#livspussletdeluxe

Det är så många som skriver klokt om hälsa. Senast skrev bloggkollegan Sirpa om att ”Lyssna på kroppen” på Prehabbloggen här. Det pratas det ofta om men jag undrar ibland om alla vet hur man gör?

I sidobannern här rullar gissningsvis reklam för smarta klockor (jo jag har en själv som jag använder ibland). Det finns appar som mäter din sömn (men de gör det inte så bra bara så du vet och många mår bäst av att inte ha telefon i sovrummet).

Det finns massor av kommersiella hjälpmedel för att stötta en process där vi kopplar bort vårt bästa och mest tydliga signalsystem och istället får feedback utifrån på hur vi mår och ibland hur vi ska agera. Jag tänker på träningsklockor som utifrån hur vi tränat och hur pulsen betett sig talar om hur länge vi ska vila. Den klockan kan inte läsa dina tankar och mäter inte dina stressnivåer mellan passen. Den vet helt enkelt ingenting om dig förutom några parametrar, som förvisso är bra att kika på men aldrig slår att vara in tune med din kropp och sinne.

Det finns massor av pengar i att göra folk beroende av att få input utifrån på hur det står till. De är alltifrån livsnödvändiga ned till bara intressanta för den som vill veta. Som att veta om att man har diabetes- jätteviktigt. Till att veta sin fatmax- högst oviktigt men ganska intressant.

Det är nog många som mer eller mindre tappat kontakten med sin egen hälsas och lyckas behov.

Som förhåller sig till krav som man lägger på sig utifrån vad andra gör, gjort och tycker.

För den som konstant speglar sig själv, sin träning, sina förehavanden med hur andra eller annat ter sig. Som tänker och försöker agera utifrån ”jag borde” ”jag kan inte det där”. ”Jag måste dit”.

För den som bestämt att saker ska vara på ett visst sätt och ständigt lever med en så kallad ”diskrepansmonitor” där vi aldrig känner att vi är där vi ska vara.

För den personen kan det vara svårt att veta hur man lyssnar på kroppen och även om man gör det så vet man inte riktigt vad det är för signaler som ska komma. Vad de betyder. Hur bra man faktiskt kan må när man får till sin egna unika feedbackloop och utmanar sig i balans med återhämtning.

1 Börja med att fundera på hur du mår när du vaknar? Är du lite sömnig för det är mörkt? Men vaknar till sen och är pigg under dagen? Eller är du konstakt seg och trött?

2 Ser du fram emot de flesta av dina dagar? Känns det roligt? Inspirerande? Utmanande men inte ångestframkallande?

3 Är det kul att träna? Ger dig mer energi? Klarar du av att träna eller behöver du fokusera på dagsljus och vardagsmotion ett tag för att det är mycket annat? Blir träningen ett ångestmoment när det ska stuvas in och det är svårt att känna sig återhämtad? Är det dina träningsmål som du från hjärtat tycker är viktiga? Eller är det någon annans- flera andras på varandra kanske?

4 Är maten du äter god? Mår du bra efteråt? Eller är mat krångligt utifrån vad andra verkar äta och vad du läser? Äter du det du innerst inne tror är bra för dig?

5 Tar du dig tid för dina relationer? För öga-mot-öga samtal? Eller umgås du med din smartphone bredvid andra människor? Träffar du de som får dig att skratta och ser dig för den du är? Får de komma före annat för du vet att det är de som kommer finnas där om något händer?

Ibland får man ta de här frågorna i hampan och ge dem lite tid. Ta en ”naken promenad” utan hörlurar, fokus på fart och tid och bara känna efter vad för tankar och önskemål som kommer fram. Sätta sig ned och känna efter hur det känns i kroppen. I magen. I hjärtat.

Ta tillbaka din vilja, din strävan, dina prioriteringar, dina önskemål och din hälsas behov till dig. Bara dig.

---

Jag älskar Nobelfesten. Eller hela grejen med Nobel. Visst det är fint att tittta på alla fina klänningar och i år var ju musiken helt fantastiskt. Anthem..gåshud!

Men det jag gillar mest är att det är en hyllning till ihärdighet. Ganska oglamorös sådan. Inte ”oj vad jag är plikttrogen mitt träningsprogram”. Utan ihärdighet till forskning och litteratur som förändrar minniskors liv. Inte ihärdighet att klara av att springa 16 mil vilket möjligtvis inspirerar någon men verkligen inte tar världen framåt.

