Imorse hann jag äntligen lyssna klart på trede avsnittet av Löparsnack med kloka Marcus och #badass Karin Arthursson. Snacka om en pod som landade i öron som behövde det!

Marcus pratade en del om just långsiktigheten i löpning och att det inte är något att oroa sig för att vara borta några veckor- man ska ju springa hela livet! Det sa Karin också. Marcus sa att är man skadad så hinner man annat- och precis så försöker jag ju tänka. Men det blir kanska konkret när man är ute och går!! istället för springer och vill springa.

Det här är min första skada och den är väldigt svår! Svår eftersom den inte kommer från löpningen (löparrelaterade skador är iofs nog så svåra!) men det är mentalt tufft att inse att jag inte kan springa trots att löpningen inte var orsaken. Men knaset i ryggen blir värre när jag springer. Och värre i vardagen när jag inte tänker på att neutral hållning.

Knepigt alltså.

Jag föreläser om och tycker att jag lever helhet i löpningen. Att den är en del av ett liv där andra saker påverkar, stöttar och kommer före och efter löpningen. Nu måste en dimension till in- först rehab och sen prehab. Jag kommer bära den här bebisen länge till, lyfta från skötbord, mata, lyfta i och ur säng. Styrka, kost och återhämtning har jag bra koll på och finjusterar det runt hur jag bryter ned mig själv.

Jag blev så inspirerad av Karin, hon började springa när hon var 37, och vid 45-års ålder är hon oslagbar under 2014 på flera distanser i sin åldersklass.

När jag ser vägen framåt mot horisonten är de här veckorna ingenting. Ingenting! Jag ska springa tills jag blir 100 år. Jag drömmer och planerar växelvis om sub3hr-maraton, milen på 40 minuter, flerdagslopp med orienteringsinslag i terräng, 100- mileslopp. Egna äventyr med löparvagn. Springa 100 mil och se hur lång tid det tar. Allt har sin tid.

Just nu handlar det om att andas rätt. Stå rätt. Lyfta rätt. Äta rätt. Träna styrka. Jobba mot målvikt. Lägga grund. Det känns ibland futtigt men det är första stegen mot en lång och helt fantastisk väg. En ny väg. Det är ju inte som att jag inte gjort något innan. Jag vet att jag kan mobilisera enorma krafter och har motivation så det räcker till mig och flera till. Som jag skrev innan, den här skadan kommer vara ett stort steg framåt tids nog.

Nu tassar jag lite frustrerat runt på en ny ruta ett men på så sätt blir ruta ett väldigt bra. Det går att ta ett riktigt fint och starkt avstamp från den sen och jag behöver inte gå tillbaka dit igen.

Härommorgonen lyssnade jag på Marathonpodden och en intervju med Renata Chlumska. Hon  pratade om hur det är att vara äventyrare när man har små barn. Hon sa ungefär att ”då får man lägga äventyren på en annan nivå” och även om hennes nivå innebär att resa bort mycket längre än jag skulle vilja göra när mina är små så förstår jag lite vad hon menar.

Sånt som jag rent egoistiskt drömmer om passar inte alls in i ett familjeliv. I dagdrömmar är jag på resande fot över hela världen. Surfbräda, löparskor, mountainbike, kajak och våtdräkt finns med. (Och såna aktiviteter funkar ju toppen med barn men kanske inte allt på en gång). Men jag längtar inte bort. Jag längtar bara till. Ibland. Helst vill jag vara här. Det här har jag valt och precis såhär ska det vara. Jag vill inte vara ifrån mina barn mer än jag måste.

Just nu blir det mycket tid mellan kök och vardagsrumsgolv. Och det är helt ok. Idag är det sjukstuga här. Min stora tjej har sitt livs första magsjuka och efter tvättmaskinsmaraton är jag så tacksam att vi sluppit detta tidigare. Hon är sitt vanliga jag igen men jag hade en stökig bebisnatt natten innan och sov inatt bara tre timmar. Det blir ingen träning och det blir inte mycket av det som stod på min ”att- göra” lista idag. Det blir annat. Och just idag kanske vi inte får några #vavavoom-moments men jag har upptäckt att livet kan vara enormt äventyrligt med små barn. På ett helt annat sätt. För dem kan allt vara ett äventyr- om vi inte stoppar dem utan hakar på och försöker skapa det också.

Det är ett äventyr att försöka ha ett ambitiöst träningsupplägg, driva företag och vara något annat än en rufsig fästmö i fläckiga kläder. En utmaning med glimten i ögat. Det får inte bli en press. Man får lägga ribban där den passar just den dagen. Försöker man om och om igen pressa upp den så rasar allt och man får den gärna rätt i plytet.

