Hej!

Den här bloggen publiceras från och med igår både på Fitness Lifestyle och Runners World. Men den flyttar till Runners så du får gärna styra om adressen dit i din läsare redan nu!

Och varmt välkommen om du är en ny läsare som undrar vad det här är för en tjej som ramlat in bland bloggarna här på Runners World. Presentation kommer men i korthet så är jag en relativt nyfrälst löpare som på gott och ont fastnat för riktigt långa lopp bortom maratondistansen och ser fram emot att fortsätta bli bättre och bättre i flera år framöver. I år blev det vinst i damklassen på TEC 100 miles och BRR 100 miles men året avslutas med en känsla av att inte fått ut allt ur kroppen.

Jag blir fortfarande lite förvånad när folk frågar om ”jag springer på vintern”. Förstår faktiskt inte vad problemet är någonstans överhuvudtaget. Snacka bra träning. Här kommer tre lösningar och tre motivationsfaktorer.

1) Pannbensbygge Ni som tränar för ultralopp- grattis! Vintern erbjuder ypperliga tillfället där bekvämlighetszonen är långt bort i fjärran. Det är kallt, det är mörkt, halt och kroppen känns rätt stel. Det tar emot helt enkelt och det är rent ut sagt så djefla bra att ta sig ut nu. Bygg mental styrka och jag lovar- du känner dig starkare när du kommer in efter ett långpass med nyllet inramat av frost.

2) Löpteknik Skit i broddarna några pass (eller jämt, fast oh de är bra ibland!) och känn hur du tvingas upp på framfot och får springa på het kol fast Swedish winter style. Kika här . Dessutom så finns det inte många lopp som liknar ett löpband så lägger du all löpträning på löpband så är det många små rörelser och muskler som inte får jobba och som sen måste ”läras upp” igen till våren.

3) Du kommer ut. Du blir friskare och lyckas du lägga löppassen i dagsljus får du lite med av det också!

4) Värm upp lite extra för det tar lite längre tid och förstå att det är helt rimligt att det känns lite huttrigare!

5) Ta inte för varmt på dig, Men ta gärna med något att dra på extra på huvudet, runt handleder eller runt överkroppen om det går. Risken med att klä sig för varmt är förstås att börja svettas onödigt mycket och svetten blir sen kylande.

6) Det är något magiskt med att trampa fram i ett vintermörkt land och sen komma in i värmen. Det bara är så. Ta mig på orden.

Löpning är löpning oavsett säsong. Den har olika charm året runt.

Igår var jag förberedd på att den här #Sven skulle ställa till med lite cirkus på mitt pass ut till min mamma i Järfälla. Lillan och N åkte i bilen. Så fiffigt så.

.Jag tog mina Inov-8 Xtalon 190 (de nya hela!) och ett par vanliga strumpor (såna där med blommor på ni vet) Trimtexjackan som stoppar allt och så en buff att dra upp.

Det blåste en del. det gjorde det. Det gjorde inte så mycket men man skulle nog haft glasögon på för det blev lite suddigt i ögonen av snön som slog rätt in. Det var inte kallt eller så och bara riktigt skönt att trampa av ett 12 kilometerspass i distansfart.

Maten smakade riktigt gott. Och pepparkaksdegen jag gjort. Erm. Jo. Men den var god den också.

Idag är veckans vilodag och imorgon ska vi se vad vi kan få till för pass. Gissar att jag hamnar i Ursvik….

---

Idag hade en av våra avdelningar en ”hälsoaktivitet” och jag fick anordna den! Jätteroligt! Mest har jag den här veckan suttit med pannan i djupa veck och försökt tänka långsiktigt och strategiskt men ibland behöver hälsoarbetet inte vara så svårt att göra en insats i- just för att det är så brett.

Att röra på sig i dagsljus, äta en bra god och nyttig lunch och umgås under avslappande former med kollegor är hälsosamt på alla sätt och vis.

