Just idag är jag väldigt tacksam. Detta kan tydligen missuppfattas som att vara nöjd eller tillfreds med saker men så är det inte som jag ser det.

Jag ser ett fokus på att vara tacksam för det jag har som stark grund till glädje. När man känner glädje så har man lättare att ta itu med saker. Och är man glad och tacksam så är det lättare att göra goda saker och göra val som är sprungna ur en uppskattning av det man har, en glädje i det man lever istället för en avundsjuka.

Det är inte jättesvårt att hitta saker att vara tacksam för. Sitt hem, sitt jobb, sin hälsa, sin familj, sina vänner. Till exempel. Det är inte svårt att få fram den där varma känslan det ger. Det är däremot väldigt lätt att ta allt för givet.

Att ta sig tid att känna tacksamhet kan ge som en go varm känsla i magen. Som ger glädje. Som ger ork och inspiration att göra goda saker. Personligen är tacksamheten det som driver mig i både nytta och mer stolliga saker jag gör. Jag är så jäkla glad och tacksam för det jag har. Det är min största lycka.

Vad kan du vara tacksam och glad för idag? Och vad kan du göra för gott?

Jag älskar julkalendrar!

För två år sen gjorde jag ju ”Den goda julkalendern” med tips på välgörenhetsorganisationer att ge pengar till! Det kan nog bli några såna tips i år igen men har inte riktigt tid att göra om det för det tog massa tid!

Däremot hakar jag förstås på Saras utmaning Jävligt jobbig julkalender.

Det är en genomtänkt träningsplan med 24 luckor som på sina ställen är just jävligt jobbig! Idag var det intervaller men jag fuskade lite och sprang mitt tänkta pass genom att jogga till Ursvik och springa milen där för att sen avsluta på Coop där jag handlade säkert 10-15 kilo mat som jag bar hem på rygg, på axlar och i händerna. Phu!

I övrigt har det varit en rätt bra träningsvecka trots allt ätande:

Måndag: Transportcykling och 1 + 5 km med 5 snabba i tröskelfart (4:50)

Tisdag: Backintervaller med avslutande snabb kilometer

Onsdag: Vila

Torsdag: Ett styrkepass som fortfarande känns i benen

Fredag: 60 minuter distans i östra London

Lördag: Vila

Söndag: 90 minuter kuperad terräng

Nu börjar en pysslig vecka igen men med massa möjligheter till korta pass lite här och var. Vill man så kan man!

När jag bodde i London reflekterade jag inte så mkt över smutsen. Trängseln. Den dåliga luften. Den överbelastade infrastrukturen och är man där som turist hör man kanske inte om att det kan kosta 150 kr per dag för en del att värma upp otäta gamla kalla viktorianska semi-detachade tegelhus med heltäckningsmattor och skjutfönster. Att folk fryser i sina hem för att husen är för dåligt byggda. Man ser inte de slitna områdena och hör inte hur familjer får söka skolor över hela staden till sina barn och resa flera timmar på överfulla tåg för att tjäna sitt levebröd och lämna på skolor.
Perspektiv.
Jag är så glad att jag kom hem till Sverige efter 7 år utomlands. Jag är så glad att jag bor här. Just nu är jag extra känslig för allt möjligt och det gör att jag uppskattar än mer allt vi har.
Visst kan det bli bättre men oj oj vilken head start vi har som inte var tvungna att bygga upp en stad efter ett krig och har en bra infrastruktur och starkt socialt system.
Vi har inte heller och kommer inte få tror jag två tidningar som heter Womens Running ochWomens walking.. Däremot kan vi gärna ta in mer engelsk tv tack.

Idag var det rise and shine klockan sju för att ta hand om två 10-åringar som skulle till skolan. Jag kokade gröt och fick ut den ena åt ena hållet och knatade med den andra- Caitlin- till hennes buss. Jag har inte så stor koll på barn i den här åldern men de verkar ha en förmåga att såsa runt rätt bra och börja tappa tänder mitt i frukosten.

Sen tog jag en löprunda på The Green Way som går som en upphöjd asfalts cykel och promenadbana som går upp till där den stora olympiska parken var. Ungefär en mil fick jag till med lite snurrande på slutet runt en rugbyplan.

Snabb dusch och sen in till Covent Garden för att bara mysa runt lite. Då ringer min gamla vän Richard som jag inte träffat på 10 år. Jag försökte kontakta honom de senaste dagarna men förklaringen till inget svar var att han varit i Dubai på jobb. Blev så så glad när han sa att han just landat hemma men skulle kasta sig på tuben för att komma in och träffa mig!

Richard var min och Carmens chef på det företagsgym jag trivdes bäst på. Vi umgicks mycket utanför jobbet också och Richard lärde mig väldigt mycket om jobbet.