Man kan se den här tiden som en så stor utmaning att man bara kapitulerar för allt man tänkt göra utanför familjens schema. Eller så kan man go with the flow men med starkt fokus navigera framåt på sin egen bana som ändå måste vara en del av och beroende av familjens. Jag jobbar mycket med det där. Inser solklart att det inte är bra för familjen att jag springer ultra. Inte dåligt heller. Men det har inget med dem att göra. Det är en ren egokick. Men att jag är stark, frisk och har en bra kondition- det mår alla bra av. Att hålla den nivån ligger högt upp på priolistan. Springa 16 mil gör det inte.

Idag är ett äventyr. Jag är så trött så skallen snurrar. Men det är inte barnens fel. Inte Nickes heller. Det är då man tar till sin yogaandning, sitt pannben och papper och penna för att få det viktigaste gjort och utöver det, eller snarare viktigast av allt, gärna ligga på golvet med knattarna och bara vara.

Bild: https://36.media.tumblr.com/dda967cf13162bf05d9b2ab8763288de/tumblr_mu7i72vrHe1sy411fo1_500.jpg

hade jag igår. Motvilligt får jag inse att jag

1) gillar det mer och mer.

2) Går och klurar på saker jag ska göra

Igår kom jag dit med en stor ryggsäck med mat på ryggen. Bra uppvärmning att storhandla.

På morgonen hade jag testat att jogga 4 x 4 minuter med gång utöver det. Funkar bra  men oj vad det kommer ta tid. Snark.

På gymet går det bättre- kan göra i stort sett allt. Hoppa är tex inget problem utan det är när jag böjer mig framåt som det gör ont för då sträcks nerverna.

Jag började med att hänga upp mitt blå gummiband i smithmaskinen och övade chins och pullups 3 x 8 ggr. Sämst. Verkligen sämst på detta. Men det är ju ett bra utgångsläge för förbättring.

Växlade detta med 3 x 11 armhävningar med knäuppdrag.

Sen gav jag mig på utfall med 15 kg viktplatta. Ett utfall med skridskosteg mellan. Känns.

Växlat med rodd i sån där stång som sitter fast på golvet med 15 kg på den. Aj.

Sen körde jag vanliga roddar med 12 kg hantel och efter det balans och benlyft på bosuboll.

Lite axlar och sen fötterna i TRX och händerna på golvet och springa springa springa och sen samma sak fast med knäuppdrag sida till sida. Ramlade verkligen ihop av trötthet.

Sen avslutade jag med pressar med hantel på ett ben. Jag lägger upp den på Videofy me senare.

Sammanfattningsvis: STARK och väldigt peppad. Idag promenerade jag bara. Klockan halv sju var det bara jag ute runt sjöarna. Det var första gången. Jag och två harar och månen.

I eftermiddag ska jag simma. Simningen ska jag behållla som en del av träningen framöver och bara smyga in mängd i löpningen väldigt försiktigt igen. Det är ju inte löpningen som har skadat mig men den rörelsen retar nerverna. Min favorit rehabövning just nu är att sitta på knä, låta knäna åka isär utåt och lägga mig med bröstkorgen på golvet, armarna framåt sträckta och andas så djupt så det känns som hela bröstkorgen spänns ut åt alla håll. Då. Lossar det. Mycket sånt.

Ja vi kallar den faktiskt det, #Vavavoomhelg.

Fredag till söndag 24-26/4 på ett av mina absoluta favoritställen- Högbo Brukshotell.

Tillsammans med två riktiga stjärnor, Sara Ivarsson och Sofia Åhman lovar vi en riktigt inspirerande och svettig men ändå avkopplande tränings och inspirationshelg där du kan plocka pusselbitar till just ditt träningsliv och din hälsa. Symbolerna med pusselbitar står för just det.

Det ska bli så kul! In och läs mer här och här.

Alla dessa val. Alla dessa problem som uppstår. Nu pratar jag inte liv-och-död- problem utan sånt där som ”ska jag säga upp mig”, ”ska jag läsa vidare” ”Ska jag springa det eller det loppet som krockar med varandra”. ”Hur ska jag hinna med det eller det” ”Jag hinner inte träffa mina vänner i helgen för jag måste träna”. Till och med ”jag är skadad och kan inte springa” är en produkt av något som en gång var en möjlighet.

Det löser inte själva problemet. Men sättet att tänka på saker för att lösa dem kan ibland behöva förändras. Att de uppstår för att vi lyckats med något i första taget.