Idag tog vi en cirka 40 minuter lång rask promenad tillsammans innan vi åt en matig sallad jag beställt med råris, fetaost, rödbetor, bönor, spenat, ruccola och kycklingfilé med en vinegrettdressing med olivoljebas till. Och så pratade jag lite om vad som är bra med just tex råris, rödbetor, grönsaker generellt och lite om hur mat faktiskt är medicin! Hur råris till vissa ämnen innehåller 200 gånger mer i jämförelse med ett vitt polerat ris, att grönsaker faktiskt kan vara smärtlindrande osv.

Jättetrevligt och ett mysigt sätt att avsluta arbetsveckan. Jag ser fram emot att springa i utmaningsväder i motvind i eftermiddag. Att komma in känns mycket skönare när man varit ute och speciellt i busväder. Baka pepparkakor med Risiskrutti och titta på På Spåret med namnsdagsbarnet tillika min underbara fästman och som alltid en mysig helg med både ledighet men även jobb. Det är #livspussletdeluxe.

Hoppas du har en fin helg framför dig!

---

Jag har stött på patrull i att följa Jävligt Jobbig Julkalender. Jag har problem att följa program över huvudtaget så det var ingen förvåning direkt. Vet inte hur jag tänkte.

#50 löppass på 100 dagar däremot är inga problem. Just nu skulle jag gärna springa varje dag. Träna varje dag också. Och funderade på om jag skulle ha det som min lilla kalender.

Men jag behöver inte ha det som tvång. Jag tränar så gärna ändå. Rör mig så gärna.

Och de dagarna man inte uppar pulsen så kan det vara väldigt bra att jobba med rörlighet. Speciellt nu de kalla dagarna den kalla perioden.

Så. Utan att det känns som ett tvång så siktar jag på att ägna minst 15 minuter åt kroppen varje dag. 15 minuter rörlighet eller avslappning de dagarna jag inte springer. Eller de dagarna också. Alltså något varje dag helt enkelt.

Den här veckan har jag fått till riktigt bra pass:

I måndags sprang jag till dagis från jobbet. 8 kuperade kilometer i bra fart.

Tisdag joggade jag in 7km. Till dagis snabbare 7 km.

Igår sprang jag dryga milen med Running Sweden som hjälptränare i 5-5:20 fart runt Hagaparken. Cyklade dessutom till och från jobbet.

Idag joggade jag 2 kilometer som uppvärmning och körde sen ett kort effektivt styrkepass utanför huset:

3 set armhävningar växlat med  3 x 40 skridskohopp

3 x rodd med kettlebell växlat med airsquats med spark

3 x set axelpressar växlat med 3 minuter dynamisk planka.

DONE. Redo att gå in och  göra middag och pepparkaksdeg.

Imorgon är planen att ta mig an #Sven och springa rakt norrut hem till min mamma medan N och Skrotmos åker bilen. Lördag är det rörlighet och söndag blir det något löppass någonstans innan konserten i Filadelfiakyrkan! 

Dagens lästips? En av de störtsköna brudar jag löpcoachar nu. Enormt kul att få vara med från början och känna terränglöparglädje rätt igenom veckorapporterna. Go girls! Här hittar ni Anna

 

---

Jag har förebilder som motiverar mig enormt. Som får håren att resa sig på armarna. De finns i min närhet och de finns långt ifrån mig. Aung San Suu Kyi är en av dem. Hillary Clinton är en annan.

Men den som kanske rör mig allra mest är mannen som mottog ”alternativa Nobelpriset i måndags i Stadshuset i Stockholm- Dr Deniz Mukwege.

Ni som följt bloggen ett tag vet att det är de ofattbara övergrepp och det våld som hans patienter utsatts för som var gnistan att starta Tjejmarathon. Det är det som driver mig och Madde att fortsätta med Tjejmarathon och från och med 2014 och framåt vill vi samla pengar för att stötta vård och återgång till ett försök till ”normalt” liv för de kvinnor och även män som utsatts för så fruktansvärda övergrepp att det inte går att förstå. Men det går att sätta ord på:

De hugger huvudet av maken och lägger det på kvinnans bröstkorg under våldtäkten, tvingar den våldtagna att sitta på glödande kol, kastar syra över underlivet, skär sönder brösten, värmer en plastflaska över öppen eld och kör upp den i slidan. Som regel utförs det inför öppen ridå och i vissa byar har så många som tre av fyra kvinnor våldtagits. Inga åldrar har skonats.

