Det sista folk som brottas med en återkommade förkylning vill höra är att ”jag är alltid frisk” och de som VABar för the umpteenth time vill inte heller höra att ”mitt barn är aldrig sjuk”.

Så jag håller tyst. Och kan villigt erkänna att jag blev nedkyld mitt i ett löppass för några veckor sen efter 5 mil och TOKvilade och körde min superkur i tre dagar men fortfarande snorar jag. Dock inte någon infektion så det blir start imorgon. Även om jag hade velat känna mig 150% snarare än 100%.

Och allt funkar inte för alla och vad man har med sig in i september i form av immunförsvar, genetik osv är olika! Så det kanske inte funkar men jag skickar med de tips jag har. De flesta har ingen vetenskaplig grund- det är bara så jag jobbar och det har funkat bra både mig på mig och för en 4- åring som självklart varit förkyld några gånger, haft öroninflammation men faktiskt aldrig varit magsjuk. Jag tror vi skulle ha mindre VAB generellt om folk höll sina barn hemma när de började bli sjuka snarare än när det brytit ut men det är en annan debatt…

Innan ni blir sjuka

Hur mycket ska man tjata om ren mat? Till alla. Till barnen speciellt. Inte halvfabrikat, billig falukorv, köpta köttbullar, massa mjölk och snabba veteprodukter? Godis och kex? Det är grunden. Det är stommen. Spenatsoppa innan pankisarna, gröt med cocosflingor, hemkokt äppelmos (superlätt och finns massor av äpplen nu överallt) med lite kanel och några hackade mandlar- testa!

Mjölkprodukter hävdas vara slembildande av raw foodgänget. SvenskMjölk säger att det inte är det. Förstås. Jag brukar dra ned på mjölkprodukter och tycker det hjälper både hals och mage och gör samma för min lilla tjej. Försöker med havremjölk istället. Hands up- hittar inget vetenskapligt men tror det hjälper.

Sov ordentligt. Drick kokt lätt svalnat vatten. Ja både du och barnen. Igen- inget vetenskapligt men testa och se hur det känns. Som bomull mot magen tycker jag. Hjälper hålla dig varm också om du känner dig frussen.

När du börjar få ont i halsen/känna dig snuvig

Gör din egen nässkölj- istället för att spruta näsan full med suspekta ämnen från Apoteket:

Ta en flaska med ”dragpip” typ Perfekta eller Imsdal. Koka vatten, låt svalna. Rör ned lite salt (några nypor). Tippa huvudet och häll i ena näsborren så det rinner ut i den andra. Repetera på andra sidan.

Sov med raggsockar. Håll halsen varm. Drick bara kokt vatten- antingen som te eller bara svalnat med lite ingefära eller citron i.

Sov lite mer än du brukar. Håll dig lugn. Låt kroppen fixa det här- det kan den men den vill inte battla med massa främmande ämnen samtidigt. Inte massa tillsatser och otyg. Ge den ren, snäll mat så tar den hand om sig.

När du är redo att börja träna igen

Tänk på att nu är du lite extra känslig. Ta ett lugnt pass där du direkt efter dricker varmt, tar på dig varmt och får in dig bra med antioxidanter. Börja försiktigt! Hellre löpskolning och styrka än ett långt hårt löppass.

Lycka till!

Det är två dagar kvar. Det är superspretigt på jobbet. Jag gör en triljon saker samtidigt. Förbereder inför Lidingöloppshelgen, förbereder vad jag ska säga på Folk i Rörelse, tänker långsiktigt. Löser korta bollar.

Men idag var en orange dag.

Jag gör en sån där personlighetsanalys – DISC- och jag ser inte vilken färg jag blir men gissar gul och röd ihop och det är orange. Jag är envis, drivig, pushig, fokuserar på affärer inte relationer. Jag sätter höga mål och blir lätt lite besatt av dem. Jag kommer tillbaka om du säger nej tills jag får som jag vill.

Jag gillar inte begränsningar- då protesterar jag högljutt. Jag är otålig och kan inte delegera. Jag gör det helst själv!