Till exempel. Du har börjat springa. Regelbundet. Du blir bättre och bättre men så blir du lite skadad. Det blir problemet och fokuset. Men det uppstod för att du lyckats börja springa. Eller. Du har utbildat dig. Du har ett jobb. Du kanske inte trivs så bra och funderar på att söka ett nytt. Det känns som ett enormt problem. Men det är egentligen en möjlighet du har för att du utbildat dig och dessutom har erfarenhet. Det finns massa exempel. Jag  skulle gissa att du har ett själv. Ett problem just nu som uppstått ur en framgång av något slag men som du inte tänker på just nu. Bara problemet.

Om ett problem uppstår från att du lyckats med något. Tänk på det först- och lös det sen!

Tog visst lite julledigt där en vecka med att jaga innehållsförteckningar. Men jag är på’t igen!

En sak jag brukar roa mig med är att titta på speciellt smörgåsmat och dess ursprung. Att importera saker från tex Sydamerika och kalla det något riktigt svennigt- det är ett sätt att lura folk som har lite brådis. Den här:

till exempel är från just Sydamerika.

Och Perssons låter väl svenskt och nära? Nja..

Den här är från Tyskland.

Säger inget om kvaliteten men nog ska man tro att de kommer någonstans nära ifrån?

Det här gäller en massa andra varor. Vill du äta svenskt och iallafall ha lite koll på hur maten kommit till tallriken och veta vad djuren behandlats med så rekommenderar jag att läsa det finstilta!

En av mina adepter tipsade mig om Yoga with Adriene. Enyoutubekanal med en duktig tjej som inte flummar till det. Det finns många självutnämnda yogaexperter därute som stått upponer med huvudet lite för länge och gör de flesta som aldrig prövat yoga en stor otjänst genom att skrämmas med att luras med att yoga är för viga och flummiga människor. Inget kunde vara mer fel.

Adriene erbjuder en 30-dagars yoga”kurs” helt gratis på sin youtubekanal. Jag kikade på första dagen och tycker det passar riktigt bra för dig som kanske tänker att du borde bli lite mer rörlig men inte vill ta dig till en yogastudio och betala och/eller vara bland andra människor. Du behöver ingenting. Inte ens en matta.

Jag utmanar dig att testa detta, lite varje dag i januari. Första sekvensen är 30 minuter. Lite saftigt kanske men ge det 10 minuter iallafall. Det tar några dagar att skapa en ny vana men jag lovar att du kommer må så mycket bättre av det.

Jag yogar varje dag. Mattan ligger ute på vardagsrumsgolvet och alla i familjen hålls på den, eller med den för den kan vara tak i en koja också.  Ibland yogar jag längre, men oftast lite mer än några minuter åt gången morgon och kväll. Just nu är yogan navet i min träning. För att inte min förbaskade rygg ska låsa sig måste jag jobba med andningen och jag älskar att hållas på mattan.

Testa! Jag lovar! Vore jättekul att höra ifrån någon som är kylskåpsstel och börjar jobba med sin rörlighet.

Såhär gör jag inte just nu. Sen kanske.

Ska jag göra. LOVAR!

Jag har gått runt och oroat mig och, eh googlat (ska man inte göra på skador som vi vet), känt efter och nojat. Vad fasen är det jag gjort?

Nu har jag förstått att skadan består av två delar: 1 de två gånger jag halkat så jag sträckt symfysen och 2) det ständiga lyftet av en allt tyngre bebis ur en korg på nätterna. Jag lyfter henne bra på dagarna från golv och vagn men har böjt mig snett över en korg och använt ryggen som hävstång och det har låst sig totalt i kotorna T11-12.  När de är låsta så kan det uppstå en strålande smärta i nerver ned runt sittben och fram emot just symfysen.

PHU! Phu som fasen. När jag kom till David igår i hans helt nyöppnade klinik på Dalagatan var jag lätt neurotisk. Men när jag förklarade när det gör ont (typ hela tiden av vissa rörelser) så förklarade han och jag blev otroligt lättad.

Jag har varit så rädd att jag trots allt gjort något fel, tänkt att jag överbelastat, gått fram för fort men så vet jag att det har jag ju inte!

Nu känns allt logiskt och hoppfullt! Det är rejält retat i området runt sittbenen och framåt och symfysen har fått sig en känga , jag har varit låst och belastat kroppen fel, inte när jag springer för då koncentrerar jag mig, men i vardagen slarvar jag med hållning och den låsta ryggen har fått mig att röra mig onaturligt.

