Om du tycker det är roligt att nörda ner dig i data när du cyklar, springer, skidar eller vad du nu gör kan jag varmt rekommendera appen ”Strava”.

Precis som Runkeeper och såna appar så är det GPS (så länge du har smartphone förstås) och du kan anta ”utmaningar” som ”October 2013 Marathon” ” Mizuni Mt Fuji CHallenge” etc enkelt via appen.

Personligen har jag svårt för att följa upp och analysera (vilket faktiskt är bra ibland för att kunna utvärdera sin träning) men jag kan nog se att det här med Strava kan vara lite roligt.

Till exempel.

Springer du en runda som många andra springer så är chansen stor att någon registrerat  ett ”segment” där. Till exempel finns säkert ”Kungsholmen Runt”. Där kan du benchmarka mot både andra och sen dig själv- om du springer där igen! Du kan benchmarka mot andra efter urval- till exempel samma ålder eller så.

Funkar alltså lika bra på cykel. Jag tror att när jag ska cykla några gånger nästa år inför Ironman så ska jag motivera mig själv genom att försöka cykla snabbare än folk ute på Ekerö. Typ så.

Det bästa med Strava är också att det inte är någon chirpy american lady som talar om hur långt du sprungit. Utan en farbror med astråkig röst. Sånt gillar jag.

Jag vet. Jag längtar också till vintern.

---

Alla har vi vårt pussel. Jobbet. Karriären? Barnen? Kärleken? Träningen? Hemmet. Besluten. Räkningarna. Ta hand om utseendet. Inreda rätt. Hänga med. Veta om. Veta vad. Äta rätt sifferkombination. Träna rätt. Ha rätt skor. Springa rätt intervaller. Förverkliga sig själv.
Jag öppnade en Femina häromdagen och det må vara en av de vettigare damtidningarna men ändå.
Tills jag öppnar den är jag perfekt och fin i mitt hemmaklippta hår, mina korta naglar. Mitt hem är mysigt, ombonat. Men det som skulle kunna vara inspiration blir lätt en känsla av att vilja förändra mig. Lägga tid på andra saker än det jag brukar. Lägga tid och pengar på ett perfekt hem. Ett perfekt yttre. Och de bitarna passar inte in. Finns inte plats för!
Vi kommer alltid få pussla! Vi som vill framåt. Vi kommer alltid bara ha 24 timmar och tusen drömmar. Det kommer vara löv på spåren och väskan kommer vara felpackad ibland. Det kommer vara saker ogjorda, oklara, inte ens påbörjade.
Tiden kommer aldrig räcka till men ett stort steg mot att känna sig nöjd är att pussla med rätt bitar.
Jag har bestämt att vissa bitar åker bara rätt ut. Andras bitar. Bitar som bara skaver mot mina. Bitar som inte betyder något för mig egentligen. De tänker jag aldrig lägga energi på. Utseendet. Mode. TV-serier. Sånt.
Mitt pussel är en salig röra av jobb, barn, kärlek, vänner, lärande och natur. Och lite annat. Och jag hinner aldrig allt. Har alltid massa saker ogjorda.
Men det gör inget. För det jag gjorde var att göra sånt som ingår i mitt pussel.
Hade tiden stulits av sånt som jag egentligen inte bryr mig om- ja då hade jag nog känt frustration.
Är det pyssligt och pussligt- kolla igenom bitarna i ditt pussel. Kanske ska något bort. Kanske ska något dit.
Ska man pussla ska det iallafall vara med rätt bitar!

Igår blev vi tre personer på 46 kvm. Ett lyckligt Tetrispussel som ger mycket tid till annat.

---

Jag fick ett tips om att skriva om skor här på bloggen so here goes! Jag har rätt länge haft ett asketiskt förhållande till att ha en stor skogarderob. Är ju lite så med träningskläder och grejer- vill ha ett fåtal saker som funkar men nu har det av olika anledningar börjat smyga sig in fler skor i min skohylla och jag märker att jag då använder dem allihop faktiskt även om det är lätt att välja ut ett par om jag var tvungen!

Löpning bygger ju på att fötterna tar i marken om och om igen och därför blir ju skorna väldigt intressanta.

