Åh det är så mycket jag vill skriva om så jag kastar med lite av varje!

En av mina underbara läsare Cicci mailade och berättade att hon tagit fasta på ”alla bäckar små” och dragit igång en insamling med sina elever. Uppmärksammat i radio och allt- se här. Så fiffigt! Heja dig Cicci och heja alla andra som gör sin del!

Tack för alla beställningar av jackor- vi är 30 stycken som kommer springa runt i snygga egendesignade suveräna jackor i januari!

Imorgon åker jag till London. Jag har bott där mellan 1999-2004 i januari med lite avbrott så det är sällan jag är turist där. Som ”locum” /typ runthoppande vikarie) på olika företagsgym så kunde jag stan utan och innan och knatade runt i träningskläder både inne på Morgan Stanley och finansinspektionen (FSA). Nu ser jag fram emot att jobba på ett mysigt café i Soho och ett i Fitzrovia där jag bodde ett tag. Knata längs Oxford Street som jag annars bara rusade förbi när jag pluggade franska på ett annat campus. Dricka en ”double tall skinny wet latté” med massa kanel och titta på folk. Det är alltså inte helt ledigt. Det har jag varken tid eller lust med men att få bo hos och hänga med en av mina bästa vänner, Carmen och hennes dotter och shoppa lite grejer till både mig, E och andra- det ska bli mysigt!

Måste tipsa om guldgröt. N kokar varje morgon den här gröten till honom och Lillan. Havregryn och råggryn och hackat äpple med pumpafrön. Guldet kommer ifrån gurkmeja som han har i. Gurkmeja är rikt på curcumin som ger den starka färgen. Curcumin är enormt potent för cellhälsa och har i flera studier visat sig vara inflammationshämmande. Gurkmeja är en väldigt stark antioxidant därtill. Dessutom är det rätt ballt att servera knatten gröt med guldfärg!

 Igår läste jag två intressanta studier på American Journal of Nutrition. Den ena handlade om en studie av runt 90 000 kvinnor och risken för bröstcancer kopplat till kost. En vegetarisk kost visade sig här-igen vara the way to go. Läs mer här

Imorse var det -4 grader när jag skulle cykla iväg. Jag har ett par fantastiska kängor från Rieker, en varm go mössa från Paul and Friends och ett par tunna yllevantar från Hestra och de gjorde nog susen idag under mina vanliga vantar. Det var så skönt att komma in på kontoret alldenes rödrosig- om än rätt rufsig. Vore skönt att slippa SL-kortet i december. Undrar om det går att varva cykel och löpning alla de dagar då man inte har tidiga möten? Jag ska försöka! Vad tror ni- jag har 14 kontorsdagar i december? Jag tror jag ska försöka transportcykla/löpa 10 av dem.

GÖRT!

---

Bästa sättet att starta en vecka är att riktigt ta den i hampan.

Kliva upp tidigt och skrika ”HA” i örat på den. Packa lunch (för den här veckan händer det- jag ska ha matlåda) och leta fram något som blinkar för här ska det äntligen transportcyklas-något sen på den pucken men cykeln har haft dubbelpunka. Tro inte att jag orkat laga den utan min granne P gick lös på den igår.Ängel!

Så första frostdagen- då! Börjar jag cykla! Hej hej! På tanthoj med korg och allt.

Ha första mötet 07.30 och jobba på fram till klockan tre. Cykla gärna vilse lite på Norrmalm. Vägra använda GPS eller karta. Tvinga fram  Luntmakargatan och Wendy´s hår. Fortsätt jobba i frisörstolen..en stund. Slumra lite.

Bli jättefin i håret. Cykla hem och tänk att Han har nog fixat middagen nu. Möts av halvnaken karl med buff i hand som ska ut och springa. Inte middag nu tydligen. Sen. Vad göra? Springa också. Tog mina nya Trimtexbyxor. Riktigt sköna!

Hinna med 1 km uppjogg och sen 5 rappa kilometrar med fokus på löpsteget i runt 4:50-5:00 fart.Mörkerlöpning i kall luft är kanske det bästa som finns.

Sen. Middag. Varm varm dusch. Lite coachmail. En chokladbit. Läsa en eller två kostforskningsrapporter (nej bara sammanfattningen och resultaten oftast jag är inte SÅ nördig).

Sen sova. Så tog jag hand om den här måndagen. Smackabang.

---

Ganska ofta tar vi en massa människor och det de utför för givet. Men den dagen de av någon anledning inte gör sitt jobb eller gör det vi förväntar oss då påverkas vi väldigt negativt och klagar och gnäller.