Så vad händer nu? Jag får göra det som inte gör ont. Nerver tar lite tid på sig att ge sig. Symfysen är knockad och kan ta lite tid den med. Jag rör mig bättre när jag springer än när jag går så får jobba med min hållning hela dagarna, hur jag lyfter bebisen (som fyllde 6 månader igår- Hurra!) och andas. Andningsövningar. Få ned andningen i magen ordentligt.

Jag är väldigt motiverad och peppad. Och tacksam! Att det inte var värre. Att det var något ”logiskt”. Det här är min första skaderelaterade löparvila sen jag började ”springa på riktigt” för fyra år sen. Efter behandlingen igår kändes det som kroppen var helt rebootad. Fram emot kvällen började jag känna mig febrig och har känt mig så hela natten. Idag är jag öm och stel men det är en skön ömhet. Som att saker sätter sig på rätt plats.

Det är svårt att alternativträna med en liten bebis som jag inte kan ta med till gymet och tills vår simhall öppnar om en månad men jag ska göra allt jag kan. Kliva upp 05.00 och gå till gymet och stå på den där förbankade crosstrainern om det är det som krävs.

Och så kommer jag uppskatta löpningen ännu mer. Om det går!

Jag är en morgonmänniska. Jag är inte för att kliva upp okristligt tidigt bara för att. Skulle aldrig sätta ett mål att kliva upp en viss tid. Tror det skapar mer stress än nytta. Ibland behöver man sova längre. Men att kliva upp tidigt, speciellt nu med två barn, ger mig en chans att få vara lite själv. Motionera, jobba eller bara planera. Dagarna bara rusar på och jag gör massa saker men ibland gör jag inte det jag planerat och då kan jag känna lite frustration framåt kvällen. Nu har jag avsatt en hel bok till 365 good intentions. En dagbok jag skriver både före och efter. En sida om dagen. Vad jag verkligen ska se till att göra just idag. Som många andra älskar jag att bocka av saker och det hoppas jag kunna göra.

Jag skriver ned saker jag ska göra, men även saker jag ska tänka på och komma ihåg. Det är inte min kalender och ersätter inte alla de post-it lappar med olika kategorier jag använder för att komma ihåg annat utan är en kort plan för dagen. Jag tror den kommer hjälpa mycket. Både att få saker gjorda och att kunna släppa allt och bara vara när de sakerna är gjorda. Klarare linjer mellan jobb och ledigt är viktigt för mig.

Dagens tanke är att hålla mig lugn. Jag ska till David Felhendler och förhoppningsvis ta reda på vad det är jag gjort i bäckenet. Det gör ont. Det har gjort ont sen jag halkade.

Och så ser jag varje dag mitt favoritmotto- Hinder är de dår små sakerna du ser när du tittar bort från ditt mål.

Happy Friday Funday!

Nej inte igår, idag! Vi firade nyktert och gott med goda vänner som också har ett litet barn- som dock somnar när barn ska och inte som vår lilla nattsuddare som gärna är vaken långt senare än mamma och pappa. 01.30 när vi kom hem var det joller och skoj på hennes schema..zzz.

Men idag. Röj! Här hemma. Det är lite på modet att ba ”äsch vadå nytt år det är bara ett datum” men livet går i cykler och jag tycker det passar jättebra att börja lite på nytt med vissa saker i takt med att man öppnar nya kalendern.

Jag har massa nyårsplaner, som jag kommer dela upp i månadsplaner. Har mål- som är specifika och så har jag och N planer. Vi har enats om att ”göra mer som vi gjorde förut”. Vi har bestämt att fortsätta alltid handla hem och förbereda mat när vi ska åka långt med bilen. Försöka spara lite mer pengar. Vi har en sån där klassisk stor utgift som kommer det här året. Fast jag ser det som en investering i ett fantastiskt minne och ett manifesterande av vår kärlek- pretto va?

Vad ”röjet” anbelangar så storstädar jag hemma. Det gör jag rätt ofta. Vi har väldigt rent hemma. Jag råkade gå med i en sån där facebookgrupp som syftade till att visa hur skitigt det egentligen var hemma men jag passar inte in där. Att ha det rent och städat är jätteviktigt för mig. Rent så man kan riva ut leksaker och hållas på golvet. Med en 5-åring och en 6-månaders och en mamma som yogar så är det mycket golvhäng. Städat så man hittar saker och inte ha mer än man behöver. VI har inget grovförråd så har nästan allt vi äger på 76 kvm.  Det kräver lite minimalism om man vill ha det rent hemma.

