Maten förra helgen! Maten! Tjejen som lagade maten! Sara Wicklin.

Hon kan mat! Hon är värsta grymma kocken.Åh så gott vi fick äta!

Jag håller fortfarande på och reder ut vad min mage klarar och inte. Lite paff att den börjat lacka ur på grejer. Laktos vet jag nu men jag reagerar tyvärr tyvärr också på gluten. Senast idag. Inte kul. Älskar surdegsbröd och NEJ kom inte med något ”det finns jättegoda glutenfria bröd” för det är det där trådiga som glutenproteinet gör som är det goda. Men det finns mycket annat gott och att skippa vete (och råg och korn) är ju ingen katastrof näringsmässigt heller direkt.

I helgen var magen glad och det var kanske för det var så mycket vegomat. Nästan ingen gluten och nästan ingen laktos. De här fick vi i falafelform och jeezus så goda de var. De var galet gröna. Såg ut som Hulken så jag kallar dem hulkenburgare.

För att jag inte ska sabba Saras recept så får ni det här. Råversionen.

Green garden burger

Makes 4 burgers

200ml dry chickpeas, soaked over night

6 steams wild garlic, you can also use garlic

1 tablespoon tahini paste

1 handful fresh basil leaves

1 handful fresh spinach leaves

1 peeled and coarse chopped onion

2 tablespoons olive oil

salt

pepper

juice and zest from a lemon

 Preheat your own to 175°C.

 Put all the ingredients, except the chickpeas, into a blender, and blend into smooth. Add the chickpeas to the blender and proses to an even paste.

 Cover a baking tray with parchment paper.

Shape the chickpea paste into burgers and place onto the tray.

 Bake the burgers for 20 minutes.

 Serve them as they are or brush with extra oil and put the on the grill to get a smoked touch.

Ledarskap.

Så enkelt är det. Så svårt. Så komplext.

Utan ett bra ledarskap är det svårt att få styrning på hälsoarbetet. Allt annat blir lösryckt.

Det här har forskningsstöd, det är inget jag har hittat på.

Ett hållbart tydligt ledarskap. Lyhört, engagerat. Det är hälsosamt. Det ger möjlighet till medarbetarna att bli hållbara och inspirerar att ta till sig alla hälsoaktiviteter som ofta redan finns på plats. Att få ett lugn och en trygghet så de faktiskt kan släppa mycket oro och stress och ta till sig den där mindfulnessappen som de laddade ned.

Att ladda organisationens definition av hälsa med mer än att handla om individens enskilda hälsa utan ta in ett hållbarhetstänk.  Som i sin tur blir ett lönsamhetstänk. Vilket ägare och styrelse borde gilla. Massor. Typ älska.

Det ger den där inspirationsföreläsningen om stress ett sammanhang så den inte pratar om saker som man aldrig kan uppnå på en arbetsplats där man inte vet varför man ska göra det man gör, vart skutan är på väg, inte har tid att göra det och saknar motivation att göra det. I bästa fall saknar man någon av de delarna, i värsta fall flera av dem.

Regeringen släppte igår en ”Åtgärdsplan för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro”.  Den skenande psykiska ohälsan ska minska.

Det är lätt att starta massor av aktiviteter runtom på landets arbetsplatser. Men om man bara ska göra en sak så tror jag ledarskapet är där man ska börja.

Inte lika lätt som att dra igång en stegtävling. Men livet är inte lätt.

Jag har skrivit tidigare om att förenkla. 5 tips för att konsumera mindre. Scrolla ned så slipper du allt i början.

Sara skrev väldigt bra om downshifting häromdagen. Och vi har alla vårt eget take på det. Vi är, som jag kommenterade hos Sara, förresten väldigt få som kan ägna oss åt att förenkla. Det är vi som har det lite för bra. Som liksom ackumulerat saker och prylar i kalender och rent fysiskt som vill göra som han i introt till Anslagstavlan. Det är ett lyxproblem ska vi veta. Men man ska gräva där man står och allt det där.

