Den 9:e augusti är det dags för den tionde upplagan av AXA Fjällmaraton i Vålådalen. Banan är extremt krävande och bjuder på varierad terräng och tekniska partier. De 43 kilometrarna och 1800 höjdmetrarna ställer höga krav på deltagarna och ger sluttider långt över lopp med liknande distans. Beroende av hur blött det är i terrängen kan även tiderna påverkas från år till år. Banrekorden är ifrån 2013 och ligger på 3.25,55 för herrar och 4.18,48 för damer.
Under senare år har loppet utvecklats till ett upplevelsearrangemang under en hel vecka med flera löptävlingar över flera olika distanser. 2500 personer beräknas delta i något av loppen under veckan som alltså kröns med Fjällmaran på lördag.
Under veckan har Öppet Fjäll (43 km för de som ville testa på AXA Fjällmaratonbanan under lugnare former), Halvmaraton 21.5 km, Korta banan (13,4 km), Inov8 Sprint, Minimaraton och Ottfjället upp avgjorts.
Bland favoriterna i lördagens startfält ser vi bland annat Runners Worlds bloggare Emelie Forsberg och Andreas Svanebo. Andreas Svanebo har hela sex segrar och en tredjeplats i bagaget.
För Emelie blir det den tredje starten i loppet, hon har tidigare sprungit 2009 och 2011, innan hennes löparkarriär tog fart ordentligt. Vi får nog räkna med en rejäl sänkning av hennes personbästa på banan i år. Under torsdagen sprang hon dessutom hem segern på Ottfjället upp (6 km och nästan 700 höjdmeter!) på nytt banrekord; 40 min, 10 sek.
Anders Burman på Axa Fjällmaraton har haffat Andreas Svanebo och tagit pulsen på honom inför loppet:
Årets säsong så här långt, har du fått ut det du ville ha ut?
– Nej, inte riktigt. Det här är första vintern jag haft löpning i fokus. Tidigare elitsatsade jag på längdåkning samt körde vintertriathlon. I februari började jag känna av hälsenorna, men jag tränade på. Tiden går fort och plötsligt var det april och problemen med hälsenorna var kvar. I april blev jag tvungen att ta itu med problemen, så i slutet av april/början på maj drog jag ner på träningen. Det har blivit mycket mindre mängdträning än vad det brukar.
Men du vann ju en halvmara på hemmaplan med nytt banrekord (1:09:46) i början på maj?
– Jo, det är jag jättenöjd med. Då hade jag precis släppt upp träningen.
Du är ju något av affischnamn för Salomon Trail Tour. I år har du bland annat sprungit Kullamannen Trail, ett lopp på 54 kilometer. Hur var det?
– Det var mest för att få bra ett bra långpass och för att få testa på ett längre lopp. Under Kullamannen kände jag att långpassen saknades. Hjärta och lungor var det inga problem med, men efter drygt 30 kilometer började benen kännas tunga. Mil i benen behövs, så enkelt är det. Under AXA får jag helt enkelt lita på min rutin, skrattar Andreas.
På tal om långpass, hur långt är ett sånt pass för dig?
– Minst 25 kilometer.
Utvecklingen pekar mot fler tävlingar och tuffare konkurrens, håller du med?
– Tittar man på Salomon Trail Tour så har tävlingarna blivit färre, samtidigt som man försökt snäppa upp arrangemangen. Ser man till konkurrensen har den helt klart blivit hårdare och det är jätteroligt. Jag är trots allt 31 år, i och för sig ingen ålder för en långlöpare, men det är riktigt kul att fler yngre löpare levererar. Jag har inte blivit sämre, men får kämpa mer ändå.
Hur viktigt är det med tid och placering egentligen?
– Nuförtiden sätter jag inte upp resultatmål, det gör inte så mycket om jag inte vinner. Det var viktigare förr. Självklart vill jag försöka vinna de lopp jag ställer upp i, men det är bara att titta på fjolårets AXA. Jag slog mitt personbästa, men kom trea. Andra sprang snabbare. Så är det. Det du kan göra något åt är ju din tid, ditt lopp, placeringen beror på andra.
Är du sugen på att tävla internationellt?
– Visst är jag sugen på det, problemet är tiden. Jag vill ju prestera och för att göra det behöver man acklimatisera sig på olika sätt och det tar tid. Jag jobbar heltid och är småbarnsförälder, så det får vänta, men det är klart att det vore roligt.
På startlinjen, 15 sekunder innan start, vad tänker du på då?
– Tänker att det ska bli roligt. Det är ju därför jag springer. Sen gillar jag att umgås med likasinnade efter målgång. Väl inne i loppet tänker jag förstås på att försöka vinna. Jag vet att det kommer att bli jobbigt, men det är tankar jag slår bort på startlinjen.
Har du koll på det övriga startfältet i årets AXA?
– Nej, jag har dålig koll på det. Jag vet att Eirik Haugsnes, André Jonsson och Johan Lantz kommer och de är ju vassa alla tre. Johan slog ju mig i Kullamannen. Det är verkligen roligt att AXA drar till sig fler och fler elitlöpare.
Något bästa råd till en som debuterar i AXA?
– Hushåll med krafterna, loppet börjar efter Nordbotten. Se till att dricka och äta hela tiden. det går inte att komma till Nordbotten tom på energi. Det är trots allt 15 tuffa kilometer kvar därifrån.
Hallå där, Emelie Forsberg!
Hur känns formen?
– Jag känner mig som vanligt, varken bra eller dålig, så den borde vara ok!
Hur har träningen sett ut den senaste månaden efter VM-guldet i Skyrunning?
– En vecka efter VM-guldet sprang jag upp till Kebnekaise-etappen, och tog faktiskt det gamla rekordet (för både män och kvinnor)! Så återhämtningen gick fint! Sen har jag tävlat nästan varje helg med fina resultat. Men när jag tävlar så mycket är det svårare att få till de där riktigt bra träningspassen då man tänker lite på att vila och återhämta sig före och efter tävling.
Det var ett tag sedan sist, 2011. Varför väljer du att springa Fjällmaraton just i år?
– Jag hade chansen, det passade bra in i mitt tävlingsschema – och så längtade jag hem!
Hur mycket satsar du på att piska ditt PB på banan med?
– Det vore väldigt kul om jag kunde närma mig 4 timmar istället för 4.30.. 🙂
Vem står för den tuffaste konkurrensen?
– Petra Kindlund tror jag!
Vad är härligast med just Fjällmaraton?
– Det är en speciell tävling för mig eftersom det var den första riktiga tävlingen jag sprang, och så har jag ju bott i Jämtlandsfjällen ganska länge, så det känns som att springa på hemmaplan.