Jag vill vara fri från regler och bestämmelser, gå min egen väg och är uthållig och envis.

Passar bra att vara en gnetande ultralöpare alltså. Jag kommer till jobbet och öppnar ett paket med ett par underbara nya orangea skor från Inov-8! Ett par nya Xtalon 190. Ja de där som varit trasiga så länge! Underbart!

Jag går på möte och får en snygg orange jacka som vi funktionärer ska ha på Lidingöloppshelgen.

Jobbar som en gnu. Jobbar ju själv och äter oftast lunch ensam med SvD och DN som sällskap. Avdelningen där mitt kontor ligger är på konferens , det är tyst och lugnt och jag rullar ut ryggen på golvet på den orangea Tube Rollen från Casall.

Eftersom Andreas missat vårt bokade möte så bokar jag en tid hos bästa Sundbybergs Hälsocenter. Blessing in disguise! Träffar naprapat Linnea som hittar en sovande höftböjare i vänstersida och väcker den snällt. Får två övningar att göra fram till loppet och det är en helt ny känsla. Den här kontakten med foten jag inte känt. Spänningen i ryggen. Min bröstrygg som alla slitit i men inte fått till- hon lossar den vänligt men bestämt. Jag kan andas igen. Och höftböjaren jobbar. Känner mig lyrisk.

När jag var på medicinsk yoga i tisdags fokuserade vi på eldchakrat. Det finns nära naveln och jag har alltid sett det som ett orange sken. Fire in the belly sa vi i Australien. Jag försöker se och känna den.

Kommer hem och gör spenatsoppa med hembakt knäcke, god ost, keso och knaprar blomkål. Laddar kroppen med bra grönsaker, bra protein och lite goda mackor.

På med yllemössa, raggsockar, underställ, den orangea jackan, gummistövlar och ned till dagiset och Ur&Skurstyle föräldramöte utomhus runt en öppen eld som lyser orange och fint. Har ett bra möte med underbara engagerade fröknar, härliga föräldrar, roliga anekdoter och lite nya idéer.

Kommer hem varm och rosig med en doft av eldrök. Trött och tillfreds.

Lyssnar på Michael Franti. Yell Fire är en av mina powerlåtar och jag kan texten utantill.

Vet inte om elden brinner än men den glöder och det funkar bra för mig.

Det är så mycket jag skulle vilja skriva om. Om psykosocial arbetsmiljö, om hur 1/5 arbetande upplever negativ stress och sömnsvårigheter. Om hur det kostar 70 miljarder per år och forskningen historiskt varit inriktad på förebyggande av sjukfaktorer och nu trevande börjar med att fokusera på friskfaktorer. På riktigt. Inte friskvårdsbidrag som jag tycker är ett förlegat samvetsplåster. Men det är lättare att förebygga psykisk ohälsa än att främja psykisk hälsa.  Man behöver våga forma mål för friskfaktorer inom psykosocial arbetsmiljö.

Det är spännande. Det är svårt och komplext och jag har ett arbetsdokument där jag kastar in modeller, (Copenhagen stress model: the six golden nuggets till exempel) och hur jag så gärna vill jobba mer med dessa frågor men samtidigt har en massa ”lågt hängande frukter” och korta puckar att ta. Det görs redan mycket inom organisationen men jag vill koppla an det till kost, motion, återhämtning.

Att arbeta med hälsa på Sveriges största revisionsbyrå är ett arbetsfält som är helt enormt och det gäller att göra ”skillnaden som gör skillnaden”. Men det är svårt- folk kastar bollar på mig hela dagarna (metafor för mail) och jag vill så gärna hjälpa alla och har svårt att säga nej. Men börjar bli bättre.

Nästa vecka, den 26e september, ska jag iallafall vara med på hälsosymposiet Folk i Rörelse på Bosön. Igen! Jag var där förra året om än inte helt mentalt eftersom N låg på sjukhus då.

