Lite wop wop. Lite boomschakalackrubadubstylee, jag tycker det behövs. Känner ni det? Lite jävlar anamma och lite mer smatter i marken när man går. Nu är det dags att peppa igång fyra ganska grisiga veckor innan nedtrappningen sker för mitt livs största fysiska utmaning.

Ja för TEC alltså. VIktiga träningsveckor. Lite nära att lägga grund men grund har jag. Det specifika för TEC är att springa på natten. När man är helt koko i huvudet-trött för att man redan sprungit längre än man någonsin gjort.. När det gör ont. När det är tidigt. När det är sent. När benen är slut. När det gör ont i magen. När man inte riktigt fattar vad det är man gör där? Runt runt en milbana när det finns en säng att sova i. När kroppen vill kliva av. När tankarna kommer: ” det räcker”. ”Vad försöker du bevisa”. ”Du kan bryta nu”.

Så det här med att jogga 6 mil det är liksom inte riktigt det som kommer knäcka 100-milesnöten. Det är ett rätt glassigt pass där jag är nu fysiskt. Jag har ingen fart i kroppen whatsoeva det blev jag varse idag när jag tampades med trösklar på vägen hem. Däremot är allt en plåga fram till cirka 8 kilometer. Då börjar det bli kul. Då var jag framme vid dagis. Jag är helt enkelt inne i långlöpsmode och det här snabba Kungsholmen Runt det är liksom en skrattretande hägring på horisonten.

Jag har tänkt varje vecka att ”nästa vecka, då!”. Då kommer jag få till flera långa pass. Men det kommer aldrig bli så lätt. Så nu blir det ett upplägg som jag inte rekommenderar, inte programmerar någon adept med och inte kör i vanliga fall. Jag kommer jaga mil. Jag kommer springa så långt jag kan, när jag kan. Jag kommer köra ben på torsdag och gå ut tidigt fredag och springa långt med låga glykogenlager och trötta stockar till ben. Nyckelpassen ligger redan inplanerade. Så ser det här enormt spännande inrutade livet ut och så måste det vara annars blir det kaos. Jag stretchar, kör styrka men utöver det här så får jag pussla in så gott jag kan att få in mängd i benen fram tills det är tre veckor kvar.

Jag tänker inte skada mig och jag tänker inte bli sjuk. Mina skor är sen länge trasiga och jag bråkar med Outnorth om att få ett par nya Inov-8 utan att skicka tillbaka de som jag sprungit non-stop i sen i december. Inte fa* tar jag en ny sko nu och drar ut på en flermilsrunda. Och- while I’m on it hur kan det vara rimligt att meshen går sönder på en löparsko med terrängsula? 50 mil hade de gått när de pajade. Nej kom igen nu Outnorth- langa hit en Inov-8 Xtalon 212 jag kan springa in så är vi vänner igen.

Jag fortsätter äta mer vegetariskt. Mindre gluten. Mer höftstyrka. Mer bra tankar. Det här är en sån fet egotripp den här satsningen och jag behöver den som tydlig väg rakt igenom det sammelsurium som jobbet och pusslandet är. Det är mitt lilla leende i ena mungipan, min lilla tjej är smajlet i den andra. Det är grymt. Det är urhäftigt. Det är precis det jag vill. Det är jätteläskigt. Det kommer göra ont. Det är snart och det kommer gå bra.

Nu kör vi!

Glad skit på andra plats på 50 km 2011. Klumpiga skor och noll koll i största allmänhet!

---

Hej på er!

Stor måndag. Långa listor. Hämta och lämna. Krama och pussa.

Jag skriver för Lidingöloppets nyhetsbrev varje månad och det kommer ut i dagarna. Krönikan är dock redan publicerad. Jag skriver lite om hur jag bestämde mig för att testa ultra. Det är snart två år sen och jag känner mig fortfarande som en nybörjare. Låter konstigt kanske men det förhållningssättet hjälper mig att leva i evigt lärande om hur jag ska bli bättre både mentalt och fysiskt. Och ha ännu roligare.

