Ni vet de här härliga träningsresorna man kan åka på till Portugal och Thailand bland annat med Springtime?

Well. Sol och sand mellan tårna och hopp i havet efter träningspasset är svårt att ordna här hemma men instruktörerna och den träningsglädje och inspiration de förmedlar det kan du ta del av i helgen!

Springtime anordnar Training Camp i dagarna tre på Stockholmsmässan där Allt för Hälsanmässan förstås pågår samtidigt.

Det är massor av grymma instruktörer där- personliga favoriter som Cecilia Gustavsson och Blossom. Yoga, träna kickboxning, SOMA Moves, dansa- vad du än gillar så finns det 100 pass att välja mellan.

Kika in här för att läsa mer och anmäla dig.

Det händer mig varje år vid den här tiden att jag blir illamående och drar på mig något sorts dåligt samvete för allas julkommers. Föga konstruktivt. Idag var jag själv, för en gångs skull, ite bland affärer och fy fasen rent ut sagt för hur mycket onödigt som promotas under julmysflagg.

Jag kommer i år igen att komma med massa jobbiga, hurtiga, prettotips på hur man undviker att handla för mycket av fel saker både vad gäller mat och saker. Sorry- det är mitt kall.

Jag tänkte börja med ett. Till dig som tänker köpa julklappar. Tre utmaningar:

1) Ta reda på exakt hur produkten är tillverkad och vad den består av.

2) Köp bara sånt som håller minst tre år.

3) Våga köpa något begagnat.

SÅ. Där. Det var första inlägget!

Idag ska jag föreläsa för över hundra olika företag och närmare 200 personer om ”Lönsamt hälsostrategiskt arbete”. Vi på PwC arrangerar på flera håll i landet så kallade ”Kunskapsdagar” som syftar till att uppdatera kunder och andra på nya lagar, regler men även annat viktigt för företag av alla de sorter och storlekar.

Det är ganska ofta folk missförstår vad jag jobbar med och försöker jobba med. Det är inte friskvård. Jag promotar inte träning.  Inte för att jag inte tycker det är bra, men för att det finns sånt som är viktigare och för att träning är inte alla redo för. Motion är en annan femma. Jag arbetar med hälsa utifrån att det förstås är viktigt för individer men jag är på en vinstdrivande organisation och där är det money talks. Det är det på många håll och hälsa- hållbarhet- och lönsamhet det går faktiskt hand i hand.

Men kopplingen är inte helt lätt. Dessutom kräver den långsiktighet, lite mod och is i magen. Och lite nytänk.

Så när jag föreläser idag finns det några saker jag inte pratar om:

1 Träning

2 Friskvårdsbidrag

3 Tävlingar

4 Hälsoveckor

5 Appar

Däremot pratar jag om ledarskap, inflytande, meningsfullhet, Krav-Kontroll- Supportmodellen, hälsoekonomi och kondition.

Det ska bli jättekul. Men lite nervöst. Det är svårt att veta var man ska lägga ribban med ett såhär stort ämne.

När jag pratade hälsa på Google och ”Movers and Shakers of HR”. I 9e månaden. Lite lättare idag!

Jag är borta hemifrån i två dagar. Jag vet många andra småbarnsföräldrar som är borta mer än det och det går bra men jag är inte van att vara ifrån, främst lillan, mer än 48 timmar. Med rådande världsläge känns det än mer. Vill vara hemma. Vara nära.

Jag vill vara där hjärtat är. När hjärtat är någon annanstans är det inte roligt. Då kan iallafall jag inte leverera. I två dagar kan jag ta med mig hela mig och hela hjärtat. Vara helt här för jag vet att jag får åka hem sen.

Men skulle jag åka bort ett längre tag skulle jag vara sliten. Samma som om jag gör saker jag inte tror på. Det går bra ett tag men är inte hjärtat med blir det inte så bra som det skulle kunna vara.

