Helgens lyssningstips

Maten förra helgen! Maten! Tjejen som lagade maten! Sara Wicklin.

Hon kan mat! Hon är värsta grymma kocken.Åh så gott vi fick äta!

Jag håller fortfarande på och reder ut vad min mage klarar och inte. Lite paff att den börjat lacka ur på grejer. Laktos vet jag nu men jag reagerar tyvärr tyvärr också på gluten. Senast idag. Inte kul. Älskar surdegsbröd och NEJ kom inte med något ”det finns jättegoda glutenfria bröd” för det är det där trådiga som glutenproteinet gör som är det goda. Men det finns mycket annat gott och att skippa vete (och råg och korn) är ju ingen katastrof näringsmässigt heller direkt.

I helgen var magen glad och det var kanske för det var så mycket vegomat. Nästan ingen gluten och nästan ingen laktos. De här fick vi i falafelform och jeezus så goda de var. De var galet gröna. Såg ut som Hulken så jag kallar dem hulkenburgare.

För att jag inte ska sabba Saras recept så får ni det här. Råversionen.

Green garden burger

Makes 4 burgers

200ml dry chickpeas, soaked over night

6 steams wild garlic, you can also use garlic

1 tablespoon tahini paste

1 handful fresh basil leaves

1 handful fresh spinach leaves

1 peeled and coarse chopped onion

2 tablespoons olive oil

salt

pepper

juice and zest from a lemon

 Preheat your own to 175°C.

 Put all the ingredients, except the chickpeas, into a blender, and blend into smooth. Add the chickpeas to the blender and proses to an even paste.

 Cover a baking tray with parchment paper.

Shape the chickpea paste into burgers and place onto the tray.

 Bake the burgers for 20 minutes.

 Serve them as they are or brush with extra oil and put the on the grill to get a smoked touch.

---

Ledarskap.

Så enkelt är det. Så svårt. Så komplext.

Utan ett bra ledarskap är det svårt att få styrning på hälsoarbetet. Allt annat blir lösryckt.

Det här har forskningsstöd, det är inget jag har hittat på.

Ett hållbart tydligt ledarskap. Lyhört, engagerat. Det är hälsosamt. Det ger möjlighet till medarbetarna att bli hållbara och inspirerar att ta till sig alla hälsoaktiviteter som ofta redan finns på plats. Att få ett lugn och en trygghet så de faktiskt kan släppa mycket oro och stress och ta till sig den där mindfulnessappen som de laddade ned.

Att ladda organisationens definition av hälsa med mer än att handla om individens enskilda hälsa utan ta in ett hållbarhetstänk.  Som i sin tur blir ett lönsamhetstänk. Vilket ägare och styrelse borde gilla. Massor. Typ älska.

Det ger den där inspirationsföreläsningen om stress ett sammanhang så den inte pratar om saker som man aldrig kan uppnå på en arbetsplats där man inte vet varför man ska göra det man gör, vart skutan är på väg, inte har tid att göra det och saknar motivation att göra det. I bästa fall saknar man någon av de delarna, i värsta fall flera av dem.

Regeringen släppte igår en ”Åtgärdsplan för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro”.  Den skenande psykiska ohälsan ska minska.

Det är lätt att starta massor av aktiviteter runtom på landets arbetsplatser. Men om man bara ska göra en sak så tror jag ledarskapet är där man ska börja.

Inte lika lätt som att dra igång en stegtävling. Men livet är inte lätt.

---

Jag har skrivit tidigare om att förenkla. 5 tips för att konsumera mindre. Scrolla ned så slipper du allt i början.

Sara skrev väldigt bra om downshifting häromdagen. Och vi har alla vårt eget take på det. Vi är, som jag kommenterade hos Sara, förresten väldigt få som kan ägna oss åt att förenkla. Det är vi som har det lite för bra. Som liksom ackumulerat saker och prylar i kalender och rent fysiskt som vill göra som han i introt till Anslagstavlan. Det är ett lyxproblem ska vi veta. Men man ska gräva där man står och allt det där.

Jag har tänkt på det här med kläder och skor. Jag har gått ned en storlek och har ett jobb där jag ”ska” se proper ut. Jag behöver lite nya kläder men vill inte köpa sånt som är i mode nu men inte nästa år. Försöker tänka sånt som håller länge. Optimera garderoben liksom men tycker det är svårt att hitta tid till att shoppa. Det finns ju ungefär tusen saker iallafall jag hellre gör.

Samma gäller mina träningskläder. Det känns ju inte så logiskt att promota olika märkens kvalitet men sen ska det ändå skaffas nytt inför varje säsong?  Visst det händer saker rent tekniskt med nya material men inte så revolutionerande på alla fronter så man måste skaffa nytt bara därför? Men det är ju det som de tjänar på förstås. Jag är sponsrad och samarbetar med Falke. Kläder med riktigt bra kvalitet (ja de är tyska). Om jag förespråkar hållbarhet och berättar om deras kvalitet vore det väl konstigt om jag skulle skaffa massa nya träningskläder inför den här kommande höst och vintersäsongen? Vad har jag för trovärdighet då?