Lidingö Ultra är ett naturskönt lopp som går den 4e maj. Det är för nära TEC för mig och då är det ändå tänkt att jag ska springa Kungsholmen Runt om kroppen mår bra. Men var där som support förra året och kan varmt rekommendera!

Läs om du vill!

Och vill du träffa härliga ultramänniskor så tycker jag du ska blocka lördagen den 16e mars i kalendern! Mer info kommer ikväll.

Ha en fin måndag!

 

---

Miljakten fortsätter. Och det är inte en jakt på enbart mil utan en jakt på pass som hjälper inför TEC. De är antingen endera eller en kombination av:

1) Långa 2) Med låga glykogenlager 3) På trötta ben

Det är inte lätt. Det är så himla svårt att få till mängden för jag vägrar backa på spontanitet och vill inte be om barnvakt titt som tätt och för långa stunder eller missa att umgås med familj och vänner jag bara träffar ibland. Så när jag saktade ned för att stretcha imorse så skickade jag en tacksam tanke till N som passat vildbasen en stund för det passet.

Sen- fick jag faktiskt en halvtimme till i Ursvik! Medan Lillan och N gick Knattespåret (som vi gick igår också ja…)och efter att hon åkt sina cirka 300 meter som hon tycker är lagom, så tog jag ett kort stakpass bara för att jag kunde och för att det är något av det mest fantastiska underbara jag vet att få vara därute på ”Långspåret” som snirklar runt Ursviksområdets kuperade åsar. Ingen valla. Inget fäste. Full fart. Ser redan på axlar och rygg att kroppen gillar det här. Jagblir helt lyrisk av att åka längd. Inte ett dugg intresserad av att någonsin igen åka ett lopp men gärna åka mycket mer nästa vinter.

Sen grillade vi korv, åkte pulka, busade i solen och jag sköt alla tankar om allt trassel och alla listor på jobbet och hela nästa pusselvecka bestämt åt sidan. SJAS!

Jag tar tjuren vid hornen fyra dagar i veckan. Tre surfar jag på min egen våg och inget får störa.

Nu är jag laddad för måndag och har bestämt att inget får krypa under ytan på mig.

Tack för era fina kommentarer. Therese- jag hör dig! Det kommer ett inlägg om just det där med att hitta glädjen.

Nu ska jag hitta kudden!

---

Först på fötter. Sen hoppas jag få en tur på skidor. 11 km progressiv morgonjogg. Bara upp, kaffe, BCAA och ut. Segt så segt men sen fattar kroppen. Lite höftstyrka efteråt.

Grym fotstyrka att springa i detta!

---

De här endorfinerna alltså. De här ensamma stunderna. Jag älskar min dotter över allt annat men jag är världens bästa mamma när jag får lite tid för mig själv då och då.

Idag lämnade jag sagda Tigerfis hos min syster efter en rolig utflykt med picknick på förmiddagen bara hon och jag. Hos min syster trivs hon riktigt bra. Tog mig till närmaste öppna yta- Hagaparken. Utrustad med både skor och pjäxor. Såg den frusna Brunnsviken. Ingen tvekan.

Valla har jag slutat med nu så inget trassel med det. Ut på isen. Bra skejtföre. Sagt och gjort. Varvade stak och skejt. Gick dubbelt så bra som förra veckan. Helt underbart.

Speciellt när jag skidade förbi där jag har tränat simning inför mitt första triathlon. Tränat och tränat, simmade nog 6 gånger! Men mer ska det bli. Lite häftigt att åka skidor på samma plats. Sverige är ett land med fyra årstider och det saknade jag som mest när jag bodde utomlands.

Det behövdes inte mycket idag. Inte långt. Bara öppen himmel ovanför huvudet, öppen yta. Öppet sinne. Kom på två bra ideer. Fick låta hjärtat pumpa.

Tänkt mycket på det här med all den tillgång till andras träning vi har. Via Twitter och Facebook, media, tidningar, artiklar osv. Vi kan ta del av en elitssatsande persons intervallpass, träningsvolym och också kanske lite ”hets” över snittider. Men det är inte vi. Det är inte jag. Kanske inte du.