I helgen hade jag tänkt att vara på Älvsjömässan i dagarna tre. Allt för hälsanmässan. Massor av saker att inte missa. Massor av människor att träffa. Stojigt och intensivt. Men hjärtat är hemma. Jag ser fram emot en och eventuellt en halv dag till. Det kan jag liksom känna att jag helt kan engagera mig i. Men inte mer.

Det  kanske låter flummigt. men sen jag började tänka utifrån var hela jag vill vara, vad hjärtat säger, då känner jag oftare att jag är på rätt ställe och gör rätt saker. Och när man är på rätt ställe händer fina saker.

Så låt hjärtat styra så hamnar du rätt!

”Jag tror inte du vet vad ordet kompromissa betyder” sa min fästman häromdagen. Vi var inte osams på något sätt han bara konstaterade att jag, igen, lyckades få till något ungefär precis så som jag vill fast jag sa att ” det blir väl en bra kompromiss” om något jag skulle göra.

Jag fick fundera lite på det där och visst jag vill ofta få som jag vill. Men jag är inte omöjlig och jag gör ofta som andra vill- men! Om det är något stort har jag först en inre diskussion med mig själv som gör att jag kommer fram till att det är det jag också vill. För att göra som jag inte vill, det tycker jag inte om. 

Jag har lite svårt att se att om jag nu ska satsa på att springa långt så måste jag kanske kompromissa med andra saker. Det tänker jag inte göra. Jag tänker vara smart. Jag måste vara smart.

Jag tänker inte kompromissa på att vara vig och smidig. Inte på att lattja med balansövningar, inte på att vara (ganska) stark. Inte på att träna lite fart. Jag vill ta den där milen under 45 också. I ask for nothing but want it all. Det kommer också få ta sin tid. Jag ska skriva ett inlägg om min träning och planer för 2016 senare.

Den här veckan har varit..ja magisk rent träningsmässigt. Torsdag eftermiddag körde jag 5 x 4 minuter och när jag stannade hade jag 5 mil i benen dittills på veckan. Och var hur pigg och fräsch som helst. Och jag använder ingen elektronik för att kolla hur länge jag ska vila, jag lyssnar på kroppen och dess signaler och den bara vrålar GO Annie GO! Men jag vilade helt från löpningen tis och fredag. Körde rehabstyrka tisdag och lördag. Cyklade massa tanthoj.

Körde riktigt lågintensivt måndag morgon, tisdag morgon och torsdag morgon. Lite hårdare mån kväll med backintervaller och så torsdag em med 4-minutarna.

Med löparvila fredag och lördag var jag pigg imorse. Lilla väckarklockan vaknade en timma senare än vanligt och vi skulle vara hos min mamma och hjälpa henne packa flyttlådor vid lunch så fick lite brådis för att hinna med runt tre timmar som planerat. Tog en kopp kaffe, en apelsin och stack iväg. Fruset och kallt men jag var varm i min Falkeväst och nya goa yllelöparstrumpor. Herregud så sköna! Helt ärligt skönaste strumpan jag haft. Önskar de fanns långa också!

Var ganska hungrig och köpte faktiskt en stor påse mjuka godisar, (macken hade inte dadlar) som jag vet funkar jättebra att ta för att pigga upp mig nu när jag inte hade dadelbollar med. Har inte ätit godis sen jag vet inte när så det var faktiskt supergott att tugga på några i halvtimmen.

Det var så vackert. Jag sprang ut till skogen där jag växte upp och letade efter den plats dig jag och pappa brukade gå när jag var liten. Men det var ju 30 år sen och skogen har växt sig hög men jag såg för mitt inre var det var, minns att det var långt men det var för små korta ben och nu har jag långa som orkar hur länge som helst så jag tror jag hittade rätt. Solen sken. Det var isigt och tyst och lugnt. Sprang lite på Upplandsleden och jag njuter alltid lite extra när jag springer på hemmaplan vid Mälaren. Det är något speciellt  i de där trakterna där jag växt upp och gjort så mycket med pappa.

Knatade upp på bruketbacken och sen ned och joggade vidare till mormor där jag packade några kartonger innan jag kom på att jag inte ens ätit frukost, klockan var 13.00 och tja, det var gott med lunch. Uj uj.

