Klockan 06.30 ringde klockan och jag vaknade utsövd! Att natta över hos Ewa i Wik var ett smart drag istället för att åka fram och tillbaka till Stockholm efter gårdagens jobb.

Gjorde mackor till vår sistelöpare Henrik och de som skulle stå vid sista stationen som är lite otillgänglig. Packade in det sista till vätskestationerna och så åkte vi till starten.

Det var magiskt att se alla dyka upp. Det blir så verkligt! 6 månaders pyssel, knåp, planerande, mailande, kontakter och planering av logistiken ska helt plötsligt genomföras. Att möta alla modiga löpare- för vår Tjejmarabana är minsann ingen lätt utmaning- är magiskt!

Att briefa funktionärer som ställer upp utan minsta ersättning och jobbar hela dagen- lika häftigt det!

Att få starta iväg 58 löpare i strålande sol på sitt eget lopp- ja haja det liksom.

Jag och Nicke roddade vätskestation tre och satte upp målet innan vi mötte upp många löpare vid Friskis o Svettis i Älmsta där man körde ett spinningpass utomhus. Vilken pepp det blev- så fort en löpare kom springande satte sig alla upp och klappade- gåshud! Kavlade lite ben med min superkavel från Casall.

Sen gav vi oss av för att göra det som känns viktigast på hela loppet- peppa löparna längs vägen och då speciellt ute på klipporna. Förra året lindade jag en fot där ute så vi var utrustade med lindor och flög fort igenom skogen ut. Där hann vi bjuda på lakrits och heja tills vår stjärna till sistelöpare Henrik kom tassande. Då rusade vi tillbaks till bilen och åkte till vätskestation tre för att heja vidare och se att allt var ok där.

Efter ett litet missförstånd kunde vi ta oss mot mål där vi hade 16 löpare kvar att vänta in. Min syster och Hungerprojekt-crewet hade gjort ett kanonjobb där- inget att oroa sig över!

Eric och Magda som var vår sjukvårdare och läkare hade superkoll hela loppet. Endast 4 behövde bryta och det var väldigt vettiga anledningar. Tråkigt men en så här varm dag och med så tuff terräng är det sånt som händer!

Bike and hike ställde upp som funktionärer, Coynthas Göran fotade i år igen (ser så fram emot att få se!) Maria; Paulina och Linda tog hand om vätskestaton 3 i säkert 5 timmar. Många fler hjälpte till längs vägen!

Våra sponsorer- Coop, Enervit NEH, Persgården med flera har möjliggört att vi kommer kunna ge nästan hela anmälningsavgiften till insamlingen då vi sparat in på så mycket kostnader. Det gör så mycket och det är precis så som Tjejmarathon ska funka!

Jag önskar att jag kunde på något sätt dela känslan av att se löparna komma in mot målet med händerna sträcka i skyn med en fart och energi de inte trodde de hade kvar och gå i mål med världens största leende. Det är helt helt magiskt. Det är så fantastiskt och det är liksom ett firande av styrkan i kroppen!

Självklart springer några fel- årets distansrekord går till Coyntha på cirka 56 kilometer! Förra äret sprangs det dock betydligt längre. Så kan det gå! Det är Tjejmarathon, det är Roslagsleden!

Jag höll ihop rätt bra hela dagen men när ”min” Ingrid gick i mål då brast det lite och tårarna kom.

Sitter i bilen hem genom ett soligt Roslagen i solnedgång. Det är så vackert och jag är så lycklig. SÅ tacksam också för min underbara bästa support Nicke som varit min högra hand, lånar ut sin lägenhet till Madde och David, är helt grym på att fatta vad som ska göras och hjälper mig med alla grejer när vi kommer hem.

Allt har gått så fantastiskt bra i år igen. Insamligen tickar på bra och fortsätter förstås!

Om ni vill få en uppfattning om hur man gör ett riktigt snyggt Tjejmarathon, med lite kämpa, humor, felspring, kilometer för sina sponsorer- ja kika då in här på de här underbara tjejerna! Tack!

Och TACK alla igen- ingen nämd ingen glömd- för att ni gjorde årets lopp möjligt!

