Jag har ju som bekant nya skor och jag är inte nöjd med hur de sitter åt. Terrängen på lördag kommer vara halkig, slirig och utmanande och jag vill att skorna ska sitta riktigt tätt för att känna av underlaget ordentligt.

Jag hittade det här med tips på att snöra om skorna så de sitter bättre beroende på var det glappar eller är för tight!

Fattar ni hur snabbt de sprang idag på finalen i herrarnas triathlon på OS??? Under 30 min på 10 km med en käck promenad i mål.
Sporten är rätt ny på OS, sen 2000 har den varit med och hela sporten är inte så gammal den heller. Första tävlingen i Sverige hölls 1983!

När jag jobbade i London var några av mina kollegor triathleter. Jag minns att jag inte förstod hur man orkade. Förstod inte hur man tränade. Men att jag tyckte det verkade så kul och häftigt.

Så nu då, när jag vågar ta mig an nästan vad som helst och utan grenspecifik träning och pardon genomför en olympisk distans på helt ok tid med tanke på att jag fegade så i cyklingen- ja då öppnar sig en hel värld av sim-cykla-spring-äventyr.
Eftersom jag gillar längd snarare än tid så är jag lite otålig på att testa en Ironman. Känner mig nästan respektlös för det är ju en utmaning som jag förstår att man ska träna länge för. Jag har ju inte ens cyklat mer än 5 mil i sträck och tyckte det var en pina men nu har jag kommit på ett tänk som jag ska testa. 9 x 2 mil. Inte 18 mil.
Jag tyckte aldrig att de 1,5 km simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning man gör på olympisk distans var långt. Tvärtom- det är ju över så fort! Det är ju så roligt! Jag vill hålla på längre, mycket längre.

I söndags genomförde min idol Sofie ett av världens tuffaste Ironman- Norseman. Läs om magin här. Helt otrolig insats och att göra det med glädje och sån närvaro är än mer beundransvärt. Jag är stum av beundran av Sofies insats och vet att hon tränat helt enormt för detta.
Det är det här som är mitt ultimata mål vad gäller triathlon. På Hawaii vill jag surfa. Jag vill utmana allt jag har och det här är svaret. När Sofie beskriver att hoppa i från en färja ned i 400 m djupt vatten mitt ute i mörkret i en norsk kall fjord fem på morgonen- då ryser jag av längtan.
Det skrämmer och det ger gåshud och det kommer krävas en helt enorm träning och tid av en naiv nybörjare som jag. Men om något så stort ska bli verklighet så måste man sätta knappnålen på kartan och nu satte jag den där.

Men där är vi inte nu. Nu är vi vid att lära oss cykla och simma bättre och dessutom är det en hel del andra löputmaningar jag vill ta mig an.

Vi kan ju börja med att ens springa. Idag tog jag en sväng längs den del av Axa Fjällmarathonbanan som går här och upp mot Hållfjället. Känner mig jättepigg på flacken men så fort det går uppför så stummar jag. Fick iallafall en fin blöt tur upp över trädgränsen. Banan är vattensjuk och mer regn kom det här idag.
Hur som helst så längtar jag till Axa. Jag ska göra mitt bästa och här tänker jag inte hålla igen på kraften men går det inte att få upp farten så är det ju ingen som går under för det. Allra minst jag. Men lite sur blir jag. Som ett omoget hjortron ungefär.

Ottfjället dolt i regnmoln

Det finns massa bra att läsa om optimal återhämtning på nätet men min erfarenhet är att man själv hittar det som funkar bäst.
Jag är inte sliten på det klassiska sättet sen i lördags eftersom jag tog det så lugnt men totalvilar ändå bara för att jag inte riktigt vet varför jag stummade så totalt. Jag tror det beror på 2 enkla anledningar:
1) tränat för dåligt på fartbackar och syratröskel, för lite benstyrka. Oklart vad mina stora ben består av alltså men gissningsvis låååånga sega fibrer som tvärvägrar när det bes om något annat än långt sakta mak.
2) Övertränad. Men hur är det möjligt? Jag som vilar minst 2 dagar i veckan, tränar så varierat och inte uppvisar några andra tecken.
Jaja. Min träningsplanering och dess framtid låter jag bero just nu. Men det kommer bli en rokad.

