Njutpaus halvvägs till fjällen på Orbaden

I Scott Pecks klassiska bok ”A road less travelled” börjar han med att konstatera att livet är tufft och har man accepterat det så är det betydligt lättare att uppskatta saker än om man förväntar sig att det ska vara lätt.

Jag klurar mycket runt det där. Jag vet att livet är tufft. Tycker själv att just jag haft det lätt men jag har varit med om väldigt svåra saker, varit anhörig till enormt tuffa händelser som, för att man ju är mänsklig, berör och påverkar.

Så ja. Livet är tufft. Samtidigt som det i grunden är fantastiskt och till stor del kan vara väldigt lyckligt. Beroende på både tur, tillfälligheter och att man ser till att det blir så.

Är man lycklig så vet man att det inte är beständigt. Är man ledsen så är det inte heller det men det är ofta svårare att höja blicken ur en dal än att se att man ska rasa ned från en topp av lycka.

Ägnar man tid åt att oroa sig för vad som ska hända, går tillfället förlorat. Man försakar den lycka som är.

Tror man att man alltid ska vara lycklig, nöjd och ha det lätt är man naiv och kommer bli brutalt överraskad tids nog.

Så hur ska man förhålla sig?

Jag vet inte.

Men jag tror på Lou Holtz citat att ”det är inte bördan som knäcker dig, det är hur du bär den”.

Det kommer vara tufft. Det är alltid jobbiga saker som ska göras. Det kommer skita sig rejält rent ut sagt på något sätt i någon aspekt tids nog. Men jag tror att man kan ladda sig stark med lycka. Samla guldkorn att betala det svåra med. Göra en starkt ok av tacksamhet och ett liv i kärlek och ärlighet att bära det onda med när det sker.

Veta när man är mitt i det att det går över. Komma ihåg, sen tidigare att det faktiskt går över. Det blir bättre. Lättare.

Veta att det kommer vara bördor att bära. Klura på hur de ska bäras. Passa på att njuta som bara den när livet känns lätt. Njutladda.

---

11 dagar var vi i Jämtland i år. 11 väldigt annorlunda dagar- att gå från ett barn till två och dessutom under värmebölja är intressant och lite utmanande. Sällan har jag förbannat värmen så mycket. Att dessutom älska att vara ute själv på fjället och springa i timmar och nu inte komma längre än några kilometer åt gången och absolut inte springa- ja det är annorlunda helt klart! Helt underbart men lite annars.

Vi har gjort massor som vanligt. Ottsjö är ju lite hemma eftersom vi haft hus där sen 1998 och jag bott där i cirka två år året runt också. Stor skillnad mot Åre med sina flådiga butiker och Stockholm- i fjällen-känsla. Lilla Ottsjö har ett lugnt tempo, mer kängor och gammal flanell, än wayfairer, neon och trendflanell. Jag hålls helst just i Ottsjö. Några steg från nästan varsomhelst i byn är man ute i fjällen med den vidundrande utsikten mot Ottfjället och Anarsifjällen. Jag kan inte se mig mätt och när jag jobbade i Åre var det helt fantastiskt att kliva ur bilen på kvällen hemma i byn och lyssna och känna på tystnaden. Episkt!

Och vi behövde bara in till Åre en dag för att hämta medicin och ett paket så det har verkligen blivit just fjällbyhäng den här vändan.

Den senaste veckan har det förstås varit lite fous på Axa Fjällmaratonveckan. Eller ganska mycket. Min N skulle runt! Han har tränat riktigt bra i år och det var så kul att för en gångs skull var det jag som hade med grejer till vätskekontrollen och fick heja och ta hand om logistiken. Flera av mina adepter sprang, många vänner och självklart vill en del av mig vara överallt och heja och peppa men det viktigaste i mitt liv nu, och alltid förstås, är barnen och den lilla bebisen som nöjt hänger med i bärsele, ligger i blåbärsris, blir bytt på i de mest lustiga lägen och ställen och gärna äter mycket och ofta. Brås på båda föräldrarna helt klart.

Men fjällmaratonstämning blev det helt klart ändå! Under loppet hejade vi i Ottsjö i strålande solsken och sen väntade vi in N och hejade på andra löparvänner som gick i mål i Vålådalen.

Det lät som det var rejält blött i år igen men både dam, Emelie förstås!!! och herr slog banrekord. Att Emelie vann på 5 timmar 2009 men nu vann på 4 timmar  och alla topp 10 damer gick in under fem timmar ger en liten indikation om utvecklingen. Att se Emelie i mål- pigg och fräsch, glad och ödmjuk  är enormt inspirerande!

Mina apepter levererade också- förstås! Två av dem debuterade på loppet och gick stabilt runt. Jag är enormt stolt och imponerad, det här är ingen vanlig mara.

När jag frågade N om jag lyckats beskriva exakt HUR brant det var efter 28 km svarade han att, nä det var faktiskt brantare än jag trodde ändå. Såpass är det.