Jag är så enormt impad och stolt över alla löparna- ni rockar VAVAVOOM hela bunten. Många hade rest långt och det var en varm tuff dag- HEJA er!

Och mina funktionärer- ALLA som ställde upp idag och åkte fram och tillbaka, bar och släpade och tog emot mina kryptiska sms och instruxer vid starten- himmel så bra ni är.

Tjejmarathon är något vi gör tillsammans. Alla som väljer att vara med. Alla ska ha tack idag!

TACK!

---

Uj vad sömnig och seg jag var innan jag stack iväg.

Men så fort jag och mina Inov-8 mötte terräng så var jag pigg igen. Gott om tid och 25 kilometer underbar Roslagsled framför mig.

Innan dess hade vi storhandlat- två stora tunga kundvagnar med mat till vätskestationerna.

Nu hade vi lagt upp snitslingen så att Nicke släpptes vid 15 km, Madde vid starten, jag tog bilen till 30 km. Madde sprang till 15 och blev upplockad, Nicke sprang från 15-30 och tog sen min bil och körde till målet där jag skulle dyka upp senare.

Det här loppet är logistik, logistik och logistik. OCh säkerhet.

Och lerigt. Geggigt. Rotigt. Stenigt. Grusigt. Och magiskt vackert. Fick några timmar för mig själv ute i naturen, plaska lite saltvatten och hoppa på klipporna. Som ny!

25 kilometer energi rätt in i själen.

Nu börjar klockan bli sen och imorgon är en lång fantastisk dag med ett viktigt pussel att lägga.

Jag är taggad! HÄR är bästa insamlingen.

---

-att vi fick handla mat till hela loppet på Coop Forum Häggvik! Tack till tusen!

-av att insamlingen tar fart- många bäckar små och 22 tkr syns ännu inte så vi är över 70 000 kr strecket- VAVAVOOM!

-att jag tar en stund och inser hur coolt detta är. Att VI och då menar jag ALLA som är delaktiga, gör detta. Att det faktiskt är rätt häftigt. Fattar ni? Två tjejer som drar igång ett lopp som är en logistisk utmaning av kaliber och dessutom under två år får in över 200 000 kr till välgörenhet och dessutom är detta ett lopp där folk sparkar jante all världens väg och slår distansrekord om och om igen! Det är så häftigt!

– all fin uppmärksamhet vi får.. All media som förhoppningsvis genererar mer pengar till insamlingen. Det är vårt huvudmål. Som här.

Jag kommer inte hinna träna inför Vansbro Halv IM men gissar att allas insatser imorgon ger mig energi att klara loppet bättre än om jag tragglat sadeltid. Det här är något av det största och viktigaste jag gör.

Om en stund skuttar jag rätt ut i skogen för att snitsla 25 km av banan!

Ha en fin fredag!

---

E är hos pappa denna vecka men jag är mamma för det. Hon fyller 4 år och det här med kalas är väldigt viktigt! Idag hade jag lovat att hennes avdelning, knyttarna, skulle få komma hem på kalas till oss på förmiddagen innan deras lunch. Därtill försöker jag gå på semester från hälsochefsjobbet och rodda med Tjejmarathon. Spretigt. Mycket. Som vanligt. Ingen fara!

Jag började det hela med att sova i 8 timmar.Vaknade kl 7 och tog på mig träningskläder och tog en jogg runt sjöarna. Känslan i kroppen är som den ska vara- vill bara fortsätta springa. Hur pigg som helst.

Väl hemma äter jag en bra frukost som i mitt fall är mycket protein och bra fetter.

Sen bakade jag scones till knattarna- med havregryn, dinkelmjöl, rapsolja- allt ekologiskt. Ritade en ”hoppa hage” från stigen nedför berget där jag visste att de skulle komma upp. Dukade ute i parken, kokade kaffe, blandade saft.

Hade gott om tid, svarade mail. Tog hand om 6 stycken underbara små 3-4 åringar som fikade och lekte och sjöng ja må ho leva för min lilla trotsunge som höll för öronen… Vinkade hejdå. Dukade undan och gör en lunch med mycket grönsaker och svarar på mail på fyra olika mailadresser.