Men jag kan iallafall försöka hålla mig till de återhämtningstrix som jag idealiskt vill ta till när det är en vecka mellan två långa tuffa backiga pass.

Direkt efter målgång/passet
Vatten med Resorb. Återställa vätskebalansen.
Om man pallar- peta i sig ca 20 g protein från bra källa. Ägg med banan och Proviva gillar jag men det slinker ned en 200 g Sibylla också.
Stretcha ut ordentligt.
Någon timme senare
Kyla ned benen. Så att det gör ont! Sen smack på med kompression så fort det går. Optimalt- ligga på golvet med benen upp i luften.
Äta en redig middag med det jag är sugen på-ofta salt. Efter Jubileumsmaran drömde jag om att stå och slicka på en saltsten, ni vet sån där som hästar har!
Frestas ofta att äta massa ”skit” för att ”unna sig” men blir ofta svullen och risig i magen så bra med protein och ren mat är nyckeln. Magen har att göra ändå. Dricker ordentligt.
Till natten
På med kompression igen.
Lägga sig tidigt. Det kan vara svårt att få en bra natts sömn om man är speedad eller är väldigt öm. Man kan ta en Alvedon eller så om det är kämpigt men jag tycker man får ta smällen – gissningsvis var passet/tävlingen frivillig?!

Dagen efter
Bra med protein. Bra med vitaminer och mineraler. Gärna en simtur och yoga/stretch. Kroppen behöver bra material att reparera den ”skada” som ett tungt pass/ lopp faktiskt gör med muskler, senor och ligament. Alternativt ett lätt, lätt joggpass eller cykelsväng.

Jag äter gärna mer bra fetter dag två men mindre direkt efter loppet/passet då kroppen bättre kan ta till sig detta en stund efteråt än direkt efter.

Ja det var så jag tänkte göra. Så har det inte riktigt blivit. Idag har jag inte gjort många meter men har slagit med lie och umgåtts i Åre. Imorgon ska jag sticka ut och se vad kroppen säger om stigmeter igen.
Har du något återhämtningstips att dela så shoot!

Molnen hängde långt ner i knävecken på fjällen när jag rullade de 9 milen från Ottsjö till Storulvån. Jag hade sett fram emot vacker utsikt över Snasahögarna men nepps!
Väl framme vid STF’s Fjällstation möttes jag av loppets enda, men verkligen tillräckliga och fantastiska funktionär Marie! Jag fick nummerlapp, hälsade på mina ultratrollkompisar Mirre och Daniel och några andra. Jag tror vi var ca 30 pers som startade till slut.
Joachim Nässil som tjänstgör som evig påminnelse om Armfeldts ödesdigra fältttåg på 1700- talet var med modstart och även så arrangören Erics son som spelade trumpetfanfar! Vi startade inte med tuta eller smällare utan med Nässils värja! 🙂

Erik talar om vad vi ska och inte ska göra!

Jag kände igen några erfarna traillöpare från Åretrakten och även Åsa som sprang Tjejmaran.

Vi satte iväg kl 10.00 med sikte på Sylarna där vi skulle skriva upp våra namn och tid på eget ansvar.
Jag hade ju bestämt att ta det lugnt och det var fler som såg det som en ”fin dag på fjället”. Att ”ta det lugnt ” tänkte jag var att trippa fram men det blev ganska snabbt uppenbart att benen inte alls var på humör.
Det var samma känsla som i förrgår och jag har under semestern börjat fundera på hur jag tränar vadjag laddar med och varför jag gör som jag gör.
Det var stumt. Andningen flöt inte, jag kände inte att jag fick bra med luft.

Däremot njöt jag enormt! Åh vad underbart det är att vara ute för egen maskin i sin favoritmiljö.