Vissa springer helt barfota och har vant både fotsulor, skelett, senor, muskler och ligament vid det- hurra för er! Men jag gissar att du som läser detta lever i skor till vardags och rimligtvis kommer att använda det när du springer- för det mesta. Så vi börjar med det uppenbara:

1) (Allra oftast) behöver vi skor. Något som skyddar fötterna mot underlaget.

Sen springer man olika långt, på olika underlag- allt från kokande asfalt, till tartanbana, till isiga gator, till sand, till grus till rotiga stigar. Till myrmark. Till snö. Ja ni fattar. En slät sula kommer inte hjälpa dig på en isig gata och stora grova sulor kommer kännas lustigt på asfalt- och inte minst slitas ut där.

2) Vi behöver olika skor beroende på vad vi ska göra.

Här lever jag inte riktigt som jag lär eftersom jag gärna springer överallt med mina trasiga Inov-8 Xtalon 190. Ja även 4,2 mil på asfalt. Inga problem. Har man en bra sko funkar den för det mesta men inte för extremfall!

Och så kommer vi till det roligaste- våra fötter är olika! Ändå får man ofta frågan ”tips på bra terrängsko” och det beror ju helt på hur fötterna ser ut! Jag är ingen expert på löparskor- bara på att använda dem-och vissa skor sitter som en smäck och jag kan springa mil efter mil utan skavsår medan andra känns som jag dragit på mig en Kalle Ankafot. Som nu- jag har världens snyggaste Inov-8 F-lite för asfalt men tåboxen (området där framfoten och tårna är) är mycket större än på Xtalonserien och jag får inte alls samma känsla. Samma med asics-funkar inte alls i min hålfot och är ofta tight om hälen.

3) Prova skor efter din fottyp!

Du kan få hjälp genom att fråga efter skor och berätta hur din fot ser ut- har du knölar på dem, högt fotvalv? Lågt? Breda? Smala? Det gör stor skillnad!

4) Spring barfota- lite- ibland!

För några år sen var trenden fortfarande att använda väldigt uppbyggda skor- asics gel Kayano till exempel har ett stort uppbyggt hälparti. De här skorna ger stötdämpning förvisso även om de inte kan skydda ett dåligt löpsteg under en längre tid. Vad de dock gör är att maskera till exempel en hård hälisättning framför kroppen för du känner inte hur du sätter i foten på samma sätt. Tar du av dina uppbyggda skor och försöker springa på samma underlag så kommer du förändra steget för att anpassa det till underlaget men även till ett sätt som inte är att slänga i hälen hårt. Garanterat.

Att springa barfota är alltså ett ypperligt test på hur du springer. Du borde springa ungefär likadant när du har skor. Springer du annorlunda- så är det skon som formar steget. Det är du som ska driva ditt steg och skon hjälpa dig få fäste och skydda dig mot underlaget.

Därför är jag en varm förespråkare för att kasta skorna lite då och då för att springa några hundra meter till en början barfota eller kanske i en sk ”barfotasko”. Har du ”nakenkläder” att matcha till- grattis!

Jag vet inte hur många som blivit tunnskofrälsta, sprungit för långt och sen får problem med både vader och hälsenor. I tjocka skor är det många vävnader i fötterna som kan slappa med en drink tåbira medans några få större jobbar. Så inte fallet när du växlar till tunna skor och allt från hjärnan till lilltån får klura på det här nya sättet att ta sig framåt. Kan bli traumatiskt för många. Gör inte det misstaget. Vänj dig långsamt. Alltså ett steg fram. Inte tio och sen 20 tillbaka.

Det är fantastiskt att kunna springa mil efter mil i terräng med en ganska tunn sko som ger dig bra fäste, återkoppling på underlaget men även tviingar dig att välja smarta vägar då den inte är så dämpad så du kan stampa fram över vilken stock och sten som helst. Men du kan inte gå från A till Ö på en gång. Låt det ta sin tid. Har du ett bra löpsteg klarar du att springa i en uppbyggd sko med bra löpteknik också.

Och så vill jag verkligen slå ett slag för att

45 Skydda fötterna om du springer långt på asfalt.

Någonstans hörde jag att han som har handsken i baseball knappast vill ha silkesvantar för att känna hur bollen känns- nej man skyddar sig så gott jag kan. Det finns en tid och plats för att springa i tunna skor och jag gör det gärna i terräng men står det långpass med mycket asfaltsinslag på schemat- ja då hej och välkommen Hoka One One!