Jag tänker på den som städar din trappuppgång. De som tömmer soporna som vi kanske inte orkat sortera. De som städar på ditt jobb. De som kör bussen. De som tar hand om ditt barn på dagis. De som röjer snö på gatan.

Den dagen de inte gör sitt jobb får det enormt mycket mer konkret inverkan på min vardag än om vår stadsminister stannar hemma i en vecka.

Det finns säkert fler exempel. Någon som gör något som du tar för givet bara ska funka. Tacka lite extra den här veckan.

December förra året- kom igen kung Bore!

---

Jo. Jag tränar. Lite instucket här och där just nu. Tidiga morgnar. Snabba vändor.

Det som är bra med att ha en stark aerobisk bas är att det inte skadar så mycket att dra ned ett tag när det är  mycket annat.

Jag har trots att inte tiden tycktes finnas lyckats peta in:

7 km tröskel, 7 km morgonjogg (transportlöpning hem och till jobbet). 5 km morgonjogg. 2 km plus 20 minuter man-tager-vad-man-haver-styrka.

7 km morgonjogg och 11 km distans idag i svinkall motvind.

Eller. Den var ju bara svinkall för att jag hade tagit för tunnt m huvudet. Finns ju inget dåligt väder.

Veckan som kommer spenderar jag fyra dagar i min hemstad i 4 år- London! Ser fram emot fina löprundor där.

Och snö. Nu längtar jag efter snö.

 

---

På kursen jag var på filmades vi fem-sex gånger. Sen fick vi se ihop med en av lärarna för att hitta fel (tyckte vi) se vad som var bra och vad som kunde utvecklas (enligt läraren).

Det blev rätt uppenbart att vi själva såg så mycket mer fel i våra presentationer än vad andra såg.

Och såhär är det ju. Ofta.

Jag vet att jag är den som är hårdast mot mig. Har iallafall varit. Jag har aldrig varit bra nog, aldrig trott jag kan bli bra nog och när något gått bra har jag hittat ursäkter till att lägga prestationen på en lägre nivå än den var.

Inte alltid men rätt ofta.

Jag är mycket bättre på det här nu. Det har kommit av ett nytt sätt att tänka. Sätta stopp och tänka om när det  börjar bli prestationstvång snarare än prestationsinsinspiration. En insikt om att om inte jag är snäll mot mig själv så är det svårt att låta andra vara det. Är jag snäll mot mig själv så sporras jag ofta att faktiskt göra mer. Och göra mer bra saker snarare än att bara göra för att göra.

Det här är en reklamfilm men den är väldigt talande. Tre minuter.

Kika Tänk om du kunde se dig som många andra ser dig. Inte bara utseendet men alla dina fina sidor och egenskaper. OCh tänka på dem inte bara då och då- men ofta. Tänk.

 

---

Imorse tog jag med mig Sara och Annika ut på en mörk regnig löprunda.
Ja de var i mina öron alltså.
De är helt fantastiska de där två. Just nu är de på Cypern och kör Cypern 4 day challenge eller vad det heter. De har härlig distans till hela grejen. Lyssna här.
Övrigt gottis var att jag åt croissant med chokladsås till frukostefterrätt. Dekadent gott.

---

 

Jag är på kurs med mina fantastiska kollegor (ingen överdrift!). Folk från hela Sverige och jag och 15 av dem drillas av Manne och Partners (en av Sveriges bästa affärscoachare) i presentationsteknik och effektiv kommunikation.

I min grupp är vi 8 stycken på två duktiga lärare och rackarns vad vi fått kämpa idag. Framför kamera redan tre gånger. Personlig utvärdering efteråt. Jag har lärt mig massor. Jag har pratat långsammare än jag någonsin gjort och det var så fantastiskt att våga göra det. Ta paus.

Men kursen är stillasittande och min kropp kliar av sug efter frisk luft.

För många så finns det varken tid eller ork att träna. För mig får jag tid och ork av att motionera. Och ser massa möjligheter i 30 minuter här och var

Imorse satte jag klockan tidigt och knep 30 minuter tassande runt sjöarna.

Mellan kurs och middag motstod jag frestelsen att svara på triljarders med mail och stack ut. 2 km rask jogg sen styrka med det jag hittade: en sopkvast och en terrakottakruka full med sand. Fick ett kort effektivt pass och middagen smakade ännu godare.

Nu väntar lite jobb och pyssel med alla de beställningar som rasat in på Trimtexjackorna! KUL! Blir definitivt en av varje nu!