Sylmassivet tornar upp sig

Till Sylarna är det 16 km. Sista tre kilometrarna är svagt uppför och ganska stenigt. Sen vänder man och springer tillbaka samma sträcka tre km och viker sydväst mot Blåhammaren.
19 km totalt mellan dessa två stationer. Jag visste att det var uppför men tänkte ändå att jag skulle kunna trippa upp större delen. Men nej. Storstrejk i lårmusklerna. Fick syra så fort jag ville springa. Skorna, som är lite stora, satt för löst och jag hade helt enkelt inget flyt.
Jag var inte alls sugen på energi heller och fick nog bara i mig ca 6 tabletter Perpeteum på hela sträckan. Det motsvarar 200 kcal. Därtill russin och bilar vid Blåhammaren. Energi och magmässigt funkade det dock bra. Har man laddat som en häst med kolhydrater och är såpass stor som jag är (mycket muskelmassa att lagra i) så behöver man inte så mycket.
Tabletterna behöver en del vatten men är ganska lätta att tugga. Det blir nog kämpigt under längre lopp om man bara har dem och behöver mycket energi för då blir det en del tuggande men igår behövde jag ju inte så mycket.
Jag tog tid att fota en hel del och när jag fick sms om att vi tagit OS-silver på Triathlon så berättade jag det för alla jag mötte. Jag fann att nästan alla också ville veta vad vi gjorde och stannade och förklarade och pratade med många. Det vittnade några andra om att de inte gjort men jag är ju lite pratglad!
Väl framme vid Blåhammaren hade jag tappat hoppet om att kroppen skulle vakna till. Jag fikade lite på vatten och Ahlgrens bilar och pratade med ett jättetrevligt par en stund innan jag kom på att jag kanske skulle rulla i mål och kyla ned mina sura lår.
12 km till Storulvån och målet och de första 6 km är det roligt utför. Sen är det flackt och lite stenigt.
Utför går det ju alltid bra. Jag var inte stel på något sätt eftersom jag tagit det lugnt utan skuttade glatt.
De sista 6 km blev sen mina bästa. Mellan 41-47 km lossnade steget och hjälpen kom från ovan.
Jag lyssnade på en gammal spellista och vips kom vackraste Bow your head med Anna Ternheim.
Den sången pratade jag med en väldigt speciell människa om bara någon timme innan han miste livet. Innan han lämnade livet utan att ha sprungit i fjällen i strålande sol. Den påminner mig om hur tacksam jag alltid ska vara över att jag får vara med om allt fantastiskt jag tar mig för.
Så där sprang jag och bölade med vacker musik i öronen, i solen, på sura ben. Ja det var tur att jag var själv då.
Men eftersom jag äntligen fått upp farten så passerade jag två manliga löpare och skuttade glatt i mål.
Tid? Placering? Ingen aning! Tror kanske det tog med alla stopp och fika ca 6-7 timmar eller nåt.

Sen tog jag en varm dusch och fick avnjuta en fantastiskt god trerätters middag där huvudrätten var buffé – ni som känner mig vet att jag äter mycket!
Lade mig i en kuddhörna för att lyssna på Upploppet och hur intervjun med
mig blev och fick tårar i ögonen igen för det har varit en sån resa med Tjejmarathon och tjejerna är så fantastiska.
Fick lite nya trevliga bekantskaper också och en god natts sömn.
Sover alltid med kompression på benen vilket gör att jag inte brukar vara svullen och stel dagen efter. Och idag… Tada! Pigg och fräsch men låter mig inte luras. Kroppen sa sitt igår så jag hakade inte på de andra när de tog sig en 10 km tur här i Åre. Jag har yogat istället och sträckt ut musklerna. Och vet ni vad? Nerven mår bra! Träbenet är borta! Asfalt kan gå och dö alltså!

TACK!!! Erik och Marie för ett fantastiskt arrangemang! Jag rekommenderar alla som är sugna på fjälllopp att anmäla sig till nästa år. Axa är lite hardcore- det här var njutning!

Nu hejar vi på Isabellah! Jag är fortfarande lyrisk över Lisas guld på triathlon. Ett tag där var det ju bara medaljer i riktiga överklassporter- Lerduveskytte, fälttävlan och segling- Östermalm och Danderyd jublar. Nej skämt åsido- det är otroligt kul för svensk triathlon.
Och apropå det så kämpar och njuter förhoppningsvis vår fina Sofie under sitt Norseman idag. Wop wop !

