Maria balanserar

När jag styrketränade igår på gymet så hade jag inte tänkt köra ben. Men den träningsvärken brukar inte slå till förrän efter minst en dag så tänkte att jag ”hinner” springa imorgon.

Så upp med 10 kg viktplatta och hopp hopp. Hopp.

Aj. Imorse var jag lite smygstel. Mötte upp två av Sveriges ultralandskapslöpare, Maria och min TECidol Anna Grundahl. Var livrädd att de skulle rusa iväg men det gick relativt bra.

Dock var hela kroppen trött. Jag brukar inte ha problem att springa ”tom” på mornarna (lite BCAA, lite kaffe, lite cocosolja) men gårdagens hållkäftenpass i gymet satt i. Stel och svårt att få flow i kroppen.

Vi snattrade på några kilometer tills Anna behövde vända hem och då snattrade jag och Maria vidare medan Stockholm vaknade. Dimman över vattnet från Kungsholmen var magiskt vackert. Kylan bet i kinderna, tror att det var cirka – 13 grader då.

Maria vek av till jobbet och jag tog en sväng in mot Gamla Stan och tillbaka via Sveavägen mot Odenplan och till sist jobbet. Duschade skållhett och har fyllt på ordentligt.

Nu är träningsvärken rätt påtaglig. Jag är inte ett fan av träningsvärk. Jag vill ta i så det knakar men tycker inte det ska kännas.Känns lite orutinerat nästan. Knasigt va? Njuter inte alls av den och vill helst köra en timme yoga nu för att mjuka upp.

Nåja. Grrymt nöjd med mina 24 km imorse iallafall. Tung träning framför mig. Tre månader kvar. Ont om tid. Go Annie go.

Idag är det en speciell dag. Min fina älskade pappa skulle fyllt 67 år. Varje år sen han dog så fikar jag på hans födelsedag. Pappa var en tränings och friluftsälskare precis som jag- löpare och orienterare. OK Djerf var hans klubb och hans träningsfilosofi var ” spring tills du inte orkar mer, och så springer du lite till”. Tack pappa. Det mantrat tar jag med mig till jag ska springa mina första 16 mil.

Så idag blir jag glad om du tar dig en fika med någon du tycker om, eller ringer ett samtal till någon du ”borde” höra av dig till. Njuter lite extra av fredagsfikat, för att du kan!

Ha en fin helg!

Klockan 05.15 smög jag upp. Såg att det var -10 grader. Tog på ett extra yllelager och smet ut genom dörren strax innan klockan sex för att starta dagen med tre timmars lugn, mysig jogg med fint sällskap. Tom mage. Full av energi.
Ha en fin fredag!

Skrev just på facebook att det enda träningskort jag betalat för på ca 14 år är ett 6 månaderskort på Friskis när jag var gravid.

Jag har fått provträningsperioder från både Nordic Wellness, Actic och SATS så det räcker de ca 20 gånger jag besöker ett gym under ett år. Sen tränar jag ju gratis förstås där jag vickar på Fitness Club.

Så jag klarar mig det här året också från att lägga flera tusen på endorfinjakt inom fyra väggar. Mest för att jag verkligen drar mig för att träna inomhus. Jag är ju inne hela dagen på jobbet.

Det är liksom inte min grej. Jag avskyr alla speglar, att det är så varmt, så trångt, den dåliga musiken de spelar. Vänta på grejer. Dock gillar jag ibland att gå in och ösa skiten ur min rygg, med musik på hög volym och Iphonen alltid lika osmidigt nedtryckt i sportbhn. Men det är för sällan för att köpa ett träningskort.

Jag har en stark kropp. Jag skulle aldrig tumma på det. Och jag tror att det mesta går att göra utomhus- om inte allt.

Det jag ofta saknar är bra ryggträning utomhus. Hittar man en leklpats med såna där ringar att dra sig upp i eller ett räcke någonstans kan man få till det rätt bra.

