För ett spännande projekt skulle jag idag fylla i hur en typisk träningsvecka ser ut. Väldigt svårt att svara på! Visst finns det ett grundtänk och en stomme men det blir ju lite som det blir.

Men den här veckan så ser då grundplanen ut såhär:

Måndag: Vila(löpning fre, lör och löpskolning och styrka söndag då passar det bra)

Tisdag: idag. Tänkte tusingar men behövde låta tankarna flyga så tänkte bara springa i tröskelfart de 8,5 km det är till dagis. Men det flöt inte på bra alls. Garminguden gömde sig så jag sprang på känsla och då går det alltid för fort i början. Sen kommer tre backar på väg till Sumpan och då föll farten och orken även om jag plockade upp den sen. Bra insats, men ojämt pass.

Onsdag: Nu är kläder och skor på jobbet så lika bra att springa dit igen då. Korta vägen- 6,5 km. Lugn morgonjogg utan kolhydrater för att testa det. Ja jag vet hur det kommer kännas. Uäk. Kaffe med cocosfett och ett ägg innan.  På kvällen har jag hämthjälp så ska försöka köra ett styrkepass eller något annat om jag hinner styra upp det. En del jobb att göra eftersom jag åker till Island torsdag lunch.

Torsdag: Lämna dagis, riva av ett så jobbigt pass jag kan på ca 45 minuter innan jag måste ta mig till transfern. Sen blir det stillasittande och middagar för så brukar det vara på konferenser.

Söndag: Har räknat ut att jag har förmiddagen innan transfern går att springa i Reykjavik. Långpass på Island. Hör ni hur fantastiskt det låter? Det allra tråkigaste är att jag inte kommer ha sällis av min Hjälte som ju läker ihop men jag ska ta mig ut en sväng iallafall. Ego ego. Egentid.

Sov gott i natt!

Här kan du läsa varför du är riktigt ute i rymden om du oroar dig för den där kakan du råkade äta extra till fikat. Om du regelbundet slänger mat för att du handlar hem för mycket.

En av 8 i världen är kroniskt hungrig. I Sverige slänger vi en tredjedel av all mat vi köper. 1 miljon TON mat!.

Vill du vara med och göra ditt för att hjälpa utrota hungern? Då ska du hänga med här på bloggen!

Jag har just varit och ätit lunch med Fitness Magazine. SPÄNNANDE! Nu ska jag springa tusingar hem.

Jag är löpare. Tror jag. Yogi är jag också även om det är mer sporadiskt förverkligande av den titeln. Men vi säger för enkelhetens skull att jag är löpare.

Alternativ träning skulle isåfall kunna vara att göra andra saker än att springa.
Och omigod finns det andra saker jag vill göra. Det bara går inte. Jag hinner inte prioritera in det. Ibland får jag till det men testa lämna och hämta på dagis flera dagar i sträck och därutöver jobba in så det blir 90% och vara flickvän ( om än världens sämsta, mest disträa, glömska och oromantiska).
Ja jag inser att det inte går att signa upp för någon boxnings eller yogakurs och Crossfit det är bara att glömma.
Men jag har gjort en liten lista på sånt som jag när jag får till det ska försöka komma iväg på:
* Morgonboxning på AIF. Nära jobbet. Mån, ons fre.
* Klippkort på Atmajyoti för att gå på ”egenträning” ashtangayoga
* Testa Crossfit på ConCor Crossfit
* Simma med SPIF Triathlon en kväll på Kronobergsbadet.
* Inte alternativ men haka på Running Swdens Tough Tuesday
* Testa Bikramyoga. Jag tokdissar men min livsfilosofi säger att jag ska prova.
* Testa att klättra. Får för mig jag kommer vara jätteduktig så vill gärna spräcka den illusionen.

Så man kan skriva upp de här önskningarna och så när man ser att man har en lucka så ser man vilken aktivitet som passar- och bokar in sig. Och är glad för det tillfället snarare än att sura över de tillfällen som inte blev av.