Snart dags att åka till jobbet och ta ett sista jobbmöte, packa bilen med goodiebags, Enervitprodukter och sen fortsätta jobba med Tjejmaran samtidigt som jag förbereder lite inför E’s andra kalas som är på söndag, dagen efter loppet. Samtidigt som jag svarar på lite jobbmailen och gör en lista över allt jag behöver jobba med under semestern.

Det är alltid fullt ös i mitt liv. Men samtidigt är det väldigt lugnt. Imorgon ser jag fram emot kanske tre timmar löpning i vacker terräng nära havet och det laddar hela kroppen ända från tårna.

Hur orkar du – frågar folk ofta. Att orka tycker jag låter som att man gör något man inte får energi av. Gör man sånt och äter man sånt som ger energi och näring så ”orkar” man hur mycket som helst. Eller man VILL göra en massa saker. Men om jag måste ge mina 5 bästa tips så är det:

1) sömn

2) röra sig ute i naturen

3) spenat

4) perspektiv-shit så bra jag har det!

5) omge dig med de bästa människorna. VI är 6 miljarder här på jorden, jag väljer in de som ger mig energi och resten får faktiskt vara.

Här ser ni förresten Hungerprojektets pressmeddelande.

Nu kör vi!

---

Det var faktiskt andra gången jag och Luca släpade iväg hans kamerautrustning med en sorts fristående stor blixt längs vattnet vid Alvik. Förra gången fotades jag för Runners World men idag var det en annan grej ni får se senare.

Jag är ju som bekant inte så bevandrad med smink och hår men Marie på redaktionen gick lös på mina strån och nylle med diverse pytsar och jag gick från trollet Plupp (eller en blond version av han som sjunger i Prodigy) till en Annie som såg ut att ha mycket mer hår än jag egentligen har.

På redaktionen jobbades det för fullt men vi hann ändå prata lite och det är alltid lika kul att hälsa på dem. Jag undrar om jag inte ska åka dit varje morgon och bli sminkad och piffad framöver medan jag läser en tidning och dricker kaffe?

Hann även krama om Stefan på Runners World och tacka för att de stöttar Tjejmarathon i år med att lotta ut prenumerationer.

Bilderna hoppas jag få ta del av snart. Känns som jag både tränat styrka, löpning och yoga under den här förmiddagen!

---

Det är andra året vi arrangerar Tjejmarathon.

Loppet är en manifestation av kraft, rörelseglädje, djeflaranamma och ett sätt att visa att när vi går ihop och gör saker tillsammans så kan vi göra stor skillnad.

Förra året samlade vi alltså in över 100 000 kr till Panzisjukhusets transporter av kvinnor med svåra gynekologiska besvär efter våldtäkter och förlossningar från byar in till sjukhuset. Så mycket pengar kunde göra skillnad på riktigt. Läs här.

I år satte vi ribban högre och siktade på 200 000 med tanken att fler löpare skulle kunna samla in mer pengar. Nu verkar det kanske inte som det blir riktigt så mycket men varje krona gör skillnad.

I år stöttar vi Hungerprojektets arbete i Bangladesh- ett av världens fattigaste länder där runt hälften av befolkningen lever i fattigdom. Pengarna syftar till att hjälpa människor själva forma mål för att ta sig ur fattigdom, skapa en konkret plan och sen får de stöd till det de behöver skapa- en brunn, ett sjukhus. Magdalena som är vår kontakt på Hungerprojektet har visat oss vad de lyckats med och det är otroligt inspirerande.

Vad gäller våra löpare så är det många som debuterar på ultradistans. Några har aldrig sprunigt långt förut men har tränat hela våren med och utan vår hjälp. Vi stöttar och peppar och de stöttar och peppar varandra. Det är i sig, de få gånger orken tryter med att arrangera detta, som vi alltså gör kvällstid efter våra andra åtaganden, den energiinput jag behöver för att veta att det här bland det viktigaste jag gör!