Det är också roligt att vara på sidan och titta på trender i utrustning, skoval osv. Mycket Salomon men ”mitt” märke Inov8 är också prominent. Speciellt 212an. Några sprang med broddar vilket ger bra fäste utför på spängerna som blir rejält hala av väta och när några hundra fötter innan passerat.

På herrar är det stort med skägg. Rackarns vad skägg det var. I Ottsjö fick jag också en puss av den finaste skäggiga killen i hela världen. Min fästman. Han råkar också vara den levertransplanterade som sprungit längst, gissningsvis av alla levertransplanterade (någon får gärna researcha detta!) i och med detta lopp! För tre år sen i augusti väntade han på ett nytt organ som skulle rädda hans liv. Igår fick han pussa på sin 5 veckor gamla dotter under Sveriges tuffaste mara. Japp det är rätt stora känslor i det!

Och i mål gick han förstås. Och har lite ont här och var men har definitivt fått blodad tand! Jag är enormt stolt och efter att varit åskådare igår är jag väldigt taggad för att komma i bra form igen. Såg så många duktiga glada tuffa löpare. jag får alltid lite klump i halsen när jag ser folk gå i mål som man förstår gjort något de inte kanske trodde de fixade innan.

Jag kan varmt ekommendera en vecka eller två i södra årefjällen i agusti. Vandra, paddla, rid, fiska, sitt och njut av utsikten, spring, plocka bär eller vad som- allt går och det är inte de mest uppenbara platserna att bo på som kanske är de vackraste.

Vi sitter i bilen söderut nu men har unnat oss en natt på ett av mina favoritplatser på vägen ned eller upp från Stockholm- Orbaden i vackra Hälsingland.

Till Jämtland återvänder vi i september redan-för Må Brahelgen. Ser fram emot ett lugnt Åre i höstskrud och en riktigt kul helg.

Tack Ottsjö och alla vi hunnit umgås med den här gången!

---

Imorgon går Axa Fjällmaraton. N ska springa och flera adepter och vänner likaså.

Jag kommer stå vid sidan om och heja och det ska bli jättekul!

Jag sprang Axa första gången 2010. Jag hade precis börjat med löpning, tränat sisådär 6 månader under det utmanande första året som mamma. Haft svårt med sömn och att få till träningen och var helt enkelt ny på löpning! Ny på upplevelsen.

Jag hade ingen direkt koll på utrustning- skulle aldrig ha en bandana i håret och en så stor klumig ryggsäck.  För varma tights. Hade en polarklocka på armen som mätte pulsen och tiden- pulsen bryr jag mig inte om på lopp.

Men jag minns känslan vid start. Förväntansfull. Glad. Det var spännande. Jag hade inga tidskrav, skulle bara runt för jag sprang loppet för välgörenhet, Unicef, där jag gjort en insamling.

Och det gick ok! Jag hade stukat foten tre veckor innan och den höll förstås inte men jag var så glad.

Det ska vara roligt. Det kommer vara tufft. Men det ska banne mig vara en upplevelse. Den känslan ska jag ta med mig när det är dags igen. Dags igen på nytt!

Lycka till alla som springer imorgon! Njut. Utsikten är oslagbar, naturen fantastisk. Upplevelsen unik!

Back in the days!

---

Jag läste just en norsk studie på, förvisso, längdskidåkare men det är ju en uthållighetsidrott så självklart finns det saker att hämta till löpningen där.

Studien är gjort på 11 stycken elitidrottare och det som var intressant tyckte jag var att:

90% av träningen genomfördes på låg intensitet och 10 % på hög.

De tränade 800 timmar på ett år fördelat på 500 pass.

Det mest intressanta var dock hur de hanterade sin sk ”taper”- alltså den nedtrappning man gör inför ett lopp där man vill prestera. Inom skidsporten ligger ofta tävlingarna tätt- världscupen tex pågår under säsongen och mitt i kanske VM eller OS ligger. Då är det svårt att fokusera bara på en tävling.

Flera av idrottarna tog en vilodag i spannet 12-6 dagar inför loppet men bara 3/11 vilade en av de sista fem dagarna inför loppet. 10 av de 11 körde ett högintensivt intervallpass 48 timmar innan tävling.

Vila upp sig till en vecka innan du ska vara i toppform och sen öka träningen de sista dagarna för att vara ”välsmörjd” alltså kan man sammanfatta det med.

Läs mer om studien här.

---

Jag har lagt ned vissa saker- tex att läsa bloggar. Tiden räcker inte när jag högst prioriterar att svara på mail, läsa nyheter och skriva min egen blogg. Jag uppskattar verkligen att du tagit dig tid att läsa här- jag hoppas det ger något och inte bara tar tid!

Jag läste iallafall ikapp två av de få bloggar jag läser när jag tar mig tid: Saras och Sofias.

Hittade två, nä fler men tänkte lyfta fram två, riktigt bra inlägg!

Sara har tagit på sig att samla in tips på fina leder att springa i Sverige. Några av mina pärlor: Blanktjärnsrundan och J-landstriangeln är med. Hitta din eller lägg till, här.

Sofy har laddat upp en rejäl radda med bra övningar med gummiband. Hitta inspo här.

---