I min värld finns hård träning, pass man har lite kallsvett inför. Mjölksyra och träningsplan. Satsning och lite blod svett och tårar. Men känner jag att glädjen inte finns där- så backar jag. För jag måste inte. Jag hann inte två timmar löp idag med trösklar insprängda. Jag hade en timme. Då gjorde jag det som var roligast. Det funkar. När man tränar med glädje som ledstjärna. Det kommer jag alltid göra, och det är det jag försöker förmedla vare sig det är i blogg, i coaching, på Workout Åre eller bara när jag svarar varför jag springer. Det är förstås massa mer än glädje. Men den ska alltid få vara störst.

Livsglädje på språng- helt enkelt! Ha en fin kväll!

Sommartightsen- men långkallingar under!

---

Idag klockan 12.00 släpps schemat till en upplevelse du inte vill missa.
Workout Åre är en av de bästa helgerna på hela året. Om du vill kan du springa med mig och Magnus och träna på löpteknik både på asfalt och i terräng. En helg fylld av träningsglädje, endorfiner, storslagen natur och underbara människor.
Spaá, njut av Åres fantastiska natur och gå på pass och föreläsningar som berör med riktigt grymma instruktörer
Pass på- in här och boka upp dig på en toppenhelg!

---

Idag var jag där. Där löpningen bara ÄR. Där jag är löpningen.Det rullar på.

Där jag går upp. Dricker en kopp kaffe, tar mina BCAA och sen utan problem kan ta en 30 kilometer morgonjogg (förvisso genomförd på förmiddagen) och sen vara pigg som en lärka utan att känna någon stelhet efteråt. 30 km av ett 16 mils lopp är ju inte långt. På så viss sett. Där nu. Kanske inte där nästa vecka men njuter av känslan- nu!

Jag hade gärna rivit av ett till pass idag men hade ärenden med bilen på verkstad och Lillan att hämta.

I helgen tar jag hjälp av bästa familjen för att få till löpningen. Tanken var 3 timmar idag. 2 timmar imorgon och 1 på söndag Men vi får se vad jag får till. Never waste good legs och just nu har jag bra ben. Snabba i onsdags och uthålliga idag.

Lite styrka ska vi hinna med också- den här studien visar att vi löpare förbättrar både löpekonomi och kapacitet att springa fort på kortare sträckor (3 km i detta fall) när vi tränar styrka. Hear hear!

Idag sprang jag först in till Fridhemsplan för att lämna en taggig boll till Mia. Den taggiga bollen kan man rulla under foten för att motverka och förebygga plantar fascit. Jag har en på golvet här hemma som jag rullar då och då- lite varje dag.

Jag har så mycket jag vill skriva om. Men nu är det fredag.

Brukar inte lägga ut bilder på Lillan men kan inte motstå den här i de fina mössorna som jag och N fick från Craft. N var inte här då och då säger det bara vips så har små händer tagit för sig- och på sig! Trevlig helg!

---

Är ju som inte bra på recept men bra på att svänga ihop lite nyttigare alternativ på saker. Visst ska man unna sig gott- men kan man äta gott som kanske gör lite gott också så kan väl det vara bra med det?

Här äts alltså inte godis. Inte jag, och inte den lilla tjejan heller. Unna- gärna. Men inte massa färgämnen och tillsatser i glukos ur lådor på en affär.

Chokladbollar är det bästa som finns men det är mycket smör i och jag är ju inget fan av att äta massa smör bara sådär! Här är ett lite magrare recept, med bättre smartare socker 🙂

Blötlägg 3 dl havregryn i lite vatten- el kallt kaffe why not

Blanda dessa med 4 msk Fairtrade kakao

1,5 mks vanillinsocker el vaniljpulver el så

1,5 dl rårörssocker eller mindre

Rör ihop allting

Tillsätt lite cocosolja (är ju i fast form) el mjukt smör- max 50 gram och gaffla runt. ”Späd” mixen med vanliga havregryn tills du kan rulla bollar.

Rulla- i ekologisk cocos. Låt svalna- om du kan hålla dig!