Loppet går på lördag och jag har ett stort exceldokument och därtill en logistisk matris inne i huvudet. Att arrangera ett 53 kilometer långt lopp i terräng från A till B är betydligt mer utmananade än ett lopp som går från A till A. Säkerheten är A och O och därtill att inte slösa med resurser och kostnader. Jag är väldigt mån om miljön och i år är goodiebagen i tyg, vi  har medvetet inte pushat för massa produkter, tackat nej till broschyrer för att spara utskrifter och vi försöker se till att allt som vi köper till vätskestationerna går åt och flyttas med längs vägen till nästa station.

De här sista dagarna handlar lite om brandsläckning och att sy ihop lapptäcket. Saker skiter sig, löser sig. Har grejerna kommit? Hur lastar vi? När snitslar vi dem något glest markerade leden? Har sjukvårdare och vår läkare alla uppgifter de behöver? Vad måste våra fina funktionärer veta när? Vad ska vår sistelöpare ha med sig?

Jag är så enormt tacksam för den hjälp vi får, för hur min syster och hennes kille ställer upp, hur N ställer upp hela helgen (för på söndag fyller min dotter 4 år och jag arrangerar kalas förstås), för de Tjejmaralöpare från förra året som inte springer i år som ställer upp, för Göran som fotar, för Bike&HikeRoslagen som ställer upp i år igen på vätskekontrollerna. För Friskis i Väddö som kör utomhusspinning vid vår vätskekontroll där för att peppa.

Och jag är på förhand och i efterhand tacksam till DIG som läser detta och kanske väljer att sätta en slant till vår insamling. Skriv gärna en hälsning.

Du kan betala med SMS eller kort och varje krona går direkt till Hungerprojektet. Hjälp oss skapa magi i år igen!

Nu kör jag ända in i kaklet tills lördag kväll! 

---

Idag fick jag en ingivelse att ta mig till Stockholm Triathlon s träningskvällar. Jag trodde det var att öva lite och tyckte det kunde vara bra att få till ett brickpass.

Kom iväg lite sent och hann inte äta ordentligt men tänkte jag skulle vara hemma till halv åtta eller ta något på vägen.

Glömmer plånbok och inser att däcken är nästan platta. Svär lite och cyklar som ett jehu. I linne- varför har inte cyklister linne? Vad är problemet där? 15 kilometer blir det iallafall ut till Sjöhistoriska så då var jag lite uppvärmd.

Kommer fram och ser Cykloteket- samma gäng jag träffade i Arvika- halleluja! De pumpar min hoj. Nej jag vet inte hur man gör och har ingen pump ens. Får jag punka är det kört också för hur man löser sånt har jag glömt.

Träffar fina Madde jag blev tipsad av på Twitter om träningen och det är roligt att ha någon att prata med och fråga lite. Lona från Running Sweden var där och sen började det fyllas på och jag hade insett att det inte började 18.00 utan mer 19.00 med lite genomgång innan. Alla ser proffsiga ut och jag märkte att det här var ju någon sorts tävling där de tog tid och grejer. Tur att jag har några små horn att låta växa ut.

Man fick välja att träna löpteknik i cirka 10 minuter med Fredrik Zillén eller höra om växling och cykelteknik och valde det förstås. Fick med några tips men det var väldigt ad hoc! Hade velat veta mer om hur man cyklar!

Det var många som var nya men även rutinerade triatleter- en kul mix!

Sen hoppade vi i vattnet och det var simstart för en 400 meter runda. Jag hamnade lånt fram och fick testosteronsparkar och armar över mig. Fick stanna upp och fixa med glasögonen men sen fick jag en kick och simmade på. Svårt att få till ett flyt med armar och ben- jag råkade själv klappa till någon på rumpan. jag kikade efter Maddes blå mössa och försökte ligga jämnt med henne  (för jag visste att hon var först av tjejerna) och smet upp ur vattnet med henne. 8  minuter och 12 sekunder och då tog jag det hyfsat lugnt ändå. Sen fick jag knappt tag i dragkedjan på våtdräkten men lyckades hitta min cykel. Vi var rätt många ändå!

