Bloggen- så funkar det.
Spontant inlägg efter tre saker som hänt:
1) Sara skrev så klokt om det
2) En kommentar på bloggen
3) Ett möte idag jag initierade
Jag tänker helt ärligt, fast jag själv bloggar att det är lite fjortis över att blogga. Japp, yes. Sen vet jag flera riktiga businessproffs som bloggar och ser mig själv inte som fjortis. Inte de få jag följer- tvärtom. Men ordet är laddat med det för mig. Så är det bara. Sen är det inte så förstås. My bad.
Min blogg började som en liten dagbok för mig och några till. Sen växte den. Nu är den faktiskt stor. Den här bloggen. Utan att jag gjort något annat än att bara skriva det jag är intresserad av att formulera. Jag håller inte koll på statistik, jag ids inte men behöver jag presentera siffror går jag in och kikar någongång i månaden.
Jag skriver inte för att få läsare men vet vid det här laget vad som får folk att läsa. Jag skriver för att jag tror att jag kan bidra med något och för att jag fullkomligt ÄLSKAR de människor jag träffat via bloggen. De nätverk jag får vara del av och det senaste året- den business som det också genererar. Jag tänker inte prata om min ekonomi men låt oss säga att jag inte behöver få saker gratis. Jag har ett bra jobb med en bra lön och det räcker gott. Jag är inte ute efter gratisgrejer men gärna samarbeten med ge och ta- jag lyfter fram något jag gillar och får något tillbaka. Gammal hederlig barter.
Jag tackar ganska konsekvent nej till företag som vill annonsera på bloggen. Kollar inte ens vad det är för produkt oftast. Jag tackar ofta nej till event. Tackar nej till att prova saker och är extremt mån om att inte vara kopplad till något som jag inte kan stå för.
Jag tar därför oftast själv kontakt med företag jag gillar och produkter/tjänster jag är intresserad av och vill jobba med och kan tänka mig att representera. Som Clarion Hotel till exempel. För deras miljö-, do good- och servicetänk.
Som X-Kross, som Inov-8 och förstås mer uttalat och konstruktivt: Falke.
Jag vill verkligen poängtera att det är så mycket som inte får plats här. Som jag tackar nej till. För det viktigaste är att det här är min blogg och du som läsare ska veta att det jag förespråkar är sånt jag faktiskt själv vill använda.
Sen tycker jag som en parantes att det sköna med bloggen är att det bara är att skriva. Jag är urusel på bilder och önskar ibland att jag kunde göra lika fint som andra men- well, min blogg är om texten och funderingarna och photoshop kanske jag lär mig när jag går i pension. Vem vet? Jag skriver det jag känner för, skulle kunna skriva om kost varje dag och få ännu fler läsare troligen men då är det inte min blogg.
Jag är personlig, men inte för privat. Jag vill inte plocka ”gilla”poäng på mina söta barn, det känns inte ok. De syns ibland, men det här är, igen, min blogg och deras integritet respekterar och vårdar jag enormt.
Jag är jätteglad att du läser. Jag är jätteglad när du kommenterar, frågar, håller med eller emot. Jag är så glad för det här forumet. Det är #badass och det är ärligt.
Det är mitt ord. Det är också, tror jag, en av anledningarna till att ni är så många som läser. Jag hoppas du uppfattar mig som genuin. Jag hoppas du fortsätter läsa.
Tack!


