Onsdag är midweek på engelska. Hur sjutton kan det vara onsdag redan?

Jag är en mästare på smarta tidslösningar. Den här veckan finns inte tid för massage. Eller? Jag är ju på bästa Mornington Hotel där de har ett fint gym med behandlingsrum. Bara älskar hur de tänkt på allt.
Bredvid mig på kursen sitter Maria från Master Training sitter bredvid mig så..det går nog att lösa.

Ja det gjorde det! Idag pep jag som ett litet barn när Maria gick lös på mina ben och rumpa. Eftersom jag själv är idrottsmassör vet jag vad hon ska göra och var det gör som mest ont. Men redan nu känns det bättre än innan.

Tyvärr lyckades jag förvärra nervinklämningen i vänsterbenet igår när jag tränade draken: Jag tog hjälp av speglarna och försökte jobba på att förbättra höftpositioneringen men det blev mest värre så nu gör det lite småont men jag stretchar ut det. Ingen fara när jag vet vad det är.

På något magiskt sätt har jag hunnit med både det ena det andra och det tredje.

Jag ska släppa allt i några timmar för att hänga med en fin vän och gå på konsert. Musik är en enorm motivation och inspirationskälla i mitt liv och idag är det konsert med Mumford & Sons med H på schemat.

Ni kan under tiden kika in på Workout Åres hemsida. Det finns platser kvar och jag hoppas att du är med mig på insamlingen till förmån för Barncancerfonden.

Dessutom hoppas jag att du anmäler dig till Blodomloppeteftersom de i år stöttar MOD-Mer Organdonation.

Jag har lyssnat på Fredrik Paulun idag och det var otroligt intressant.

Samtidigt reagerar jag lite på kostkurs som på PT-utbildningen jag gick: Jag har aldrig varit så sugen på dekadens och lösgodis som nu.

Då, 1999, levde jag asketiskt under kursen och på fredagarna hivade jag pints i Covent Garden.

Balans liksom.
Balans nu med fast betydligt hälsosammare. Öl utbytt mot hembakat. Träning inomhus för utseende och prestation utbytt mest mot träning utomhus för glädje och djeflaranamma.
Balans i vågskålen. Det är massa olika vikter på ”gasa”sidan och några stora tunga enormt viktiga på ”vila”sidan.

---

On request -här är riktigt bra grejer!

Jag som aldrig använder något recept tänker att vi säger att det här är grunden. Och så gör man dem lite som man vill? Lägger till. Drar ifrån. Det blir bra.

Jag började med att stjälpa upp en halv bunke ekologisk basmusli från Ica och hällde lite vatten över. Lät det stå och dra och saltade lite. Tanken är att genom att de är fuktiga så behövs inte lika mycket fett för att binda ihop dem.

Sen rörde jag ned lite också ekologisk agavesirap. Smält (eko ja precis!) cocosfett. Lite socker. Lite (no shit Sherlock eko!) chiafrön ( de kan verkligen stöka till magen så testa dem inte första gången på ett lopp!). Sen rätt mkt ekologisk kakao. Sen röra om och ta gärna hjälp av en snart 4-åring för de är vassa på att rulla fint med sina små händer.

Vi rullade i cocos och Lillan smakade. De fick mycket väl godkänt. Vi fick frysa in dem illa kvickt. Det var ju inte ens fredagsmys!

Hoppas detta var till någon nytta! :). Det är sånt här Annies vavavoommaskin bygger på. Rent och så ekologiskt det går. OCh med en smak av choklad.

När jag hämtade på dagis blev jag bjuden på det här.!

---

På lördag kommer det vara jobbigt nog att springa 16 mil. Det är mysteriskt långt. Just nu. Dubbelt så långt som jag någonsin tagit mig i ett sträck. Ibland känns det inte så farligt. Det går fram och tillbaka det där. Distansen den samma. Hur den ter sig- växlar!

Man måste ha en plan A, B, C osv. Vad gäller tid, energi, vila.