Uppför en slänt skulle man och sen hoppa på cykeln. Jag tog med skorna i handen och tog på dem sen. Ut på vägen vid Kaknästornet. En sån vacker kväll. Drog på som attan och cyklade om en kille men sen är det som att jag a) inte orkar hålla trycket i pedalerna 2) inte VÅGAR cykla fort. De 7,4 kilometerna tog cirka 14 minuter och sen tog det tid att släpa cykeln över gräset ned mot växlingen för jag försökte dricka lite.

På med älskade löparskorna och knyta fina rosetter innan jag for iväg ut på en 2,4 km runda där jag kände att jag var stel i benen men låg på 4:30 fart iallafall och jo men visst hjälper det lite att vara löpare där man kan jobba med steget. Tog det fortfarande lugnt rent intensitetsmässigt- jag är no way en sprinter och har svårt att vrida upp intensiteten högt bara sådär.

36 minuter sa tjejen vid målet och var helt nöjd. Madde gjorde också ett jättefint lopp och hon ska simma alla Vansbrosimmen nästa helg- strongt! Sen mötte jag Anna som jag tog lite sällis med hem rullandes längst Valhallavägen genom en vacker sommarkväll innan jag trampade på sista millen på relativt tomma cykelvägar!

Det var riktigt bra att få pröva på, gratis och allt! Kan verkligen rekommendera det för dig som ska debutera på triathlon- känna hur det är att komma ur vattnet och byta till cykel och fråga om tips och trix!

Personligen så behöver jag träna på tung cykling med löpning efter. Hur underligt det nu är så verkar simningen funka. Väldigt konstigt eftersom det är det jag tränat allra minst men mina surfarmuskler verkar veta vad de ska göra!

Nu är det dags att sova som ett stentroll!

---

Äntligen! Fick jag leta fram våtdräkten, mina 2XUsimglas och min rosa badmössa och trampa i väg mitt i Tour de försten hem på älsklingens MTB för att simma.

Jag mötte upp Jonas som på bara 2 simpass 2011 har gett mig helt fantastiska tips som gör att jag kan ta mig fram trots att jag inte tränat simning sen jag var 6 år. Jag hann aldrig lära mig crawla tyvärr.

Jan-Erik och Christer som är en Twitterkontakt som nappade på mitt försök att få ihop ett gäng, var också där.

Solen strålade och vattnet var..fint!

Vi gick i vid Brunnsvikenbadet och bara började simma. Stannade någon gång längs vägen bort mot Ålkistan men simmade mest på. Dit är det en kilometer och så vände vi tillbaka. 2 km totalt och inklusive stopp så landade vi på runt eller strax under 50 minuter. Jag var inte ens andfådd.

Något hände längs vägen bort. Jag ägnar ju hela simpasset åt att försöka få till tekniken (som jag inte ens vet hur den är förutom ”Y-tag”). Hur ska handen gå i? Var? Hur ska benen sparka? Var drar man handen under? När jag simmat mina två triathlon så har jag under själva loppet fått fundera på hur jag ska simma eftersom jag bara simmat några gånger i öppet vatten överhuvud taget.

Men är det något jag kan så är det vatten. Jag  känner mig så hemma så jag fokuserade på att testa vad som kändes lättast och vips så hade jag flyttat huvudet så jag tittade mer nedåt och då lossnade det rejält. Det gick inte snabbare kanske men jag kände inte att jag ansträngde mig. Jag bara gled fram i vattnet och det var en magisk känsla. Magisk! Meditativ!

Jag ville nästan inte gå upp, rädd att jag inte ska hitta den här känslan igen för jag vet inte riktigt när jag ska få till ett simpass nästa gång men jag ska försöka tänka på hur det kändes varje dag så kanske det hjälper.

Att trängas med 500 andra simmare i Vansbro kommer vara en helt annan grej men jag kommer försöka göra ett riktigt bra sim. För mig är det skitsamma att tidsmässigt är det viktigare att vara snabb på cykel. När jag kikar på tiderna för damer tävling så simmar topp 10 på mellan 30-50 minuter och jag gissar att de regelbundet faktiskt tränar simning. 

Om jag kan klara 50 minuter på första försöket i vatten så är jag galet nöjd. Dock är det aldrig fokus på tid första gången jag kör en distans- jag gör mitt lopp!