Jag har tänkt på det här med kläder och skor. Jag har gått ned en storlek och har ett jobb där jag ”ska” se proper ut. Jag behöver lite nya kläder men vill inte köpa sånt som är i mode nu men inte nästa år. Försöker tänka sånt som håller länge. Optimera garderoben liksom men tycker det är svårt att hitta tid till att shoppa. Det finns ju ungefär tusen saker iallafall jag hellre gör.

Samma gäller mina träningskläder. Det känns ju inte så logiskt att promota olika märkens kvalitet men sen ska det ändå skaffas nytt inför varje säsong?  Visst det händer saker rent tekniskt med nya material men inte så revolutionerande på alla fronter så man måste skaffa nytt bara därför? Men det är ju det som de tjänar på förstås. Jag är sponsrad och samarbetar med Falke. Kläder med riktigt bra kvalitet (ja de är tyska). Om jag förespråkar hållbarhet och berättar om deras kvalitet vore det väl konstigt om jag skulle skaffa massa nya träningskläder inför den här kommande höst och vintersäsongen? Vad har jag för trovärdighet då?

Jag får nya grejer om jag vill men har så bra saker kvar sen förra året som kommer hålla flera år till så jag fortsätter använda dem och om det är något som saknas så skaffar jag det. Inte så spännande, men hållbart och känns bra i hela kroppen- både insida och utsida.

Jag försöker göra så gott jag kan i vardagen men ofta är man beroende av att större stukturer- som ens arbetsplats till exempel stöttar. Att det går att sopsortera där man bor. Och så vidare.

Men ofta kan man göra mycket själv. Mycket medvetna val som man får investera lite tid i att göra i ett första steg men sen vet man vad man ska välja och hur.

Konsumera mindre är en sak. Välja rätt både ur ett hållbarhets och rättviseperspektiv är ett annat. Vi vill göra rätt och vi har många faktorer som hjälper. Fairtrademärkning, KRAV och så vidare.

Igår lunchade jag med Anki Sundin och vi pratade CSV. Creating Shared Value som handlar om att göra hållbarhet till business i flera led. Nestlé, Coca Cola och Unilever är riktigt bra på det här.

Ankis pod Mat och Marginaler är ett riktigt bra sätt för dig som är intresserad att få tips både på företag att handla av men även lite food for thoughts som du kanske kan applicera både privat och på arbetet. In och lyssna!

Och om du och eller din arbetsplats gjort något bra hållbarhetsmässigt- berätta! Jag vill så gärna skriva mer om det här ämnet.

Ja det här går det att skriva spaltmeter om också. Och vad du äter och timingen kan absolut påverka.

Även om du har en stark ”fettdrift” så är det aldrig fel att ha båda drivmedelstankarna fulla när du står på startlinjen. Kolhydrater är lättare att omsätta till energi än fett vid hög ansträngning. Och hög ansträngning brukar det bli på lopp.

Men för att stimulera fettförbränningen extra mycket kan man försöka undvika att proppa i sig snabba kolhydrater inför loppet. Och gärna äta de kolisar man äter efter ett träningspass då man, enkelt förklarat, har fler dörrar in till lagren i musklerna.

Snälla kolhydrater med mindre och mindre fibrer ju närmare loppet du kommer är också ett sätt att undvika magtrassel.

I programmet Hårdträning ger jag lite tips på saker att äta och hur du kan träna sista dagarna inför ett lopp. Ska du köra Lidingöloppet på lördag så kan detta passa bra om du funderar över ett upplägg.

Kika in här vetja!

Värsta egoinlägget coming up för jag tänkte skriva om mig själv.

Om ni följt bloggen vet ni att jag dragits med trilskande nerver som också blev öm rygg. Och sen i mars, trassel med magen vid några tillfällen och droppen som fick bägaren att rinna över var de fruktansvärda smärtor och diarré (sorry känsliga läsare) under Irontrail i slutet på augusti. Där någonstans fick jag nog.