Richard har sen vi sågs sist gjort sin Master i USA i Sports Marketing och startat och jobbat upp företaget RB Create som specialiserar på sportevents avseende film och foto. Det går jättebra och senaste jobbet i Dubai var för NZ’s kända rugbylag All Blacks.

Han har gift sig med och friade ingen mindre stans än Stockholm och även om det var 10 år sen vi sågs så kändes det inte alls så.

Både Carmen och Richard är 12 respektive 10 år äldre än mig och de är vänner jag uppskattar otroligt mycket. De kände mig under en period från vilken jag inte har så mycket andra vänner kvar. En ganska rörig, spännande och tuff tid och det är verkligen så att vänskap rostar inte.

Jag känner mig så lyckligt lottad att ha dem båda i mitt liv. Precis som mina andra vänner. Det är inte så många som får komma nära. Men de jag har de släpper jag väldigt nära och efter all galenskap som hänt så är det mer än guld värt att ha vänner man kan ringa när som helst om vad som helst och man vet att de finns där. Stort! Fint!

Nu ska jag och Carmen snart iväg in till Leicester Square för hennes företagshälsocenters julfest. De är cirka 21 stycken allt från läkare till tandläkare till personliga tränare och från vad jag minns från de julfester jag var på när jag jobbade för, då, Sona så kan det bli rätt stolligt.

Det är först träff på en bar sen ska vi till the 99 Club som är en comedy club och där är det buffé först och sen komedishow innan nattklubb men då tror jag att jag och Carmen kommer ge oss. Jag dricker inte, dansar förvisso men är inte riktigt talbar efter 22.00 så vi får väl se hur det går!

Har iallafall haft en riktig toppendag- igen!

Jag jobbade som sagt för ett stort företag som specialiserat sig på gym, friskvård, sjukgymnast men även medicinsk vård både företag och privatpersoner.
Carmen var min chef ett tag och jobbar kvar på företaget fast är även PT i sin egen person. Hon har varit med genom alla trender och turer som varit och det är väldigt kul att diskutera branschen med henne.
Idag jobbade jag en timme här i soffan framför BBC News och drack te och åt rostat bröd..flashbacks!
Sen tog jag tåget in till Southwark som är östligt centralt söder om floden kan man säga. Knatade upp över fina Blackfriars Bridge och in mot stan. Shoppade som en tokig på Holland and Barrett som är som en stor hälsokost. Finns så mycket mer här en hemma- speciellt vad gäller tex glukosamin. Köpte ekologiska hårgrejer, lite té och sen knatade jag upp till Soho via Covent Garden och satte mig på Pain de Qoutidien med en kopp kaffe och skrev på papper istället för på datorn. Riktigt bra. Mindre distraktion.
Sen knatade jag ned via Covent Garden igen och det är nog min favoritplats i London. Fortsatte via Holborn och Aldwych, St Pauls och in i city. Tempot är högt högt högt. Har jobbat här men hade glömt. Fler röker än i Sverige, det är trångt och luften är dålig.
Målet var Nuffield City Fitness and Wellbeing Centre som är ett stort gym byggt I tegelvalven under London Bridge. Det var helt enormt! Tre våningar med allt från spa, till pool, cardiorum, squashhallar, crossfitrum och ett ?funktionellt? rum med bollar, rullar och en boxningsring.
Jag fick till ett riktigt bra träningspass som kommer kännas imorgon:
Rörlighet som uppvärmning
Sen som vanligt superset:
OH squats växlat med armhävningar
Utfallssteg med hantlar växlat med rodd i TRX
Sen woodchopper i kabel med högt till lågt drag växlat med thrusters med 20 kg stång
Woodchopper med lågt till högt drag och frivändningar med clean
Sen 3 x 1 minut planka växlat med axellyft med hantlar
Och så rörlighet igen. KLAR! Kan man säga.
Efter det kom Carmen som är från Karibien och vill vara där det är varmt så vi hamnade i en helt fantastisk jacuzzi med ?stolar? som man fick vattenmassage i. Herregud så skönt!
Sen knatade vi hela vägen till Spitalfields Market och åt tidig middag innan dottern skulle hämtas på gymnastik.
En fullspäckad dag helt enkelt men med massa vila ändå känns det som.

Efter att ha glömt var jag bokade flygbiljetten, vilket flygbolag, vilken Londonflygplats jag skulle flyga till så redde jag iallafall ut det.
Men väl på flygplatsen hade jag tagit med mitt gamla pass ?!??!? Fick i panik ta taxi till gränspolisen och fixa ett nytt och sen taxi tillbaka. Tog 12 minuter totalt och kostade över tusen kronor. Hallaballå.
Väl framme i London var det ju iallafall lugnt eftersom jag hittar rätt bra här men Carmen har ju flyttat förstås.
Vi hann prata av oss innan jag tog mig till Strathams fantastiska shoppingcenter Westfield för att kitta E med trosor, strumpor, underställ, tofsar och annat. Det kostar nästan ingenting och eftersom hon växer så snabbt vill jag inte lägga stora pengar. Gick och dreglade lite inne på Monsoon, Karen Millen, åt libanesiskt och kikade lite på Victorias Secret innan jag åkte tillbaka och rullade köttbullar med lilla men nu stora C. Lammköttbullar.
Imorgon ska jag knata längs kanalen och jobba lite i Soho!