Sen 7,5 timmars sömn innan jag och min pannlampa ska tassa iväg tidigt imorgon innan frukost och kurstart igen.

24 timmar. Effektiva, kvalitativa och med massa tid för återhämtning.

 

 

---

Förra året sålde jag superjackan från Trimtex här på bloggen. Det var många som köpte och alla har varit så nöjda!

Själv är det den jacka jag alltid tar på mig när det vankas långa pass under den kallare delen av året. Den inte bara sitter helt perfekt med elastiskt ryggparti men funkar enormt bra i att vara vätskeavvisande utan att vara som en plastpåse.

Jag har designat två versioner som gör att du får en helt unik jacka som nästan ingen annan har. Dessutom till ett jättebra pris: 680 kronor plus frakt!

Eftersom de sys upp efter design i fabriken i Estland så är det leverans vecka 3 (massa helgdagar kommer emellan) om jag kan lägga beställningen på måndag.

Den som väntar på något gott…

Såhär ser mina två förslag ut. Det krävs minst fem av varje för att de ska sys upp. Jackorna finns i S-XXL storlekar och är normala i storlekarna.

Går förstås att få både i herr och dammodell. Här kan du läsa om jackan (samma gäller för herr förstås).

Här är de designer jag gjort:

 

 

 

För att beställa: Maila mig på ansofisticated(@)gmail.com senast lördag 23 nov med din storlek och vilken modell du önskar och om du kan tänka dig den andra modellen utifall det inte beställs tillräckligt många. Bekräfta också om du kan hämta jackan vid St Eriksplan i Stockholm eller vill ha den postad till dig.

Happy winter training!

 

---

I flera studier kommer det fram att styrketräning för löpare har sin plats. Även för oss som springer längre sträckor.

Bland vissa inbitna- ofta duktiga-löpare så är styrka lite ett skällsord. Lite sånt där som vi motionärer lägger för mycket tid på. Och visst- med löpning är det så enkelt att det du vill bli bra på ska du fokusera på. Men eftersom de flesta av oss drar med oss våra sneda, obalanserade kroppar ut på löppass med hög belastning varje gång vi landar så tror jag att vi tjänar enormt på att träna sån styrka som stöttar det rörelsemönster som vi använder under löpningen.

Jag lägger fortfarande helst tid på att springa och ser ingen nytta med att träna biceps och triceps för sig själv men vill vara stark som satan så jag orkar springa stolt långt och länge.

Därtill vill jag att alla småmuskler som ligger och sover när jag knatar till kontoret i mina stövlar ska vara beredda och jobba om jag gör tvära vändningar, eller får för mig att springa obanat och sladda i terräng.

Jag gör en hel massa olika övningar men det är några som har en given plats i min lilla styrkerutin:

1 Airsquats med hopp- gärna upp på låda- så boxjumps eller OH-squats. Hoppet ger spänst åt sega höftböjare, med vikt på raka armar blir det en nästintill helkroppsövning. Airsquats med bra teknik kan man göra rätt fort men hålla emot på vägen ned för att skydda knäna.

2 Armhävningar Bara för att det är med egen kroppsvikt och så enkelt att göra, varsomhelst, hursomhelst- reptilarmhävningar, smala, breda osv. Det är den enda arm och bröstövning jag gör och den räcker gott och väl. Testa på en fot. En fot i marken övningar rockar för löpare.

3 Rodd på ett ben. Kettlebell eller hantel eller varför inte i en hemmagjord TRX som nedan? Ryggen som ska hålla upp dig under alla löppass ska funka från svanskota till nacke. Därtill ryggresningar. Stark baksida så du kan hålla stolt hållning.

4 Bålövningar Gärna enbenta här med för det är i svävmoment eller när ena foten går i som kroppen arbetar med bålen. Två fötter i? Nej det händer inte när du springer. Då har du stannat. Är du utomhus tycker jag en dynamisk plankserie med 3 x 1 minut kan funka. Klarar du mer än en minut är det dags att hitta på något trix. Jag kör ofta plankan på en fot med rörelse framåt, åt sidan och eller trampar med fötterna. (Det här har jag skrivit om för evigheters evigheter sen). Är du på ett gym kan du köra en form av ”woodchopper” med kabeln där bålen får jobba på korsen och tvärsen. Sidoplanka med benlyft också.

5 Plyometri Men börja försiktigt! Djupa skridskohopp är fantastiska. Plyometri är extra viktigt för dig som ska springa kuperade lopp då det främst hjälper dig i utförslöpningen. Baksida lår utsätts för enormt tryck där och många plyomtriövningar prickar bra på det. Borsow hopp är kalas- men nu hittar jag ingen bild på dem. De känns. Kan man säga.