25 kilometer blev det idag. Stänger veckan på 75 kilometer. Det var över två år sen jag sprang så långt på en vecka. Det känns jättebra. Nu blir det en kortvecka med MYCKET logistik och jobb. Löpningen får låta bli att sväva ut och bli som ett litet ess i ärmen istället.

Hoppas du haft en fin springvecka!

Jag lyssnar verkligen på massor av poddar. Det blir ju en del tid till det när man cyklar och springer överallt. Varvar detta med P1morgon. Aldrig musikkanaler. Så jag kan tro att jag har ”hittat” en bra låt som det sen visar sig alla lyssnat på i ett halvår. Well well.

Poddar måste ge mig fakta. Ibland orkar jag lyssna koncentrerat och då lyssnar jag gärna på intervjuer med forskare och andra som diskuterar nutrition eller fysiologi.

Senast hörde jag ett avsnitt med doktor Kevin Hall som handlade om en studie på att minska kolhydrater eller fett vid viktminskning, om viktbalans och viktminskningens fysiologi. Superintressant. Lyssna här.

Vill du ha lite mer lätlyssnat på svenska så kan jag varmt varmt rekommendera Styrkebyrån. Den podden drivs av Johanna Barvelid och Clara Fröberg som jag inte alls har koll på sen tidigare. Det gör mig varm i hjärtat att höra de här tjejerna prata om att ta i, lyfta tungt, äta för att orka träna och ja- sunt rakt igenom och intressant fast jag är helt ointresserad av ”gymlivet”. Man blir glad och inspirerad av att lyssna på dem och de har ett skratt som smittar. Starka, kloka, tuffa tjejer. Grymt! Lyssna gärna på senaste avsnittet om att skapa förutsättningar. Det var riktigt bra tycker jag. Här hittar ni dem.

Imorgon ska jag ut på ett långpass och då blir det Endurance Planet först, sen nog ett avsnitt av Sigma Nutrition och sen brukar jag köra igång min spellista Runnerslove LSD på Spotify. Ibland får det vara helt tyst men det är det ju aldrig i tokholm med omnejd. Runnerslovelistan kan du följa också om du vill! Schpretig!

Tassa fint därute!

Fick frågan om recept på mina dadelbollar som är min staple på långpassen.

Rent fysiologiskt så talar fibrerna i dadlarna emot att det ska vara så bra för den känsliga mage som jag lyckats få det senaste året men de har funkat bra på mina (ultraperspektiv)korta långpass. De är galet goda, enkla och innehåller inget fuffens.

Passar dessutom precis lika bra som fredagsgottis framför På Spåret! (YES!!)

Jag tror jag gör ungefär såhär för en rejäl portion:

Blötlägg 3 dl havregryn en stund

Smält nästan 1 dl kokosolja

Ta ur stenarna ur 3 dl såna där dadlar i kartong du hittar på fruktavdelningen.

Stjälp i en skål

Häll över havregrynen

Salta lite, krydda med kanel och rör runt.

Ha i kanske 2-3 msk fin kakao och lite vanilinsocker, eller agavesirap, rårörssocker eler vad som om du vill öka sötman.

Stavmixa till en grov eller fin smet.

Rör ned kokosoljan

Smaka av och öka på av det du vill ha mer av. Nu ska du få till en fin smet och är den för lös så har du i mer havregryn och eller kokos. Behövs vätska kan du ta lite vatten.

Rulla bollarna i smulade havregryn eller kokosflingor eller whatever tickles your fancy! 

Bra energi att ha med ut. Kokosolja är inte något magiskt som man ibland läser men innehåller hög andel MCT- medellånga fettsyror som lättare tas upp och används som energi i kroppen kontra långa fettsyror som du får mer av om du använder smör. 

Jag tröttnar aldrig på de här bollarna och varierar med kryddor och annat i all oändlighet- de blir aldrig lika men är alltid lika goda!

Enjoy!