De är helt underbara! Jag bara älskar hur de i den här eran av tunna skor gått in och levererar en sko som liknar de här Buffaloskorna som var trendiga när jag var 20 år. De är lätta. De är helt underbara och i dem står det ”Time to fly” och alla vi som testat dem vet att det är så det känns. Fula som stryk är mina. Älskar dem.

Och det ena utesluter inte det andra. Många ultralöpare som springer mil efter mil i tunna skor använder Hokas för att avlasta på långa lopp och träningspass.

Bambi på hal is?

Jag som älskar att springa på vintern kan man ju tro att jag sprungit mycket i dubbade skor. Jag har sprungit på is och snö i säkert 200 mil de senaste åren men jag har aldrig haft dubb. Och aldrig känt att jag behövt det.Men så har jag inte förlagt snabba pass när det är halt och när jag sprang fjällmaran så tog jag det enormt lugnt utför på blöta spänger.

Men ska man

5) springa lite snabbare på vintern och/eller ta sig fram på blöta spänger i fjällen då har dubbade skor en plats i skogarderoben.

Så. Vart lämnar det här oss då? Inga tips på skomärken (förutom det uppenbara att jag älskar Inov-8 Xtalon). Inga tips på skoförsäljare heller? Ja och nej. Jag har inte hittat en återförsäljare som har alla de skor jag velat ha. Inte ett märke som har allt- även om Inov-8 ligger nära men har inte prövat så många andra.

Så mina fem tips för själva skoinköpet blir:

1) Ska du köpa en sko du inte haft förut- testa och spring i den. Så enkelt. Inget spontant nätköp om du inte har mycket pengar att göra av med förstås.

2) Skaffa en sko som är för där du är i din löpning- och kanske en tunn sak att öva i för att få feedback på din isättning och/eller om du vill börja springa i tunnare skor.

3) Du kan springa asfalt i skor med bra grepp men det är inte kul att springa i asfaltsskor i svår terräng.

4) Skit i hur skorna ser ut. Är de bra kommer du smutsa ner dem till oigenkännelse iallafall.

5) Springer du ultra kan det vara bra med lite utrymme för att fötterna sväller.

Lycka till med löpningen!

Inov-8 Xtalon 190. Air-condition comes as standard efter några mil. Evig kärlek ändå.

---

Det här blev en vilovecka. Ja rent träningsmässigt. Annars är det full rulle nu och flera veckor framöver.

Förra veckan avslutade jag starkt med ett snabbt lätt pass men den här veckan har allt varit segt segt segt.

I måndags tränade jag lite styrka hemma. I tisdags hann jag ingenting så vilade. I onsdags tänkte jag köra tusingar hem från jobbet. Det gick inte alls. Jag är så glad att sommaren är slut för har man en lite dålig dag så är värmen någotn som bara gör det sämre. Jag klarade av tre stycken i allt långsammare fart från 4:25, 4:28, 4:48 och när jag kände att jag inte ens orkade starta den fjärde fast jag lät mig själv gå i flera minuter så joggade jag bara vidare.

Avskräckt av det var jag inte på humör att träna i torsdags och hann ändå inte heller.

Igår, fredag, åt jag frukost och stack sen ut för att köra backintervaller. Har en 350 meters backe här som avslutas brant. 8 ggr upp och ned i underbar höstig fuktig luft. En snabb kilometer som avslut och det kändes bättre.

Idag hade jag en tretimmars runda planerad. Jag har inte Garmin med och då kör jag på känsla och backar upp med Strava. Gick upp vid 06.30 för att hinna måla klart verandan efteråt och stack iväg efter min vanliga ”kaffe och 4 BCAA”. Man har väl blivit lite skadad när 3 timmar känns som en ok morgonjogg. Benen är inte så pigga nu så lät dem bara rulla på i mina nya Hoka One One. Njöt av den lugna tysta lördagsmorgonen helt ensam ute på landet. Mogna vetefält luktar så gott när det regnat.

Som vanligt så lossnade det ju längre jag sprang men ändå aldrig riktigt. Seg som kola.

