Att f***a jante är ju i ropet.  Men det är inte så lätt. Det är ganska djupt rotat i många att inte ta plats. Att vara tyst snarare än tala.

Jag är ganska pratglad av mig och många tror säkert att jag har bra självförtroende och det har jag nu. Det får man när man vågar göra saker och märker att det faktiskt går bra. Eller- att det inte går bra men det gör inget. Det påverkar inte mitt värde.

Jag tänker ofta att det är så många som har något att bidra med som går förlorat för att man tvekar. Inte vill ta plats.

Vill du något. Har du något att säga. Är det något du kan göra bättre, kanske på jobbet men du tvekar?

Kliv fram. Så länge ingen annan står på den platsen, gör det där du vill på exakt ditt sätt så finns det en tom plats att fylla. Trampar du ingen på tårna eller stoppar någon annan från att göra sitt så är platsen din.  Ta den. Våga!

Det här känns som att slakta en helig ko för alla barnfamiljer så är du känslig- läs inte vidare :).

Jag avskyr falukorv, (men älskar små kryddiga korvar) så den här har aldrig kommit över tröskeln hos oss ändå. I veckan kom ju Livsmedelsverkets råd om att äta max 500 gram kött och bara lite charkuterier. Säga vad man villl om Livsmedelsverket men det här rådet ska vi ta fasta på. Både för vår hälsa och för del globala miljön. Vill du äta trendigt, som stenåldersmänniskor, så är det också läge att dra ned på köttet och speciellt kött från kor och gris. Viltkött var mer deras stil.

Jag glömde fota i affären men hittade Mathems innehållsförteckning på Scans falukorv. Det finns de med högre kötthalt men det är oftast ingen garanti på att tillsatser är borta.

Här är innehållsförteckningen:

Innehållsförteckning
Svenskt gris- och nötkött (58%), vatten, fett från gris, potatismjöl, salt, lök, kryddor, kryddextrakter (cayenne, muskot), antioxidationsmedel E300, konserveringsmedel E250, rökarom.

Ok Svenskt gris och nötkött. Det känner vi igen och vatten och potatismjöl också. Inte ekologiskt så grisarna och korna får foder som inte är lika strikt reglerat som KRAVgrisar och kor får. Fett från gris är väl billigt fyllnadsmedel gissar jag. Lök och kryddor- gott!

Antioxidationsmedel E300- heter egentligen askorbinsyra och är förmodligen syntetiskt framställt. Är alltså C-vitamin. Det hade låtit trevligare.

Men det är alltså E250 som är stora boven här. Här och i all chark och i stort sett alla korvar. E250 är Natriumnitrit ger köttet sin rosa färg och skyddar mot en farlig bakterie som kan växa i kött. Gott så men i sig är nitrit inte allts bra att få i sig. (Inte att förväxla med nitrat som finns naturligt i grönsaker, speciellt rödbetor till exempel).

Nitrit kan man läsa om hos Äkta Vara. Det har visat sig vara cancerframkallande i vissa djurförsök och det är också cancer som Livsmedelsverket varnar för.

Det absolut knasigaste jag läst på deras sida är svar på frågan om man ska vara orolig om barnen äter mycket korv?

Svar:

Nej, man behöver inte vara orolig eftersom det här är effekter som kommer på sikt. Det är vad man äter under lång tid som spelar roll.

Herregud. Säger jag bara. Herregud. Så mata på barnen med korv och kom sen ihåg att påminna dem att sluta äta det senare?

Blir det falukorv här, stekt annan korv där, lite köttbullar där och påläggsskinka/korv där så blir det mycket nitrit för de där små kropparna att processa.

Oavsett vad forskningen säger om nitrit hittills- och det är nog inte så många i livsmedelsbranschen som vill att det ska hittas mer otyg med det.

Så vad äta istället? Lax! För det enkla med falukorven var väl att slänga in den i ugnen eller i stekpannan och detsamma kan du göra med laxen. Stek varsamt och ugnsbaka med lite fetaost. Kidsen gillar det kanske straight med ketchup- men det är tio gånger bättre än med falukorv.

Det är alltså inte lösningen här att äta en korv med högre kötthalt, nitritet är där ändå och vatten och potatis som det ofta drygas ut med är ju inte så farligt. Ska du ändå äta korv så ät det med c-vitaminrika livsmedel till vilket kan motverka effekten lite. (Jag ska försöka hitta källa på detta, hört det hos Ben Greenfield förstås).

Lever jag som jag lär? Ganska bra! Unnar mig lammkorv med hög kötthalt var eller varannan vecka men bara lite. Det är sjukt gott med korv. Jag vet.