Imorse ”hade jag inte tid”. Verkligen inte. Men då tar man sig den. Lämna på dagis ombytt. Sen sticka iväg på en snabb femma. Bara för att rensa skallen. Jag ska träna styrka ikväll- på ett sånt här provträningskort på Nordic Wellness nära Odenplan.

Men ett typiskt bråttompass utomhus skulle kunna se ut såhär:

Uppvärmning: 5 min jogg med 4 stycken sk ”stegringslopp” där du växlar upp farten till nästan max.

5 km jogg där du varje kilometer lägger in en ökning på ca 200 meter och sen saktar ned för att hitta andningen igen. Korta rappa steg.

Sakta ned. 3 x 20 utfallssteg (10 på varje ben) med armarna rakt upp och stark bål.

Växla 10 armhävningar med 1 minut dynamisk planka(fram bak/ sida till sida/lyft händer/lyft fötter- klarar du att lyfta båda fötterna vill jag ha bildbevis! :)). Hellre perfekt teknik i en minut än halvdan i fyra minuter.

Växla 3 x15 ryggresningar, där du i lyftet kniper ihop skulderbladen, med att stretcha ut baksida lår i först 1) ”hunden” 2) höftböjaren 3) framsida lår. Stretcha sen vad och bröst och ryggmuskler och du är klar med ett kort bra allsididgt pass.

Gört!

Minus 3 grader. Vienettaglass på gångvägarna. Vindstilla. Snötyngda granar. Luft som smakar vispad grädde.

Jag längtar ut. Vill ha parallelltid. Kunna både natta Lillan med flera böcker och samtidigt vara där ute.

Haft en stor dag. Huvudet är fullt. Imorgon ska jag prata inför en av våra ledningsgrupper och flera delägare. Sälja in min tjänst och den vision jag har.

Jag behöver löpningen mer än någonsin. Den ger förutom rosiga kinder som är snyggare än rouge ett osynligt pansar. Ett skydd. Ett vapen. För det är lite läskigt. Nervöst.

När man springer flyger man. Det är sant. Och kan man flyga. Då kan man prata inför folk. Ringa det där samtalet. Ta den där konflikten. Då kan man en massa saker.

Så imorgon bitti ska jag ta mig tid att flyga lite. Så blir det bra med det andra sen.

…fyra minuters paus. Med underbar musik. Dave Marthews Band är ett av mina ess i ärmen när kollektivtrafiken strular. När det är för mycket folk. En låt kan räcka. Ett litet break. Texterna är vackra, musiken mäktig, gitarrspelet to die for
Satellite

Eller vad sägs om John Laselle från Löparakademin? Annelie Pompe? Mats Lindvall?

Det är Vasakronan som har hälsovecka runtom i Stockholm nästa vecka.

Jag ska gå och lyssna på Mats Lindvall- i egenskap av mitt nya jobb förstås!

Nu ska jag strax ta emot Fredrik Weibull som ska föreläsa för oss här på PwC. Över 80 personer anmälda till hans inspirerande föreläsning som handlar om att sätta mål och arbeta med visualisering.

Grym måndag följs av grym tisdag.

 Fotot norpat från Fotografiskas hemsida från en uställning om idrott.

Det fanns en tid då måndagar var ångest. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jobbet var ångest. Jag kraschade också regelrätt in i väggen efter det. Men inte bara då var måndagar pest. Under skoltiden var de det. Under den tid jag hade ätstörningar var ju måndagen dagen då man ”började om”. Hade strikta asketiska planer för hur man skulle äta under veckan. Var som ett enormt mörkt berg att bestiga.

Den här tiden. Är trumfkort nu. Är styrka. Kunskap. Är att kunna läsa mellan raderna i samtal runt fikabord,  i bloggar och på både Twitter och Facebook. Är också att kunna stötta någon och kanske inspirera till ett sunt liv med glädje? Jag vill det.