I år ska jag vara där helt och fullt och ska även vara med och prata igen. Om min tjänst. Och jag har inte så mycket tid och det är en massa duktiga människor där (Filippa Reinfeldt, Mai-Lis Hellénius bland annat).

Det är ett interaktivt event och jag skulle gärna ställa en bra fråga och komma med funderingar snarare än att berätta hur vi gör.

Eventet är verkligen kul och givande för oss som jobbar med företagshälsa eller har ett intresse av frågor som rör hälsa och arbetsliv.

Läs mer här

Idag känns inte allt meningslöst. Idag känns allt meningsfullt. Men den där mascaran jag skrev om igår. Den är helt värdelös mot tårar.
”Vad skulle jag göra,
om jag vaknade en morgon
och var alldeles frisk?”
Läs

Sofy utmanar med en ytlig lista. Det var en rackarns massa produkter på en så naturligt snygg tjej tänkte jag! Jag hade ändå tänkt att skriva lite tips så nu tar jag mig an hennes utmaning och gör listan Anniestyle- med eko och allergitänk!

Imorse pratade P1s nyheter och Kropp och själ om alla de hormonstörande och cancerframkallande ämnen vi har hemma utan att veta om det. Jag kan bli helt galen och tänka att det är en svår kamp mot ftalater, bisfenol A och så vidare i hemmiljön men så fasen heller att jag tänker smörja in mig, sminka mig med eller tvätta mig och mitt barn med saker jag inte vet vad det är. Jag rensar ut mer och mer men är inte klar. Men here goes. Kanske kan du få ett tips eller två!

• Favorithudkräm/bodylotion: Gärna Neutralserien eller Björk& Berries (uppdatering- mkt riktigt som Nina påpekar nedan- inte så bra alls- rackarns! Luktar så gott!). Eller den ekologiska på bilden nedan. Inga färgämnen, inga parabener och ska du ha en parfym på dig? Ta då för fasen ingen parfymerad hudcreme! Du kan inte lukta som en hel djungel. Välj EN doft! Antingen på hudcreme- eller oparfymerad hudcreme och en parfym. Tänk på allergiker och tänk på att du har en naturlig god doft! Till barnet blir det oftast lite kokosolja från köket. Speciellt om det är torr hud eller något eksem. Så försvinner det vips!
• Duschgel: Samma här. Jag använder Neutral eller någon ekologisk med lite eller inget fuffens i. Ganska ofta lactacyd men måste kolla vad den innehåller mer exakt.
• Deodorant: En mineraldeo utan aluminium. Här funkar faktiskt inte Neutral- de har inte utan alu. Så den på bilden nedan har jag kastat! Och här, igen- ha inte en doft på hudcreme, en på deo och en på parfym. Det blir inte bra!
• Parfym: Lancome Miracles, eller någon god från Escada. Ett litet sprutt räcker. Inte så ofta.
• Nagellack: Nä. För high maintainence. Men det finns de som det är mindre gift i. Har några hemma för egodagar men de är väldigt sällan de är på.
• Mascara: Yves Saint laurent Effet Faux Cils. Alltid. Forever. Vet inte vad den innehåller. Vill inte veta. Gör att jag sett vaken ut under bebistiden trots att jag varit en vandrande vålnad. Men Lotus är ekologisk! Ska testa den sen.
• Ögonskugga: Sluta nu. Frivilligt? Måla PÅ ögonlocken? Nej tack.
• Foundation: Är inte säker på vad det här exakt är- kräm eller puder?- kan det vara puder? Antar en kräm man har ovanpå redan hudkräm? Jag använder ID mineralpuder och har aldrig testat något annat sen Dackefejden. Det är bra med zink i som hjälper mot kvisslor och så är det 15 SPF samt att man kan somna med det på utan att det gör något. Sånt gillar jag för sånt händer.
• Rouge: Sluta nu igen. Nyp dig i kinderna och rör lite på dig så får du färg på kinderna.
• Solpuder: Se ovan.
• Läppglans: Innehåller oftast massa gift och cancerframkallande ämnen. Men jag är svag för Victorias Secret och fick flera stycken från en fin vän så har några. Men Försvarets hudsalva funkar mot allt.
• Läppstift: Aldrig i livet. Ser ut som en working girl. Som ovan- massa gift i. Läppstift innehåller bly för det mesta. Vill du ha det på läpparna och kanske råka få i dig? Få passar i läppstift. Färre verkar veta det. Tycker jag.
• Shampo och Balsam Neutral– igen- hallelujah för det märket. Finns på ICA och andra stormarknader. Har också jättebra tvättmedel. Annars har Ecoliving massa bra grejer!
• Hårstylingprodukt: Fattar inte det här med saltvattenspray. När jag bodde i Aus försökte man tvätta ur saltet. Här sprayas det i. Läs på innehållet. Känner du igen något av ingredienserna förutom ”aqua”? Grattis kemisten!
• Hårstylingredskap: Alltså seriöst- tänk hur mycket tid du sparar på att ha en frisyr som tar de nada med tid varje dag? Så kan man fixa sig speciellt då och då.
• Hårborttagning: Jag använder inte rakhyvlar alls- de kostar mycket och retar bara huden. Jag epilerar. Ja under armarna också. Nej det gör inte ont efter ett tag- sluta sjåpa dig. Det är sjukt smidigt att epilera för håren håller sig borta längre för man rycker ur från roten. Däremot slutar de inte växa som jag trodde. Ja ja. Det tar några minuter varje vecka. Min 5 år gamla gick sönder, köpte en ny- den har lampa på!? Så de hittar på!