Tänkte tipsa om 10 saker att ha hemma för #foodsforeverydaychampion matlagning. EKO- så långt det går förstås!

1) Lök och vitlök

2) Krossade tomater

3) Kokosmjölk

4) Avokado

5) Chiafrön

6) Kikärter

7) Gurkmeja

8) Frysta bär

9) Kokosolja

10)  Valnötter

11) Mandlar

12) Bovete

13) Kardemumma och kanel

14) Havremjölk

15) Citroner

16) Bladspenat

17) Morötter

18) Kallpressad olivolja

19) Äppelcidervinäger

20) Korianderfrön

En massa mer förstås men detta har jag alltid hemma!

Hos Ben Greenfield klickade jag mig vidare till en sex minuters underhållande fil på TED.com.

Ganska lustig men take home – inte sitta med benen i kors och killar ska inte värma upp just den regionen.

Kika här för ett gott skratt.

Det här blev gott! Dock är det så tycker jag att så fort man tar bort vetemjöl så blir det inte det här fluffiga, ”stringiga” i degen utan mer..smuligt! Men lite bättre mjöl helt klart.

Det spårade lite men jag tror det var såhär jag gjorde. Det är bara att lösa med lite mer mjöl el vätska om det inte blir bra. Det ska bli geggigt- man löser det genom att droppa olivolja på spateln för att smeta ut det i ugnsformen.

Sätt ugnen på 200 grader.

3 dl mandelmjöl

1 dl kokosmjöl

2 dl rågsikt

1,5 dl rågflingor

4 tsk linfrö

1/2 dl kokosflingor

1/2 dl psyllumhusk

Rör runt detta. Tillsätt

1 tsk bakpulver, 1 tsk salt, 1 tsk timjan

Lös med 4 dl vatten och två ägg. Ska bli en kladdig smet. Blir det för löst: ha i mer valfritt mjöl, blir det för hårt, ha i lite vatten.

Bred ut med en spatel med olivolja på i en ugnsform med bakplåtspapper.

Strö över mer örtkryddor och flingsalt.

In i ugnen i 20 minuter eller tills det fått färg! GOTT och fibrigt!

I mitt förra liv var jag både surfare och löpare. Den träningen jag fick var fantastiskt! 

Att balansera på en surfbräda, ligga och paddla med ryggen lyft och överhuvudtaget vara i vatten ger enormt mycket. Att stärka upp bålenså den blir stark som en svajig palm (brukar jag tänka snarare än en rigid gran). 

Jag har hittat lite surfinspirerade träningspass på nätet. Laird Hamilton, världens bästa big-wavesurfare är tex känd för att kunna hoppa upp på en pilatesboll. 

Jag hittade den här https://m.youtube.com/watch?v=d2YNuNxXbsk filmen till att börja med.

Testa försiktigt! Och have fun!

Idag damp det ned en katalog för ett stort varuhus med jultema. Jag säger blankt nej till reklam men det här var adresserat och slank igenom.

Jag bläddrade lite och de spelar starkt och smart paketerat an på att ”vi ger dig en stressfri jul” men med det underliggande budskapet att det förstås löser sig genom att köpa massa saker.

Köpa julklappar. Köpa saker så man kan baka i. N bakade lussebullar häromdagen. Det var Arlas recept. Men utan kvarg. Som ju annars är en produkt som alla vet att det blir saftigare om man använder. Men här var det mycket mer smör istället. Som förstås kostar mer…smart om än subtilt drag.  Ed de ska tydligen bli saftigare men de blev liksom mest bleka….

Jag känner också suget. När jag går förbi skyltfönster. Suget att gå och handla massa fina saker för att skapa julstämning. Jag kan lätt också luras att tro att det är något man köper. Precis som man tror man kan köpa en trendig och fin inredningsstil genom att överkonsumera äggskalsvita saker med ”carpe diem”style budskap på. Vi är så lurade.

Och julkommersen och den tillhörande perfektionsstressen den är som en hal rutschbana som vi alla har ena foten på. Eller nja- inte alla. Kanske en sisådär 4 % av världens befolkning har tid att fundera över sånt här. De flesta är för fattiga. Många kämpar för överlevnad medan vi har lite småångest över för många knäck på julminglet. Att vi inte hann till gymet den här veckan. Att vi ska skapa den perfekta julen för barnen och hinna än hit än dit under de lediga dagarna. Vi ger lite samvetsgrannt en krona åt hon med hucklet som tigger utanför mataffären. Så. Nu har jag gjort mitt.