Jag hade tänkt regga all min träning på jogg.se i år men har inte orkat under sommaren. Räknade dock snabbt ihop att augusti slutar på över 32 mil och September kommer nog hamna där någonstans också.

Det är inte så att jag är miljägare men många av de här milen är genomförda i enorm glädje, i vacker natur och med bra känsla och det är upplevelser jag samlar på!

Hoppas du haft en fin helg!

---

Äpplen! Överallt är de! Inte besprutade heller om du nallar dem i någon trädgård!
Fulla med vattenlösliga fibrer, vitaminer, antioxidanter. Goda. Billiga!
För fyra personer, ta tre äpplen. Skär i små bitar. Lägg i ugnsfast form. Pudra med lite strösocker och vanillinsocker. Sen kanel och kardemumma.
Smula lite smör (eller lite flytande raps och smör) med tre deciliter havregryn. Hacka 1,5 dl valfria osaltade nötter. Blanda ihop. Strö ut över äpplena.
In i ugnen cirka 20 min på 200 grader. Ät med kall mager kesella eller utan!

Svenska äpplen- logiskt!

---

Det är ytterst sällan som en annan persons framgångar har en negativ effekt på din egen. Väldigt sällan åker du bakåt när någon annan går framåt. Men det är nog ofta det känns så. Som att andra rör sig framåt och man själv står still. Och lägger man energi på att tänka så- så är det energi man skulle kunna ägna åt att antingen njuta av att vara där man är eller ta sig själv framåt på sin egen väg.

När livet inte går bra- visst är det så att det verkar gå så himla bra för alla andra men när du själv är i ett flow- då spelar det ingen roll hur det går för han eller hon och och just då är det lätt att gratta andra till framgångar?

Går det inte bra för dig men för någon annan kan man se det på två sätt:

1) Bli missunsam och avundsjuk och tänka att alla andra lyckas.

Det kommer inte ta dig någonstans. Är inte snyggt och det är inte så du vill att andra ska reagera när du delar något bra som hänt. Det ger ingen bra energi och det tar dig som sagt inte heller framåt.

Du blir inte starkare, inte snabbare. Barnen blir inte friskare och jobbhögen minskar inte (lita på mig här!). Du blir mest bitter.

 2) Bli inspirerad att själv jobba med dina mål.

Gratta från hjärtat! Heja! Precis så som du vill bli bemött när du berättar om något bra. Det kommer kännas fantastiskt! 

Och sen snor du några knep från de här framgångsrika personerna och applicerar i din egen vardag!

GÖRT!

 

---

Den här veckan är det inte lika lätt att få till långa pass. Det är ok. Det visste jag redan innan. Jag gör det bästa och tänker att det jag inte får ut nu får jag ut nästa vecka!

I måndags tränade jag snabb styrka i lekparken. Jag kör alltid superset eller cirklar för att spara tid och just nu är det inte så mycket fokus på styrka som så- det blir mer i vinter.

Jag körde:

• Armhävningar växlat med upphopp på mur
• Rodd ståendes på ett ben som i draken ungefär med 8 kg kettlebell- lite lätt 10 på varje sida x 3 set
• Pressar med 8 kg kettlebell växlat med dynamisk planka.
• Rörlighet.

Inget långt pass alls men fick räcka. Igår blev det vila från träning.

Idag springer jag från jobbet till dagis med en extra sväng. Tanken är 5 x  1 km Ska bli intressant att se vad jag får för fart på dem eftersom jag knappt kört några slätintervaller på flera veckor.

Tors-söndag ska jag försöka köra backintervaller och ett väldigt tidigt långt pass.

Nästa vecka tränar jag på ganska hårt med ett väldigt långt pass på fredagen där jag tänker testa banan i Västerås för att se hur den är. Sen är det i stort sett noll distans fram till loppet. Jag springer då bara för att hålla igång benen och kör rörlighet och styrka. Sista ultrapasset 16 dagar ut från loppet är lite tightare än vanligt men har inte så mycket val så då blir det en skarpare nedtrappning istället.

Kroppen känns bra. Har haft en skum känsla runt vänster häl i början av varje pass men som sen magiskt försvinner.

Nu ser jag fram emot att värmen försvinner för lite löpvänligare väder. Jag är inget fan av gassande sol och längtar verkligen till hösten!