Sen gjorde jag glutenfria muffins också inspirerad av ett recept i DN. Men jag gjorde som vanligt om.

Blir cirka 12 st i bullformar.

Sätt ugnen på 180 grader. I en bunke, blanda och smält samtidigt 50 g smör

2dl rismjöl

1 dl mandelmjöl

1/2 dl rårörssocker

1 tks salt

3 tks kanel och lite kardemumma

2 msk psyllumfrön

1/2 dl chiafrön

2 tks bakpulver

1/2 dl solrosfrön

1/2 dl sesamfrön

1 dl russin

Rör om ovan. Rör med smält smör. 2 ägg. 2,5 dl mjölk (tog vatten för laktosfritt). Rör tills smidig smet. Jag hade i lite sirap också- skulle ju vara lite gottis. Agavesirap funkar nog bra.

Stjälp upp i muffinsformar. In i ugnen. Cirka 20 minuter. Låt svalna lite..njut!

Medan ni läser detta är jag förhoppningsvis ute på en 3 mils före frukostrunda. Det är mindre än två månader till TEC och mantrat lyder..SPRING!

Ha en fin fredag!

---

Innan du snäser

Innan du suckar ljudligt

Innan du dömer

Innan du klagar

Innan du ifrågasätter

Innan du skäller

Innan du lägger på luren

Innan du skriver

Innan du delar ett inlägg

Innan du skriver under

Innan du trycker på ”send”

Innan du svarar.

Tänk ett varv först. Är det här bra? Är det det här jag menar? Vet jag att det är såhär? Har jag rätt att påstå att det är på det här viset? Vem gynnar jag? Blir något bättre av det här? Eller är det bara jag som är frustraherad och irriterad, kanske över något annat och behöver ta ut det på någon?

Vad är egentligen problemet? Hjälper jag till att lösa det? Är jag konstruktiv nu? Vem riktar jag detta mot? Är det hennes/hans fel? Det jag skriver, vad ska han/hon göra med den informationen? Kan jag formulera det så att mitt eventuella missnöje framgår men kanske med något som var bra också? Kanske en ide om hur det som inte var så bra kan bli bättre? Istället för att bara gnälla.

Jag gör helg nu. Jag är trött efter den här veckan. Siffror är lätta att hantera. Människor svårare. Nu laddar jag om i tre dagar. Men ovan är mina reflektioner efter den här veckan.

Ha en fin torsdag!

---

Det här med kost…någon skrev på Twitter idag något i stil med ” jag är så trött på allt prat om dieter”. I samma forum följde jag Paulo Roberto, Colting och Gudiol från Träningslära som diskuterade om ätandet av frukt när vi levde på savannen…ja ni vet hur det är. Man tänker ibland- behöver det vara så knepigt?

Man pratar om att ADHD ökar bland barn men vi vuxna verkar självdiagnostisera oss med diverse bokstavskombinationer vi med. Tror inte det behövs. Kanske inte gör skada men tror det kanske kan vara viktigare att fokusera på att laga god mat av de råvaror som tillser ens individuella behov. Svårt? Ja kanske! Själv äter jag nog paleoinspirerat om jag måste svara. Men jag tittar ju inte något paleomatslexikon innan jag handlar. Jag konstaterar bara när jag läser om Paleokost att ja jo det där stämmer ju. Drömmen om det glutenfria livet fortsätter dock vara en illusion. Damn that surdegsbröd och damn tunnbröd alltså! Men då kan man unna sig det ibland, inte bygga dagsintaget runt det.

Lägger man fokus på rena råvaror och lagar dem utan att slänga något. Lite mindre kött. Då tror jag man är på god väg. Så kan man unna sig något skräpigt då och då när blodsockret släpar i skosulan. Bara för att. Bara för att man äter så bra annars.

Jag tänkte tipsa om 10 stycken råvaror som verkligen ger mer! Som är lätta att laga gott på och räcker långt för att få i sig mycket av det en människa behöver.

1) Havregryn! Långsamma kolhydrater, bra med protein, bra med vattenlösliga fibrer som binder dåligt kolestrol. Bra fettsyror. Bra mineraler (zink och magnesium bland annat). Därtill viktig E-vitamin.