Skämt åsido. De flesta är så fina i sig själva. De flesta lyser innifrån. De flesta som läser detta tränar och får en naturlig lyster i ansiktet och vad mycket tid vi sparar om vi kan torka oss, ta på oss kläder och ha en snabb hår och sminkrutin eller hur?

Om man inte tycker det är roligt- då  förstås självklart- sminka på men förstå vad det är du smörjer och borstar på! Sminkföretaget (heter det så?) har inte din hälsa i sitt intresse. Snarare att du använder upp grejerna snabbt och köper nya så de säljer mer. Det är liksom så det funkar. Det vet du ju.

Jag är mänsklig. Jag är rädd. Det är läskigt. Det är galet långt även om jag klarat sträckan tidigare är det så himla svårt att veta om jag tränat ordentligt. När man på träning inte ens springer i närheten av hälften av distansen är det svårt att koppla en känsla till hur det kommer kännas efter 10 mil. 11 mil. Och då är det fem mil kvar. Jag vet. Fem mil är jättelångt bara det. Och det är inte ens en tredjedel av loppet.

Kommer foten hålla? Hur påverkas jag av at jag blev lite förkyld? Kommer magen palla?

Kommer allt funka med supporten under loppet? Värdefull tid i varvning går om det inte flyter på med langning av rätt näring och rätt vätska och efter 10 mil funkar inte samma sak som efter 5. Efter 14,4 mil funkar nästan ingenting men då är det bara ett varv kvar.

Jag är mänsklig. Jag är osäker. Jag tvivlar. Jag känner efter. Jag nojar lite.

Jag är tuff. Jag känner mig lugn. Jag har gjort det här förut. Det gick bra. Jag var jättestark. Jag tar några minuter varje dag och lyssnar på någon av mina låtar. Ser en bild framför mig. Det är mörkt, kallt. Det gör ont överallt och det är massa rötter i vägen och jobbigt att navigera med pannlampa. Men jag rör mig framåt. Det är avskalat till det. Röra mig framåt.

Jag tänker att jag krokar i de där 16,1 milen med en mental krok och sen halar jag in mig. Linan får aldrig slacka. Den går inte att kroka ur. Jag ska runt. Jag ska ta ut allt jag kan ur muskler, hjärna, själ och hjärta och jag ska må så fördjävligt som man mår efter en sån urladdning. Det ska inte finnas något kvar.

Tänk om jag inte orkar

Tänk om jag fixar det igen!

Tänk om jag inte klarar det på min drömtid?