Nej. Du vill förmodligen också annorlunda. Du vill göra något på riktigt. Du vill egentligen inte sitta där i drivor av papper från julklappar och släpa ut åbäkigt emballage den 25e på morgonen (miljöidioti i sig det här med allt papper och emballage) med en lite tom känsla.

Men den här rutschkanan är oljad av en miljardindustri. Så tro inte att det kommer av sig självt. Våra fantastiska ideella organisationer gör sitt. De kämpar verkligen. Och många ger till dem och det är fantastiskt. Mer sånt. Jag och N fick ”ingenting i present på vår fest förra helgen. Bästa presenten om någon inte behöver något och redan har allt.

Du. Jag. Måste stanna upp. Jag försöker göra det varje dag. Det handlar inte om att jag inte köper något till min 5-åring som knepat ihop en egen önskelista. Men det handlar om att jag försöker vara medveten. Fundera på om det är jag som vill ha detta. Regeln är- uppstår ”behovet” medan jag är ute i affären så gills det inte. Har jag märkt hemma att jag behöver något så funderar jag på om jag verkligen behöver det? När ska det användas? Känner jag att jag saknar det så köper jag det gärna second hand- speciellt barnkläder/grejer som ju konsumeras och växes ur/ifrån.

Mer specifikt inför julen så kan man välja ut sina favoriter på julbordet- kanske en var, och så lagar man det. Från scratch. Om julklappar- komma överens om att sätta en slant till en organisation man brinner för. Självklart ge barne men hur mycket behöver de? Kan de också få något riktigt fint men vara med på upplevelsen att vi gav något till de som inte har något alls. De finns rent geografiskt så nära oss dessutom.

Jag brinner förstås för många men UNHCRs film gick rätt in i hjärtat.

Det är inte så att folket i Syrien får det bättre rakt av under julen för att vi inte vräker i oss och överkonsumerar. Men i någon sorts universell balans känns det fel. Altruistiskt känns det fel. Att överkonsumera och stressa över något som de flesta bara kan drömma om att få uppleva.

Ge dig själv 6 viktiga minuter. Och känn efter vad du tycker är viktigt och vad du kan göra idag. Se lite mer. Ge lite mer. Belysa. Informera våra barn om hur bra de har det, utan skuldbeläggande- utan berätta om möjligheter att förändra och göra gott genom att engagera sig där man är med det man har. Att uppskatta, jag tror det skapar ringar på vattnet. ”Man ska vara tacksam” säger min stora E. Precis så. Känna tacksamhet. Och sen agera.

Jag hittade in hos Magdalena Bibik via LinkedIn- där jag för övrigt gärna connectar men på Facebook accepterar jag bara vänförfrågningar om vi träffats.

LinkedIn för övrigt- bra ställe som jag borde använda mer.

Magdalena och jag har bara träffats en gång. Hon fotade mig när jag pratade på Employer Branding Movers and Shakers på Google i våras. Höggravid i 9e månaden.

Hon hade skrivit ett toppeninlägg om saker man inte ska göra. Och även om man ska fokusera på det man ska göra så är det ibland bra att reda ut vad man ska säga nej till. Jag gör det ganska ofta. Ställer mig frågan ”Tar det här mig framåt?” ”Tar det här mig mot mina mål?” ”Är det kul?” Jag är ju ganska dålig på att jaga pengar men desto bättre på att jaga mening och den frågan ställer jag mig också- ”Ger detta mig en känsla av mening?”

Läs här hos Magdalena!

Ok! Första tipset ut i den godare julen. Den med fokus på värme, hjärta och samvaro. God mat som gör gott. Gott som smakar gott men inte ger så mycket ångest.

December brukar fyllas med en massa aktiviteter som innebär att dricka och äta. Som motvikt kommer här Saras fiffiga adventskalender. Den kan du ta del av inne i träningsgruppen Vägen till Toppform på Facebook.

Ta dem i vilken ordning som helst, eller följ nitiskt dag för dag!

Inser redan nu att jag måste skriva ett till inlägg för det är så mycket som bubblar i skallen om detta.

Jag tänker på hälsa. Hur vi strävar efter hälsa utifrån villkor som är stöpta i en kommersialiserad form. Och slår knut på oss själva och mister hela, eller delar av stycket av bara farten. Lika lite som yoga har att göra bara med avancerade asanas som folk lägger upp på Instagram har hälsa att göra med enskilda aktiviteter, mat, träningspass, tillskott, dieter, utrustning. You name it.