Känslan. Av att vakna 06.00 och vara utvilad. Tassa iväg till jobbet och trots att jag sprang 22 km dagen innan, körde styrka och cyklade flera mil på tanthojen dagen innan det och dagen innan det körde jag inte bara backintervaller men även morgonjogg. Vara pigg, vaken och redo att jobba.

Känslan att hinna fika med en fin vän, jobba effektivt förmiddagen, äta lunch med annan fin vän. Att prioritera det trots att min att-göralista bara växer. Att vara pigg och glad och byta om till kläderna som nästan är torra. Ha 43 kilometer i benen torsdag morgon och ett styrkepass i benen och ba va så PEPP! Så pigg!

Studsa uppför trapporna och ut i regnet. Sicksacka mellan alla människor, skutta över pölarna. Behöva hålla igen för att värma upp men eftersom jag sprang imorse och varit stående nästan hela dagen vara igång redan.

Köra 5 x 4 minuter med 1 minuts gåvila. Känna som att jag flyger fram och inte riktigt få ut all fart. Det känns som motorn sitter i rumpan igen och benen bara hänger med. Har aldrig känt steget så starkt och hållbart. Lite för mkt trafik och övergångsställen för att få ut fullt flyt. Avsluta rejält starkt men ändå känna mig redo för fler. Frustrerande men fantastiskt. Fem mil och kroppen känns mest uppvärmd.

Komma hem och laga mat, busa med lillan, städa, natta och vara hur pigg som helst. Jämn energi hela dagen fram till läggdags. Sova som en sten hela natten. Tvinga på mig själv en vilodag men  längta till jag får springa igen. Den känslan.

Att det funkar igen. Att det bara kan rulla på på sidan om resten av livet. Underbart!

Ja. Jag är rehabbad. Jag har en bökig rygg men jag har matat 5 mil plus i tre veckor nu och jag håller. Jag sms’ar Catarina på Serafens sjukhus med tacksamma händer för det är hon och min pilates”fröken” Linda Ek som hjälpt mig skruva det sista. Från att ha haft känningar vartenda löppass i 9 månader kan jag springa flera mil utan att det känns efteråt. Det är som att kuggarna i kroppen hade hackat ur och nu är de smörjda och rullar i varandra så det bara är att mata på. Sen förra veckan har jag OK på att öka distans och börja springa långt igen.

Vad jag gjort? Fått tillbaka min svank. Fått fart på rumpan. Fått kontakt med vänster höft igen. Det var inte svårare än så. Det var bara att hitta det som tog tid! Nu springer jag! Jag planerar långpass. Jag ska anmäla mig till lopp. Jag drömmer om löparäventyr. Jag kan sikta på ultra igen!

Det är en lite fis i rymden. Det är inte det viktigaste. Det är inte det näst viktigaste ens. Men det är ett ryck i mungipan under en tuff dag, det är pirr i kroppen. Det är mitt #vavavoom och jag har fått korn på det igen. Ultra är mitt lilla dirty on the side och alla behöver sitt lilla på sidan om vare sig det är frimärkssamlande eller zumba. Mitt är att springa långt utomhus.

Jag har kommit på varför jag gillar det:

1) Jag lever med en känsla av att jag aldrig fullföljer saker. Jag tröttnar och hoppar av. Det gör att jag bara blev sådär bra akademiskt. En examen och sen bara massa spretiga poäng. Ingen ordning på studierna. Ångrar jag inte gjorde mer. Ultra kräver ihärdighet. Det kan vara monotont. Jag blir extra stolt över mig själv när jag jag klarar sånt.

2) Jag älskar att vara själv men inte ensam. Det är min egentid. Jag hinner längta. Jag hinner landa. Jag hinner bli euforisk. Samla mig. Gå sönder lite när det är tufft. Jag är en ensamvarg som gillar att fundera. Utomhus. I rörelse.

3) Jag älskar att vara ute i naturen. Det måste inte vara storslagen fjällnatur även om det är det bästa jag vet men det kan vara en otippad stig jag hittar och solen som går upp eller ned. Det kan vara motvind som blir medvind men det ska vara utomhus och ganska lugt.