---

När vi tänker på sommaren så har vi ofta flera fina inre bilder framför oss. Vi ser långa lata dagar, sol, grillning, god mat, trevligt umgänge, bad vid fina badstränder. Glada barn, glada andra hälfter, glada vänner. Glada oss själva.

Eller så tänker vi på helt andra grejer som att träna hårt, springa i fjällen, springa längs havet eller genomföra något projekt man inte hunnit med under våren.

Hur blev det förra sommaren? Blev det som du tänkt? Om så var fallet- hurra! Om inte- hur ska du göra i sommar för att uppleva det där du verkligen längtar efter?

Skriv ned fem saker du verkligen vill uppleva i sommar! Hur de ska kännas. Att beskriva känslan kan också ge dig möjligheten att uppleva lugnet/lyckan/euforin/spänningen även om det slutar med att du gör något annat. Väder, vind och livet rent generellt tenderar ju att komma emellan ibland.

Men ta sikte på 5 saker du vill vara med om och så tar du reda på hur du ska få till det. Det kan ju vara att bara ligga i en hammock och läsa en bok eller lyssna på Sommar i P1.  Men en sån enkel sak kan vara svårt att få till för oss som har små personer med korta snabba ben och dålig konsekvensanalys runtom oss. Be om hjälp för att få egentid. De flesta släktingar och familj gillar att få passa barn och oftast är det roligare när inte mamma eller pappa är med.

Har du svårt att ta dig tid att göra det du vill- tala om varför du vill göra det! Tala om varför du vill sticka iväg med bilen själv några timmar till en badstrand där du faktiskt vågar blunda utan att riskera att tappa bort en kotte bland alla andra.

Och gör det enkelt för dig- gör sånt som är roligt för barnen och dig själv! Det krävs ofta mycket mindre än vi tror. Ut i naturen!

Har du inga barn att ta hand om så kanske du har lovat bort dig själv ändå på sånt som du egentligen själv inte brinner för. Har inbokat saker som bara är slentrian. Varför? Tänk utanför boxen och återgå till punkt 1: Vad vill DU verkligen göra i sommar?

Hur ska du få det gjort?

Det blir lite som att sätta mål men här kanske fokuset ska få vara på en känsla som du vill ha när du går tillbaka till jobbet efter semestern.

Om du har något fint du planerat i sommar får du gärna dela det här!

När jag tänker på sommar så tänker jag på morgonkaffe i solen på trappen nedan i Värmland med min gamla blommiga kopp. Fåglarna kvittrar, jag är barfota, har sovit gott och en dag som är oplanerad ligger framför mig!

---

..får man ändå säga att det här har blivit. När jag hämtar och lämnar på dagis får man vara lite kreativ men när jag är ledig och på landet har jag alltid fasters hjälp med att passa MiniMe och N kan också hjälpa till.

På väg tlllbaka till Tokholm kan jag summera en väldigt mångsidig bra träningsvecka där jag faktiskt två veckor innan min första halvIronMan lyckats få till ett helt träningspass som kommer hjälpa mig i Vansbro. Hurra!

Måndag: Sprang jag 5 x 1000 meter till dagis och tränade sen lite allroundstyrka med boxjumps, armhävningar, svingar, rodd, planka i parken medan barnen lekte.

Tisdag: Jogg 7 km från dagis till jobbet.

Onsdag: Sega 7 km till dagis. För varmt för mig.

Torsdag: Styrka med Magnus: Turkish getups, svingar OH squats och avslutade med 30 thrusters. Kändes kalas då. Kändes i benen dagen efter.

Fredag: Med gårdagens träning i benen smet jag iväg före frukost med pannbenet påkopplat. 10 mil på cykel. Fick en jättefintur i lugn fart och avslutade med att vingla 1 km springandes.

Lördag vilade jag mest och joggade bara lite med Niklas som körde ett hårt intervallpass jag lagt upp. Lite löpskolning med Lillan i släptåg. Rörlighet som vanligt och kavel på benen.