Vad vill du komma iväg på som inte blivit av?

Såhär fina armband gör tjejerna på Mera Mys</

Jag ligger här på soffan och tittar på Solsidan på min nya tv. Den ser väldigt liten ut där den står där på det stora tv-bordet. Men inköpt på Ica mellan mjölk och ny tandborste till Lillan den är så mycket mer jag än en stor tv inköpt från någon stor mediakedja.

Den är den här veckan i ett nötskal: smarta val för att frigöra tid. Jag handlade den samtidigt som mat och kunde fly till skogs med Skrotmos säkert 1,5 timma tidigare. Det är så mitt liv funkar.

När jag summerar den här veckan kan jag inte riktigt fatta att jag hunnit allt jag bockar av: Heltidsjobb. 5 träningspass. Pluggat min distanskurs. Roddat lite med Tjejmarathon och lite annat spännande. Träffat både vänner, familj och hjälten. Hängt med Lillan utan tidspress. Sovit bra. Ätit alldeles för mycket men så har de fått vara.Riktigt lyckat.

Träningen har varit precis så som den ska vara nu: spontan och på känsla.

12,5 km mörkerlöpningsskojs med fina brudar i måndags.

6 x 600 m intervaller i onsdags, totalt 6,6 km

Jogg och löpskolning och lite korta intervallermed Sirpa från Running Sweden i fredags. Kanske 3 km.

21 km lugn, underbar, terräng i lördags

Och idag så hann jag med ett styrkepass med ett varv löpstyrka på löparbanan. Jag är lite svag i höftböjare och vill gärna vara stark i fotlederna för att inte stuka i terräng så fokuserade på övningar för det. Hittar på lite själv och testar och så konstruerar jag övningar som jag kan dela med mig av sen. :).

Sen rev jag av ett snabbt styrkepass eftersom syster var här och lattjade med Lillan:

Armhävningar/benövning där jag ritar cirklar med benet rakt fram. 3 x 15

Svingar/ rodd med 16/8 kg kettlebell

Planka/ ryggresningar 3 x 1 min

Sen magövning där jag ligger på rygg med raka ben och saxar dem. Det bränner nå jävulskt. Ja 25 minuter tog hela det projektet med stretching.

Resten av oktober går i samma tecken. Varva intervallpass med att jobba med uthållighet. Min plan är att en gång i månaden riva av ett riktigt långt ultrapass får att bygga just den uthållighet och det pannben jag kommer behöva till TEC 16 mil i april. Lägga till pass där jag går upp snortidigt och nästan vaknar medan jag springer för att känna på hur det är att vara helt galet trött och ändå röra sig framåt.

Jag har lyssat en del på Ben Greenfield den här veckan och hans teorier och råd för träning och kost. Han följer en sk ’ketogen’ kost och äter såna här shakes med saker i som får mig att hulka och har en något striktare kolhydratideologi än jag själv sympatiserar med.

Samtidigt vet jag att jag måste göra något annorlunda för att få till en förändring: jag är otroligt kolhydratdriven när jag tränar och jag vill bli mycket bättre på att använda fettdepåer. Det blir lite exprimenterande och inget man gör 1 månad innan ett lopp men nu har jag tid att ”vägga” och falera. Mest handlar det i ett första steg om att genomföra långpass utan att ladda med kolhydrater utan trigga kroppen att använda mer fett. Komplext och får berätta mer om upplägget senare.

Nästa vecka är jag på Island! på konferens tors- söndag. Som islandshästfrälst ser jag mest fram emot att rida och sen självklart få en stund att kanske springa iväg och se massa vacker natur med löparskor på. Lillan är hos mig tills torsdag så jag pusslar ihop lite transportlöpning tills dess. Ni vet, man tar sig tid till det som betyder något. 🙂

Ha en fin söndagkväll!