Det som bara ska funka är utrustningen. Jag har prövat mig fram och gett bort och rensat ur garderoben och rullar på en rätt liten samling kläder som funkat under den här kalla vintern.

Jag har äran att få träna och springa lopp i kläder från Trimtex. Deras nya hemsida är på G och då hoppas jag ni kan ta del av erbjudanden från dem på ett smidigt sätt.

På lördag är det förstås Trimtex topp till tå som gäller så långt det går. Jag har både lager2 och två olika lager 3 jackor med mig. (Jag sålde dem via bloggen i julas och alla som köpte har varit enormt nöjda).

Alla dessa 100 mil (!!) jag sprungit i vinter har jag sprungit i mina vintertights som sitter perfekt och de är förstås med på lördag också. Jag har lite svårt att se att jag ska vilja byta dem men har långjalingar och tunnare kompressionstights med också. Det löser sig.

Eftersom det är så geggigt och risk för småkrafs i skorna kommer jag ha långa gaiters. De har jag sprungit i under värsta möjliga förhållanden och de funkade utmärkt!

Avseende underställ så där har jag ett urval av Icebreaker, Swix, Craft och Helly Hansen men främst är det mitt Falke underställ jag kommer använda. Sportbh i merinoull från Icebreaker och boxershorts från Falke.

På huvudet har jag pannband för att jag tycker mössa värmer för mycket. På natten är det en annan sak när tempot är sakta. Jag har till och med en dunjacka på 200 g med om jag blir väldigt kall när tröttheten slår till.

Vantar- mina underbara gosiga billiga tumvantar är med och fingervantar. Lite av varje så jag kan byta helt enkelt.

Skor är enkelt. Jag har nästan inga skor. Är inte så brydd med många skor, vill hitta ett par för terräng och ett par för asfalt och köra på dem.

Jag har tre par och alla följer med. Jag springer med väldigt tunna platta skor för jag har ett löpsteg som tillåter det. Har aldrig fått ont i fötterna eller knäna men det kommer göra ont överallt nu oavsett skor så bäst springa så som jag är van- i tunna skor.

Det blir att starta i mina Inov-8 Xtalon 212or som är rätt stabila kontra mina utschletna Xtalon 190 (siffran anger vikten i storlek UK8) som jag kommer silvertejpa ihop och låta mig själv byta till efter 100 km om jag vill. Mina adizero XT som också funkar bra får följa med i reserv om jag blir för blöt och kall men jag har sprungit med blöta fossingar i vinter utan problem. Dock inte så långt.

Hemligheten heter yllesockar som jag har i allsköns märken. Jag har också kompressionsstrumpor från Trimtex och två par från GoCoco.

Det absolut senaste i min ”måste”lista är mina solglasögon jag fått av X-Kross. Herregud vilken skillnad! Jag hade dem på i lördags när jag coachade i fyra timmar och det kändes inte ens att jag hade dem på mig. Inget skav, fantastiskt bra ljus och så är de vrålsnygga förstås.¨Jag trodde jag skulle använda dem lite då och då men nu går jag och hämtar dem hela tiden och det känns som en enorm skillnad från de jag testat tidigare där jag antingen tyckt att de skaver eller immar eller blir för mörka.

X-Kross hittar du här och med olika linser funkar de för såväl skog, som landsväg som på vatten. Jag hoppas jag får testa min cykellins snart på vårfina vägar..

Så ja. Utrustningsmässigt är jag verkligen redo. Mentalt med. Det är bara vänsterbenet som spökar men spöken kan man skratta åt. Det säger min dotter och hon brukar veta bäst.

---

… Om att löpare skulle behöva vara stela, oviga och smala. Ok! Jag är inte snabbast i stan. Men stark som en oxe och lika uthållig. Vig som en ny kvist på våren. Räcker långt för mina mål!