Dr Mukwege startade alltså sjukhuset 1999 i det utsatta området Kiwuprovinsen i Östra Kongo. Hans mod är lika svårt att förstå- han har utsatts för mordförsök och lever under dödshot för sitt arbete och för att han står upp inför FN för att fördöma det sexuella våldet.

Nu är han i Sverige och deltar förutom i prisceremonin i flera intervjuer, samtal och på söndag i en konsert i Filadelfiakyrkan.

Han är en av mina största förebilder.

Jag ska få träffa honom.

Det är enormt stort. Det är så så stort. Jag har tagit fram en medalj från loppet 2012 (som han spelade in en informationsfilm till för oss men tyvärr på franska :)). Han vet om Tjejmarathon och det ska bli så fantastiskt att få boken signerad och berätta hur mycket vi som är engagerade i Tjejmarathon (och vi är rackarns många för jag räknar alla som stött vår insamling). beundrar hans arbete, känner empati och att vi kommer att samla in nya 100 000 kronor under 2014.

Jag hoppas att du vill vara med och stötta insamlingen. Vi slussar precis varenda krona vidare till Panzisjukhuset. Inget som går till några omkostnader för vår ideella förening utan allt dit.

Är du företagare och vill profilera dig med Sverigest godaste och helt klart ett av de häftigaste loppen vi har så får du gärna kontakta mig, Madde och Johan på tjejmarathon(@)gmail.com

Ta gärna några minuter och lyssna på den rörande intervjun med Dr Mukwege hos Lotta Bromé i måndags. Omöjligt att inte bli berörd!

Undrar du vad mer Tjejmarathon egentligen handlar om så får jag igen länka till det här inslaget i P1 2012. Hela programmet är fantastiskt men jag pratar efter 22 minuter in ungefär.

 

---

När man inte gillar att utsättas för bacillusker, trängsel, dagenefterdricka-och justsläcktciggen-luktande passagerare så är det en ynnest att kunna transportera sig med apostlahästar eller med cykel till jobbet.

Jag har ju en liten utmaning med att klara mig utan månadskort i december. Tyvärr räcker det med några resor för att komma upp i en summa lite väl nära kostnaden för månadskort (790 kr) men – det handlar om mer än pengar!

När jag hämtar och lämnar på dagis så har jag inte tid att träna innan och just nu kommer jag inte direkt ut på kvällen heller- då jobbar jag i min enskilda firma. Jobba dag- hämta tidigt, få fyra mysiga timmar med min världs bästa lilla tjej och sen jobba när hon somnat- det är det jag kallar #livspussletdeluxe.

Att använda tiden det ändå tar att ta sig från dagis till jobb eller vice versa till att träna det är också en lyx. Det gör att jag rensar skallen eller förbereder den. Jag hinner lyssna på en podcast eller nyheter och – ja hinner träna helt enkelt!

Antingen springer jag raka vägen via ”sjöarna” i Sundbyberg och Solna på Solnavägen (egentligen inte så bra pga avgaserna) och sen Torsgatan fram. Den är 7 km.

På vägen hem brukar jag dock springa ned via Karlbergs Slott och längs Pampas bort den vägen och det blir 8 km.

Igår höll jag en liten stressföreläsning tidigt så hann inte cykla in men då tog jag med ombyten och två matlådor samt dagens frukost. Sen sprang jag till dagis och med mig har jag det som är min räddning: Trimtex Storm Lightdown jacket. Den är superlätt att trycka ned i min lilla löparrygga och så drar jag på den när jag kommer till dagis så det inte gör något om Tigerfisen håller på och bakar sandkakor och jag måste stanna och smaka och vi sen tar en halvtimme för att gå 500 meter hemåt.

Igår sprang jag ett kortare tröskelpass hem: Uppjogg cirka en kilometer och sen på tröskeln 7 kilometer och sen gick jag sista hundra meterna.

Imorse joggade jag in och i eftermiddag springer jag tillbaka med kortare ökningar i de backar som är på vägen till dagis.

..och eftersom jag sprungit hem så är stövlar, kappa och handväska här och då springer jag väl in igen då!