Ser ni trollet i skogen? 🙂

Jag fick frågan på Twitter- om jag kunde skriva om det. När jag började springa och varför! Det är ingen enkel, rak förklaring och varför jag springer nu är inte av samma anledning som jag sprungit hela tiden. Det är starkt sammanvävt med min självkänsla och mitt självförtroende och om jag ska berätta A så tänker jag berätta B och hoppas som vanligt att när jag delar något personligt så är det någon som får ett frö av pepp och kickass av det.

När jag började springa kan man ju se på olika sätt. Jag sprang lite i skogen ute i Järfälla under gymnasiet. Men det var rätt planlöst. När jag flyttade utomlands till Isle of Man så var min dåvarande kille en sk ”fellrunner”. Då började jag springa lite där men det var heller ingen struktur på det hela. Såg ju hur härligt ut som helst när de där gasellerna drog iväg över kullarna men herregud vad jobbigt det var!

När jag sen utbildade mig till PT så märkte jag rätt tidigt att det var konditionssporter som intresserade mig mest. Jag anmälde mig till Reading Half Marathon 2000 och tränade ett spretigt gäng på företagsgymet där jag jobbade till att springa. Sen fortsatte jag men eftersom jag av och till led av ätstörningar (är det NÅGON tjej i branschen som klarat sig?) så var löpningen inte driven av den glädje som driver mig idag.

2002 anmälde jag mig till mitt första maraton. Stockholm Marathon 2003. Jag var hemma i Sverige ett tag och löpningen var terapi. En ram. Ett ankare i rutiner under ett år då jag vaknade ibland i Värmland, ibland i London hemma i lägenheten där och ibland hos mamma i Stockholm. Det var uppstigning 05.15 i Värmland för att beta av ett pass innan 4 mils pendling till universitetet i Örebro. Det var intervaller mellan reflexstolparna på landsvägen. Det var lite överlevnad över det hela och säkert där jag lade grunden till en hård disciplin som gjort att jag klarat av att genomföra jobb, studier och träning parallellt.

Under åren i Australien stod löpningen tillbaks för surfingen. Shit vad jag surfade. Tränade timme efter timme. Löpning må framkalla känslor men ligger för mig alltid i lä för det spann jag upplevt under surfingen. För att inte tala om skador och risker och magiska upplevelser där en val, en delfin eller varför inte en hammarhaj dyker upp i periferin?

Iallafall, när jag kom hem så flyttade jag till Jämtland och då blev löpningen igen ett andningshål från ett jobb som till slut körde mig i väggen. Jag hann aldrig bli bra, hann aldrig få kontinuitet men fick uppleva några av de mest fantastiska löpturer med fjällen utanför dörren.

Den löpare jag är idag, den löpare jag tränar för att bli och det som driver mig idag är en annan process som börjat efter att jag blivit mamma. Jag hade fram tills jag födde min dotter en föreställning om att det var något fel på mig. Detta har inget att göra med hur mina föräldrar uppfostrat mig men som barn är det ofta andra människor som har en enorm makt att påverka en i och med att våra föräldrar faktiskt jobbar på dagarna. Jag går inte in på det mer. Men jag trodde inte att jag skulle kunna bli mamma. Att jag skulle fixa något som var utanför vad som var normalt. Att jag aldrig klarade sånt som andra gjorde. När jag klämde ut den här lilla tjejen som vänt världen upp och ned så blev det även en bekräftelse på att jag nog är helt normal trots allt. Jag började springa igen och knarka löparsajter på nätet under mina ensamma kvällar hemma när Tigerplutten sov. Kritiskt skaffa mig information, känna vad som funkade för mig. Hittade tillbaks till den där enorma glädjen och friheten jag kände när jag sprang ifrån jobbet i Jämtland.