Nu har jag tänkt städa lägenheten från ena hörnet till det andra. Bokstavligt. Började i kylen och rensade och skurade och ser fram emot att gå till Willys och handla hem massa frukt, grönt och bra råvaror.

Jag brukar ha lite mål för varje månad och det tänkte jag ha nu med! Träningsmål, studiemål, och bara praktiska saker som ska bli av. Jag gör gärna sånt som är roligt, men sånt som är roligt när det väl är gjort, men inte under tiden, det blir det inte så mycket av så just såna saker tänkte jag ha mål för. Sånt där som jag går och småretar mig på och inte gör något åt. Det är slöseri på energi och bättre bara #gört.

Jag har gjort mål för: träning, hälsa, privat, jobb och studier och alla hör ju inte hemma här förstås. Men några saker jag planerar att fokusera på i januari är:

1) Börja öva på att göra chins. Våga göra bort mig på gymet när jag övar. Passar bra nu när viktlös verkar vara tillståndet som min kropp gillar.

2) Andningsövningar varje dag. Uj så slapp jag är med det. 5 minuter bara fokus på olika sorters andning. Det blir som minimeditation, mindfulness, kalla det vad du vill. Vet att det blir så bra när jag gör det.

3) Ta bättre hand om mitt yttre. Ja faktiskt lite på tvärs mot det man brukar försöka fokusera mer på. Men jag lägger noll tid på naglar, hår och hud och ser ut därefter. Är inte så brydd men kan ibland bli lite ledsen när jag bara känner mig..ovårdad! Men det tar så emot. Känns så ytligt. Gör så mycket hellre annat med mina 24 timmar men 5 minuter om dagen. Fila fötterna, naglarna, borsta håret och kanske göra en frisyr annat än tofs? Skrubba lite armbågar? Med sånt man kan röra ihop hemma. Lovar att rapportera på projektet…

4) Fortsätta lägga mig tidigt och stänga av dator och telefon 21.30 senast. Det är så jäkla värt att vakna utvilad runt sex-snåret på morgonen. 

5) Viktigast. Vara ännu mer närvarande. Göra klart en sak och inte börja med massa annat samtidigt. Lite svårt att förklara men flera känner nog igen sig. Göra det jag gör just då ännu mer. Väldigt viktigt nu när jag kommer plugga en del och vill göra det effektivt.

Nu måste jag återgå till lägenheten som, som med det mesta, måste se lite kaos innan det blir bättre. Dessutom pyssla vidare med några av alla de spännande grejer jag ska göra under det kommande året. Mer om det senare!

Hoppas du har en fin nyårsdag!

Stenmark. Äger!

Grönkål!

Vi är flera som är lätt besatta! Jag har tre förslag på saker man kan göra med grönkål. Två av dem har jag gjort. En gör jag lite då och då och en gjorde jag innan jul- pajen!

1) Grönkålspesto. Finns flera recept- hittade ett här hos Ica

2) Grönkålspaj med Västerbottenostoch valnötter. Men hallå så gott! Kika här

3) Klassiska grönkålschips! Bara hacka, in i ugnen med lite olja, salt och peppar. Cirka 200 grader. Håll koll på dem så de inte blir fnöske!

Gott Gott Gott!

Blid: Norrmejerier

Inatt kl 00.1 släpper vi traditionsenligt anmälan för Tjejmarathon 2015. Vi välkomnar alla löpare men vill speciellt puffa grabbar att komma och utmana Torbjörn som vann förra året!

Loppet är ca 50 kilometer genom fantastisk natur på Knalleleden från Hindås – Borås. Servicen och engagemanget runt loppet är världsklass- flera av våra löpare säger att det här är det bästa lopp de sprungit.

Har du aldrig sprungit ett ultralopp förut men är igång och springer uppemot milen så har du alla chanser att klara loppet- tro mig, jag har sett det i flera löpare.

I år har vi hittills samlat in 224 000 kr till Panzisjukhuset och deras arbete med Maison Dorcas som tar hand om kvinnor och barn som mist allt och utsatts för fruktansvärda sexuella övergrepp. Våra pengar gör skillnad på riktigt.

Att vara med på Tjejmarathon är mer än att bara springa ett lopp- om du vill! Vi försöker arrangera gemensamma långpass och många nya löparvänner har hittat varandra genom loppet. Jag hoppas du vill vara med!

Vill du inte springa och har en idé eller vill hjälpa till så är du varmt välkommen att kontakta mig eller Madde!

Här hittar du mer information och anmälan! Varmt välkommen!