---

Imorse började jag böla. Jag gör det rätt ofta- kranen står tydligen på när man får barn har jag märkt. En packning försvinner kanske i tårkanalerna och den sätter sig kanske runt magen istället? Gott så.

Jag gillar att vara känslosam även om det helst får ske före mascaran ska på.

Imorse var det Claes Hultings fel. Rörelseglädje har inga begränsningar. Mäts inte i höjdmeter, fallmeter, distans eller fart. Ska finnas för alla. Kan upplevas av alla och kanske mest av dem som inte tar den för given.

Lyssna här

---

Trots att jag inte skulle springa så mycket förra veckan blev det iallafall 4 mil:

Tisdagens backintervaller med TNT  landade på 7 km, fredagens lågglykogenpass i marafart 13 km med Maria. Lördagen rände jag nästan 8 km när jag coachade de två grupperna och igår joggade jag 12 kilometer.

Styrkan lös däremot med sin frånvaro men yogade nästan varje dag samt 90 minuter under Ari’s pass hos oss.

Den här veckan är ett skämt rent tidsmässigt. På något sätt kommer det gå att vara på kurs tre dagar, springa 16 mil med de förberedelser och efterdyningar det innebär, anordna en välgörehetsföreläsning ikväll, gå på konsert på onsdag och samtidigt förstås vara mamma och bolla jobbet som det ju inte finns någon att delegera till. Jag har en enorm kapacitet att vara tidseffektiv när jag kan men är jag dålig på att höra av mig den här veckan så förstår ni varför! :).

Jag var hos Heidi på Access Rehab imorse som kikade på mitt vänsterben. Det är något med hur jag sätter i foten och kommer inte från någon sned höft- den har jag fått bukt med själv och med hjälp av Andreas. Hon hjälpte mig med min SI-led (korsrygg) som är lite stel och satte nålar i de muskler som får jobba lite extra när steget i vänsterbenet ”kräver mer energi” än det på höger. Jag har klurat fram en lösning på detta som innebär att rota bland Lillans leksaker. Återkommer!

All systems go alltså och jag kommer inte ha sönder något när det börjar göra ont, det kommer bara vara att muskeln är stel och påverkar ischiasnerven lite. Bra att veta. Bara att ösa.

Så träninsplaneringen är lite- annars!

Tisdag: om jag sovit bra tar jag en tidig morgonjogg. På lunchen lite lätt styrka och rörlighet

Onsdag: idrottsmassage av en tjej på kursen

Torsdag: ev lätt jogg eller rörlighet på kursen eller båda under lunchen.

Fredag: ett jäkla rännande för att handla, lämna Tigerskrutt hos mamma, packa allt, briefa världens underbaraste mest stöttande man utan vilket TEC absolut inte kommer gå alls.

Lördag: springa cirka 4 maraton på raken.

Söndag: gå i mål. Vila.

Låter det bra? Det låter helt bananas! Jag älskar det! Nu kör vi, #Vavavoom

---

Jag är otroligt osugen på att springa just nu. Just nu är det bara att vila egentligen och då är jag som inte så fokuserad.

Igår var det dock sista chansen för mig att testa banan då jag var i Täby hos svärisarna. Bara att göra!

Jag stack iväg och mötte Peter, Daniel och flera andra löpare nästan halvvägs runt TEC-banan för en testlöpning.

Arrangörerna har gjort ett helt fantastiskt jobb med banan i skogen. Det ger verkligen ordet eldsjälar en innebörd. Det var skottat en ny stig i skogen :).

Första kilometrarna går på gångväg men sen har man lagt om delen som gick vid sjön där det kommer vara ren sörja till att gå genom ett bostadsområde. Runt Rönningesjön är det lite blöt grusväg men helt ok. Det ligger en gård med hästar också. Små- men fullt ridbara om man är tillräckligt trött. Säkert har de havre där också om man är hungrig.