Nu älskar jag måndagar! Heja en ny vecka på ett, förvisso hälften av tiden väldigt läskigt, nytt jobb som är vad jag gör det till. En hel vecka, sju dagar att lägga pusslet med de där bitarna jag pratar om.

Jag intervuades idag för en artikel utifrån perspektivet ”jag som löpare” och journalisten frågade hur jag tänkte runt det här med pusselbitarna.

Jag skrev om det på Twitter. Det låter enkelt, och allt kanske inte går att ändra till imorgon. Men livet är kort. Så satans kort som jag blev påmind om igen under Idrottsgalan när fina Jenny kom upp som en av de idrottare vi miste 2012. Jenny var 32 år.

Så jag tycker inte det är naivt att våga kräva av sig själv, våga satsa på och styra livet så att man får in de bitar man tycker är viktiga. Ge mig EN anledning till att inte se till att det blir så!

Så min nyckel till att älska måndagar. Tisdagar. Onsdagar. Även mina förhatliga torsdagar. Resten av veckan. Är att:

Välja rätt jobb. Välja rätt fritid. Göra gott. Hitta ett sätt att röra på sig som man trivs med. Välja in bra människor. Välja bort de som tar energi. Äta ren mat. Ta hand om vår jord. Ta in omvärlden. Sova ordentligt.

Sen GE ALLT. Med hela hjärtat. Hela vägen.

Idag hade jag äran att löpcoacha en tjej som också ger allt. Med glädje- det är glädjen som är motorn.

Och ser en Lisa på Idrottsgalan som gjort så otroligt mycket mer än att vinna Jerringpris för att förmedla just glädje och vad det är att jobba hårt mot ett mål.

Nu- ska jag och ni sova för imorgon kliver vi upp och lägger ett vackert starkt alldeles personligt perfekt pussel all over again.

Kom hem. Trött. Macke Donken lunch med kalorier så tomma de ekar i tarmarna. Seg. Massor att göra.

Någonstans där inne finns nyckeln till dörren som leder till vägen som leder till målet.

Det gäller bara att plocka fram den. Det gjorde jag. Jag ser det där branta fjället där jag ska upp i augusti. De tre fjällen. Men det är rätt suddigt idag och jag tänker att ”tre vändor i långa branta backen räcker”. Lurar ut benen.

1 km uppvärmning. Första vändan. Backen är ca 310 meter. Brant brant på slutet. Syreskuld. -8 grader. Ben som segar.

Ned igen. Bara två till. Vet att det blir fler. Vet. Upp igen.  Ok 5 då.

Tempot är jämnt. Det är tufft tufft och syran stiger i låren men blir inte värre. Är en uthållighetsmaskin. Jag har inte ens kommit igång.

Ok 6 stycken. Och i vår ska jag klara 10 stycken. Efter den 7e finns det inget annat än en tunnel fram till 10 stycken. Det tjuter i andningen och benen skriker av syra. Men det känns så starkt. Jag känner mig stark.

När jag avverkat 10 stycken stapplar jag vidare. Joggar ned en kilometer. Är slut i benen men pigg i huvudet.

Ett riktigt hållkäftenpass. Ett pass som är ett guldkorn att betala de här skitpassen med. Kanske jämnar det ut sig? Men jag tror jag går med plus.

Termometrar är bra grejer det. Men det är ingen absolut sanning och det som är kallt för en person är lite ljummet för en annan.

Respekt för kylan bör man dock ha och vett att klä sig bra. Jag tänker en del på att det är inte billigt att vara trendigt varm i färgglada ylle och dunkreationer i snön när det är kallt.

Mina gosiga fleecelångkalsonger kostade ca 70 kr på Ica Maxi. Och de vantar som värmde bäst i helgen är faktiskt köpta där också. Mina skidbrallor är mammas gamla med ca 30 år på nacken. Bra grejer håller länge och slår man ut kostnaden på några år blir det inte så farligt. Håller man sig till basfärger så är risken mindre att man tröttnar!