Idag ska jag på ett frukostseminarie och sen på Lidingöloppets nätverksträff ute på Lidingö. Det är lite meckigt kommunalt och för kort för att försöka in och jobba emellan så jag springer dit. Känns ok att vara i träningskläder. Vi får se hur många mil det blir. Det spelar inte roll ännu. Det som spelar roll är att jag vet att jag kan. Att det håller. Att maskinen är igång. Att jag håller.

Ungefär ett år sen. Kläderna håller. Kroppen fick jag laga lite. Nu håller den med.

1) ” Jag skulle stannat kvar på jobbet igår istället för att hämtat tidigt på förskolan/skolan/träffat den där kompisen/familjemedlemmen”.

2) ” Jag önskar jag stannat uppe sent igår och hängt på FB medan jag kollade teve istället för att lägga mig tidigt”

3) ”Fy vad otrevligt det var att springa utomhus i naturen och sen komma in och ta en varm dusch. Jag skulle sprungit på löpbandet eller bara struntat i att röra på mig överhuvudtaget”.

Idag tassade jag in till jobbet igen. Jag hade planerat att springa backintervaller hem på eftermiddagen så joggingen in var inget mer än transport. Jag hann lyssna på en pod och planera min arbetsdag och så hann jag röra på mig eftersom jag skulle vara still fram till eftermidddagen.

Nu är jag i relativa mått sett ganska vältränad. Så tassa 7 kilometer i sakta mak är inte träning för mig. Det är motion. Som jag verkligen behöver för sen är jag ganska stilla hela dagen. Rent krasst- jag är bäst på mitt jobb när jag är vid datorn. Det är där jag måste göra mina arbetsuppgifter. Jag har en del möten och det går nog att göra promenadmöten av dem men det är inte alla som är sugna på det- det får man respektera och ibland ska man titta på en skärm tillsammans.

Så. Jag behöver röra mig ganska mycket så ofta jag kan. Stå och jobba. För min hälsa. Som jag har ansvar att försöka ta hand om då mitt yrke, om än stillavarande, faktiskt kräver en viss syreupptagingsförmåga eftersom mitt jobb görs i huvudet, som behöver bra med syre och kvaliteten på mitt jobb ska ju inte vara sämre på torsdag eftermiddag än på måndag förmiddag. Tänk om jag hade min gamla tjänst, som revisor. Då ska väl kunden jag arbetar med i slutet av veckan få samma kognitiva skärpa som den jag arbetar med i början av veckan. Eller hur?

De flesta tar sig till arbetet på morgonen från A till B på något sätt. Några åker med bilen hela vägen. Många pendlar. Många passerar hållplatser som ligger tätt och man kan kliva av en tidigare eller gå på en senare. Många kan lägga till rörelse både före, under, och efter jobbet utan att det tar massor av tid. Många skippar den här enkla formen av rörelse för att de planerar att träna. Och en del tränar massor. Men är ändå stilla massvis också.

Många rör sig mycket på jobbet och det är de som jag gärna unnar att sitta på tunnelbanan. Men vi som ska gå och sätta oss någonananstans- varför ska vi sitta de där minuterna vi tar hjälp av ett fordon för att förflytta oss?

Jag anser inte att man ska träna på arbetstid för att kunna klara ett kontorsjobb. Det vore bättre om folk inte jobbade så mycket så hann de träna ändå. Det vore bättre om man rörde på sig mer.

Fine om man har yrken som kräver styrka utöver någon basnivå (som man skulle behöva definiera). Då bör arbetsgivaren möjliggöra och förstås av säkerhetsskäl, kräva att medarbeteren tränar på ett så sätt att denne klarar sina arbetsuppgifter. Att inte rakt av förespråka träning på arbetstid kanske uppfattas lite kontroversiellt då det finns flera studier på att det är bra att personal får träna på arbetstid. Men jag tänker på var den vägen skulle kunna ta vägen och signalerna det skickar. Det är väldigt viktigt med sömn och bra kost också och de bitarna ska vi inte lösa på arbetstid. Jag tycker det är ok att vara tydlig med att en viss kondis krävs för att klara ett jobb och sen har man en skyldighet att möjliggöra och uppmuntra att medarbetare tar hand om sin kondition på det sätt de vill, när de vill.