<a

Jag ska berätta om igår. Svara på frågor jag fått. Jag lovar !

Men nu vill jag bara tipsa om att lyssna på Upploppet som sändes igår. Jag är så glad och nöjd över hur budskapet kom fram. Det som jag och Madde ville förmedla. Jag tycker ni ska lyssna på hela programmet, Kathrine Switser har en stor del i att damerna idag tävlar i Marathon på OS! Men vill ni bara höra om Tjejmarathon och varför vi gjorde det så scrolla till ca 19 minuter in i programmet!

Sen kommer rapport om igår. Sen kommer en massa funderingar.

Nu. Är jag på mitt gamla jobb. På Tott Hotell i Åre. Nu ska jag yoga och spaa.

Nu äter jag stor middag. Allt har gått bra, en helt magisk dag i soliga fjäll. Otroligt glad och lycklig men mina ben var tunga heeeela vägen.
Efter 4 (!!!) mil hittade jag rätt på löpsteget. Så dags!
Men vilken dag ! Vad underbart det var.

Nu ska jag lyssna på Upploppet på P1 och höra hur jag lät :)! Ha en fin kväll !

Soliga hälsningar från Storulvån!

Såhär blir det alltid. Jag är i grunden trygg och vet min kapacitet, min form, att jag duger. Att jag alltid genomför med ett stort leende för varför annars liksom? Jag vet att jag nuförtiden kan lita på magkänslan när jag tar beslut och att springa jubileumsmaran, ta ut mig på ett oförberett triathlon, springa 4,7 mil över 1700 (?) stigmeter och sen maxa på Axa ( höhö) en vecka senare gör jag därför att oavsett tidsmål så är detäventyr och upplevelse jag knarkar på. Jag står för alla mina prestationer oavsett de är bra eller dåliga. Jag gör alltid mitt bästa. Att göra mitt bästa imorgon och på jub. maran handlar om att: Njuta max men inte gå på max.

Men det pirrar ändå i maggropen. Till er som tror att Annie är en genomgående tuff maskin kan jag avslöja att jag är lite orolig att den förhållandevis lilla grupp som springer imorgon ( ca 45) är värsta eliten och alla kommer få vänta i mål på mig. Typ så.
När jag blir lite nervös så börjar jag tänka långsiktigt. Tänka på hur himla bra jag ska träna sen. För det här året lägger jag en stor fet grund med distanslöpning och långa lopp. Skaffar de prylar jag behöver – jag har lagt alla nöjespengar jag har på cykel, skor, våtdräkt, Garmin osv. Inte en mojito på hela sommaren. Inte en utekväll. Massa utetid istället.
Men nu är nu. Nu är här.

Det är 9 mil till Storulvån att köra tidigt imorgon bitti. Blir gröt här och macka och kaffe medan jag kör. En banan innan start.
Försöker sen få i mig ca 150 kcal från Perpeteum i timmen genom tabletter. Till det vatten med Resorb i vätskesäcken. Två bars med lite protein och lite väl utvalt lösgodis och russin. Det är ingen panik om energin tryter imorgon. På den här kroppen finns det ett trevligt semesterlager av fett att knapra av.

Väderutsikterna ändrar sig men verkar växlande med ca 8 grader under dagen utan hänsyn till vind. Har köpt små vantar på järnhandeln idag för 20 kr ( att jämföra med de liknande för 200 kr på Lundhags). Buff med ylle i som håller värmen även när det är blött. Kör trekvartstights och har faktiskt regnbrallor med om jag skulle vara ute länge och börja frysa.

Planen? Ja det är bara att pinna på i den fart som känns bra för tillfället, visst är det härligt? Annat blir det på Axa så jag passar på och njuter!

Jag vet inte om de accepterar grottmänniskor i bastun på Storulvån men för att vara på den säkra sidan så har jag epilerat benen också.

Idag var vi i Järpen och handlade. Russinskrammel fick en cocosboll och jag undrar vad som var i den för hon har varit helt sjövild sen dess. Hon blir kvar här med mormor imorgon.
Vi var inne på några loppisar och visst är det så att ingen loppis är komplett utan en sån här:

I övrigt tycker jag inte det gör något om alla börjar äta LCHF för då blir det mer tunnbröd över till oss andra. Herrajomala vad gott det är! Man kan säga att jag laddat rätt bra idag.