Tänk om jag klarar det!

Tänk om det går åt helskotta?

Tänk om jag gör det helt fantastiskt?

En helstollig dag på jobbet. Jättemycket att göra och då informerar en kollega om att de glömt informera att jag ska stå och informera imorgon. På morgonen. Lite brådis. Regnet öser ned.

Men är helt lyrisk! Ska ut i skogen. Jobba över- sen!

Båda ramlar in hemma. Båda kontorsklädda och propra. Av med allt. På med träningskläder. Ta kartan, lite vatten, lite russin, extra tröja.

Bara 2 kilometer bort ligger Ursvik. Ett stort friluftsområde och håller man sig i mitten kan man låtsas att E4an inte finns. Omvärlden inte finns.

Vi sprang rätt ut i skogen och började plocka kontroller. Gick bra, gick sådär, gick i en halv cirkel. Hoppade. Klättrade. Skrattade. Allt annat kändes väldigt långt bort. Vi var helt lyriska och tyckte vi skulle gjort det här tidigare och oj vad skoj det var. Vi hade köpt kartan i lördags och det är ett 40-tal kontroller. De är väldigt mycket stigar i Ursvik och det var så roligt att springa kors och tvärs över dem istället för det vanliga runt på dem.

Vi hade jättekul helt enkelt!

Tills jag blev hungrig. Då sprang vi hem och gjorde fisksoppa och åt hembakt bröd.

Så himla enkelt. Så himla härligt.

Naturpasset kostar 70 kronor och finns i hela Sverige- spana in här

Varför ska vi äta bra? Alla har ett snabbt svar: ”för att må bra”. Men varför ska vi må bra? Varför ska vi vara friska, vältränade, i balans, välnärda? Där har vi alla ett unikt svar.

Jag tror att många går bet i sin motivation att genomföra både träning och livsstilsförändringar därför att de har av misstag satt hälsan som målet i sig.

Man vill vara frisk. man vill må bra men det i sig är inte tillräckligt för att motivera sig att riva morötter istället för att tugga en kexchoklad när sötsuget sitter till. Och- let’s face it- ibland är det BARA kexchoklad som hjälper! Hands up! Been there!

Men det jag menar är att när vi sätter andra mål i livet så sätter vi dem ganska specifikt: klara en utbildning, klara milen, klara en chin, gå ned 5 kilo, klara maraton etc.

Men hälsan blir lite ospecifik. Vag. Må bra- vad är det? Varför?

Det är betydligt lättare för mig att lägga tid på min matlåda och mina goda, näringsrika mellis när jag tänker på varför jag vill må bra. Varför jag vill vakna utvilad.

DÅ blir det lättare att välja att gå och lägga sig tidigt, att välja in bra mat, välja att lägga pengar på ekomat istället för vin och drinkar. Det blir lättare att motivera för mig själv varför jag ska göra si och så när jag spontant greppar efter kortsiktiga lösningar.

Hälsan- det är vägen till mitt mål att bli mitt bästa jag. Vara en glad stark mamma som orkar svara på frågor, jobba skitmycket men ändå orka vara engagerad och leka med min dotter i hennes takt. Det är vägen till att kunna springa 16 mil utan att ta för mycket stryk av det. Det är vägen till att minska risken för sjukdomar vi har i släkten, slippa vara förkyld i vinter. Somna av trötthet, inte utmattning. Inte ha en seg kropp som ett hinder för att leva som jag vill- utan som ett verktyg.

Varför vill du vara hälsosam? Gör kopplingen- gör det lättare!

Många undrar hur det går att bo på 46 kvadratmeter tre personer. Att slippa fundera över hur trendigt man ska inreda kvadratmeter med prylar från dyra inredningsbutiker ger massa tid till annat. Det går så bra så. Det är inte att dissa att folk lever så. Men det är att visa att det går att tänka annorlunda från en medialt projicerad norm. Här är min helt prettofria lördag.