Under den här månaden har jag stött på patrull på ett område jag inte är van vid: Ovilja att sticka ut och springa. Eller inte ovilja. Orkeslöshet. Allt har förstås sin förklaring men är ingen ursäkt. Jag har fortfarande aldrig ångrat ett enda löppass (förutom det där jag stukade foten 2010 då kanske).

Jag var lite frussen när jag kom hem och jag hade ingen lust att sticka ut igen. Soffhörnet stod där så inbjudande och mysigt.

Men satan i gatan. Det hjälper att ha riktigt bra kläder att hoppa i så man vet att man inte kommer vara kall. Det hjälper att just ha lagt till några Groove Armada-låtar på Runnerslovespellistan (som du också kan följa- finns på Spotify!) och det hjälper att ha hundratals fantastiska pass i minnesbanken att ta till.

Så ut! Vamos!  1,5 lätta kilometrar och sen stegen mot otygsbacken. Den höjd som varit skidbacke en gång. Den 300 meter långa backen som blir brantare och brantare. Den där man ser hela Friends Arena typ uppifrån när man kommer upp.

5 gånger upp och ned i den i jämn fin fart. Sen ned och en snabb kilometer runt sjön och en kilometer nedjogg.

Och precis som alla andra gånger så är det #winwinwin när jag kommer hem. Jag är piggare. Jag är nästan hög av endorfiner. Jag känner mig stark och glad. OCh sådär lite extra glad och hög blir man ju när det var lite jobbigt att ta sig ut. Man kom liksom lite längre på det passet. Lite högre.

Ibland är ett fantastisk löppass bara en liten dask på den mentala rumpan borta. Ibland en rätt hård dask. Men den där upplevelsen är alltid inom räckhåll.

Åh det är så mycket jag vill skriva om så jag kastar med lite av varje!

En av mina underbara läsare Cicci mailade och berättade att hon tagit fasta på ”alla bäckar små” och dragit igång en insamling med sina elever. Uppmärksammat i radio och allt- se här. Så fiffigt! Heja dig Cicci och heja alla andra som gör sin del!

Tack för alla beställningar av jackor- vi är 30 stycken som kommer springa runt i snygga egendesignade suveräna jackor i januari!

Imorgon åker jag till London. Jag har bott där mellan 1999-2004 i januari med lite avbrott så det är sällan jag är turist där. Som ”locum” /typ runthoppande vikarie) på olika företagsgym så kunde jag stan utan och innan och knatade runt i träningskläder både inne på Morgan Stanley och finansinspektionen (FSA). Nu ser jag fram emot att jobba på ett mysigt café i Soho och ett i Fitzrovia där jag bodde ett tag. Knata längs Oxford Street som jag annars bara rusade förbi när jag pluggade franska på ett annat campus. Dricka en ”double tall skinny wet latté” med massa kanel och titta på folk. Det är alltså inte helt ledigt. Det har jag varken tid eller lust med men att få bo hos och hänga med en av mina bästa vänner, Carmen och hennes dotter och shoppa lite grejer till både mig, E och andra- det ska bli mysigt!

Måste tipsa om guldgröt. N kokar varje morgon den här gröten till honom och Lillan. Havregryn och råggryn och hackat äpple med pumpafrön. Guldet kommer ifrån gurkmeja som han har i. Gurkmeja är rikt på curcumin som ger den starka färgen. Curcumin är enormt potent för cellhälsa och har i flera studier visat sig vara inflammationshämmande. Gurkmeja är en väldigt stark antioxidant därtill. Dessutom är det rätt ballt att servera knatten gröt med guldfärg!

 Igår läste jag två intressanta studier på American Journal of Nutrition. Den ena handlade om en studie av runt 90 000 kvinnor och risken för bröstcancer kopplat till kost. En vegetarisk kost visade sig här-igen vara the way to go. Läs mer här

Imorse var det -4 grader när jag skulle cykla iväg. Jag har ett par fantastiska kängor från Rieker, en varm go mössa från Paul and Friends och ett par tunna yllevantar från Hestra och de gjorde nog susen idag under mina vanliga vantar. Det var så skönt att komma in på kontoret alldenes rödrosig- om än rätt rufsig. Vore skönt att slippa SL-kortet i december. Undrar om det går att varva cykel och löpning alla de dagar då man inte har tidiga möten? Jag ska försöka! Vad tror ni- jag har 14 kontorsdagar i december? Jag tror jag ska försöka transportcykla/löpa 10 av dem.