Vi jagar vår egen hälsa mycket genom extern imput från andra. Andras recept, andras sätt att göra saker, andras bud. Vi hakar på andras utmaningar och gärna inte bara en, utan fler. Vi testar nya recept på smoothies (hey jag är ju skyldig för massa recept!) och undrar om vi gör rätt? Var det vetegräs eller Ginko man skulle ta nu igen? Och skäms lite när man tar en macka med vetemjöl i. Oroar oss för att missa något. Lägger till rutiner som vi värderar oss själva utifrån- typ på upp tidigt, dricka kokt citronvatten, yoga varje morgon osv osv.

Vi ska lära oss göra chins som hon gör, springa milen under 45 som någon annan gör, samtidigt köra en detox som en tredje gör och äta glutenfritt och paleo som en massa andra. Vi jagar den där dagen eller de där dagarna när vi gör allt det, får till det perfekta schemat av hälsosamma aktiviteter för då… ja vadå?

Vi försöker plocka det bästa från höger och vänster till en helt oeuppnålig stapel av saker som ska göras och konsumeras för att bygga vårt bästa jag och problemet är att det. går. inte. Och det handlar inte om det. Vi läser om människor som pratar om ”balans i vardagen” och ”80 % bra och 20% sämre, det är jag det” ”Jag tycker insidan är viktigast och man ba men hur fan kan du vara så stylad jämt då?” Och så kommer det ibland fram att det var en fasad. Det måddes inte så bra där egentligen. Men vi fortsätter gärna sträva och slita och hälsostressa mot det här målet. Ni vet. Målet med hälsan. Som är?

Många kan definiera hälsa för sig själva i ord men känslan glömmer vi kanske att definiera. Hur känns hälsa? Kan det vara så, (men säg det inte till hälsobranschens vinstdrivande aktörer) att hälsa kan vara just här. Just nu. Är ett tillstånd. Inte en produkt eller ett träningspass eller en kosthållning även om dessa bitar gör lite i att stödja möjligheten att uppleva hälsan. Kan det vara så? Och att din hälsa bara är just din. Din unika blandning av att somna lite sent ibland, men balansera upp det någon dag senare. Unna dig en glutenfull bulle ena dagen och ta en morot den andra.

Gör dig en tjänst- den dagen du unnar dig bullen- läs inte om hon som just sprungit två mil, bikramyogat, druckit en grön smoothie och sen ska meditera i eftermiddag. Gör inte det. Ställ inte ditt liv i relation till någon annans presenterade hälsoyta. Det är just bara en yta. Ett snapshot av aktiviteter som genomförs av någon som inte är du. Som du inte kan vara.

Kan det vara så? Att hälsa är en upplevelse. Ett tillstånd. Att du inte behöver konsumera något. Att du kan uppleva hälsa alldeles precis nu.

Jag tänkte på det idag. Att när jag upplever den största glädjen. Och således gissningsvis är väldigt hälsosam, då konsumerar jag inte. Då är jag. Då upplever jag. Då lever jag. Hälsa. Idag innebar det till exempel att inte gå upp när klockan ringde eftersom jag inte sovit ordentligt. Vila en timme till istället för att springa. Det klöser i en typ-A människas samvete när man gör såhär. Det är lärorikt. Känslan nu framför tända ljus, lite piggare är en hälsosam känsla.

Hälsa är ett tillstånd. Du kan inte konsumera den. Du kan uppleva den. Din hälsa är unik för dig. Bara du har receptet. Några av ingrendienserna kan du skaffa dig. Några aktiviteter stöttar den. Men inget enskilt utom din upplevelse skapar den. Förutsättningarna för den förändras. Men det är bara du som kan uppleva den. Och hälsan som sig, kan du inte köpa.

Hälsa för mig: Ha ett liv som ger massa tid att vara ute i naturen med min familj utan tidspress.

Outtömligt inlägg och egentligen ska det inte behöva vara så knepigt. Men med den hedonistiska hungern som ständig följeslagare, eller rätt i fejan via alla medier  och var vi än rör oss så handlar så himla mycket om vad vi äter. Vad vi lagar. Vad vi ska äta. Vad vi ätit. Och det är en av våra starkaste drivkrafter- hungern. Vi är programmerade att gilla skräpmat och oj vad skräpmat det äts.

En god vän har gått ned 20 kilo. Hur? ”Jag äter bra grejer, äter mindre.” Helt rätt. Men de flesta orkar och kan inte göra det. Många märker inte hur kilona ökar på sig eller på sina barn. Det är inte så lätt när det blivit så normaliserat att äta skräp. När mat får ta så lite tid. När det finns så mycket. När vi har så mycket pengar och det är så billigt med sånt som smakar så gott men som inte gör gott.