Självklart blir det rapportering från imorgon. Hoppas att ni lyssnar på det här imorgon kväll där jag är med och berättar varför vi gjorde Tjejmaran. Ett lopp med fokus på utmaning, kraft och att hjälpa de som har det betydligt sämre än oss. Är så glad och stolt över de över 100 000 kr vi samlat in och speciellt eftersom det gnisslades och tisslades lite här och var både i öppna forum och bakom ryggen- jodå jag är inte dum i huvudet. Sen att det var flera som jag trodde vi skulle få draghjälp av som helt bangade, ja så småsint är jag väl att jag njuter liiiite av det nu när det gått så bra. Men titta bara vad vi gjorde. Holy. Frecken. Feck.
Vår kontakt på Panzisjukhuset är på semester men sen kommer pengarna föras över och göra skillnad. Tills dess sitter de frysta och det går att stötta med mer om man vill! Det är det som är det viktiga- att pengarna kommer dit de ska. Ringarna på vattnet är allas våra att surfa på!

Nu- friidrott på OS och ja varför inte en till tunnbrödmacka med smör?

Bild från Storulvån idag från Eric Ahlström, arrangör av Jämtlandstriangeln Unplugged

Idag har solen skinit hela dagen. Bara lite vind och det har verkligen varit S E M E S T E R. Jag gav mig ut på kvällen när mormor försökte natta Tokisen ( som för övrigt fortfarande är vaken, sitter och sjunger i sin säng med Tina Ahlins fantastiska sångbok och vägrar somna).
Jag skulle bara ta en lätt runda men kroppen svarar inte alls just nu så det kändes tungt. Känner mig seg som kola och eftersom jag inte loggar min träning så har jag svårt att se om jag tränat för mycket. Men jag tycker inte jag har det. Vilar alltid ordentligt och varvar träningen. Ingen kul känsla alls. Däremot är nerven på mycket bättre humör.
Vi har bara såsat runt hela dagen. Gick ned till den fantastiska stranden vid själva Ottsjön. Säkert 15 grader i vattnet och vi plaskade och kastade sten. Jag har lyckats utveckla mack-tekniken så jag fick till 7 studs på en och det är nog dagens prestation.

Däremot har jag hunnit fundera på vad jag ska ha med till helgens äventyr.
Förutom det jag behöver för att inte komma till middagen på Storulvån i kompressionsstrumpor, thailändska fiskarbyxor och Kronans tröja så behöver man packa smart för 4,7 mil på fjället utan support. Just nu säger Yr att det blir 3 grader och regn ute vid Sylmassivet så det vore ju schmutt att slippa frysa.
Jag kommer ha lager på lager för att snabbt kunna plocka av och på. Pannband i lätt ylle och skärm mot solen. Linne med inbyggd bh. Sleeves. Detta vill jag helst starta i. Sen har jag med: Underställ, en lager två ( som råkar vara Nike, inte direkt märket man tar med
på fjället annars 🙂 och min oslagbara Trimtexjacka förstås.
På benen: Trimtex kompressionstights, GoCoco kompressionsstrumpor, gaiters och … skor!
På ryggen nya Nathan vätskeryggan som sitter som gjuten men inte erbjuder så mycket packutrymme. 1a hjälpen i miniformat, visselpipa, kompass, karta.
I matväg: vatten i säcken men kommer dricka ur bäckarna. Tror inte det är lemmelår i år, vad jag hört.
En massa Perpeteum Solids som smakar godis och är komplett energi oavsett distans men man ledsnar på tuggandet tror jag. Russin och två bars. Hoppas kunna fylla på vid Sylarna och Blåhammaren också. Annars är det ju träningsrunda och inte så stort fokus på ultimat näringsintag utan att klara sig.

Jag kommer ha musik med. Att springa delar av en sträcka i mäktiga fjäll med rätt musik i öronen är en upplevelse. Precis som det är att höra vinden och bäckarna porla. Det blir nog en 7 timmar på fjället så jag hinner med båda.