Ha en fin onsdag och vad ni än tänkte göra:

!

 

Tack Rundtramp för loggan! 🙂

---

Oj vilken dag. Bus, puss och kram, trots. Lämning. Jobb. Nätverkslunch, jobb, simskola och varför mamma får jag inte simma i stora bassängen med de stora barnen? Storhandling. Tvätt. Lek. Plock. Natta, Bråka med Telia. Hänga tvätt. Jobb och hej bloggen 🙂

Det är inga som helst problem. Något av ovan. Älskar mitt liv. Älskar inte tvätt och inte att laga mat ibland och storhandla och köra fel och torka rödbetsspill på parkett men det finns ett starkt

WHY

i mitt liv och i allt jag gör och det ger en starkt lysande väg framåt precis överallt även mellan tvätten och tvättställningen. Ibland- otydlig! Då får man stanna upp. Fråga varför gör jag det här? Vart för det mig? Dit jag vill?

Äsch. Lyssna här istället.

---

Jag är ju inte så mycket för träningsprylar som de flesta vet utan tycker att det är galet roligt att röja ute i naturen. Däremot gillar jag saker man kan använda utomhus som ger en udd och en variation i träningen. Testa nya grejer helt enkelt!

När Madde var här för ett CrossNature med sitt team Pure Fitness i lördags så körde jag ett styrkepass med superset upplägg med dem och det var både biceps och axlar och inga redskap förutom en liten pinne.

Men det finns lite grejer som jag ser fram emot att testa. Casall släppte i dagarna Casall HIT som är deras take på High Intensity Training. I konceptet ingår förutom funktionella kläder träningsredskap som är roliga att använda och är lätta att transportera. Sånt gillar vi eller hur?

Springa med fallskärm har flera av mina vänner gjort och här är senast Åsa och Victor i farten med härliga bilder.

Annars är det det här inlägget som Sara skrev som satte fart på intresset. Det såg så roligt ut! Och effektivt- jag som lär ut löpteknik ser en enorm potential i att öva rätt positionering och känna var kraften kommer ifrån med hjälp av fallskärmen!

Jag ser nu mycket fram emot att få testa de här grejerna: Viktväst, TRX, fallskärmen och den där liggande stegen.

Är du intresserad av dem så in på Casalls Facebooksida och kika om du kan vara med på någon av deras provpass!

---

I den, främst västerländska, människans på senare tid allt vanligare och mer extrema sökande efter den perfekta dieten landar ”5:2” som ett välkommet brev på posten. Äta ganska fritt fem dagar och hålla igen två. Det är som vår omvända klassiska svenska hantering av alkoholen: Hålla igen fem dagar och gå helt bananas i två av dem.

Och det är ungefär lika osmakligt. Alex Schulman skrev så klokt om den i en krönika på Aftonbladet: 

”Dieten är unik, för det är den enda i sitt slag som uppmuntrar både svält och hetsätning på en och samma gång. Därför är den också sällsynt vidrig”

Tips på hur man gör med 5:2 dieten är löpsedelsstoff och toppar just nu försäljningslistor på Adlibris vilket Schulman också påpekar.  Detta medan andra betydligt viktigare forskningsresultat och upptäckter snabbt faller i glömska i vår kortsiktiga jakt på smal midja.

Idag rapporterade Ekot att vanliga magproblem- som många skyller stress, gluten och laktos på- kan vara en parasit.

Och nyligen släppte Mats-Eric Nilsson boke Saltad Nota om matfusket på restaurangerna. Han har även gett ut en bok som heter Den Hemlige Kocken som jag tycker borde vara obligatorisk att läsa för alla som handlar mat någongång. Det är rätt mycket man väljer bort efter det- jag lovar.

De här böckerna är skrämmande men väldigt informativa och ger en grund för att göra sunda, rena och långsiktigt hälsosamma val vad gäller vad vi stoppar i oss. Hjälper oss sålla ut riktig mat från varor med massa billiga och kryptiskt framställda tillsatser.

So far so good men varför toppar inte de försäljningslistorna då?