När jag sen tvingades ta ett otroligt stort jobbigt beslut för att inte gå under hösten 2010 (på riktigt, jag överdriver inte) så blev löpningen igen en terapi. Jag var för körd i botten för att orka träna hårt men löpningen den vintern höll mig över ytan tills jag orkade simma själv. 2011 i november fick jag mitt hjärtfel åtgärdat (som gjorde att jag fick hjärtrusningar och om jag inte stannade kunde leda till kollaps) och en ny värld öppnade sig: Jag kunde träna korta ryckiga intervaller. Ta i hårdare. Lita på att det funkade. Det är mindre än ett år sen och något jag får påminna mig om när jag tycker att jag är långsam.

Med ett starkt självförtroende och en väl grundad självkänsla är löpningen nu NJUTNING i huvudsak. Driven av njutning och påeldad av att utmana mig själv och se hur långt och mycket jag fixar.

Ibland terapi, ibland en flykt, ibland social företeelse som när jag har äran att springa med alla de nya fantastiska vänner jag träffat genom löpningen. Människor som utan att veta det betyder så mycket för mig på grund av de senaste två röriga åren. Jag tror ni vet vilka ni är – ett stort gäng underbara tokstollar!

Det är aldrig inomhus. Det är inte löpning för mig. Löpning = naturupplevelse. Möjligtvis då gruppträning i stan men springer jag själv så styr jag benen helst ut i naturen.

Så dagens långpass i Ursvik kanske beskriver varför jag springer allra bäst:

Det är jag och det är naturen. Det är kraften i min kropp. Det är lätta steg över en lövtäckt rotig stig. Det är bara jag. Det är ingen annan där. Det är en bubbla och när jag springer där så är allt precis som jag vill. Det är ingen som är död, ingen som är sjuk. Det är ingen som är dum och missunsam. Resten av världen ser just då ut som jag vill och jag bestämmer precis var jag ska och vad jag gör. Ingen inramning av kalendertider och väggar. Enkelt. Simpelt.

I min löparbubbla skapar jag det jag vill ska bli min framtid. Ideer. Planer. Jag går ut seg och svag.Kommer hem stark och fylld av energi. Det kanske är endorfiner? Jag kanske är beroende?

Det spelar ingen roll. Det här är mitt livselixir och jag kan inte vara utan. Tack för att du läste.

(mer …)

Igår klickade jag hem lite investeringar inför hösten och vintern.
Både jag och Lillan älskar att vara ute- hon är det hela dagarna (utom vid lunch) på sitt Ur&Skur dagis och behöver riktigt bra grejer som isolerar, skyddar mot regn och sitter bra.
Jag var inne på Outnorth som jag för att förtydliga inte har något att göra med sen tidigare.
Mycket bra sida, det finns allt möjligt roligt där för utomhusbus!
Jag klickade hem min första skaljacka. Jag har klarat mig med diverse andra lösningar men en skaljacka är verkligen toppen på vintern.
Det blev den här:

En Salomon Minim Climate GTX. Halva priset. Hurra och finaste färgen!
Utöver det blev det efter mycket bollande med andra löpare på Fejan en sån här pannlampa inför TEC:

En Led Lenser H7. Ingen värsting alls men verkar funka som den ska. När jag for runt på fjället på kvällarna i Ottsjö hade jag mest ljus på väg upp och sen vande sig ögonen. Men då lös snön upp och pretty please ingen snö på TEC i år igen!

Annars har jag funderat på en bra garderob för vinterträning. Jag springer året runt i alla väder och det skulle kosta en miljon till välgörenhet för att få upp mig på ett löpband. En riktig löpare klär sig efter väder och gör det man tänkte utan att tramsa om regn eller kyla. Eller hur?

Jag tror att ett vanligt problem på vinter och höst är att man klär sig för varmt, svettas för mycket och blir blöt och kall. Jag gillar plagg som jag kan använda för att snabbt bli varm och snabbt kyla av. Då är sånt man har runt huvud och armar viktigt.