Söndag: Idag körde jag det pass N körde igår fast i mitt tempo förstås: Uppjogg sen 400 m backe +800 meter slätlöp fyra gånger med 1,5 minuts vila. Riktigt bra känsla när jag struntade i klockan förutom för att tima vilan. Går jag på känsla kommer jag alltid att ta i ordentligt men slipper det mentala av att ”det går långsamt”. Lika bra träning rent fysiskt och mycket gladare hypofys när man inte känner sig stressad.

Så två intervallpass varav ett med backe, En morgonjogg, ett dåligt distanspass. Två styrkepass och ett långpass på cykel. Alla tiders men nu har jag lite nerver inför Vansbro. Jag har inte ens varit i vattnet i min våtdräkt än och har bara simmat två pass i öppet vatten på nästan två år. Jag är absolut inte orolig för att inte fixa det- jag hade bara tänkt att vara lite mer förberedd.

Nu stundar en helt galen vecka med Tjejmarathon på lördag och Lillans 4-årsdag med kalas på söndagen. Tur att man har ultraork och dessutom går på semester på tisdag eftermiddag!

Hoppas du haft en fin helg- jag har laddat led massa Värmländsk energi!

---

Jag fixar Stockholmstempot, asfalten, betongen, trängseln, skräpet och all ytlighet så länge jag får tanka här.
Gå runt i gummistövlar med skitigt hår, osminkad och gräva och släpa. Vara ensam med naturen ute på mina löprundor. Upptäcka saker med E i hennes tempo. Göra en värdelös burktelefon bara för att hon vill ha en sån. Somna till ljudet av en stor asp och ibland en råbock. Dricka perkulatorkaffe och äta god vegetarisk mat. Sova riktigt djupt och ha massa projekt som inte genomförs vid en dator utan utomhus med väldigt konkreta resultat.
Satans så gött det är!

---

Allt sitter i huvudet. Har man bara cyklat 6 mil på cykel så är 10 långt. Tänker man.
Eller så tänker man bara: ”Jag ska cykla 10 mil. Det ska bli kul. Det ska gå bra” och så gör det det.
Däcken är inte ens välpumpade och jag tycker fortfarande det är läskigt att det är jag som satt dit hjulen när jag trampar iväg.
Idag var det tidig start som gällde för att få till mitt första ( och med risk för ENDA) långpass på cykel inför HalvIronMan. Frukost- bara att glömma och det behövs ändå inte för långpass för mig. Jag är rätt bra på att tugga i mig längs vägen.
Kroppen var mörbultat efter mitt styrkepass med Magnus igår: Turkish getups, svingar, OH squats och trusters satt som ett järnlås i rumpa och ben men hey! cykla med lite trötta ben är bra träning!
Solen strålade och jag hade en grov skiss i huvudet på var jag skulle cykla.

Fina Lungsund
Trampade mot Lundsberg på fina vägar , dock med avbrott för gruspassager. Vidare mot Kristinehamn och ut i skärgården där till Picassostatyn:

Firade mitt distansrekord med över 6 mil cyklade med en glass, två skumraketer och en kaffe. Hade två bars med också jag redan ätit.
Sen trampade jag hem de cirka 3,5 milen det är och var sjukt nöjd med min uppskattning av rundan: nästan exakt 10 mil!
Och det var ju inga problem! Min cykel rullar så lätt och man får ju sitta ned så det är ju rätt vilsamt ändå. Min långpassfart är cirka 25-35 km/ h så det går väl inte så fort men vad fasen kan man begära tänker jag och är sjukt nöjd med att sen hoppat av cykeln och vinglat iväg på apostlahästarna i något sorts brickpass. 1 km sen var jag tvungen att äta.

Jag gillar egentligen inte glass men idag åt jag 3 kulor lakrits. Det värsta med cykling måste vara att man blir helt oproportionerligt hungrig mot hur mycket energi man gör av med.
Jag kände iallafall att det var en riktigt glassig tur idag på alla sätt och vis. Så nu med två veckor kvar till loppet så känns det ju trevligt att ha kommit igång med träningen :)!
Midsommarfirande är jag inte så brydd med. Hänga med Lillan, N och faster däremot, det gillar jag!
Hoppas du haft en fin midsommar!

---