Stanna upp. Var tacksam. Agera!
Idag damp det ned en katalog för ett stort varuhus med jultema. Jag säger blankt nej till reklam men det här var adresserat och slank igenom.
Jag bläddrade lite och de spelar starkt och smart paketerat an på att ”vi ger dig en stressfri jul” men med det underliggande budskapet att det förstås löser sig genom att köpa massa saker.
Köpa julklappar. Köpa saker så man kan baka i. N bakade lussebullar häromdagen. Det var Arlas recept. Men utan kvarg. Som ju annars är en produkt som alla vet att det blir saftigare om man använder. Men här var det mycket mer smör istället. Som förstås kostar mer…smart om än subtilt drag. Ed de ska tydligen bli saftigare men de blev liksom mest bleka….
Jag känner också suget. När jag går förbi skyltfönster. Suget att gå och handla massa fina saker för att skapa julstämning. Jag kan lätt också luras att tro att det är något man köper. Precis som man tror man kan köpa en trendig och fin inredningsstil genom att överkonsumera äggskalsvita saker med ”carpe diem”style budskap på. Vi är så lurade.
Och julkommersen och den tillhörande perfektionsstressen den är som en hal rutschbana som vi alla har ena foten på. Eller nja- inte alla. Kanske en sisådär 4 % av världens befolkning har tid att fundera över sånt här. De flesta är för fattiga. Många kämpar för överlevnad medan vi har lite småångest över för många knäck på julminglet. Att vi inte hann till gymet den här veckan. Att vi ska skapa den perfekta julen för barnen och hinna än hit än dit under de lediga dagarna. Vi ger lite samvetsgrannt en krona åt hon med hucklet som tigger utanför mataffären. Så. Nu har jag gjort mitt.
Nej. Du vill förmodligen också annorlunda. Du vill göra något på riktigt. Du vill egentligen inte sitta där i drivor av papper från julklappar och släpa ut åbäkigt emballage den 25e på morgonen (miljöidioti i sig det här med allt papper och emballage) med en lite tom känsla.
Men den här rutschkanan är oljad av en miljardindustri. Så tro inte att det kommer av sig självt. Våra fantastiska ideella organisationer gör sitt. De kämpar verkligen. Och många ger till dem och det är fantastiskt. Mer sånt. Jag och N fick ”ingenting i present på vår fest förra helgen. Bästa presenten om någon inte behöver något och redan har allt.
Du. Jag. Måste stanna upp. Jag försöker göra det varje dag. Det handlar inte om att jag inte köper något till min 5-åring som knepat ihop en egen önskelista. Men det handlar om att jag försöker vara medveten. Fundera på om det är jag som vill ha detta. Regeln är- uppstår ”behovet” medan jag är ute i affären så gills det inte. Har jag märkt hemma att jag behöver något så funderar jag på om jag verkligen behöver det? När ska det användas? Känner jag att jag saknar det så köper jag det gärna second hand- speciellt barnkläder/grejer som ju konsumeras och växes ur/ifrån.
Mer specifikt inför julen så kan man välja ut sina favoriter på julbordet- kanske en var, och så lagar man det. Från scratch. Om julklappar- komma överens om att sätta en slant till en organisation man brinner för. Självklart ge barne men hur mycket behöver de? Kan de också få något riktigt fint men vara med på upplevelsen att vi gav något till de som inte har något alls. De finns rent geografiskt så nära oss dessutom.
Jag brinner förstås för många men UNHCRs film gick rätt in i hjärtat.
Det är inte så att folket i Syrien får det bättre rakt av under julen för att vi inte vräker i oss och överkonsumerar. Men i någon sorts universell balans känns det fel. Altruistiskt känns det fel. Att överkonsumera och stressa över något som de flesta bara kan drömma om att få uppleva.
Ge dig själv 6 viktiga minuter. Och känn efter vad du tycker är viktigt och vad du kan göra idag. Se lite mer. Ge lite mer. Belysa. Informera våra barn om hur bra de har det, utan skuldbeläggande- utan berätta om möjligheter att förändra och göra gott genom att engagera sig där man är med det man har. Att uppskatta, jag tror det skapar ringar på vattnet. ”Man ska vara tacksam” säger min stora E. Precis så. Känna tacksamhet. Och sen agera.

Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Ja det är så jag tänker på gud också Ingmarie :). Så ibland får man äta hen- både i spenat och lammkorv :). Det var fint!