Här är det jag ser till att ha i garderoben inför vintern:
1)Broddar. Köp dyra skor eller köp billiga avtagbara broddar på Apoteket eller Biltema. Eller nåt. Jag funderar på att leta upp ett par riktigt bra sittande broddar i år.
2) Tunna långa yllesockar. Håller värmen även när blöta.
3)Fodrade vintertights. Skidmärken som Swix har också bra. Jag ska skaffa ett par grädde-mot-benen från Trimtex. Har ett par från Craft sen tidigare – bra med två par.
4) Underställströjor- ta gärna med en extra när du tränar ute för att kunna byta till en torr så håller du förkylningen borta
5) Armvärmare. Klockrent att snabbt dra på och av när man växlar mellan inne/ute stilla/rörlig. Finns billiga med ull på Gina Tricot eller så säljer de flesta sportmärkena dessa.
6) Buff.  Finns lika fula som snygga. Bra som pannband/balaklava/halsduk. Fördelen med buff är att du kan ha den så att huvudet ”får andas” när du springer och när du stannar och blir kall kan du sno den så den isolerar hela huvudet.
6) Bra vantar. Jag springer gärna i mina Craft skidvantar där man lätt torkar av snoret på den mjuka tumdelen. 🙂
7) En riktigt bra löpar/skidjacka. Den måste vara elastisk, andas, tåla väta och gärna ha reflexer. Jag har några olika men den från Trimtex knäcker precis alla jag prövat. Den kommer du kunna köpa till specialpris via bloggen snart! Den passar på grund av sin elastiska rygg även bra för skidåkning!

Sammanfattningsvis blir ju utrustningen för vinterträningen betydligt viktigare än den på sommaren. Det är inga som helst problem att träna året runt om du inte har specifika problem som tex astma. Det handlar om att klä sig rätt, värma upp och ned ordentligt och se det som ett äventyr!

Idag behövde jag inga som helst av utrustningstipsen ovan. Jag och några av mina fantastiska hjälpcoacher ( som är frälsta löpare på PwC som hjälper Running Sweden på våra företagsträningar) fick ett eget löpskolningspass med finaste Sirpa i Vasaparken. Solen strålade och jag sprang i linne!

Nu har jag några timmars jobb sen är de fredagsmys AnnieoHjältenstyle: middag på soffan kl 6. Film kl 7. Skavlan kl 9. Annie somnar kl 10.

Hoppas ni har en riktigt fin solig fredag!

..senaste numret av Runners World där vi  är med i ett 5-sidigt reportage?

Och du hänger väl på låset för att vara med på 2013 års GODaste lopp för tjejer och killar 29 juni?

Arbetet har börjat. Jag och Madde är laddade till tänderna för att göra om förra årets succé.

Vi har inte bestämt än vilket projekt vi ska stödja. Vi räknar med att samla in mycket pengar med er hjälp och därför är beslutet viktigt och inget vi tar utan att undersöka ordentligt. Har du något förslag som du vill att vi tittar på?

Jag kan inte så mycket om löparskor! Ärligt! Jag skulle gärna lära mig mer. Sen! Ni vet.

Igår stökade SL till det och åt in på den där timmen jag skapat så det var bara ca 45 minuter kvar av den när jag sladdade in hemma.

Öppnade mitt fantastiska skoskåp där de flesta skorna är storlek 25 och fick syn på Inov-8 Xtalon som jag lånat av Staffan men trodde att de var för små. Visste att det skulle bli mest asfalt idag så ingen risk att skita ned dem direkt. Drog på dem och stack ut.

Under uppvärmningen klurade jag på vad jag skulle göra med de här 40 minuterna jag hade inna jag behövde vara hemma för att hinna duscha innan Gofisen kom hem från farfar.

Tenderar att vilja springa långa intervaller men tänkte att jag skulle springa en ”udda” distans. 600 meter! 6 stycken skulle jag hinna med. Orkade inte hålla på med tempo och grejer utan gick på känsla och ”varvade” bara på klockan när jag sprang.