Det här var bara några tips alltså på fem områden och övningar. Jag känner själv enorm skillnad speciellt i mina snabbare pass om jag tränat speciellt explosiva övningar några dagar innan.

Som alltid är teknik högsta prio. Ta hjälp om du är osäker och lycka till!

Styrka bootcamp Solbacka style.

---

Jag är både nöjd och inte nöjd med det här löparåret.

Jag började egentligen ”springa” för 3 år sen. Innan dess var löpningen mest lite ostrukturerad motion. Även om jag klämt två maraton. Enda gången jag faktiskt tränade ordentligt- sisådär tre gånger i veckan- det var 2002-2003 innan Stockholm Marathon och då var löpningen en ren och skär flykt från sorgen efter min pappa. Jag tror inte man utvecklas så mycket av det även om man stärks. Visst tränade jag 2006-2008 också men…ja det var mest joggande.

Tills för exakt två år sen hade jag ett hjärtfel, rätt ofarligt, som störde träningen en hel del. Ruscher och intervaller gick liksom inte att planera in- då satte tachhykardin (”rusningen”) igång och jag var väldigt feg. Lufsade mest runt för det var det som funkade. Avskydde grupper för jag var ju tvungen att lägga mig ned för att få stopp på attackerna och ville gärna inte berätta för alla för ”hjärtrusning” det låter inte så bra tycker folk generellt. Med rätta.

Så det är sen 2011 i december ungefär som jag kunnat växla upp lite. Och det har varit jättekul och mitt självförtroende har gått från ganska lågt till väldigt stabilt nu. Jag har insett att jag kanske har en bra kapacitet på lite längre distanser. Någon snabbing är jag inte så intresserad av att bli.

Men jag fick inte ut min kapacitet i år. Det spelar ingen roll vad andra tycker. Om inte jag känner det, så är det inte så. Det är inget klankande, det har varit ett helt fantastiskt år, men vad frustrerande det är att det känns som det var så mycket som inte fick komma ut. 

På TEC gick det ändå ok tycker jag- mentalt är jag otroligt nöjd, att jag kämpade så och var så otroligt glad och positiv hela vägen (nåja nästan :)). Tiden- sub 22 är väl ok för ett första 100 miles- jag menar vad vet man egentligen? Allt är oträdd mark efter 8-9 mil.

Black River Run har jag muttrat nog om. Min mage kraschade och jag var dålig i flera dagar efteråt. Förmodligen samma bakterie som gick på E’s dagis. Det var samma där- jag fattar inte vad det där mentala fokuset kom ifrån. Att jag inte bröt? Jag är jättestolt över att jag inte gjorde det utan gnetade på fast tiden bara rasade iväg.

Sub 20 bara rann iväg. Och det är inget man går ut och gör om några veckor senare. Jag var så mentalt slut efter den fajten att jag inte ens orkade tänka på delar av loppet på flera dagar och fortfarande har jag några helt knasiga flashbacks.

Däremot har jag med mig några av de absolut mest magiska löparupplevelser jag tror jag någonsin kommer få. Varv 6 på BRR och om det nu var varv 8 eller 9 på TEC är såna där som jag minns extra klart men utöver det- all träning! Alla magiska långpass. Inte så effektiva men shit pommes vad jag har behövt de här långa långa lugna passen. Kanske får det vara värt det. Att det inte gick så fort. För att jag fick alla de här upplevelserna. Ren och skär jäkla löparglädje. Enorm styrka. Inget var omöjligt. Det fanns bara en tanke i huvudet och en väldigt tydlig och klar uppgift: Spring.

Jag har massor med mig. Jag har massor att göra. Jag har precis börjat mitt löparliv egentligen. Det här löparlivet som är drivet av glädje, nyfikenhet och handlar om att omsätta kraft till rörelse.

Målen jag formulerar är tidsmål. Väldigt tuffa tidsmål. Det är mina vad. Mina hur och mina varför de handlar mycket mer om holistiska aspekter som just glädje, envishet, mod, att hitta något på andra sidan av tröttheten. Ta sig igenom den. Springa tills allt man hade med sig ut på rundan rasat av en och man känner sig som N gjorde i söndags: Renad.

Det kan tyckas vara ett ganska egoistisk och onödigt tidsfördriv det här med ultra. Varför liksom?

Men alla andra bitar blir starkare. Springer jag blir jag bättre i allt annat jag gör.