Det är inte så mycket svårare än så när man har bra omklädningsrum med egen neccessär på plats och klädställningar att hänga kontorskläder på.

Och känslan. Piggelinheten. De rosiga kinderna. Tidsvinsten. Det är ren vinst!

Här kan du läsa ett inlägg jag skrev om hur man kan tänka runt transportlöpning lite praktiskt! Det jag skulle vilja lägga till är att försöka undvika att springa nära trafikerade vägar eftersom du drar i dig så mycket mer luft under ansträngning och – precis- mer avgaser!

Lycka till!

---

Just idag är jag väldigt tacksam. Detta kan tydligen missuppfattas som att vara nöjd eller tillfreds med saker men så är det inte som jag ser det.

Jag ser ett fokus på att vara tacksam för det jag har som stark grund till glädje. När man känner glädje så har man lättare att ta itu med saker. Och är man glad och tacksam så är det lättare att göra goda saker och göra val som är sprungna ur en uppskattning av det man har, en glädje i det man lever istället för en avundsjuka.

Det är inte jättesvårt att hitta saker att vara tacksam för. Sitt hem, sitt jobb, sin hälsa, sin familj, sina vänner. Till exempel. Det är inte svårt att få fram den där varma känslan det ger. Det är däremot väldigt lätt att ta allt för givet.

Att ta sig tid att känna tacksamhet kan ge som en go varm känsla i magen. Som ger glädje. Som ger ork och inspiration att göra goda saker. Personligen är tacksamheten det som driver mig i både nytta och mer stolliga saker jag gör. Jag är så jäkla glad och tacksam för det jag har. Det är min största lycka.

Vad kan du vara tacksam och glad för idag? Och vad kan du göra för gott?

---

Jag älskar julkalendrar!

För två år sen gjorde jag ju ”Den goda julkalendern” med tips på välgörenhetsorganisationer att ge pengar till! Det kan nog bli några såna tips i år igen men har inte riktigt tid att göra om det för det tog massa tid!

Däremot hakar jag förstås på Saras utmaning Jävligt jobbig julkalender.

Det är en genomtänkt träningsplan med 24 luckor som på sina ställen är just jävligt jobbig! Idag var det intervaller men jag fuskade lite och sprang mitt tänkta pass genom att jogga till Ursvik och springa milen där för att sen avsluta på Coop där jag handlade säkert 10-15 kilo mat som jag bar hem på rygg, på axlar och i händerna. Phu!

I övrigt har det varit en rätt bra träningsvecka trots allt ätande:

Måndag: Transportcykling och 1 + 5 km med 5 snabba i tröskelfart (4:50)

Tisdag: Backintervaller med avslutande snabb kilometer

Onsdag: Vila

Torsdag: Ett styrkepass som fortfarande känns i benen

Fredag: 60 minuter distans i östra London

Lördag: Vila

Söndag: 90 minuter kuperad terräng

Nu börjar en pysslig vecka igen men med massa möjligheter till korta pass lite här och var. Vill man så kan man!

---

När jag bodde i London reflekterade jag inte så mkt över smutsen. Trängseln. Den dåliga luften. Den överbelastade infrastrukturen och är man där som turist hör man kanske inte om att det kan kosta 150 kr per dag för en del att värma upp otäta gamla kalla viktorianska semi-detachade tegelhus med heltäckningsmattor och skjutfönster. Att folk fryser i sina hem för att husen är för dåligt byggda. Man ser inte de slitna områdena och hör inte hur familjer får söka skolor över hela staden till sina barn och resa flera timmar på överfulla tåg för att tjäna sitt levebröd och lämna på skolor.
Perspektiv.
Jag är så glad att jag kom hem till Sverige efter 7 år utomlands. Jag är så glad att jag bor här. Just nu är jag extra känslig för allt möjligt och det gör att jag uppskattar än mer allt vi har.
Visst kan det bli bättre men oj oj vilken head start vi har som inte var tvungna att bygga upp en stad efter ett krig och har en bra infrastruktur och starkt socialt system.
Vi har inte heller och kommer inte få tror jag två tidningar som heter Womens Running ochWomens walking.. Däremot kan vi gärna ta in mer engelsk tv tack.

