Veckans träning: Runners high. Igen. Hurra!
Jag har varit ledig större delar av den här veckan. Vi åkte till Värmland först och krattade och högg ned lite träd. Herregud vad bra träning det är att hugga med yxa! Har njutit av att vara ledig med hattefnattarna, bästmannen, faster, syster och lilla systersonen.
Fantastiskt fina höstdagar.
På kvällarna har jag jobbat eftersom jag är med på ett projekt som ska vara klart snart. Det gör ingenting även om det var skönt att fastna i min bok de tre sista kvällarna på veckan. Jag har inga problem att stänga av och det var ett lågt pris att betala för att få vara iväg en hel vecka.
Under helgen var vi i Västmanland i den lilla byn där Ns familj och släktingar har hus.
Jag sprang precis som planerat de första tre milen dit och det är det längsta jag sprungit på väldigt länge. Jag sprang ju Bergslagsleden i somras men det var så mycket gå då så det räknas inte riktigt som regelrätta löppass.
Men i fredags sprang jag. Är man i Bergslagen så får man räkna med att det går upp upp up och ned ned ned. Tog en kopp kaffe och tassade iväg runt 8-snåret och blev uppplockad på väg 243 runt 2,5 mil från Nora och hade avverkat 30 kilometer. Kroppen höll. Det kändes helt klart lite men det var efter två mil. Det stramade lite där det brukar men inte så farligt och jag var pigg och min mage klarade att ta in energi, jag behövde inte sticka ut i skogen och jag fick nosa på den där #vavavoom-känslan jag hade för två år sen men inte haft sen dess. Hurra! Mitt i passet höll jag på att sätta foten i färsk björnspillning. Komplett med lingon och allt. Det gick lite fortare där några kilometer efter det…hurvas.
I övrigt har jag tränat bra den här veckan:
I måndags körde jag ett lätt styrkepass som jag delade här på bloggen.
I tisdags tog jag en morgontass i skogen.
I onsdags lämnade jag in bilen på tvätt och sprang 10 x 2 minuter + 10 x 1 minut. Sega sega ben.
I torsdags vilade jag men gjorde mina rehabövningar (som består av lite pilates!!! bland annat).
I fredags sprang jag alltså 30 km och vilade således i lördags med bara lite krattning och rörlighet.
Idag vaknade jag pigg och mätt efter gårdagens stora middag med N’s släkt. Drack lite kaffe, tog ett ägg och så joggade vi iväg till skidbacken i närheten. Den är brant och 250 meter lång. 10 vändor upp o ned. Det var så fruktansvärt segt men det kändes så fantastiskt bra.
Nu är det dags att bygga lite mer volym och jag ser fram emot att börja morgnarna tidigt tidigt för att få ut det mesta av dagen. Jag har en bra grund och tror inte på att mata massa mil bara för att. Jag tror på backintervaller, lågglykogena morgonpass. Flera pass per dag någon gång varannan vecka för att bygga skonsam volym. Styrketräning, yoga, pilates, inte känna tidspress, hinna med det viktigaste först: familj och jobb. Jag ser inte att det kommer vara några som helst problem vare sig tid eller motivationsmässigt att träna sig tillbaka till 100 miles. Däremot kommer jag oroa mig ett bra tag till för att kroppen ska hålla! Men just nu går det bra!

One down, plenty to go!