Det är ungefär samma packning som jag kommer ha på Axa. Något mindre energi då eftersom det finns längs vägen på Axa och det loppet är känt för sin fantastiska matservice- foccacian vid Bottenvallen är helt fantastisk, hoppas den är med i år.

Angående visselpipan så kanske det känns lite överdrivet men skulle något hända så är den otroligt effektiv om rösten skulle tröttna. Den väger dessutom ingenting och kommunicerar snabbt att något har hänt på alla världens språk.

Har du något du måste ha med när du springer eller ska ut i naturen? Dela gärna med dig!
Nu ska jag googla surfresor.

Jag har äran att få testa Trimtexgrejer då och då. Men det är ett kritiskt testande, jag är inte sponsrad av dem
på något sätt och i den här bloggen kommer det inga retuscheringar eller betalade åsikter – det gissar jag att ni märkt vid det här laget!? Däremot älskar jag deras kläder och prylar.

För ett tag sen fick jag sk ”gaiters” alltså damasker från Trimtex och idag satte jag dem på prov. Jag premiärsprang även i mina adizero XT, den nya modellen som gör mellanfot eller framfotsisättning lättare genom mindre häl-tå drop. De är också lättare och sulan är lite mer ruggad. Under mittpartiet är det ett riktigt ”prickigt” parti vilket ska hjälpa fästet på hala rötter.
To the test alltså! Jag stack iväg på den lilla 5 km runda som startar nära vårt hus och går ned till Ottsjön och sen upp igen.
Eftersom det är gjort för vandrare så är det en del spång. När de är blöta så är det väldigt svårt, oavsett sula, att få fäste. Jag stod och valde mellan ett par Icebug med metalldubb och adizero XT’n på Runners Store och resonerade fram att det är så lite spång på så mycket annan terräng så hellre ta det piano över dem. Icebug sitter katastrof på mina fötter.
Skon satt i övrigt precis så bra som jag önskade och kändes helt klart smidigare än den förra. Tycker bara den ser ut som en tokig forbollssko…. Adidas skosnören är annars ett skämt – de känns alldeles för plastiga och jag tycker de släpper ofta.
8/10 i betyg på skon där avdrag är för galen färg och skosnören. Jag tänker annars att man minsann kunde strunta i att lägga så fina plankor som spång och låta de vara lite ruggiga så skulle man inte behöva metalldubb alls!

Angående damaskerna, gaitersen så sitter de på väldigt bra på vaden. Däremot saknar de den ”krok” som jag sett på tex inov-8’s gaiters som gör att den sitter fast tight runt ovansidan av skon. Jag fick inte in något skräp idag men gissar att det kan hända om gaitern far omkring.
7/10 i betyg med avdrag för avsaknad av fäste på skon. Jag gillar dem så jag kommer ha dem!

Det var riktigt härligt att springa här igen. Jag skulle som sagt bo här om det inte var så att man inte kan ta med sig Tigerfisen från sin pappa i Stockholm. Men när nu vår hyresgäst i andra delen av huset flyttar ut så skenar fantasin. Boendekostnaden halveras, lugnet dubblas och livskvalitén skjuter i höjden. Men allt måste kanske inte ske nu.

Annars hakade vi på när fåren skulle flyttas i byn idag.

Och annars har jag funderat på Jojje Borssén’s fantastiska resa till att kvalificera för Ironman Hawaii. Helt fantastiskt. Vilken resa. Vilken fight. Nu, när han nått fram så säger han att han inte orkar träna som han gjort tidigare. När han nu når målet så är han inte mindre lycklig men har slitit så hårt att han får ta det lite lugnare på Hawaii.

Det tänker jag på.