Många år av slit och jobb och klurande eller skrivande. Inget som går bra att instagramma eller lägga en käck hashtag till. Något du tror väldigt starkt på men du inte får bekräftelse för dag ut och dag in. Ihärdighet. Envishet. Otroligt med driv mot något ofta obestämt. Inga genvägar.  Inget fusk.

Och så en dag få det finaste priset av dem alla. Få stå där i rampljuset efter alla år av slit. För något man verkligen verkligen slitit med. Ihärdigt.

Det tycker jag är det häftigaste. Och mest inspirerande.

Jag tror vi behöver mer ihärdighet i våra liv. Mer projekt och intressen som är långsiktiga och som man inte söker bekräftelse för hela tiden medan det pågår. Saker som vi gör för oss själva men kanske än mer något som vi gör för ett större sammanhang, ihärdigt.

Ihärdighet.

---

make profit or have a  purpose?

Den här TEDtalk’n är väldigt bra!

---

Det är fint att ge. Det är många som skippar julklappar men det är många som faktiskt vill ge också. Och man kan ju passa på att ge något som faktiskt personen önskar sig, eller behöver.

Men det tvångsmässiga krystade givandet ”bara för att” det känns lite ute.

Det får mig att må dåligt.

Sen har vi det nationalekonomiska debaklet med att julhandeln liksom får vårt marknadssamhälle att snurra. Det sätter massor av ungdomar i extrajobb och det får flera företag att öka lönsamheten. Handlar vi ingenting så går det dåligt för företag som får dra ned, säga upp och vem vill bidra till arbetslöshet liksom?

Grov förenkling. Man kan argumentera att vi inte behöver handla så mycket och inte då tjäna så mycket så fler kan jobba mindre och varför tjänar sjuksköterskor och lärare så lite?  Och det tänker jag inte skriva om idag utan säg att vi tänker att vi köper lite julklappar men vi lägger pengarna på hållbarhet?

Hur skulle vi kunna handla och ändå göra gott? Här är fem tips!

1) Köp en tjänst!

En massage. En guidad tur. Ett besök på ett museum. En hållbar tjänst. En upplevelse.

2) Köp något som är återvunnet!

Det finns flera produkter och kläder som är skapta av återvunnet material. Här: http://www.medvetna.se/atervunnet/ och här: http://www.rethinkdesign.se/shop/ och Remake på Stadsmissionen: http://www.stadsmissionen.se/Secondhand/Remake/

3) Köp begagnat!

Blocket, Tradera, loppisen i området. En oläst bok är en ny bok som det heter.

4) Köp något som håller minst 10 år!

Testa den utmaningen på familjen!

5) Ge till de som behöver det bättre!

Det enklaste är ju att ge till en välgörenhetsorganisation i någons namn. Det är fint!

---

Det är fantastiskt att ha Johan R som bloggkamrat. Idag skrev han ett jättebra inlägg om stress. Om att det är hur du bemöter situationer, hur du tar det, som gör stor påverkan.

 Jag tänker inte dra en lång fysiologisk utredning om stressens påverkan i kroppen (det kan jag föreläsa om om intresse finns). Men du har säkert hört att stress är bra, vi behöver stress osv. Men det ska vara korta tunna skivor!

Det är just att leva under någon form av hot eller konstant utmaning som är utöver vad kroppen och sinnet uppfattar som ”normalt” som blir negativ stress.

Stressorer way back in time  var ganska konkreta. Nu är ofta de stressorer, som är det som vi unikt uppfattar som stress för oss, komplexa. De är svåra att sätta fingret på vad, det är svårt att säga exakt när de uppstod och det är svårt att säga när de är oskadliggjorda. Därför svårt för kroppen att stänga av hela stressmaskineriet. Så det ligger ofta ”på” och det sliter på hälsan.

Och så lägger du träning på det. Och träning är stress. Träning är jättebra när du får återhämtning men- stress likväl när det pågår. Systemet är redan belastat och mår bra av rörelse för att ”spola ur” stressens effekt och fylla på den hink av stresstålighet som du har.

Men träning tar av samma hink du redan börjat tömma. Det är just så: Du har inte ett förråd av stresstålighet avsett för träning och ett för resten av livet. All stress håvar ur samma hink.

I den bransch där jag jobbar där vi arbetar med tjänster och rådgivning i komplexa situationer är arbetssituationen ofta otydlig och komplex av naturen. Tydlighet- vilket kan minska stressen, får man ibland acceptera att det är svårt att uppnå, det krävs ett riktigt bra ledarskap och en förståelse för att man nog aldrig kan ha läget helt svart på vitt.