GÖRT!

Bästa sättet att starta en vecka är att riktigt ta den i hampan.

Kliva upp tidigt och skrika ”HA” i örat på den. Packa lunch (för den här veckan händer det- jag ska ha matlåda) och leta fram något som blinkar för här ska det äntligen transportcyklas-något sen på den pucken men cykeln har haft dubbelpunka. Tro inte att jag orkat laga den utan min granne P gick lös på den igår.Ängel!

Så första frostdagen- då! Börjar jag cykla! Hej hej! På tanthoj med korg och allt.

Ha första mötet 07.30 och jobba på fram till klockan tre. Cykla gärna vilse lite på Norrmalm. Vägra använda GPS eller karta. Tvinga fram  Luntmakargatan och Wendy´s hår. Fortsätt jobba i frisörstolen..en stund. Slumra lite.

Bli jättefin i håret. Cykla hem och tänk att Han har nog fixat middagen nu. Möts av halvnaken karl med buff i hand som ska ut och springa. Inte middag nu tydligen. Sen. Vad göra? Springa också. Tog mina nya Trimtexbyxor. Riktigt sköna!

Hinna med 1 km uppjogg och sen 5 rappa kilometrar med fokus på löpsteget i runt 4:50-5:00 fart.Mörkerlöpning i kall luft är kanske det bästa som finns.

Sen. Middag. Varm varm dusch. Lite coachmail. En chokladbit. Läsa en eller två kostforskningsrapporter (nej bara sammanfattningen och resultaten oftast jag är inte SÅ nördig).

Sen sova. Så tog jag hand om den här måndagen. Smackabang.

Ganska ofta tar vi en massa människor och det de utför för givet. Men den dagen de av någon anledning inte gör sitt jobb eller gör det vi förväntar oss då påverkas vi väldigt negativt och klagar och gnäller.

Jag tänker på den som städar din trappuppgång. De som tömmer soporna som vi kanske inte orkat sortera. De som städar på ditt jobb. De som kör bussen. De som tar hand om ditt barn på dagis. De som röjer snö på gatan.

Den dagen de inte gör sitt jobb får det enormt mycket mer konkret inverkan på min vardag än om vår stadsminister stannar hemma i en vecka.

Det finns säkert fler exempel. Någon som gör något som du tar för givet bara ska funka. Tacka lite extra den här veckan.

December förra året- kom igen kung Bore!

Jo. Jag tränar. Lite instucket här och där just nu. Tidiga morgnar. Snabba vändor.

Det som är bra med att ha en stark aerobisk bas är att det inte skadar så mycket att dra ned ett tag när det är  mycket annat.

Jag har trots att inte tiden tycktes finnas lyckats peta in:

7 km tröskel, 7 km morgonjogg (transportlöpning hem och till jobbet). 5 km morgonjogg. 2 km plus 20 minuter man-tager-vad-man-haver-styrka.

7 km morgonjogg och 11 km distans idag i svinkall motvind.

Eller. Den var ju bara svinkall för att jag hade tagit för tunnt m huvudet. Finns ju inget dåligt väder.

Veckan som kommer spenderar jag fyra dagar i min hemstad i 4 år- London! Ser fram emot fina löprundor där.

Och snö. Nu längtar jag efter snö.

På kursen jag var på filmades vi fem-sex gånger. Sen fick vi se ihop med en av lärarna för att hitta fel (tyckte vi) se vad som var bra och vad som kunde utvecklas (enligt läraren).

Det blev rätt uppenbart att vi själva såg så mycket mer fel i våra presentationer än vad andra såg.

Och såhär är det ju. Ofta.

Jag vet att jag är den som är hårdast mot mig. Har iallafall varit. Jag har aldrig varit bra nog, aldrig trott jag kan bli bra nog och när något gått bra har jag hittat ursäkter till att lägga prestationen på en lägre nivå än den var.

Inte alltid men rätt ofta.

Jag är mycket bättre på det här nu. Det har kommit av ett nytt sätt att tänka. Sätta stopp och tänka om när det  börjar bli prestationstvång snarare än prestationsinsinspiration. En insikt om att om inte jag är snäll mot mig själv så är det svårt att låta andra vara det. Är jag snäll mot mig själv så sporras jag ofta att faktiskt göra mer. Och göra mer bra saker snarare än att bara göra för att göra.

Det här är en reklamfilm men den är väldigt talande. Tre minuter.

Kika Tänk om du kunde se dig som många andra ser dig. Inte bara utseendet men alla dina fina sidor och egenskaper. OCh tänka på dem inte bara då och då- men ofta. Tänk.