Det är så härligt att inte mäta hur fort det går för då kan man känna att man springer hur fort som helst. Jag gick fullt ös och det var helt perfekt väder- 13 grader. Jag hade som vanligt för mycket kläder: korta shorts bra men tunn löparjacka- dåligt! Linne och shorts räcker när det är över 12 grader.

Men skorna då? Jo de är fantastiska! De är inte lika stabila runt framfoten som jag tycker adidas är och mina adizero XT är ohotade favoriter men dessa tycker jag vore bra att växla med i terrängen.

Vad var det som var sexigt förresten? Jo förutom det uppenbara- att springa på känsla så blev passet: 6,6 km. 6 x 600 meter.

Klarade den här dagen också. Fick in allt. Imorgon kommer det ulitmata testet: Hänga på låset på dagis. Viktigt möte på kontoret med mina nya chefer. Ut till Bosön. Jobba som en tok. Ta sig hem igenom vääärdelös Sthlms trafik medelst jobbande. Hämta Lillan hos dagiskompis. Sen när vi väl är hemma så har vi fixat det.

Då tror jag bannemig jag klickar hem en pannlampa i spontanbelöning inför vinterns löp och skidutmaningar. Kanske hinner jag få den innan jag åker till Island nästa torsdag?

Jag skriver ofta om prioriteringar. Jag tycker det är så viktigt! Det är otroligt lätt att spendera en hel vecka görandes sånt som man efteråt inte kände gav något. Var någon annans plan. Jag är så himla egosistisk så jag vägrar ens spendera en endaste dag i klorna på en annans planering. Jo- just nu är det så- den här veckan. Jag styr inte över dagarna, jag försöker bara få in bitar av det jag vill göra runtomkring. Kallas visst att ha ett heltidsjobb-inte min grej!

Just nu är jag benhård med mina prioriteringar. Jag säger nej nej nej till allt som inte ligger i topp 4:

1)Min dotter

2) Vänner och familj

3) klara av att sköta de åtaganden jag har på jobbet -man kan säga nej framgent men inte hoppa av saker man har inplanerat

4) Röra på mig utomhus. Träning i dess pressade riktade form är borta. Det går inte att pressa sig när det som ligger på nivå 3 tar för mycket tid så nivå två och ett isåfall får komma ikläm.

Så. Jag ska inte springa Borås 6-timmars. Det är strax över en månad dit. Jag är fruktansvärt otränad och det är helt rätt att vara det just nu. Hela våren tränade jag för TEC 50 miles. Hela vårsommaren tränade jag för fjällmaror och annat. Om 6 månader är det TEC 100 miles. Jag vill verkligen ta mig tid just nu att bara låta träningen bli välbehövd egotid mellan allt annat. Jag har ingen chans att genomföra ett bra 6-timmars lopp om 5 veckor. Springa runt runt på en 1,3 km bana i dålig form. Nä. Jobbar inte så.

Förut hade jag kanske bara ”nä det går inte, måste jobba dag och natt”. Nu- tar jag mig tid och har märkt att det går ändå. Mörkerlöpning i måndags, tidig middag med fin vän igår och sen hem till hjälten. Idag- gå 1 timma tidigare och springa grisintervaller och jobba in det ikväll. Vägrar planera in saker (förutom en sak jag ska berätta om senare). Vägra. Säga tack men kanske. Prioritera bort sånt som går att göra nästa vecka och välja in det som jag inte kan leva utan nu. Alltid sova minst 7 timmar. Stommen. Basen. Aldrig stressa när jag är med Lillan.

Betydligt lättare att skriva om än att göra. Men testa! 🙂

Jobba på bussen….

… För att hinna skutta i leran.

Något av det största problemen med att springa riktigt långt är att magen ofta strejkar.
Och det säger sig självt att man behöver fylla på med bra energi, salter och mineraler om man ska orka.

Perpeteum är sen länge för många ultralöpare ett vedertaget sätt att hålla magen glad och energinivåerna på en bra nivå.
Givet- det funkar inte för alla men för mig är Perpeteum ett helt suveränt medel för att få i mig det jag behöver.