2) Valnötter! Den nöt som innehåller bästa kvoten av viktig omega- 3 av alla nötter. Bästa nöten!

3) Ägg! Ja var ska man börja? Nästan det mest kompletta livsmedlet vi har. Protein, bra fetter, zink. Gärna ekologiska som har högre näringsvärde

4) Broccoli! Förutom galet gott så innehåller den bra med C-vitamin bra med fibrer. Dessutom har forskare sett att antioxidanten Sulfarofan stärker kroppens förmåga att försvara sig.

5) Blåbär! Det C-vitaminrikaste bäret. Stark antioxidant. Innehåller bra fibrer och även E-vitamin. Tänk er havregryn med blåbär på…

6) Tomater! Också rik på C-vitamin, antioxidanter, fibrer och passar i så otroligt mycket mat. Tomat innehåller också starkt hälsofrämjande lykopen som finns främst i skalet. Det tas upp bäst med fett och uppvärmd så ekologiska körsbärstomater som lagas lite kort i ugnen med lite olja…mumma!

7) Granatäpple! Min nya favorit. Oj så kladdig men oj så bra! Dunderfull med C-vitamin och har i studier visats kunna förebygga både prostata och bröstcancer samt hämma åderförkalkning.

8) Linser och bönor! Kan inte välja någon. De är proteinrika, fiberrika, mättande. Går att variera på hundra sätt- själv laddar jag upp med kikärter som blir både krämig soppa, gryta och hummous! Bönor och linser innehåller även bra med järn.

9) Chiafrön! Snackisen! Bra med omega-3, protein, mineraler (kalcium och kalium tex). Går att strö ned i gröten, göra knäcke på eller lägga i blöt så det blir en gegga att sleva i sig.

10) Choklad! Riktigt hög kakaohalt, välj snällt producerad. I små mängder. Låt smälta på tungan. Bra med antioxidanter (flavanoider), magnesium och redigt bra med energi genom sin höga fetthalt. Men självklart ska choklad med på min lista.

Härutöver finns det ju massa mer bra saker. Spenat, rödbetor, lax, potatis avokado men det här var de 10 jag ville lyfta fram idag.

Skaffa hem dem och laga gott med dem!

---

Det finns så mycket fina människor som gör fina saker. Häftiga saker. Jag älskar att jag har en kanal ut till flera hundra läsare att sprida sånt som kommer min väg.

Idag är det Idas tur ( och Ninnis!). Jag blir lyrisk av löparbilderna från deras blogg! Och varm av initiativet! Jag kan inte vara med- men tänk om man skulle göra något liknande här i Tokholm?

Här berättar Ida om sitt projekt under sista året i gymnasiet:

Under mitt sista år på gymnasiet har jag haft möjlighet att välja något att arbeta med under mitt projekt arbete. Eftersom jag är en människa som gillar att vara fysisk ville jag göra någonting som var just fysiskt och som jag inte behövde sitta still i ett klassrum för att göra. Jag valde därför att arrangera ett event och valde då ett löparevent eftersom jag älskar löpning. Jag kommer även att delta i eventet själv, vilket också är en del av mitt projektarbete.

Eftersom jag vill nå så många människor som möjligt har jag valt att mitt arrangemag ska pågå under sex timmar, alltså ett ultralopp. Det är upp till var och en att välja hur länge just du vill springa/gå, därför kommer detta event att passa alla, från mindre träningsvana till mer vana löpare. Du kommer själv kunna välja hur mycket du vill betala i startavgift (dock minimumbelopp 50 kr) och alla pengar kommer oavkortat gå till cancerfonden.

Eventet kommer att gå på en varvbanan som är 1.6 km lång som startar och slutar vid Härjedalens Trä. Du väljer själv hur många varv du vill springa, jogga eller gå, självklart får hunden eller dina gåstavar följa med. Alla är med utifrån sina egna förutsättningar och det handlar inte om att springa eller gå flest varv, utan att bidra till en god sak och våga utmana sig själv och sin förmåga. Därför kommer ingen att vinna, det kommer alltså inte vara som en tävling, utan alla som deltar är vinnare. Därför kommer det inte finnas någon distansräknare, är det väldigt viktigt att veta exakt distans kan jag rekommendera att hålla koll på antal varv eller ha en löparklocka.