För ett kontorsarbete krävs en viss kondis. Ja. Här tycker jag alltså arbetsgivare har ett ansvar att förtydliga vilken kondition som krävs. Möjliggöra att röra på sig under arbetsdagen på ett sätt så att de negativa effekterna av stillavarandet undviks och uppmuntrar till detta. Vi behöver arbeta med en kultur där det är ok att prioritera att ta hand om sin hälsa under arbetsdagen. Se till så man får dagsljus. Där träning är något som sker utanför arbetstid. Jag blir inte en bättre kontorsarbetare av norska fyror. Men jag blir bättre om jag motionerar. Mitt jobb kräver faktiskt att jag motionerar och rör på mig regelbundet för att jag ska vara bra på det och klara att jobba de 32 timmar som jag jobbar i veckan.

 Många stressar upp sig över att de inte tränar. De prioriterar att försöka planera in pass som ofta innebär att ta sig någonstans extra, ta i så det nästan är jobbigt mentalt innan, som tar tid. Att få till vardagsmotionen är egentligen inte så svårt (inte träningen heller tycker många med mig men vi släpper oss frälsta nu). Att gå lite extra. Stå. Gå igen. Stå.

Men man glömmer det för man tror att man måste träna avancerade saker som HIIT och tabata. Som absolut kan ha sin plats när dina vävnader är redo för det men för de flesta handlar det om att bara röra på sig mer. Och ju mer du rör dig desto mindre tar det emot att göra det. Ju mer ni rör er på jobbet, står, går, tar promenadmöten, lunchpromenader. Desto mer sätter det sig i väggarna. Desto mer blir det en hälsosam del av er kultur. Desto mer vill ni röra på er.

Men en ny vana möter motstånd. Den måste medvetet arbetas in i en slentrianmässig vardag.

Varför inte börja med att dela upp dagen i tre delar: Före och till jobbet. Raster. Efter jobbet och hem. Och se vad du kan lägga till för rörelse där. Och om du kan få med en kollega.

Nu i november är de flesta av oss både på väg till jobbet och hem från jobbet i mörker. Lunchen är enda chansen till solljus. Ut med er!

Hur gör du med vardagsmotion och hur gör ni på er arbetsplats med att undvika stillavarande?

är helt klar. Det betyder inte att det inte kör ihop sig. Att jag inte är stressad. Men prioritetsordningen sitter som en mental tatuering på näthinnan:

1 Familjen och hälsan (ibland får det ena komma före det andra men de är båda viktiga)

2 Arbete och engagemang jag har ansvar för

3 Mina egocentriska mål

Det gör att när saker händer så råder det inga tvivel om vad som ska prioriteras. Men hur man ska förhålla sig till terror och den råaste ondska som finns- det finns det ändå inte något svar på. Det är säkert många med mig som fysiskt mådde illa när man tog in det som hände i Paris i fredags. Fler som jag som inte kan låta bli att försöka tänka hur det skulle vara att vara där, att vara anhörig, om det skulle hända här. Som att det skulle hjälpa de drabbade.

Att man måste ”fortsätta” det håller jag med om. Men när något såhär hemskt händer så måste man ju ändå tackla det. Möta upp med godhet.

Jag har ställt frågan förut och gör det igen- hur gör jag hur gör du för att minska utanförskapet? En av gärningsmännen hade ”radikaliserats under 5 år”. Innan var han inte det alltså. Vi påverkas av vår miljö och jag säger inte att en fika med en nyanländ kommer lösa allt men tänk om alla som kunde tog ett steg utanför comfortboxen. Det är bara yrande, desperata, upprörda, förtvivlade men ändå inspirerade tankar ikväll efter att sett hur Parisinvånarna krokar arm.

Vi var av en händelse i Stig Dagermans park igår och jag gick runt och läste på plaketter där några av hans dikter stod. Den här fastnade speciellt igår:

Jorden kan du inte göra om
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra
en annan människa väl.

Detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.