Jag tänker också på att jag måste inse att jag aldrig kan vara vän med alla, få alla att hålla med mig och vinna alla jag möters hjärtan. På lördag sänds Upploppet på P1 och där är jag med och pratar om Tjejmarathon. Jag vet att alla inte förstår och det är lätt att förkasta om man inte lyssnar – jag och Madde har mött det redan. Hon är nog lite tuffare än mig men jag känner mig så 100%-igt övertygad om att vi inte bara gjort något bra utan något fantastiskt (vilket är ett ord jag missbrukat före och efter loppet!). So bring it! Ska man röra om i grytor så kanske det måste ryka lite!
Integritet. Där har jag ett ord till för tatueringen på armen.
Se vad roligt jag hade imorse:

Efter 8 timmars bilkörning genom bland det vackraste Sverige har ( om ni frågar mig) så är vi så framme i ett av mina hemma- Ottsjö. Här bodde jag 2005-2007 och med ca 100 fastboende och med utsikt över Ottsjön och Ottfjället är det en av de vackraste mäktigaste ställena jag varit på, sydön på NZ och outback Australien inräknat.

Min lilla Tigerfis har ensam underhållit sig själv med böcker och sång bak i bilen utan ett enda gnäll. Fascinerande i en tid av dataspel och DVD-spelare.
Hann krama om en kompis jag inte sett på evigheter i Bollnäs också!

Hennes mormor är redan här och vi tampas med en tv som lagt ned. Man kan ju vara utan men det är ju för sjuttsingen OS!

Vi tog en liten promenad och nu ligger jag med min Bengerpolo, långjalingar och raggsockar på i min säng och ser det mäktiga Ottfjället som vanligt utanför fönstret.

Det blir inte plattare till den 11e för det och det vill jag inte.
Det bara ligger där, som det alltid gör vare sig jag får hjärtat krossat, får barn, flyttar, byter jobb. Så kan jag alltid tappa andan både när jag ser det och när jag ska upp på det.

Nu är det 3 dagar till Jämtlandstriangeln Unplugged. Jag ska ut och springa imorgon före frukost för jag längtar ut på stigarna här. Sen blir det ett kortare fartpass på torsdag kväll. Själva loppet ser jag som en lång tur på fjället. Med en vecka till det lopp jag vill ta i mest på så är det ingen ide att maxa.
Vad jag ska äta och ha med mig är i stort sett klart- återkommer med det upplägget.
Lite bilder från byn på vår promenad så hörs vi imorgon!

En liten lämmel också!

Förena nytta med nöje. Sånt gillar jag.
Blev väckt klockan sju med mys och gos. När sen Lillan hämtades av pappa tog jag hand om räkningar och min budget. Har tydligen budgeterat för en surfresa i november. Se där.

Till Access Rehab där David Felhendler gjorde någon sorts magi på mig så alla larmsystem lugnade ned sig. Är man typ A så är man men det går att tona ned sig. Läxan är att göra allt lite långsammare. Tur att jag har tre veckors semester till ….
Sen hann jag träffa Coyntha och peppa ( skrämma?) henne inför Axa.
Vidare till Runners Store där jag lämnade min älskade cykel till Annelie. Bytte mina ”gamla” adizero XT mot ett par Vibram med Annelie.
Fick tillbaka mina för små Salomon SpeedCross som varit på lästning som inte gick. Kom därifrån med fantastiska NYA adizero XT.

Vidare utan cykel mot Kungsgatan och sen lunch med Magnus.
Till Sumpan där jag hämtade ut paket från Enervit med Quadra som jag ska pröva och jämföra med Perpeteum.
Vidare till ”Ultrazebban” som driver RunnersGear och fick med mig hem ett Nathan vätskesystem och Perpeteum Solids.

.

Nu blir det till att hålla i slantarna resten av augusti…..
Men är nöjd med inköpen. Ska jämföra Quadran med Perpeteum och avge rapport ! ”Solids” är tabletter som man tuggar och jag får se hur de funkar under långa lopp då det blir en del tuggande.
Väl hemma kastade jag på mig löpkläder och mina härliga Brooks Pure som jag inte använt sen Jubileumsmaran och tog en ”snabb 5a” runt sjöarna. Snabb jogg med fartökningar blev det för sen var det dags för Peace Lane Boot Camp och idag var vi 6 stycken mammor och ett engagerat barn som fungerade som vikt för sin mamma. Jag hade gjort två cirklar där den första var med fokus på stora muskelgrupper och vi körde 3 x 45 sek. Sen körde vi mördarcirkel för bålen med både dynamisk planka, sidoplanka, twists och ”cykling”. Härligt härligt!
Och sen har jag tittat på OS och packat och plockat för imorgon går Passaten norrut mot Ottsjö med den här lilla Risi-Skruttin.
Ha en fin kväll !

