So much to say
Jag bloggar varje dag. Typ. Inte för att jag känner att jag måste men för att jag vill. Verbal diarre. Jag har så mycket jag vill skriva. Som jag vill lufta. Som jag inte hinner sitta ned och skriva vettigt av för, tja, jag gör annat. Jobbar!
Men det är så mycket jag vill lufta med er.
Att det var så skirt grönt idag i Ursvik, blev helt kär i naturen. Det hängde ned massa ljusgröna blöta grenar i ansiktet på mig när jag sprang ”lätta 7:an”. Att det var som en grön ”canopy” över huvudet- vad heter det på svenska? Ni fattar.
Jag hade sån brutal träningsvärk så jag stapplade runt men rörelse slår att sitta still varje dag.
Att jag har en bild på näthinnan av ett dött barn som fallit i vattnet efter att hon försökt fly över Medelhavet. Att det händer. Här. Närmre än en solsemester i Thailand dit folk åker och tar hem multiresistenta bakterier berättar de på nyheterna nu. Om mamman som försökte fly med sina sju barn på ett flak och ett barn föll av mitt i farten. Hon fick se det falla och inte kunna göra något för att rädda de andra sex barnen. Jag tänker att om hon kommer hit, om vi tar emot henne och hennes barn så kommer det dröja så otroligt länge innan hon retar sig på saker som vi går och smågnäller på varje dag.
Att vi kämpar med Tjejmarathon. Att alla gillar. Men det går lite trögare med insamlingen i år. Att varje krona räknas.
Men jag vill berätta om företaget Mimer som i sin värdegrund har ”omtanke” och kommer sponsra Tjejmarathon ihop med att satsa på personalens friskvård och jag har äran att få föreläsa för dem och vara med på deras friskvårdsdag på fredag. Stort och fint!
Att jag älskar att springa men ännu gladare blir jag när N är ute och springer. Så glad. Idag sprang han. Seger!
Om att tvivla på sig själv. Att det nog är sunt och så, men lite jobbigt ibland. Att ingen är perfekt. Att ingen kan vara det. Så försök inte sträva efter det. Var snäll mot dig!
Hur less jag kan bli på alla sk*tnödiga egocentriska citat som syftar till att vi ska satsa på oss själva. Framåt framåt framåt. Hela tiden. Ta hand om nummer ett. Ja GÖR det för all del men glöm inte att du är människa och det betyder att du behöver ingå i ett sammanhang med andra människor och vi ska ta hand om varandra.
Att hälsa har vi inom oss. I samvaro. I sammanhang. Och i naturen. Den fysiska hälsan är en bas och den ska vi se till att ha på plats men sen är det dags att sluta titta i naveln och titta upp och omkring dig. Men ingen tjänar pengar på det. Idag såg jag ett inslag om en kamera som ska kartlägga våra köpbeteenden. Så vi kan köpa mer. Som ska produceras. Och sen kastas när nästa trend kommer. Ohållbart.
Men att jag blev inspirerad av DN’s bilaga om hållbarhet i söndagens tidning.
Och att jag satt och jobbade bredvid ett gammalt par idag på cafe. De delade på en räkmacka och sen på en princessbakelse. De verkade kära. Jag blev så varm inombords. Lite tårögd till och med och de tittade lite undrande på mig.
Att jag köpte en notbok med Dave Matthews noter för att lära mig deras låtar på gitarr för länge sen. Men det har jag inte ens börjat med. När jag blir pensionär, DÅ NI! Då ska tanten spela fint. Nu spelar jag bara för att det är kul.