---

Idag var det rise and shine klockan sju för att ta hand om två 10-åringar som skulle till skolan. Jag kokade gröt och fick ut den ena åt ena hållet och knatade med den andra- Caitlin- till hennes buss. Jag har inte så stor koll på barn i den här åldern men de verkar ha en förmåga att såsa runt rätt bra och börja tappa tänder mitt i frukosten.

Sen tog jag en löprunda på The Green Way som går som en upphöjd asfalts cykel och promenadbana som går upp till där den stora olympiska parken var. Ungefär en mil fick jag till med lite snurrande på slutet runt en rugbyplan.

Snabb dusch och sen in till Covent Garden för att bara mysa runt lite. Då ringer min gamla vän Richard som jag inte träffat på 10 år. Jag försökte kontakta honom de senaste dagarna men förklaringen till inget svar var att han varit i Dubai på jobb. Blev så så glad när han sa att han just landat hemma men skulle kasta sig på tuben för att komma in och träffa mig!

Richard var min och Carmens chef på det företagsgym jag trivdes bäst på. Vi umgicks mycket utanför jobbet också och Richard lärde mig väldigt mycket om jobbet.

Richard har sen vi sågs sist gjort sin Master i USA i Sports Marketing och startat och jobbat upp företaget RB Create som specialiserar på sportevents avseende film och foto. Det går jättebra och senaste jobbet i Dubai var för NZ’s kända rugbylag All Blacks.

Han har gift sig med och friade ingen mindre stans än Stockholm och även om det var 10 år sen vi sågs så kändes det inte alls så.

Både Carmen och Richard är 12 respektive 10 år äldre än mig och de är vänner jag uppskattar otroligt mycket. De kände mig under en period från vilken jag inte har så mycket andra vänner kvar. En ganska rörig, spännande och tuff tid och det är verkligen så att vänskap rostar inte.

Jag känner mig så lyckligt lottad att ha dem båda i mitt liv. Precis som mina andra vänner. Det är inte så många som får komma nära. Men de jag har de släpper jag väldigt nära och efter all galenskap som hänt så är det mer än guld värt att ha vänner man kan ringa när som helst om vad som helst och man vet att de finns där. Stort! Fint!

Nu ska jag och Carmen snart iväg in till Leicester Square för hennes företagshälsocenters julfest. De är cirka 21 stycken allt från läkare till tandläkare till personliga tränare och från vad jag minns från de julfester jag var på när jag jobbade för, då, Sona så kan det bli rätt stolligt.

Det är först träff på en bar sen ska vi till the 99 Club som är en comedy club och där är det buffé först och sen komedishow innan nattklubb men då tror jag att jag och Carmen kommer ge oss. Jag dricker inte, dansar förvisso men är inte riktigt talbar efter 22.00 så vi får väl se hur det går!

Har iallafall haft en riktig toppendag- igen!