Det var som jag mådde så himla bra till 90 % men det var något som inte stämde. Jag fattade att ryggen kom av att jag gått och burit vår lilla buddhabebis lite fel (hallå ergonomiska skötbord och spjälsängar?) och magen började spåra ur precis när jag slutade amma. Vi har tarmcancer i släkten, en tarmsjukdom och även om jag funderade på laktosintolerant så stämde det inte riktigt.

Jag hade ju tänkt träna hårt och sikta på 100 miles och bli jättestark och sånt där men någonstans i somras så fick jag ta beslutet att bara försöka ta hand om mig först. Det går inte att lägga prestation där inte en grund av hälsa finns.

Så.

Jag sökte hjälp för min mage för några veckor sen och fick komma till en fantastisk läkare som inte bara ”ja du har väl IBS” utan verkligen tog fasta på mina problem, på ärftlighetsfaktorn i cancer och hur dålig jag varit några gånger. Undersökning, prover och idag undersökning (inte av det charmiga slaget). De är inte klara men nu vet jag iallafall att jag är laktosintolerant vilket inte är några problem och inte så konstigt: avskyr ju mjölk, grädde, glass och allt som är ”vitt och rinnigt”. Lågt järnvärde hade jag också vilket jag inte ens hade när jag var gravid.

Och när magen ballar ur på laktos så ballar den ur på gluten. Och bara jag vet det här så kan jag vara extra snäll mot magen inför och under lopp och annars också för den delen. Det känns så bra att veta.”Järnterapi”, mindre keso och kvarg. Som är nästan det enda med laktos i mjölkproduktväg jag äter ändå.

Och ryggen. Ja. Tids nog ska jag berätta vad jag gjort.När jag vet exakt vad det är som funkar. Jag vet inte än. Men det börjar funka bättre. Vänsterbenet är med i matchen. Nerverna har slutat bete sig som ilskna vakthundar. Jag har inte sprungit ett pass utan att nerverna antingen känts av eller gjort ont på väldigt länge men idag på vägen hem från jobbet så bara hände det. Det flöt på. Det kändes inte ens. Det var nästan absurt. Är så van att det börjar strama lite och antingen stannar det så eller så blir det värre och jag får avbryta . Men idag- nada.

Det är lång väg kvar. Men med hälsan på plats så kan man fundera på prestation. Vare sig det handlar om att orka med en hektiskt vardag, springa sin första mil eller springa 16 mil igen.

Hälsan först. Prestationen sen.

Det finns flera hundra saker att skriva om helgens Logout. Det skärmfria myslägret på Svartsö utan telefon eller dator. Men jag ska försöka fatta mig konstruktivt lagom kort!

Logout har jag skrivit om tidigare men en recap: Elin Bjärkstedt och Elin Smith är två driviga underbara coola tjejer som erbjuder Logouthelger där du lämnar ifrån dig telefon och dator och får tid tillbaka. Tid att ”hitta din inre kompass”. Göra massor eller göra inget. I vacker skärgårdsmiljö med supergott kaffe och gudomlig mat. Ja- jag längtade. Och hade packat både våtdräkt, gummistövlar och mycket träningskläder. Och en bok.

Vi var ett gäng på 12-13 personer som de flesta av oss inte kände varandra innan eller ens visste namnen på varandra som skulle dit. Klockan 17.30 gick en Waxholmsfärja från Strömkajen och den 2,5 timma långa resan ut till Svartsö var lagom för att långsamt stänga ned veckan, avsluta saker och komma lite i stämning.

Mörkret låg tungt när Elin B mötte oss på bryggan. Vi fick en enkel men underbart god fikamiddag bestående av bovetepankisar med olika röror och det var så mysigt att sitta i den varma mörka höstkvällen och prata. Och jäklars vad det pratades den här helgen, om man ville!

Vi bodde alltså på nya Svartsö Skärgårdshotell och vandrarhem. Det fanns ett schema med yoga, frukost, baka raw-foodgottis, basta, träna och massage men man gjorde precis vad man ville med sin tid.