Jag får nya grejer om jag vill men har så bra saker kvar sen förra året som kommer hålla flera år till så jag fortsätter använda dem och om det är något som saknas så skaffar jag det. Inte så spännande, men hållbart och känns bra i hela kroppen- både insida och utsida.

Jag försöker göra så gott jag kan i vardagen men ofta är man beroende av att större stukturer- som ens arbetsplats till exempel stöttar. Att det går att sopsortera där man bor. Och så vidare.

Men ofta kan man göra mycket själv. Mycket medvetna val som man får investera lite tid i att göra i ett första steg men sen vet man vad man ska välja och hur.

Konsumera mindre är en sak. Välja rätt både ur ett hållbarhets och rättviseperspektiv är ett annat. Vi vill göra rätt och vi har många faktorer som hjälper. Fairtrademärkning, KRAV och så vidare.

Igår lunchade jag med Anki Sundin och vi pratade CSV. Creating Shared Value som handlar om att göra hållbarhet till business i flera led. Nestlé, Coca Cola och Unilever är riktigt bra på det här.

Ankis pod Mat och Marginaler är ett riktigt bra sätt för dig som är intresserad att få tips både på företag att handla av men även lite food for thoughts som du kanske kan applicera både privat och på arbetet. In och lyssna!

Och om du och eller din arbetsplats gjort något bra hållbarhetsmässigt- berätta! Jag vill så gärna skriva mer om det här ämnet.

---

Ja det här går det att skriva spaltmeter om också. Och vad du äter och timingen kan absolut påverka.

Även om du har en stark ”fettdrift” så är det aldrig fel att ha båda drivmedelstankarna fulla när du står på startlinjen. Kolhydrater är lättare att omsätta till energi än fett vid hög ansträngning. Och hög ansträngning brukar det bli på lopp.

Men för att stimulera fettförbränningen extra mycket kan man försöka undvika att proppa i sig snabba kolhydrater inför loppet. Och gärna äta de kolisar man äter efter ett träningspass då man, enkelt förklarat, har fler dörrar in till lagren i musklerna.

Snälla kolhydrater med mindre och mindre fibrer ju närmare loppet du kommer är också ett sätt att undvika magtrassel.

I programmet Hårdträning ger jag lite tips på saker att äta och hur du kan träna sista dagarna inför ett lopp. Ska du köra Lidingöloppet på lördag så kan detta passa bra om du funderar över ett upplägg.

Kika in här vetja!

---

Värsta egoinlägget coming up för jag tänkte skriva om mig själv.

Om ni följt bloggen vet ni att jag dragits med trilskande nerver som också blev öm rygg. Och sen i mars, trassel med magen vid några tillfällen och droppen som fick bägaren att rinna över var de fruktansvärda smärtor och diarré (sorry känsliga läsare) under Irontrail i slutet på augusti. Där någonstans fick jag nog.

Det var som jag mådde så himla bra till 90 % men det var något som inte stämde. Jag fattade att ryggen kom av att jag gått och burit vår lilla buddhabebis lite fel (hallå ergonomiska skötbord och spjälsängar?) och magen började spåra ur precis när jag slutade amma. Vi har tarmcancer i släkten, en tarmsjukdom och även om jag funderade på laktosintolerant så stämde det inte riktigt.

Jag hade ju tänkt träna hårt och sikta på 100 miles och bli jättestark och sånt där men någonstans i somras så fick jag ta beslutet att bara försöka ta hand om mig först. Det går inte att lägga prestation där inte en grund av hälsa finns.

Så.

Jag sökte hjälp för min mage för några veckor sen och fick komma till en fantastisk läkare som inte bara ”ja du har väl IBS” utan verkligen tog fasta på mina problem, på ärftlighetsfaktorn i cancer och hur dålig jag varit några gånger. Undersökning, prover och idag undersökning (inte av det charmiga slaget). De är inte klara men nu vet jag iallafall att jag är laktosintolerant vilket inte är några problem och inte så konstigt: avskyr ju mjölk, grädde, glass och allt som är ”vitt och rinnigt”. Lågt järnvärde hade jag också vilket jag inte ens hade när jag var gravid.

Och när magen ballar ur på laktos så ballar den ur på gluten. Och bara jag vet det här så kan jag vara extra snäll mot magen inför och under lopp och annars också för den delen. Det känns så bra att veta.”Järnterapi”, mindre keso och kvarg. Som är nästan det enda med laktos i mjölkproduktväg jag äter ändå.

Och ryggen. Ja. Tids nog ska jag berätta vad jag gjort.När jag vet exakt vad det är som funkar. Jag vet inte än. Men det börjar funka bättre. Vänsterbenet är med i matchen. Nerverna har slutat bete sig som ilskna vakthundar. Jag har inte sprungit ett pass utan att nerverna antingen känts av eller gjort ont på väldigt länge men idag på vägen hem från jobbet så bara hände det. Det flöt på. Det kändes inte ens. Det var nästan absurt. Är så van att det börjar strama lite och antingen stannar det så eller så blir det värre och jag får avbryta . Men idag- nada.

Det är lång väg kvar. Men med hälsan på plats så kan man fundera på prestation. Vare sig det handlar om att orka med en hektiskt vardag, springa sin första mil eller springa 16 mil igen.

Hälsan först. Prestationen sen.

---