---

Jag jobbade som sagt för ett stort företag som specialiserat sig på gym, friskvård, sjukgymnast men även medicinsk vård både företag och privatpersoner.
Carmen var min chef ett tag och jobbar kvar på företaget fast är även PT i sin egen person. Hon har varit med genom alla trender och turer som varit och det är väldigt kul att diskutera branschen med henne.
Idag jobbade jag en timme här i soffan framför BBC News och drack te och åt rostat bröd..flashbacks!
Sen tog jag tåget in till Southwark som är östligt centralt söder om floden kan man säga. Knatade upp över fina Blackfriars Bridge och in mot stan. Shoppade som en tokig på Holland and Barrett som är som en stor hälsokost. Finns så mycket mer här en hemma- speciellt vad gäller tex glukosamin. Köpte ekologiska hårgrejer, lite té och sen knatade jag upp till Soho via Covent Garden och satte mig på Pain de Qoutidien med en kopp kaffe och skrev på papper istället för på datorn. Riktigt bra. Mindre distraktion.
Sen knatade jag ned via Covent Garden igen och det är nog min favoritplats i London. Fortsatte via Holborn och Aldwych, St Pauls och in i city. Tempot är högt högt högt. Har jobbat här men hade glömt. Fler röker än i Sverige, det är trångt och luften är dålig.
Målet var Nuffield City Fitness and Wellbeing Centre som är ett stort gym byggt I tegelvalven under London Bridge. Det var helt enormt! Tre våningar med allt från spa, till pool, cardiorum, squashhallar, crossfitrum och ett ?funktionellt? rum med bollar, rullar och en boxningsring.
Jag fick till ett riktigt bra träningspass som kommer kännas imorgon:
Rörlighet som uppvärmning
Sen som vanligt superset:
OH squats växlat med armhävningar
Utfallssteg med hantlar växlat med rodd i TRX
Sen woodchopper i kabel med högt till lågt drag växlat med thrusters med 20 kg stång
Woodchopper med lågt till högt drag och frivändningar med clean
Sen 3 x 1 minut planka växlat med axellyft med hantlar
Och så rörlighet igen. KLAR! Kan man säga.
Efter det kom Carmen som är från Karibien och vill vara där det är varmt så vi hamnade i en helt fantastisk jacuzzi med ?stolar? som man fick vattenmassage i. Herregud så skönt!
Sen knatade vi hela vägen till Spitalfields Market och åt tidig middag innan dottern skulle hämtas på gymnastik.
En fullspäckad dag helt enkelt men med massa vila ändå känns det som.

---

Efter att ha glömt var jag bokade flygbiljetten, vilket flygbolag, vilken Londonflygplats jag skulle flyga till så redde jag iallafall ut det.
Men väl på flygplatsen hade jag tagit med mitt gamla pass ?!??!? Fick i panik ta taxi till gränspolisen och fixa ett nytt och sen taxi tillbaka. Tog 12 minuter totalt och kostade över tusen kronor. Hallaballå.
Väl framme i London var det ju iallafall lugnt eftersom jag hittar rätt bra här men Carmen har ju flyttat förstås.
Vi hann prata av oss innan jag tog mig till Strathams fantastiska shoppingcenter Westfield för att kitta E med trosor, strumpor, underställ, tofsar och annat. Det kostar nästan ingenting och eftersom hon växer så snabbt vill jag inte lägga stora pengar. Gick och dreglade lite inne på Monsoon, Karen Millen, åt libanesiskt och kikade lite på Victorias Secret innan jag åkte tillbaka och rullade köttbullar med lilla men nu stora C. Lammköttbullar.
Imorgon ska jag knata längs kanalen och jobba lite i Soho!

---

Under den här månaden har jag stött på patrull på ett område jag inte är van vid: Ovilja att sticka ut och springa. Eller inte ovilja. Orkeslöshet. Allt har förstås sin förklaring men är ingen ursäkt. Jag har fortfarande aldrig ångrat ett enda löppass (förutom det där jag stukade foten 2010 då kanske).

Jag var lite frussen när jag kom hem och jag hade ingen lust att sticka ut igen. Soffhörnet stod där så inbjudande och mysigt.

Men satan i gatan. Det hjälper att ha riktigt bra kläder att hoppa i så man vet att man inte kommer vara kall. Det hjälper att just ha lagt till några Groove Armada-låtar på Runnerslovespellistan (som du också kan följa- finns på Spotify!) och det hjälper att ha hundratals fantastiska pass i minnesbanken att ta till.

Så ut! Vamos!  1,5 lätta kilometrar och sen stegen mot otygsbacken. Den höjd som varit skidbacke en gång. Den 300 meter långa backen som blir brantare och brantare. Den där man ser hela Friends Arena typ uppifrån när man kommer upp.

5 gånger upp och ned i den i jämn fin fart. Sen ned och en snabb kilometer runt sjön och en kilometer nedjogg.

Och precis som alla andra gånger så är det #winwinwin när jag kommer hem. Jag är piggare. Jag är nästan hög av endorfiner. Jag känner mig stark och glad. OCh sådär lite extra glad och hög blir man ju när det var lite jobbigt att ta sig ut. Man kom liksom lite längre på det passet. Lite högre.

Ibland är ett fantastisk löppass bara en liten dask på den mentala rumpan borta. Ibland en rätt hård dask. Men den där upplevelsen är alltid inom räckhåll.

---