-22 grader gör att många känner av främst luftvägar vid ansträngning. Allteftersom solen steg så blev det lite bättre och uppe på 1000 meter var det riktigt varmt. Cirka -10 men nere i dalen var det fortfarande runt -20.

Jag hade en riktigt fin förmiddag i pisten med Sara med jättefina tips i lagom portioner. Det känns att det var flera år sen jag åkte utförs men innan lunch kändes det riktigt bra. Det var första gången jag åkte K2 skidor och jag har lite svårt att utvärdera dem men personalen på Ramundbergets skiduthyrning har bra koll på vad man ska ha beroende på erfarenhet och underlag.

Efter en god lunch så var jag i alla fall så sugen på längd så jag drog på mig nästan allt jag hade. Om man bara klär sig efter eget förstånd istället för vad rådande trend föreskriver så kan det bli riktigt behagligt. Jag hade överdragsbyxor och de där gosiga tumvantarna på och efter någon kilomteter så var det faktiskt rätt svettigt om både händer och fötter.

Jag tog ett 8 km spår till Bruksvallarna och det var upp och det var ned. Jag åkte på Madshus och tycker pjäxorna var riktigt sköna. Skidorna kändes ”tunnare” än mina Fischer. Jag hade varken fäste pga att jag glömde valla och inget glid pga det kärva underlaget så det var bra träning.

16 kiometer tur och retur och jag började bli lite uppvärmd. Dock hade jag förstås skav på ena foten och solen var på väg ned. Tog i alla fall 5 km spåret och väl ute i skogen var det rätt mörkt. Då dog även telefonen och det var lite trolskt magiskt. Men i -20 grader ska man inte vara ensam långt från bebyggelse och jag skidade tillbaka.

Bitvis stod jag på ordentligt och det var inga problem alls med kylan. Nu blev det inte så långt men känslan i kroppen var lätt hela vägen.

Till Ramundberget tycker jag att det är värt att åka bara för längdspåren och barnvänligheten. 30 mil magiskt fina längdspår. Något av det finaste jag sett i längdväg. Fnfin alpin åkning. God mat, trevlig hjälpsam personal och rejäl genomgående ”fjällkänsla” gör sitt till. Allt är nära, mysigt att höra skidor swoscha förbi 07.30 för ”ski-in” frukost innan det var dags för en heldag i fina backar med obefintlig trängsel och liftköer.

Åker tillbaks till Stockholm idag i en annan av de lånade BMWbilarna. En 525 XDrive för den som är intresserad av motorer. En väldigt bekväm bil men törstig på diesel konstateras. Jag behöver inte köra och har en perfekt arbetsplats i framsätet med ett bedövande vackert vinterlandskap utanför.

Tack Ramundberget och Sofyför en magiskt fin helg! Snölycka rätt igenom!

Det är exakt tre månader till TEC och jag har några rejäla långa tuffa ultrapass att klara av för att stå redo för 16 mil i april. Kalendern är helt proppad med jobb, Lillan, träning, arbete med Tjejmarathon, lite löpcoaching men det känns helt ok. Alla är bitar jag valt in själv, jag har bilden av hur pusslet ska se ut och bitarna i handen.

Hoppas du också haft en fin helg!

restauranger som servfera gäster champagne och 3-rätters trots att de kommo klädda i ylle och badtofflor erhålla 5 stjärnor

Jag tycker det är lite läskigt att åka utförs. Ni vet, inte ha kontroll. Men det är -22 grader här idag och det blir lite kallt för längd.
Så snälla Sara hjälper mig med det här med att svänga med knäna och grejer och jag ”iiiihh”ar mig ned.
Så fint! Efter lunch blir det längd. Jag måste testa om jag fixar 3 mil för då fixar jag nog Engelbrektsloppet.
Nej men hörde ni nu? ”Måste”.
Nej jag vill!