Jag gjorde förstås allt. Det är ju så jag är. Har massor av energi och nyfiken på allt. Åt förmodligen mest av alla och hann springa två svängar. Ändå var det så himla lugnt och ostressigt. Jag var verkligen närvarande. Gick och plockade lingon i solen. Satt på en sten vid havet. Smög på rådjur tidigt på morgonen. Satt på en stol och pratade länge utan att behöva springa iväg och göra något annat.

Att vara utan telefon var inga som helst problem. Jag saknade att kunna dela med mig av det jag såg och upplevde men visste att fotografen Linus skulle fota och skicka bilder. Ville kolla med N att allt var ok med honom och barnen men visste att det fanns ett fast nummer att ringa till om det var något.

Ja mina korta löprundor måste nämnas. Nog för att jag springer utan koll på tid och fart i vanliga fall men här gick jag verkligen in för att bara uppleva naturen och känna steget. U.n.d.e.r.b.ar.t. Underbart.

Men. Bäst av allt den här helgen:

Mötena. Diskussionerna. Utbytena av erfarenhet. Få ta del av så mycket kunskap och ha så kul ihop.

Jag och Sara är nog på pappret och på flera sätt extremt olika men hittade varandra i köket där hon vet vad hon gör, minst sagt, och jag ofta var för att äta det hon lagade. OMG vilken god mat. Och vilken tjej!

Manne och jag körde både Tauff och Crossfit ihop och det var länge sen jag skrattade så mycket under ett träningspass. Manne driver för övrigt ”Pappapodden” som jag, sist på bollen, hittat nu och ska lyssna på.

Och med fina Malin aka Gott by Malin bollade jag (haha) raw foodbolltankar och fick lära mig hur man gör en supergod rawfood cheesecake.

Ulle Rylow var vår yogalärare och jag gillade verkligen hennes klass. Kravlös men tydlig och väl avvägda rörelser för tidig morgonyoga.

Elin och Elin är ett galet bra team. De är lugna, trygga, raka och enkla att ha och göra med. De har koll på det här. Det är ”inga problem” och det är superkvalitet på hela resan utan flum och trams. Det är varma och omtänksamma och ja, helt underbara.

Och det vara bara en del av alla de fina möten som uppstod. Ingen glömd. Elin och Elin hade verkligen lyckats få dit otroligt spännande och fina människor. Jag fick en känsla av enorm tacksamhet för att få träffa dem alla. Rikt! Häftigt!

Jag kan verkligen rekommendera detta både som en sak att göra ”utan att känna någon” eller med den eller de du vill spendera riktigt fin tid med. 

För er som vill ha en konferens långt från torra kanelbullar och fyrkantiga mötesrum där hälften av uppmärksamheten ofta går till att hålla koll på telefon och mail och energin tryter, det här är för er. När det ska skapas nytt och man vill låta kreativiteten flöda så behövs något nytt. Det här är nytt. Och ändå inte. Back to basics.

Tack alla inblandade för en helt magisk, god och givande helg! Jag är laddad och inspirerad!

Fredagkväll till söndag eftermiddag den här veckan är jag iväg på något som jag redan vet kommer vara något av det mysigaste och skönaste jag gjort på länge länge.

Jag är på logout och du kan läsa om vad det är här.

Jag håller mycket på med mina telefoner och dator men det känns inte alls jobbigt att lägga bort dem. Det är ju inte där det händer liksom men det är genom dem man vet mycket om vad som ska hända, har hänt och kan reda ut vad man vill ska hända.

Det verkar gå att göra så mycket men jag ser fram emot att vara nära havet. Det är ju det jag saknar mest ”i det här livet”. Kanske vara i havet om jag känner för det då.

Det klassiska för en småbarnsmamma är kanske att längta bort för att få ”egentid” men det enda i-landsabret för mig är faktiskt att vara borta från barnen. Jag älskar att vara med dem på helgerna. Älskar att sitta vid frukostbordet med dem. Tycker inte de är jobbiga. Får sova hela nätterna även om morgnarna ibland börjar 05.30 men det är verkligen inget problem.

Men nu ska jag verkligen uppskatta att bara kunna fokusera på mig själv. Och träffa flera spännande människor som också ska dit.