Men det är rätt dyrt. Och rätt svårt att spontant få tag på. I somras åkte jag hem till UltraZebban som mig veterligen är Sveriges enda återförsäljare av den här ”trolldrycken”.
Dryck förresten, jag har använt ”solids” som är stora pulvriga tabletter som är mycket godare än drycken (som helt ärligt smakar skit) men fastnar i tänderna.
Jag gillar Enervit och tyckte att det vore ju bra om de kunde ha något som ger ungefär samma energi och mineraler som Perpeteum.
Och nu har jag rent teoretiskt jämfört Enervits R2 som marknadsförs mest som en återhämtningsdryck men har vissa likheter med Perpeteum. Se här:

Perpeteum har betydligt mer protein (ca 11 g/100g kontra 3 g/100g) och det är lite olikheter men det här är något av det närmsta jag hittat. Ska testa!
Har ni några tips? Vad gillar era magar?

Nu ska jag TA mig tid igen. Till en fin vän och hjälten! Ha en fin tisdag!

Det här med att göra meningsfulla saker alltså. Det är så viktigt att när jag inte gör det. Då slår kroppen bakut. Idag strulade allt till sig på jobbet och jag hamnade i en djup svacka av meningslöshet för höjden av just meningslöshet måste vara strulande databaser.

Jag var väldigt frustrerad-nästan grinfärdig, det bara måste funka och jag vägrade sitta och jobba hela kvällen. Till slut fick jag väl lite styr på det men har haft en rätt shitty day på jobbet egentligen.

Rände runt och letade en fotoautomat för tydligen får man körförbud om man inte förnyar körkortet två månader innan det går ut. Säg inte till polisen att det är på söndag. Ska ut till Bosön och jobba på torsdag och behöver bilen då.

Men väl hemma när jag fick leta upp min pannlampa så blev jag på bättre humör direkt. Drog på mina adizero XT som är mer bruna än annat efter helgen. Mer glad. Började springa i fallande mörker i duggregn- smile!

Vid Ursvik mötte jag finingarna Markattan ,Mia och Sara. Pannlampor på och iväg på jakt på- mörker! 🙂 Vi tog lätta 5an och svängde på 10an och följde den tills den ”blev ljus” igen vid 7,5 km. Jag frågade Mia om hennes träning, Silvios träning och konstaterade samtidigt att Markattan blir perfekt som pacer på TEC. Behöver coolugn under vargtimmarna. Värsta mysiga tjejerna ute i skogen. Härligt!

Det var så underbart. Det var så länge sen jag drog ned tempot och njutsprang med sällskap. Regnet, mörkret och löven stängde ute allt annat och det vara så mysigt. Helt plötsligt var allt så enkelt- det kommer gå kalasbra den här veckan.

När vi var klara skrek benen efter mer. Luften är så fantastisk när det är regn i den. Jag kramade om de andra och rullade på. Kom på att jag ju skulle bjuda med dem hem- hade till och med städat undan lite. Haha! Annan gång!Men fick i mig nästan 13 kilometer. Jag tog tid- och fick tid. Nu känns allt så lugnt igen.

Det kom en TILL fantastisk inbjudan ikväll. Förutom den andra som jag bollat med och som jag nog bestämt mig om. Skickar ned allting till magen som får bestämma. Den har sagt sitt om både det ena och det andra.

Nu laddar vi för tisdag!

Ok Saras lampa vann!

Idag funderar jag på medarbetarhälsa. Var börjar arbetsgivarens ansvar och var slutar det? Jag funderar på strukturen på de tre kommande galna dagarna på uppdraget.
Jag funderar på var min pannlampa är och om jag verkligen kommer hinna träna mig i form till Borås 6 timmars.
Jag tror inte det.
Jag tror att det ska vara ett minimum med uppbokade helger fram till jul.

Jag tror att det ska bli helt fantastiskt att springa i skogen ikväll.

Jag tror allt blir bra.