, relativt, lågkolhydrat (kommer ta det lite längre senare när jag är igång på riktigt) och lågpuls och fokuserar bara på att jobba in löteknik och en bra grundkondition på ett väldigt snällt sätt.  Det är tidiga dagar än, bara 5 månader ut från förlossningen. Jag behöver inte bli så snabb men med det inte sagt att inte bra syreupptagningsförmåga hjälper. Ju bättre den är, desto bättre blir kroppen på att bränna fett och fett är liksom GULD när man ska springa långt.

Idag petade jag i mig 2 bagels på eftermiddagen och kände mig grymt laddad. Kolhydrater är raketbränsle och ska timas till hårda pass enligt min filosofi.

Idag blev det det femte lite snabbare passet. I motsats till förra gången så var jag PEPP hela dagen. Längtade ut. När N kom hem från jobbet lämnade jag över bebis och studsade ut i min nya helreflekterande löparjacka från Falke.   Har inte använt löparjacka på länge men med temperaturen nära noll var det dags.Lätt lätt känsla i benen.

1,5 km uppjogg och väl framme vid Råstasjön var det bara att trampa iväg. 3 x 2 kilomter. Sjön är perfekt för det- strax över 2 km.

Första gick i 4:30-40. Lätt lätt. 2 minuter gåvila. Ett varv till. Lite tuffare. 4:40-50 fart.

Sen hemåt med extra knixar. 4:50-59 fart. Inte max. Inte slut. Kändes fint och bra om än lite segt i benen.

Den här veckan ser ut att bli en riktigt fin träningsvecka:

Styrka i måndags med fokus på bål och överkropp. Lätt jogg 30 minuter igår. Intervaller idag. Imorgon lätt jogg morgon och styrka med fokus ben på eftermiddagen. Fredag: morgonjogg om jag sovit bra och eventuellt kort tröskelpass kväll.

Lördag ska jag på ett träningsevent på en Crossfitklubb och söndag långpass om allt känns bra. Jag tar varje dag som den kommer men planerar för utan planering blir ingen träning av.

Jackan var förresten helt fantastisk med mjuka ärmar och stretchig rygg. Stod emot snålblåsten bra och följde kroppen finfint.

---

Det är kul att ge bort saker. Men att krysta fram paket i dessa tider känns ju lite..korkat! Och så länge vi matar konsumtionen som den ser ut idag så fortsätter orättvisorna.

Bomullen håller på att ta slut. Lyssnade på P1 igår om detta (Lyssna!). Tänker att om den där 99 kr klänningen på HM fick kosta 990 kr istället och de 891 kronorna gick till hon som syr den, till hennes lön och arbetsmiljö. Tänk. Då skulle vi inte köpa så många. Vi spar både bomull och betalar vad det faktiskt kostar. Jag bara dagdrömmer…

Men det ordnar vi inte på de 22 dagarna det är kvar till julafton.

Här är mina 5 tips på julklappar

1) Ge ingenting Alltså ge pengar till en organisation du känner för. Och ge ett gåvobevis. Rädda Barnen, SOS Barnbyar, UNHCR, Läkare Utan gränser. Köp ett träd. Osv. Nu går det ju så fiffigt att göra på nätet också. Bra när man är sent ute. Jag och N köper inget åt varandra men han ska få ett gåvobevis hos UNHCR av mig.

2) Köp något där pengarna går till något bra

Buda på kändisars grejer hos Stadsmissionen. Köp något fint av själva organisationen. Finns ofta smycken och annat. Eller handla hos Stadsmissionen eller Myrorna eller någonstans där det både betyder återvinning och pengar till en bra sak.

3) Köp något som inspirerar till motion och rörelse utomhus

Jag har köpt några julklappar. Ingen hemlis vad det är- Flipbelts! Mina svärisar har redan fått dem då de är och seglar i Thailand nu och tycker de var smidiga att ha på stranden och båten för telefon och annat. Det finns vattensäkra plastfodral till telefonen också. 

Annars är ju reflexer, handskar, broddar och sånt en smart present.

4) Ge en ”Promenad och fika”.
Eller flera. Ett häfte med ”5 promenader och fika att inkassera under 2015”.

5) Ge en spellista

Gör en spellista på Spotify med låtar som du tycker passar den personen. För avkoppling eller för träning.

Och tips på inslagspapper: Slå in i tidningar! Gamla RW, Womens Health eller reklamblad. Blir både färgglatt och miljövänligt.

Jag har alla julklappar klara förutom till stora barnet. Lilla barnet får precis som stora barnet en Kånken ryggsäck att ha genom hela livet. Hon förstår ju inte så mycket och blir nog lika glad över omslagspappret. Däremot skriver jag ett julkort som vi sparar och är roligt att läsa sen.

Stora barnet har fått skriva en önskelista och så köper vi en eller två saker därifrån. Hon har önskat sig Lego och jag älskar Lego så det köper jag gärna och så har vi en present  att använda tillsammans också. Jag har redan köpt en gammal barnspark till henne på landet som jag hoppas vi ska kunna använda bara det blir snö..I julstrumpan blir det en tidning och något pyssligt- som jag ska leta efter på en second handaffär.

Jag brukar också tänka ” en sak in, en sak ut”. Får jag ett par vantar så tar jag ett par och ger bort. Jag ger till en kvinna som tigger vid vår mataffär. Vi förstår inte varandra men två barn har hon och vi ger henne något varje gång vi går förbi. Jag brukar lägga lite grejer under vagnen, mössor, vantar, halsduk och dela ut när jag är ute. Det är så himla enkelt. Löser inte problemet i stort men värmer ett huvud eller en hand iallafall.

Har du fler tips får du gärna dela dem i kommentarsfältet!

---