Sova. Äta. Springa lite. Yoga. Slappa. Basta. Bada. Läsa en bok. Och ..tja! Det jag känner för.

Packlistan vi fått indikerar utomhusäventyr och det ser jag verkligen fram emot.

Rapport kommer. Kika in på hemsidan och se om det lockar dig också!

Det var ett tag sen jag delade med mig av

* Enkla

* Goda

* Näringsrika

* Snabba

* Disksnåla

..recept. Eller vadå recept, mer ingredienslistor. Jag gör ju allt på en höft.

I veckan blev det en man-tager-vad-man-havermiddag som trots skepsis från familjen innan blev väldigt gott. 6-åringen åt upp allt på tallriken i ett huj! Quinoa till en ettåring är bara kaos. Det är bäst att binda ihop det med något smetigt om de ska äta det själva.

Du behöver för 2-3 vuxna

3 portioner quinoa (eller varför inte koka en stor batch så har du till annat.

4 laxfiléer

en lök

4-5 matskedar pesto

en paprika- gul eller röd

peppar och lite örtsalt

Tina lax så den är tinad när du börjar med maten.

Koka quinoa enligt recept. Gärna med lite buljong.

Svetta (snälla finns det ett bättre ord? Men inte steka alltså) en lök, och en paprika lätt i en stekpanna mot slutet av att quinoan kokar.

Bryt ned tärningstorabitar av laxen i stekpannan (så slipper du söla ned en till skärbräda). Rör runt och sleva i peston. Rör igen och sänk värmen. Rör ned quinoan och servera med en god sallad och kanske lite parmesan.

#Gört!

För ungefär ett halvår sen ringde Mysia som är producent på webbprogrammet ”Hårdträning” och undrade om jag kunde tänka mig att vara med. hon var en så himla härlig tjej och vi hade massa saker gemensamt så det kändes så tryggt. Först sa jag ja, sen fick jag panik, sen förträngde jag det och sen vips var det dags.

Jag fick göra grundmanuset själv och Mysia ändrade utefter vad som faktiskt gör sig på film. Sånt vet inte jag.

Vi spelade in en solig men svajnigt kall höstdag i Ursvik. Klart jag var lite nervös men Ursvik är speciellt för mig och eftersom jag fick börja med att springa och hoppa och skutta kors och tvärs så var jag ganska lugn när det var dags att filma ”pratet”. Men kall. Som man ser om man tittar noga. Blå läppar!

Det var så kul. Jag är så glad att jag fick göra detta. Nu har jag sett det några gånger och det är inte lika jobbigt att se sig själv.

Jag tycker det är härliga bilder och ganska bra tips. Får man säga så? Ja det får man!

Kika här.

Igår läste jag på HR-bloggen om ” Europas bästa arbetsplats”. Om IT-bolaget Cygni som genom ” stark personalvision, självbestämmande medarbetare, coachande ledare och fokus på kompetensutveckling ” norpat priset.

Det är lustigt hur när man pratar om vad som är en bra arbetsplats ofta pratar om det som faktiskt är de viktigaste parametrarna för att ha en hälsosam arbetsplats med hållbara motiverade medarbetare. En frisk arbetsplats. Som ju förstås är en bra arbetsplats.

Det är intressant hur man, förmodligen, om man letat efter den mest hälsosamma arbetsplatsen fokuserat på parametrar som träningsmöjligheter och andra motionsinitiativ. Saker som absolut kan förbättra hälsan både på individnivå och för organisationen men utan de delar som Cygni prisades för aldrig kommer komma åt en hållbar långsiktig påverkan på hur medarbetare faktiskt mår på jobbet.

När jag googlar på ”Friskaste arbetsplatsen Sverige 2015” hittar jag inte så mycket. Det finns nog många friska arbetsplatser men det finns  också mycket att jobba med på många företag och organisationer.

Ja men det är väl klart tänker ni. Och jag har hört flera såna kommentarer på den här studien också men nu finns det iallafall en studie som visar att skillnaden i molekyl som används i energiutvinningen vid hård löpning är just fettet.