Såhär är det för många. För vi har jobb som ställer höga kognitiva krav. Jobbet stressar. I form av otydlighet, konflikter, hög arbetsbelastning med mer. Det är ofta mycket att göra och lite eller mycket stressigt under tex högsäsong. Jag skulle säga att det är direkt ohälsosamt att på en stor och komplex arbetsvolym lägga en hög träningsbelastning. Motion och lätt träning- ja! Men tullar du på sömn, slarvar lite med kosten, stressar på jobbet och på det tränar hårt så är risken stor att du sliter ut dig. Stresshinken är redan tömd och behöver fyllas på.

Därtill är det många av oss som stressar upp oss över hur vi har det hemma, hur andra har det hemma i förhållande till hur vi har det hemma. Över att vara en bra förälder. Över att vara mindfull, äta perfekt, inte missa något kul/viktigt/hippt och f*n och hans moster därtill.

Vi lägger aldrig de här kraven på någon annan. Men gärna på oss själva.

Många är trötta. Många är aldrig 100%. Många lever med en känsla av otillräcklighet och att inte ha full koll. Har svårt att njuta. Dåligt samvete.Svårt att veta om det är gas eller broms.

Ett sätt att tänka på vad du behöver förändra är att tänka på stress som en vågskål. Som ska vara i balans på iallafall veckobasis.

Plus är sånt som får dig att må bra. Sånt som du gör och lämnar med energi antingen direkt efteråt eller senare. Här ryker alltså riktigt hård träning som du behöver vila efteråt ifrån. En joggingrunda utomhus, en promenad, ett lättare yogapass- något som du känner dig pigg av- det är på plus.

Minus att dag ut och dag in leva med otydlighet och konflikter på jobbet. Att konsekvent arbeta under hög belastning oavsett hur roligt det är. Stillasittande vid en dator och med krav på högt fokus- det är en utmaning om än så lockande för många. Datorn kopplar vi till laddsladd regelbundet. Hjärnan får ofta bara köra på.

Plus kan vara att ordna goda matlådor som du vet att du mår bra när du äter. Eller att strunta i matlådan för att träffa en god vän och äta med hen.

Minus kan vara ett julbord där du vet att du inte kommer må bra efteråt men går på för att det är så man gör i december.

Minus kan vara att träffa folk du ”borde” träffa men som inte får dig att skratta eller bli varm inombords.

Minus kan vara att sätta klockan på fem för att hinna träna innan jobbet fast du ligger back på sömn.

Plus kan vara att sova en timme extra och ta en promenad på lunchen istället för att bli skrikt på i en sal på en stor gymkedja klockan halv sju.

Plus kan vara att avfölja folk på Instagram som får dig att känna dig mindre än när du öppnade appen.

Minus att sträva mot mål som du inte satt med hjärtat.

Plus att ski**a i ett mingel där du känner dig obekväm, istället åka hem, dra på långjalingar och slänga upp fötterna på vardagsrumsbordet och titta på Love Actually.

Ni fattar- inventera vad du har framför dig. Hur mycket plus är det? Sömn? Motion? Bra folk? Träning- då behövs bra sömn och bra käk för att balansera upp. Tufft på jobbet? Då behövs tid till att inte tänka på just jobbet. Tjöta med en go vän. Hinna tjöta med din partner.

Som fd utbränd har jag lärt mig att göra den här matteövningen inför varje vecka. Jag har lagt ribban högt: Jag vill vara pigg och studsa ur sängen nästan varje dag. Inte gå runt och vara trött. För att uppnå det behövs en del ”regler”: Jag vet att jag blir stressad av flera lunchmöten och att behöva jobba ikapp på eftermiddagen. Vet att jag helst springer för mig själv de flesta dagar och inte vill vara borta mer än en kväll i veckan max. Vet att jag måste sova 7-8 timmar varje natt för att vara pigg som en mört. Vet att jag behöver tydlighet så gott det går i den utmanande tjänst jag har. Har lärt mig den hårda vägen. Ibland känns det lite trist, som att man väljer bort roliga saker. Men att få leva livets dagar full av energi och glädje, att se fram emot nästan varje dag- det är en sån rikedom så jag struntar gärna i några events och träningspass för det.

Plus och minus. Räkna! Balansera!

---