Vid 6 km springer/går/kryper man faktiskt via just Havrevägen in i skogen. Där jag trivs bäst. Men efter några mil är det inte alls samma skutt skuttkänsla. Men här har man alltså som Peter sa, nästan dragit en motorväg i skogen. Helt underbar löpning här idag. Ska ta med den känslan till nästa lördag.

Sista sträckan har också dragits om- istället för att springa rätt upp i skogen vid 9 km så springer vi en gångväg som är betydligt mer lättsprungen än blankis i skog. Sen viker vi bara några hundra meter in genom skogen. Hurra!

Väl framme vid Ensta Krog igen blev jag uppplockad av jordens snällaste pojkvän för vi skulle på dop medan Daniel och Jonas skulle ut och spetta is.

Aldrig har väl så få, gjort så mycket, för så få som ska springa så långt.

TEC- är något speciellt. Häng med på resan!

---

Vad gör man en vecka innan sitt livs utmaning?

Ja en hel massa i mitt fall. Som inte har med TEC att göra.

Men självklart så förbereder jag mig också. Vore dumt annars.

Träningen är klar. Däremot försöker jag hålla igång och det skadar inte med något lite snabbare träningspass här och var. Jag har dock ingen chans att hinna springa nästa vecka så får en automatisk nedtrappning. Torsdag lunch hoppas jag hinna ta en kort jogg och sen är det glykogenpåfyllning som gäller.

Kosten: Jag äter så mycket grönsaker jag kan. Bra fetter och bra protein. Essentiella saker för kroppen. Kolhydrater behöver jag inte bry sig om så mycket just nu- de slinker ned ändå. De flesta paniklösningar jag får ta till blir ofta just kolhydrater (typ en surdegsfralla utan pålägg på stan).

Jag kommer äta lite mer kolhydrater sista dagarna för även om det är fett som det handlar mest om så är det ju dumt att inte ha fulla lager om man kan. Inlagringen stimuleras av träning så just ett lättare träningspass och sen äta regelbundet och bra med vätska. Ingen tömning som så.

Jag har stämt av med mina pacers Maria och Maria. Jag planerar vad jag ska äta under loppet. Och jag funderar på hur det kommer bli när det blir riktigt svajnigt jobbigt. Det är största utmaningen. Alla kategorier.

Man får som ultralöpare ofta frågan om det är hälsosamt att springa 16 mil. 24 timmar. 48 timmar. Och så vidare. Nä. Säkert inte. Just då. Loppet i sig. Allt fram tills kanske 6-7 mil är säkert helt ok men sen är det inte hälsa. Precis som en kryssning med fet mat och alkohol i överflöd inte är så hälsosamt heller. En helkväll på stan med shots och donken klockan 05.00. Det ifrågasätts inte dock. Det är ju sånt folk gör.

Skillnaden är att jag lever hälsosamt alla andra dagar. Skillnaden är att när jag går i mål har jag genomfört en dröm, utmanat mig själv, stärkt mig mentalt och återhämtar jag mig kommer jag tillbaka som en starkare Annie.

Så nej. TeC100 har inget med hälsa att göra. Men du måste vara hälsosam för att klara av det. Modig. Djärv. Stark i kroppen, uthållig som få och mentalt förberedd och fokuserad.

Och kanske ha en liten skruv lös någonstans! :).

Nu ska jag och testa banan ett varv! Ha en fin söndag.

---

Idag hade jag äran att få ta hand om ett 20-tal löpare från GoIF Kåre där Magda är medlem och eldsjäl.

Solen strålade och bästa N skjutsade mig till Kårsta som ligger som en Roslagsidyll längs gamla Norrteljevägen.

Tänkte att någon kanske vill veta hur jag kan lägga upp en sån – kort- workshop så beskriver det lite nedan.

Löpcoaching är inte lätt på en ny plats, utomhus med en grupp man är ovan vid. Jag och Magda joggade runt först i byn så jag såg var vi kunde vara ostört. Jag vill max ha 10-15 personer för att kunna ge ordentlig feedback och se alla. Jag är väldigt fokuserad på att det ska vara

1) roligt 2) enkelt 3) tidssmart 4) säkert 5) effektivt.