Det pratas ju ofta om, och har varit en sanning att det är kolhydrater du behöver och förbränner när det ska gå riktigt fort. Och visst är det så att utvinningen av ATP, kroppens energivaluta är betydligt lättare och mindre syrekrävande från kolhydrater. Vilket förstås betyder att när det går åt massor av syre att kolhydrater liksom gör sig bättre. Men fettets roll har varit mindre studerat på. Som sagt tidigare, att bränna fett är inget som sportdryckföretag tycker det är så intressant att förespråka.

I den här studien (utförd av både norska och nya zeeländska forskare) använde man så kallad ”indirekt kalorimetri” för att undersöka fördelningen av nutrienter som en grupp motionärer och en grupp elitlöpare använde vid högintensiv träning. Deras uppskattade intensitet var densamma i de två grupperna även om de förstås hade olika syreupptagningsförmåga och brände olika mycket kalorier.

I den vältränade gruppen såg man att fett stod för en betydligt större andel av den totala energiåtgången (33 +/-6%) än hos motionärerna där det var 16 +/- 6% fett av totala energiåtgången.

Grupperna visade liknande blodlaktatnivåer, (mjölksyra i blodet), liknande upplevd ansträngning och liknande nivåer av kolhydratförbränning. Det var alltså förmågan att förbränna fett som var nära tre gånger högre i den vältränade gruppen.

Mer forskning vore intressant på vad de här elitidrottarna faktiskt åt. Om de åt ”vanlig kost” med mycket kolhydrater så betyder ju det att den här förbättrade fettoxidationen kan åstadkommas utan att äta mer andel fett i kosten.

Men ett sätt att drilla sin fettoxidation är att träna med låga glykogennivåer i kroppen. Förslagsvis på mer lågintensiva pass så blir det lite skonsammare. Alltså äta större andel fett (välj bra källor förstås) och kolhydratsnål mat inför något eller några pass varje vecka. Protein kan ibland i i kroppen funka lite som en ”långsam kolhydrat” eftersom aminosyror kan konverteras till glukos via leverns så kallade glukoneogenes  medan fettomvandlingen är ”trögare”.

Att träna upp bra kondition och uthållighet förbättrar också fettoxidationen i sig eftersom själva ”vägen” ut till musklerna blir fler i form av fler kapillärer och syret således tar sig dit bättre. Ju mer syre som kommer till muskeln, ju bättre kan den oxidera fett. De processer som krävs för bra fettoxidation blir också bättre när kroppen tvingas hushålla med att använda fett snarare än kolhydrater.

Det här kanske låter komplext men det är det egentligen inte. Kolhydrater är ingen bov. Inte på långa vägar. Det finns massa god och bra mat med mycket kolhydrater. Massor med näring i mat som innehåller mycket kolhydrater. Och vem vill leva utan surdegsbröd?

Hjärnan tycker det är trevligast med kolhydrater och det behövs absolut för att klämma i den där högsta potentiella växeln. Dessutom- under lopp så är det inte så många som faktiskt kan tillgodogöra sig fettstinna saker eftersom de är svårare att ta upp vid hög intensitet. Enkla snabba kolhydrater är absolut smidigast att peta i sig för att hålla eld i den låga som för all del kan drivas till stor del av fett. (Vid ultradistanser kan andra ”regler” gälla eftersom det pågår under så lång tid).

Men en bra fettförbränning kan liksom avlasta systemet lite och möjliggöra ett mindre behov av kolhydrater och att den beryktade väggen kanske mer blir en utdragen uppförsluta om du inte får i dig den energi du behöver.

Personligen springer och tränar jag ganska ofta utan att planera vad jag ska äta. Jag är en glad motionär och det gör inget om jag inte springer 30 sekunder snabbare per kilometer för att jag inte laddat med kolhydrater. För mig är det viktigast att jag tränar men jag vet ( på grund av några oplanerade test) att jag har bra fettoxidation och att jag kan springa ganska långt eller cykla några mil utan att ha behövt ladda med något speciellt. Jag tycker det är skönt att ha det ”verktyget” i bagaget för jag älskar att träna tidiga morgnar före frukost då det passar bäst i mitt livspussel.