Jo de är lite jobbiga att läsa. Jobbiga att agera efter. Kräver eftertänksamhet och att man väljer bort saker. Förändring. Utan att lova viktminskning och evig hälsa. De talar snarare om hur saker är. På riktigt. Det vill vi ju inte veta. Vi vill ju vara smala och snygga!

Effekten av det vi lär oss att välja av de här böckerna ger inte resultat imorgon. Inte om en vecka. Men på en månad så kommer de flesta som börjar rensa i tillsats och E-nummerträsket hemma märka skillnader.

Och precis som vi inte släpper in vem som helst hemma så är det ju underligt hur många som dagligen stoppar i sig saker de inte vet vad det är. Hur i helsikke har det blivit så?

Vi är vad vi äter. Så enkelt är det.

Hur har det blivit så att det som är extremt- det är att vara jävelusiskt noga med vad man petar i sig men en diet som är som ett hån i ansiktet på alla som kämpar för att få ihop tillräckligt med mat för att hålla sina barn vid liv är på väg in i vardagsrummen här hemma i Svedala?

Jag kan inte låta bli att kika på vad folk både äter och vad de ger till sina barn. Kikar gärna på vad folk handlar och förfasas inte lika mycket om det är äldre eller verkar handla till sig själva men när barnfamiljer fyller kundvagnar med raffnerade varor och socker i alla dess former- då blir jag lite kall inombords.

Jag menar inte på något sätt att jag äter perfekt och jag kan tyvärr inte heller styra över vad min dotter serveras varje dag men jag gör mitt allra bästa för att vi ska äta både gott och nyttigt och med ett fokus på att det vi äter är just mat och ingen dålig tidsbesparande ursäkt paketerad vid ett löpande band. Pratar om att äta för att orka och för att ”må bra i magen”.

Barnmat- det borde, måste, ska bannemig vara bra mat. Euroshoppers falukorv med snabbmakaroner och ketchup har ingenting att göra i en kropp som ska växa och bli större. Att barn inte skulle gilla grönsaker och vegetariskt är lögn. Nej- de kanske inte gillar kokt broccoli. Men kanske små skurna blomkålshuvuden som du dukar fram innan maten så de äter grönsaker medan de är hungriga? De äter det vi äter. Ger vi dem för mycket raffinerad, salt och söt mat så förstör vi deras smaklökar.

Vill man skada sina barn, bädda för slemhostor, förkylningar, eksem och humörsvängningar som bergochdalbanor- då kan man regelbundet ge dem söta drycker, kakor, margarin, vitt bröd med sylt, vit pasta, köpta köttbullar, billig korv och fiskpinnar. Varsågod. Läs på innehållsförteckningen och sök sen på det man inte känner igen på Äkta Vara.

Har man inte tid att välja bra mat och eller laga bra mat till sig själv och sina eventuella barn- vad har man då tid till?

Har man inte råd att köpa bra mat så har man inte råd med godis och chips heller.

Har man fastnat i halvfabrikatträsket så får man göra en förändring i taget. Och varför inte försöka göra det nu inför hösten?

Men viktigast av allt är att våga tänka att det är en djungel i mataffären. Det är ditt ansvar att plocka på dig sånt som du vet vad det är. Det är inte mataffärens fel om du köper dålig mat. De säljer det vi vill ha. Utbud och efterfrågan.

Kroppen byts till 98% ut varje år. Förenklat sett av det vi äter. Jag vill inte bli modiferad majsstärkelse eller hormoner från utländsk boskap. Jag vill inte bli raffinerat socker.

Jag vill vara stark. Frisk. Och dubbelt så mycket som jag vill det för mig själv vill jag att mitt barn ska bli det.

Valet är ganska enkelt när man tar sig tid att ta reda på vad som är bra för just mig. Läser på och förstår.

Det krävs faktiskt just det. Att man tar sig tid. Ta dig tid!

---

Vakna bredvid en av dem man älskar mest klockan 07.30

Äta gröt med chiafrön och hemlagad sylt. Kaffe. Solen strålar in.

Gnabbas och skojar. Bokar resa och boende till Österlenmaran och drömmer om en murrig mysig hösthelg med utflykt till Kivik innan vi springer ett häftigt ”nattmaraton” med massa kul folk!