Var: Vid Härjedalens Trä i Hede, Härjedalen.

När: Den 16 mars start kl.10.00-16.00

Hur: Kom med ett glatt humör och springa eller gå så många varv du vill!

Startavgift: Väljer du själv hur mycket du vill skänka till Cancerfonden, minimibelopp är 50 kr. 

För alla som deltar kommer det finnas proviant att förse sig med under alla sex timmar. Det kommer finnas en toalett vid varvningen och möjlighet att gå inomhus att värma sig eller vila, möjlighet att duscha efteråt kommer att finnas. Betalning sker på plats. Undrar du något? Kontakta mig: idasv94@hotmail.com

---

Stress är helt naturligt. I små doser så kan man prestera mer- men det kräver återhämtning. Får man ingen återhämtning så slits systemet.

Utbränd är ett jobbigt ord. Ett ibland slarvigt använt ord. Det syns inte och många av oss som varit eller är utbrända önskar att det syntes mer fysiskt för det är otroligt jobbigt att bli mött med misstroende när man inte klarar av relativt enkla vardagliga saker. För det syns inte.

Men det känns. Och har du drabbats, så är du drabbad för alltid. Det blir bra- men marginalerna är små.

Jag är inte stressad på ett farligt sätt längre. Det blir stressigt ibland men jag låter det oftast rinna av mig. Har det inte att göra med nära och kära och /eller hälsa så kan det inte vara så viktigt att man ska må dåligt över det. Nästan allt går att göra imorgon. Däremot förväxlar många min fartfylldhet med stress och det är ofta här jag blir irriterad och arg. Jag är helt grym på att vara effektiv och få saker gjorda. Och sen är jag lika fantastisk på att vara ledig med min dotter och hyfsad på att vara med mitt stora hjärta. Den tiden är det inte många som ser- men den finns, tro mig. Den får jag genom att många dagar ta en kort lunch och gå tidigt. Social? Nej. Lycklig? Ja.

Sen är jag mänsklig. När jag ibland känner irritaion på mig själv över att jag hoppade av karriären, jag inte lappat Lillans kläder, inte hade hembakt surdegsbröd till hennes matsäck, har håriga ben, är rufsig i håret, skrynklig. Inte har tränat. Inte läst bloggar och Facebook, aldrig går ut, aldrig stryker berget med tvätt som legat sen..jag skämtar inte-förra våren! Tvättkorgen är full och jag har spillt kaffe på tröjan. Då. Säger jag lite som Pippi till mig själv:

Chill the f*** down bitch! Du är inte mitt i en operation på liv och död. Du har tak över huvudet. Mat på bordet och varma kläder. Familj, vänner och ett jobb att gå till. CHILLA din bortskämda mammazilla. Liksom.

Sen måste man gräva där man står och ta itu med de problem man har. Med perspektiv.

Imorse hade en av våra grupper – som försökskaniner, ett ”Hälsosamt frukostmöte” på Friskis som jag ordnat med. Vi började klockan sju med ett roligt och relativt tufft träningspass (går att anpassa för alla nivåer) och gruppen hade sen möte i fräscha konferenslokaler med catrad frukost. Friskis har ett bra tänk för att hjälpa företag med friska initiativ. Läs mer här

Jag körde chins och squatjumps innan och är öm överallt. Hejohå.

Jag tog mig också tid för en av mina favoritövningar: fotstyrka på bosuboll. Se bild nedan. Stå på bosubollen på en fot och gör det så vingligt åt olika håll det bara går. 30 sekunder på varje fot. Gånger tre.

Idag är det också dags för februaris inspirationsföreläsning på jobbet. Som vanligt stor uppslutning. Jag har bokat in världsduktiga Sophia och ser fram emot att höra hennes klokheter om kost.

En full tisdag. Inte stressig någonstans! Må så gott!

---