Jag tänker utifrån HUR VAD och VARFÖR. Varför folk springer är jag nyfiken på men vi jobbar på workshopen med HUR och VAD.

Upplägget idag var att jag hade grupperna delade på två med 10 respektive 11 personer. Vi värmde upp där jag lät dem räkna sina steg under en minut och jag hann snegla lite på hur tekniken såg ut.

Jag hade med Magdas hjälp sett ut en lugn gata i solen liiiite lutning där vi kunde jobba med övningar.

Jag förklarade grunderna och skillnaden på löpteknik och löpstil. Att vi tränar teknik för att röra oss mer effektivt men även minska skaderisken.

Sen gick vi igenom de övningar som jag tyckte passade bäst för gruppen. Mycket fokus på att korta ned steget, landa under kroppen och arbeta med en höft i ”framläge”. Ta med andningen och slappna av så gott det går- svårt när man lär sig något nytt! De var så otroligt duktiga och fokuserade. Alla tar instruktioner och tips på olika sätt och det är viktigt att känna att alla förstår på sitt sätt.

För att bryta upp det hela så joggade vi sen vidare till en lång backe som vi delade upp i tre delar. Först gick jag igenom teknik, visade och sen fick de springa en del. Så gick vi igenom hur det kändes och de fick mer feedback innan de fick springa nästa sektion där vi avslutade med en ökning.

Sen prövade vi ett stegringslopp som gör att man får testa nya tekniken i ”flera växlar” innan vi avslutade med en backintervall.

Efter det gick jag igenom de övningar som jag tycker viktiga för att stärka upp kroppen för löpning: Mycket rörelser i flera plan, utfallssteg med rotation, squats med hopp, dynamisk planka, stark rygg. Jogg tillbaka och räkna stegen igen för att se om det hade förändrats och alla hade tagit fler steg än innan- hurra! 🙂

Sen avslutade vi med rörlighet med fokus på höft och bröstrygg och frågestund. Ungefär samma upplägg med båda grupperna fast med sista gruppen smet vi ut i skogen en liten sväng på slutet. Underbar känsla! Ge mig barmark nu!

Det var helt otroligt att se skillnaden i stegen men kanske bäst av allt- löparglädjen som spirade. Flera var så peppade att dra igång med löpningen ordentligt, träna teknik och några stack iväg en sväng efteråt tillsammans. Dessutom var jag bjuden tillbaka och det var otroligt värmande.

Tänk att man kan få ha så roligt! Tusen tack gänget idag och tack Magda och Jörgen för fika efteråt!

---

Imorse var jag väldigt konfunderad när klockan ringde. Vad är det här nu då? Vad ska jag göra? Springa! Var svaret på det. Springa med Maria. Sista tidiga morgonpasset- nästa veckan hinner jag inte.

Mötte snabbfotingen tillika 1a pacer på TEC och vi joggade (hon) sprang efter (jag) en runda in mot stan. Det kändes faktiskt ok. Jag känner mig ok. Jag var helt tom på energi men min kropp huserar bra med det fett jag har och vi låg fint i snitt någonstans på 5:50-5:40 fart och jag stängde klockan på 13 kilometer.

Resten av helgen blir det mer spring: Imorgon leder jag två löpgruppper hos Kårsta Joggers och på söndag ska jag springa ett varv på TEC- banan. 

Jag får frågan om jag känner mig redo och jag tror aldrig man blir det för något man aldrig gjort. Men jo, jag är nog redo. Jag är redo att rocka de här 16 milen och jag har flera mantran men det finns inget annat än att genomföra och genomför jag har jag vunnit.

Mitt vänsterben spökar och jag ska försöka få hjälp med det men ska tids nog göra en MR för att se vad det kan vara. Det gör ju inte ont som så men kanske kommer göra det.