Vaknar 07.00 i utdragssoffan vi sover i. E ligger på ena sidan och snarkar. N har lat sig i soffan på andra sidan. Tänker att det är lyxigt att vakna mellan de två man älskar mest.

Vi äter frukost- alltid gröt för dem. Jag som inte är hungrig när jag vaknar dricker kaffe först och äter sen kesella, blåbär och nötblandning. Vi kokar massa ägg, gör avokadomackor, fyller vattenflaskor. Leker och stökar. Eftersom vi bor så litet så är det rent och städat på kort tid.

Tar bilen till Ursviks Motionsgård som är ren och fräsch och charmigt gammal. Köper Naturpasset och knatar upp i skogen i solen. Plockar två kontroller, äter picknick. Leker lite mer. Njuter av det enkla i att vara ute i skogen helt kravlöst. Det finns 40 kontroller på kartan och vi tänker att vi tar några till på måndag kväll.

Åker ned på stan och fikar på Stadsmissionen. Köper två begagnade böcker och lite smycken till maskeradkalas imorgon.

Storhandlar på Willys. Diskuterar matkostnader- vi väljer allt ekologiskt som går och mest vegetariskt förutom några stackars kycklingfileér. Vad är en rimlig matkostnad funderar vi över? För helt klart blir det rätt dyrt och det ser ut som man handlat fågel och kaninmat på kvittot. Hur billigt hade fyra kassar mat varit om vi köpt hem massa billiga kolhydrater? Halvfabrikat, pasta, luftbröd och valt besprutade alternativ? Jag ser det som en investering i hälsa, gott samvete, smak och altruism att göra så bra val så ofta det ”går”. Ibland- kanske man gör ett impulsköp men har man gjort de flesta valen bra så gör det inte så mycket.

Åker hem och slappar lite i soffan. Packar upp mat. E leker i sitt rum och N vilar lite men vi är nära varandra hela tiden för man ser hela vägen in i Es rum förbi vardagsrummet från köket. Mysigt!
Bakar superenkelt fröknäcke. Gör en ”magic wand” till kalaset med lite lim, en rosafärgad pinne, en gammal visp och ett armband från Stadsmissionen vi klipper sönder. Lagar en galet god vegetarisk lasagne med quornfärs, tomat, fetaost, paprika, squash och ost. Äter vindruvor (som ju bara är för goda nu på hösten) tíll efterrätt. Plockar lätt och snabbt undan i ett litet mysigt kök som bara har det nödvändigaste.

Badar barnet, läser de två nya böckerna, diskuterar var papper kommer ifrån. När barnet somnat i sitt rum blir lägenheten som en etta. Betalar räkningar, dricker te, äter kakor och mackor och majskolvar bara för det är så attans gott. Funderar på nästa helg.

Drar ut bäddsoffan och somnar gott precis som alla andra kvällar.

Det är helt underbart att ha de här heligt lediga lördagarna. De är som balsam för själen och det är det här otroligt enkla – som att knata runt i skogen- som ger mig energi. Skulle jag behöva ränna på Ikea, eller ha flera ostädade, oklara rum och hemmafix att hålla på med skulle jag inte ha all den här tiden. Att bo litet och enkelt är inte att välja bort något. Det är att välja till mer tid och pengar till annat.

Hoppas du har en fin helg!