Jag är så enormt tacksam att min kropp är så hel och så stark. Den fick inte gå på femmans växel i år. Skallen fick, istället.

Fortfarande. Så har jag inte ångrat en enda löprunda. Jag har precis som alla andra varit lite osugen på vägen ut. Men alltid älskat löpningen. Varje gång. Varje pass är speciellt. Varje steg har sin plats i de miljoner miljarder steg jag tar.

Ni vet. Steg som tas med ett svävmoment. Vardagsflyga lite. Springa.

---

Årets nobelpristagare heter Alice Munro. På Babel igår så var det en kort intervju med henne där hon fick frågan ungefär vad hon tyckte om att det skulle vara svårare för en kvinna att vara en författare.

Men Alice sa att hon hade aldrig vetat att det skulle kunna vara så. Så det hade aldrig varit ett problem.

Nä. Precis. Eftersom hon inte visste att det var känt som ett problem stötte hon inte på det.

Jag skulle gissa att det finns en triljard med saker som vi anser är ett problem bara för att det råder någon gammal intrampad sanning om det.

Typ att småbarnsmammor inte hinner satsa på träning. Att det är för sent att ändra yrke. Att det inte går att springa si och så fort. Att den här veckan, för att det ser fullt ut i kalendern och det är kallt och mörkt, ska bli tuff. Att det är en social status att ha fast heltidsjobb, att man ska bo stort, ha bil. Att det inte går att springa maraton för att man får för sig att göra det när man inte är purung.

Helt enkelt att det inte går att göra något som du egentligen vill.

Varför går det inte? Säger vem? Tänk om du inte visste om att det ”inte går att göra så”. Vad skulle du göra då?

Fundera på något som ”inte går” idag.

I den här åldern finns inte- ”det går inte”. Man testar.

---

Jag längtar alltid till landet i Värmland! Det är ju så mkt mer än ”landet” men vi kallar det så. Vi har mer löv än de flesta kan greppa och varje år är det en utmaning men det löser sig alltid. Visst kan man slänga dem ut i någon sorts lövhög men då kommer gärna de här förbaskade vildvsinen. Nu har vår enda granne flaggat att de vill ha alla löv för ett projekt så det löste sig igen!

Den här helgen var det fullt hus med min syster och kille, Ebbas pappa kom dit också och jag och N. En bra relation med sitt barns pappa är så himla viktigt och tror det avspeglar sig på hur trygg vår dotter är.

Vi har haft två fantastiskt soliga dagar och krattat och eldat. Tänt brasa, ätit fasters goda rena mat, sovit helt underbart som vanligt och även hunnit springa en runda.

Jag och N tog den 19 km runda som jag älskar men sällan vågar springa för det bor människor som har men inte borde ha hund längs vägen. Lösa stora hundar som vaktar- inte kul! Blir så heligt förbannad.

Men idag var N med så kändes bra och den arga hunden var inhägnad. Det var en lugn och tyst morgon med lite rådjur och sådär fin stilla natur. Solen sken skarpt och till och med N som inte gillar att springa längre än milen och fort ska det helst gå, njöt i fulla drag. FAst inte från början. Enligt utsago genomgick han ”skärselden” och kom sen ut renad runt 10 km och framåt. Ja så det kan gå :).

Jag var mest pigg i början och blev sen rätt seg. Har rätt lågt blodtryck och det spökar lite ibland.

November är en väldigt hektiskt jobbmånad, nä jag skoja bara det är alltid hektiskt! :). men som alltid var det var så skönt att stänga av allt igår och inte röra datorn. Jag är supernoga med att vara ledig även från coachandet 2 dygn i sträck om det inte är ett lopp eller så och tycker det är en viktig markering.

Söndag em växlar jag dock gärna igång inför nästkommande vecka och 2,5 timmars bilresa är perfekt för att göra program, maila och planera veckan.

Jag ska göra en hemlig jättespännande sak på tisdag. På onsdag är det nätverksmöte för Lidingöloppet och torsdag – fredag ska jag på kurs- igen! Andra delen av ledarskapsutbildningen som handlar om presentationsteknik. Sen är det en heligt obokad helg igen. Men jag ser alltid fram emot måndagarna. I ett liv där man gör det man vill, och/eller ser en mening, en glädje och stimulans i jobbet är söndagarna mysiga. Inte jobbiga. Så har det inte alltid varit och det är värt att reflektera över ibland.

Tänk om jag visste det när jag var 27-30 år med enorm prestationsångest varje söndag? Men man lär sig. Och vissa lektionerär bra att lära sig snabbare än andra.

---