Byter om och är lika sega som vi brukar vara. Springer första 5 k i 5.00- 5.30 fart. Börjar bli varm och bekväm. Lägger nästa 5 i progressiv fart från 5.00 ned till sista på Karlavägen i 4:22. Är pigg och känner mig stark trots att jag är över 10 mil sprungna denna vecka.

Köper juice och banan. Pussas lite. Klipper sista 5 km i 5:20-4:50 fart och fikar sen i Gamla stan och hejar på Stockholm Triatlon. Förfasas över hur dåligt publiken hejar och att flera blockerar löparnas framfart.

Hinner heja på några jag känner. Blir hejad på av en bloggläsare- hej hej!

Tar tunnelbanan hem. Bakar ”man tager vad man haver bröd” som jäser över bunken och ut på köksbänken. Gör kikärtsgryta, tvättar, Väntar och längtar. Skriver två träningsprogram till adepter. Planerar veckan.

Öppnar dörren. Far baklänges av en nu rätt lång blond tjej, rätt lik mig, som kastar sig över mig med massa att berätta och visa.

Äter mat tillsammans. Förmanar, pussar, frågar. Kramar. Mammar.

Nattar. Pussar och kramar lite till.

Jobbar lite. Ska plugga lite nutrition. Ska sova gott.

Har haft en jättefin helg. Ska ha en jättefin vecka. Du med eller hur?

---

Kroppen är ju för lustig ändå.

Jag började veckan med 75 minuter yoga. Jag brukar inte skriva om pass jag kör om jag inte gillar dem- om det inte kan leda till något konstruktivt. Då tar jag det hellre med instruktören. Det här passet var ett av de sämre yogapass jag varit på och det var synd- hade velat yoga där. Men men. Yoga var det ju men inte så som jag tycker det ska vara.

Tisdag gick jag upp halv fem och sprang 15 pigga kilometer med Maria som inte var så pigg stackarn. Jag var på jobbet klockan 7 och hade den där känslan av att benen ville fortsätta. Jämn och fin energi.

Onsdag blev det en 6 km jogg för att snitsla bana för tipspromenad.

I torsdags tog jag och Magnus en snackrunda på 9 kilometer i 5- tempo vid Djurgårdskanalen. Mycket att prata om som vanligt. Nästa gång ska vi lyfta tungt som vi brukar. 5 tempo var förut ett tempo för mig då jag inte var så värst pratsugen men nu känns det helt ok distansfart när det är flackt. Snabb kommer jag aldrig bli när jag tränar för ultralopp men det är ändå skönt att jag blir snabbare.

Idag då. Satte jag klockan inte galet tidigt men 05.30 iallafall. Allt är relativt. Tanken var att försöka hinna 6 mil innan ett jobbmöte men fem mil hade också funkat. Det jag inte vill springa är lugna pass på 3-5 mil. De ger mig inget nu. Antingen är det kuperat , eller fart eller riktigt långt.

Jag var inte sugen på någon av de rundor jag kan- springa ut över Järva och tillbaks från Sollentuna- den sista sträckan ogillar jag av någon anledning. Men Ekerö..? Dit springer jag! Fick tips på Twitter om att springa ”Fornrundan” och letade mig fram till den.

En helt fantastisk rotig och underhållande stig på 18 kilometer. Sprang fel, fick stanna, gå tillbaka, speja och kisa så det tog en evinnerlig tid. I vanliga fall springer jag bara på men vilse i en skog ute på Ekerö med ett jobbmöte klockan 12…nja!

Spottades ut ur skogen vid Drottningholm igen och sprang in mot stan. Min mage var inte på humör alls. För mycket blåbärspaj. Jaja.

Hade mötet med ett maraton i benen. Blev sömning och mest sugen på att sova men hur ska det bli i världen om man börjar slarva med kilometer hit och dit? Nej ut i den gassande solen och efter en kilometer lossnade farten lite och jag kunde springa på betydligt snabbare än innan.

54 kilometer slutade den turen på med en fartökning på 2 kilometer på slutet. Och simsalabim- jag känner knappt av det idag.

Imorgon blir det 16-20 kilometer med fartökningar i för att jobba lite med ett rappare steg och syreupptag.

Idag blir det några kilometer i benen också för jag både leder CrossNaturepass och löpcoachar och springer till Ursvik.

Hoppas ni får en fin helg!

---