Att springa 16 mil är ganska jobbigt men om jag bara behöver koncentrera mig på att springa är det helt ok. Vet jag att jag har den support med 1) mat och vätska 2) utrustning ( hej 10 timmar mörkerlöpning) och 3) någon som hjälper ”dra” några varv där på natten så är det fortfarande SOM ATT SPRINGA TILL ARBOGA FRÅN STHLM HERREGUDHURSKADETHÄRGÅ men lite lättare.
Bästa MarathonMia har lovat åka hela vägen till Västerås för att pejsa mig på natten. För att mildra det dåliga samvetet tänker jag att det är jättebra träning för Mia som varit skadad att börja springa när man egentligen ska sova för det blir ju ofta så på ultra.
Men. Mia får inte vila dagen efter utan ska då tillbaka till Tokholm för att vara med och arrangera FN-loppet!
Ett riktigt fint lopp på flera sätt, sprunget ur ett skolarbete!
Jag tror inte jag kommer orka dit men kanske du vill springa eller gå? Ta med familjen till Stora Skuggan för en riktigt god sak!
Såhär står det om loppet:
För 2:- kan du bjuda ett barn på skolmat för en dag ? det tycker vi är fantastiskt!
Den 22 september 2013 går FN-loppet av stapeln för andra året i rad. På vackra Norra Djurgården väntar en dag med trevliga aktiviteter och ett lopp där ALLA är välkomna att delta, stora som små, elitidrottare som motionärer!
VAR?
STORRA SKUGGAN, NORRA DJURGÅRDEN
NÄR?
22 SEPTEMBER
KLASSER?
MED TIDTAGNING FÖR DAM, HERR OCH STAVGÅNG, 225:-
UTAN TIDTAGNING, MOTION, 200:-
BARN <12 ÅR, 50:- Anmäl dig här

Jag känner en enorm glädje i mitt jobb. I mina tre jobb. Ett- som hälsochef på Sveriges största revisionsbyra. Två- som coach till helt fantastiska modiga underbara adepter inom kost, löpning och livsstilsförändringar.

Men det tredje det är bannemig det ballaste! Jag är ordförande i en ideell förening som jag och Madde startat- Starstruck Unlimited.

Starstruck arrangerade i år för andra året Tjejmarathon där män och kvinnor tillsammans, för mänskliga rättigheter och människors rätt till självhjälp springer 53 kilometer på en tuff bana på Roslagsleden.

Årets lopp är gåshud, glädje, eufori och samarbete rakt igenom. Bilderna talar sitt tydliga språk:

Vi siktade högt med insamlingen och är nu en sån yttepyttebit ifrån att nå 100 000 kr i år igen. Det är så lite som krävs och ”många bäckar små” är vårt motto.

Alla som sprang loppet kan verifiera att det var välarrangerat med hög servicenivå, vätskestationer med brett utbud och fint omhändertagande i målgången. Allt beroende på ett gäng eldsjälar som ställde upp utan att få en endaste krona i betalning för någonting. Själva lägger jag och Madde otal timmar under året för att arrangera loppet och det är vårt sätt att göra skillnad i en värld som ibland ter sig väldigt läskig och mörk.

Att läsa om en 3-åring som opereras för trasigt underliv i Kongo blir inte lättare, men att veta att vi stött sjukhuset där hon opereras känns viktigt. Att läsa om en 8-åring som dör efter att hennes 40-åringe man våldför sig på henne på bröllopsnatten (ja du läste rätt) gör så ont så det knappt går att hantera i skallen. Men att veta att vi i år stöttade ett arbete med kvinnors rättigheter i ett av världens fattigaste länder och veta att båda dessa år vi genomfört Tjejmarathon har vi förutom att vara med när nya ultralöpare ”föds” även faktiskt med de summor vi samlar in gjort skillnad på riktigt-det gör att jag kan sova gott om natten. Och vakna hungrig på att göra mer skillnad. Göra mer. För det finns massor att göra och vi i väst har en enorm kapacitet och monetär styrka. Vi är förfasen rikast i världen du och jag!

Pengarna i år går alltså direkt till Hungerprojektets arbete i Bangladesh där nästan 300 000 volontärer arbetar med att människor ska hjälpa sig själva ur fattigdom med så konkreta saker som till exempel få arbeta med att ordna en brunn eller ett liten sjukstuga i en by. Inga allmosor utan prestationskrav alltså- utan hjälp till självhjälp!

Insamlingen förra året till Panzisjukhuset nådde 104 000 kronor. I år ligger vi just nu på nästan 93 000 kronor. Jag vill upp till 100 000 kronor. Och dagens fredagsgottis får Du bjuda på om du vill.

Genom att sätta en slant- kanske 50? 100? 150? kronor tilll antingen vår insamling här eller till Hungerprojektets bankgiro (ref TJEJMARATHON info längst ned på länken) så är du med och gör något riktigt gott denna fredag. Vet att du gjorde skillnad!