Nu ska jag fika blåbärsbulle och ta en AW i solen med mitt stora hjärta! Hoppas du har en fin helg inplanerad!

 

TEC behöver både massör och funktionärer- läs mer här. Tror det är nästan lika roligt på sidan om som på.

Hade tänkt skriva lite tips och trix idag men det inlägget får vänta. Mitt bästa råd är nog detta :

Vad du än gör- gör det outstanding så blir det bra!

Ett sk ”duck dive” under en våg.

---

Min pappa gick bort för 11 år sen. I sin ungdom tävlade han för OK Djerf som är en klubb med anor från 1935.

Idag fick jag hem papper som bekräftar att jag är medlem och förutom att jag tecknat medlemsskap i SPIF för att få tävlingslicens för triathlon så är det första gången jag är med i en klubb sen jag tränade kampsport!

Loggan är Värmlandsörnen och Djerf är en gammaldags stavning av järv vilket står för dristig, resolut och våghalsig på gränsen till dumdristig. (Passande kanske för ett 100-mlies lopp).

Jag brukar skriva ”Ottsjö” i kolumnen för klubb och det ligger förstås alltid varmt om hjärtat men jag hade en idé om att bli distansmedlem för OK Djerf för att det..känns rätt! Det finns flera i klubben som minns min pappa och jag stöttar gärna den här lilla klubben som är hemmahörande i Karlskoga.

Självklart finns det en tanke att börja med orientering någongång igen men just nu är det löpning i fokus.

Jag vet att det kommer ge lite extra pepp när det börjar ta emot där i Täbyskogarna att jag springer för pappas gamla klubb. Loppet kommer också förstås att genomföras helt enligt pappas träningsdevis:

”Spring tills du inte örker nöe mer, sen springer du lite te”

---

Mitt syftningsfel ovan påpekades på Twitter. Nej det var inte kanelbullar jag pratade med på GIH idag det var Mikael Mattsson. Som åt kanelbulle medan jag grillade honom.

Det finns inte ett brett spektra därute i näringsläraväg vad gäller ultra och vägarna leder snabbt fram till labbet på just GIH där Mikael doktorerat och forskar. Mycket av arbetet sker med våra multisportlag.

Han är ett stort stöd för svenska ultralandslaget där jag förstås inte hör hemma men då får man bjuda in sig själv på en egen audiens och det gjorde jag. Med kanelbullar som muta.

Jag vill lära mig allt om energi och näring vid uthållighetslopp och det mesta jag stött på handlar om korta lopp som marathon och sånt. Då kan man fortfarande lita mycket på glykogen och det är andra saker som sker under väldigt långa lopp. Kommer jag snart själv få veta. Ehum.

Jag hade med mig några frågor som jag bombarderade med och Mikael svarade snällt. Problemet är att nu har jag ännu mer frågor.

Jag fick även kika in i labbet och blev helt till mig! När jag valde universitet sittandes på ett heltäckningsmattegolv i Reading i England från ”UCAS” som är den stora bibeln över alla Englands universitet så vågade jag inte välja Idrottsvetarlinjen på Brunel University i England. Jag valde det universitet som var närmast hem och så valde jag det jag läst på gymnasiet- ekonomi.

Nu önskar jag att jag kunde börja om och så skulle jag vilja studera uthållighetsidrott mer på djupet. Men det går ju inte riktigt så jag lär mig så mycket jag kan på sidan om. Jag kan mycket annat.

Mikael lanserar sin bok ”Kondition och träning” som jag tror är vettig att läsa om man vill lära sig mer om sin träning snarare än att kasta sig över alla kändisböcker som spottas ut vareviga stund.

Han lanserar den med en föreläsning den 18e april- jag ska försöka styra om och gå då! Här läser du mer!

Jag fick med mig lite att läsa som kanske håller mig lugn ett tag. Har länge klurat på ett inlägg här på bloggen om hur jag tänker kring kost vid ultralopp och nu fick jag mer på fötterna!

---