Vi har ganska bra kostråd i Sverige. Faktiskt. Men de är kanske lite tråkiga? ”Äta mer fullkorn”, ”äta mer frukt och grönt”. Inte så spännande. Mer spännande att kasta sig över paleo eller 5:2. Gråzonen, där du kan hitta din egen kosthållning utan att kalla den något. Utan förbud, i balans. Den har vi inte tålamod med.

Något så fundamentalt som att hålla en normal vikt i en värld där flera miljoner svälter det borde det inte krävas dieter eller vinstdrivande företag för för den stora massan. Den stora massan där 50 % beräknas vara överviktiga 2030. Det måste göras något utöver att vi ska läsa på löpsedlar och sen betala pengar till någon för att ta oss an deras doktrin. Det ska vara fullt möjligt och understött från alla de inrättningar som vi rör oss i: Förskola, skola osv. Och nyckelhålsmärkningen borde kanske tightas till också. Den är väl vid alltså.

Jag behöver inte raljera vidare om detta. Läs Jacob Gudiols eminenta inlägg på SvD här.

Jag såg Jessicas fina mage och hittade vidare till Emmas utbrott. Och kan bara hålla med. Men det är viktigare vad vi gör nu, än att vi visar våra magar på Instagram.

Jag lade också upp en bild på min fina mage. Sen kan jag tänka att jag inte skulle gjort det. Egentligen vill jag inte lägga fokuset på utseendet. Alls. Inte lyfta fram vare sig platta, rutade, eller runda magar specifikt. Utan lyfta fram vad de kan göra. Vad vi gör. Låta det vara fokuset för mina barn. Därför älskar jag att gå till badhuset. E är i den åldern att hon stirrar och frågar. Hon kommenterar hur jag ser ut och hon tittar på andra. I badhussammanhanget ser hon kropparna som de är och än bättre- hon ser att de går och simmar. De gör saker. Sammanhanget blir så bra!

Men angående min mage så tänkte jag lite på att jag ändå är en sån person som jag gissar folk tänker är väldigt mån om ”att komma tillbaka i form” och jag ville visa att jag inte alls lagt fokus på att få en platt mage utan på att träna upp den inifrån och äta ordentligt så jag har mjölk till min bebis-men också så jag får massor med näring och energi så jag kan vara mitt glada pigga jag genom bebislivet.

Jag tror många fortfarande tror att är man i ”branschen” så har man en vältrimmad kropp, det hör till. Det hör inte till, rakt av. Det behövs verkligen inte. Men många har det. Många snygga magar sitter på en kropp där hälsan inte går först heller. Där val görs för att stötta utseendet snarare än hälsan och de går inte alltid hand i hand. Många lider av ortorexi och kanske inte har hälsan först även om de gärna skriver om en massa hälsosamma trix. På bekostnad av en något rundare mage just nu så har jag hälsan först. Och menar förstås inte att man inte kan ha ett sexpack och ha hälsan, det är många bevis på, men ni fattar.

Min mage är helt fantastisk. Den är fruktansvärt stark på insidan. Min transversus abdominis är inte att leka med. Jag kan jogga 15 km med aktiverad bäckenbotten.

Och det är bra med såna här upprop. Andemeningen är fantastiskt. Men låt det inte bli en kampanj där vi som är trygga med oss själva lägger ut bilder på våra magar. Den stora massan, de som mest behöver den effekt som är tanken med kampanjen, vågar inte göra det. Ska inte behöva göra det. Det är inte målet, syftet.

Det handlar som sagt inte om hur magen ser ut och om att vi ska våga visa den, då hamnar fokuset igen på utseendet.

Vi måste leva det i vardagen. Agera varje dag där vi är. Om vi ger uppmärksamhet åt rätt saker växer de. Om vi uppmuntrar sunda ideal så blir de mer attraktiva både i reklam och andra sammanhang. Men vi måste visa att det är så vi vill ha det. Vi måste sluta uppmuntra de osunda idealen och för att göra det måste vi reflektera över våra val och vad vi kan förändra. Precis som vanligt- allt börjar med dig och mig. Jag har inte svaren. Men OMG har jag medvetenheten nu med en 5-åring vars värld blir större. Och med det har jag ansvaret.

Jag vill skicka med att du ska vara stolt över dig själv idag.

Och jag vill skicka med att du och jag är de som gör att det här inte bara blir en Instagramkupp över några dagar utan faktiskt en start på något större. Det är bara vi som kan göra det. No pressure? Sorry–lots of pressure. Av den bra sorten.

Ok- en magbild, med en bebis i!