Den här bloggen kommer aldrig kosta något att inspireras av, förargas på, lära sig av eller ifrågasätta. Men den kommer då och då att önska att ni hjälper mig med diverse insamlingar till sånt jag tycker är viktigt.

Ha en fin fredag! Och tusen tack på förhand!

Jag har bestämt att jag ska göra något lite annars under vinterhalvåret. Något roligt, utmanande, bara för mig, som tar lite tid och kräver lite disciplin och ett åtagande.

Tills jag var 11 år tränade jag gymnastik. Gruppen var en rätt hårt satsande trupp och ibland tränade vi 4 timmar en vanlig lördag. Det var väl sisådär sunt jag kan tycka så jag slutade men smidigheten, kroppsuppfattningen och lite trix är jag så glad att jag har med mig sen gympan. Jag har ramlat av hästar i full galopp och tackar verkligen gymnastiken för att jag landat smidigt som en katt (nåja) bland bommar och buskage.

Jag har känt ett sug på att återlära mig att göra ”flickis”, handvolter, hoppa trapets och annat. På SSIF hittade jag ”akrobatik och gymnastik” och det lät som det passade bra. Jag förstod nog dock inte riktigt att det bara var akrobatik på torsdagar…

Fortsättningsgruppen och nybörjargruppen körde samtidigt och man fick välja grupp. Såg att nybörjargruppen skulle öva kullerbyttor, hjulningar och stå på huvudet och det kan jag så jag gick med fortsättningsgruppen. Klassisk gympaupplägg- ut med långa mattor. Uppvärmning, tänjning och sen lite styrka.

Kanske 40 personer, blandade åldrar och erfarenhet. Några väldigt duktiga, några rätt nya.

Hängde med rätt ok i början- klättra upp på folk och hänga upp och ned- fine!

Men sen spårade det ur och jag kanske skulle bytt grupp men jag har ju bra kroppskontroll så tycket jag skulle kunna hänga med. Jag fick lära om min handståendeteknik- intressant- helt ny känsla.

Sen jobbade vi 4 och 4- två passade och vi gjorde det ena till synes helt omöjliga efter det andra. Tänk stå med fötterna i en annan liggande persons händer på raka armar med tanken att du inte ska hålla i dig. Tänk sen att du ska vrida på dig i luften för att sätta dig på den personens uppsträckta fötter. Det gick inte alls även om jag hittade balansen att stå som en ballerina i ett par händer till slut. Skumt.

Vi höll på i två timmar och det bästa var att kunna gå ned i split och göra mina, för mig, normala stretchövningar (som i ett annat sammanhang som bland stela löpare framstår som kokobäng) och här vara normalvig.

Sen vred de upp musiken och folk fortsatte klättra på varandra, ribbstolar, stå på händer, på huvudet och hade jag inte varit helt slut så hade jag stannat kvar. Otroligt roligt!

Jag har insett att mina handvolter, trapets och plint- det får jag träna på på tisdagstillfället så jag ska testa det på tisdag.

Akrobatik kan jag rekommendera för dig som är barnlös( inte schysst bryta nacken, bli förlamad och inte kunna ta hand om barnen) inte har höjdskräck och kan tänka dig att ha en annan persons skrev mer proximt än deras ansikte. Lite så.

Är du nyfiken på Acroyoga kan du pröva det 1a måndagen varje månad. Jag testade det på Allt för Hälsanmässan förra året och det var roligt men jag är nog lite ”närhetsskygg” för tar jag mig tid att göra något för mig själv så vill jag gärna ha ett personal space som är ungefär som en yogamatta. Fanns det 48 timmar på dygnet vore dock acroyoga något jag definitivt skulle ge mig på!

Idag har jag ont i nacken, träningsvärk i armar, axlar och ett sånt där klasiskt brännmärke man får när man klättrar på folk och tänker ta en vilodag.

Tips på fredagsgottis kommer förstås sen!