Idag åkte jag, Lillan och Hjälten till Tokholm. Jag avskyr att åka ifrån Solbacka men gillar att komma hem till vår lilla återvändsgata med de 5 husen och alla grannarna. Jag släppte i stort sett bara ut Tigerfisen ur bilen så hittade hon några av de andra kidsen och röjde runt.

Min lilla lägenhet. Alla väskor med alla grejer. Ätit middag med bästa grannen. Tvättar. Tar ur lite linnen och klänningar ur packningen och lägger dit tröjor och jeans (eller jimps som Risi-Skrutti kallar dem).

Imorgon har jag ett späckat schema: Ska äntligen träffa David Felhendler som är otroligt duktig på nervrelaterade problem. Jag måste få ett långsiktigt tänk för att få bukt med min enda riktiga skada. Bara genom det telefonsamtal jag och David hade där jag berättade om traumat jag var med om, om smärtorna och hur det beter sig så kände jag att han tog en ny approach. Kosta vad det kosta vill- jag är på väg att bli mitt bästa jag och att ständigt röra sig med smärta, om än ofarlig, sliter på både ork och koncentration.

Jag ska lämna cykeln till Anneli som ska ha den till Ironman Kalmar. Jag ska köpa nya terrängskor, hämta ut Perpeteum och en ny vätskeryggsäck. Hämta ut ett paket från Enervit, springa – för mina ben fick inte nog igår och är helt spattiga idag- och sen köra cirkelstyrka med granntjejerna.

Mitt bästa jag förresten. Det är lång väg dit. Det är ett fysiskt tänk förstås, med prestationer inom löpning och långa triathlon men det är också en känsla kopplat till det. Det är ett mål om att hitta rätt i livet så att jag gör det som jag gör bäst för att vara det här livet tillgodo. Man får navigera sig fram till detta. Ibland leder kursen en lite fel och man får sätta kompassen igen. Vägen dit är inte alltid rak. Det är ofta under sommaren som jag ställer in kompassen och så kör jag på i den riktningen ett år. Den har under flera unga år pekat helt åt helskotta men tittar jag tillbaka så var det bra små omvägar det där ändå. Mitt CV spretar- jag har en civilekonomsexamen men även många poäng inom biologi, miljöteknik, litteratur. Jag är utbildad PT, massör, hälsocoach. Jag har jobbat med företagsfriskvård, instruerat högt uppsatta chefer i ”the city” i London i boxercise och roddat stafettlag för London Triathlon. Varit med och arrangerat ”indoor rowing competitions” och vickat som PT på det exklusiva chefsgymmet på Morgan Stanley i samma stad. Jag jobbar som revisor och har varit ekonomichef men kan även byta om och rodda med events av alla de slag. Varit med
och anordnat världens första Tjejmarathon.

Jag har tränat gymnastik i 7 år, har grönt bälte i ju-jutsu, orange i den tuffa disciplinen Goschin-do och som jag saknar att träna. Jag har spelat fotboll och handboll. Ridit i flera år. Tränat boxning. Till det yoga, löpning och nu lite sim och cykel så smått.

Jag har gjort en massa saker men saknar känslan av att slutföra. Eller saknar jag den?

Nu tittar jag på kartan igen. Jag tycker jag varit inne i ett riktigt snårigt parti och det har varit massa att reda ut på det privata planet de senaste två åren men nu tycker jag det känns som det lugnat ner sig och det är stora lättsprungna fält framför mig där jag kan välja lite hur jag vill. Massa stigar som alla leder framåt.

Ser fram emot att få vistas i det landskap jag valde som mitt hemma när jag kom hem till Sverige- Jämtland. Sitta i huset och titta ut på Ottfjället när Tokfisen somnat och känna in vart det bär hän. Gå ned till Ottsjön och se harren vaka och känna fjällens mäktighet. Springa i dem. 3 veckor kvar av en så otroligt välbehövd 7 veckor lång semester.

Häng med!