Så ja, finlir! Men en intressant studie du kan läsa mer om här.

Det var många som frågade om jag skulle skaffa springvagn när lilla S kom. Det hade jag då inte tänkt. För det första så sprang jag ju så kort i början och det gick alltid bra att ordna barnvakt så man fick en egen stund. För det andra så var alla vagnar konstruerade så att barnet sitter framåt och jag vill kunna se henne. För de tredje så verkade de ganska klumpiga och att jobba tillbaka ett bra löpsteg efter en graviditet ville inte jag göra med en vagn att skuffa.

Vi är ju dessutom lite #downsize-familjen: Stora tjejens vagn fick vi av några vänner, den har 11 år på nacken och vi köpte en begagnad på Blocket som vi snart kört sönder. Den springs det inte med ska jag säga.  Vi har lånat både skötväska och spjälsäng och verkligen inte köpt mycket nytt till henne.

Men så hörde min Falkekontakt Matthew av sig för de gör ett samarbete med Bugaboo och tipsade om deras . Jag fick träffa dem på mässan vid Tjejmilen, känna på vagnen och blev väldigt imponerad och sugen på att prova! Dessutom så ville vi så gärna springa Glädjeruset med S i vagnen då vi inte hade barnvakt just den helgen. Och genom Jenna som är Bugaboos marknadschef så skulle vi få låna en- hurra!

Katarina från Bugaboo mötte upp N som fick med sig vagnen hem och testade den direkt på gruset nere vid sjöarna. ”Den är sk**bra” messade han.

Jag testade den också samma dag på en promenad men var ”civilklädd” så sprang inte. Jäklar vad den rullade lätt, tänkte jag.

Men så igår skulle jag ju springa Glädjeruset och verkligen testa vagnen. Det gick som sagt hur lätt som helst. Jag skulle stanna flera gånger och då rullade vagnen av sig självt kändes det som. Det var fantastisk fjädring också, S somnade och jag sprang över grus och gräsmatta och hon såg ut att ligga nästan blick stilla. Inga såna där gulligt dallrande små bebiskinder. Kändes  hur lätt som helst. Vi bara älskar den och hoppas få låna den ett bra tag!

Det var för övrigt lite rabalder i sociala medier när den kom. För Vogue la ut en bild med en lättklädd slimmad tjej som sprang med den. Well. Det var inte Bugaboos bild. Det här är deras bild:

Här är 10 plus med den här vagnen

1) Har du en Bugaboovagn med något av de här sittdelarna kan du bara köpa chassit som kostar under 4 tkr.

2) Den rullar fantastiskt lätt. Löjligt lätt.

3) Broms på hela handtaget så du kan välja med vilken hand du håller. (Och broms under förstås)

4) Superlätt att fälla ihop. (Jag som är väldigt oteknisk löste det utan att någon ens visade). Den ser lång ut från sidan men den fälls ihop lite på längden också och sittdelen är bara att lyfta loss med ett klick om man behöver packa dem separat.

5) Lättjusterad sittdel från sittande till liggande eller däremellan.

6) Med ett klick så kan du vända den fram eller bakvänd.

7) Smarta fickor och spännremmar i ”korgen” under så grejer sitter fast när du går bananas.

8) Rullar superbra över ojämnheter på grund av fjädringen.

9) Snygg färg.

10) Ett kit med regnskydd, pump och annat ingår.

Ett minus:

1) Benstödet för barnet går inte att ”vika” så de kan ha böjda ben om man använder den insats som vagnen kommer med.

Jag kan verkligen rekommendera den här vagnen. Eftersom många har Bugaboo är det lätt att köpa till chassit och inte behöva en helt ny vagn. Det viktigaste för mig var ögonkontakten med barnet- en vinnare! Dessutom- ska du göra långa löpäventyr och vill ha en vagn att packa i så skulle den här passa utmärkt eftersom den rullar så bra. Barnet ska vara minst 9 månader och den passar för upp till 17 kilo.

I mål- too easy! Det är en kanelbulle i min hand om ni undrar.