11 fina dagar
11 dagar var vi i Jämtland i år. 11 väldigt annorlunda dagar- att gå från ett barn till två och dessutom under värmebölja är intressant och lite utmanande. Sällan har jag förbannat värmen så mycket. Att dessutom älska att vara ute själv på fjället och springa i timmar och nu inte komma längre än några kilometer åt gången och absolut inte springa- ja det är annorlunda helt klart! Helt underbart men lite annars.
Vi har gjort massor som vanligt. Ottsjö är ju lite hemma eftersom vi haft hus där sen 1998 och jag bott där i cirka två år året runt också. Stor skillnad mot Åre med sina flådiga butiker och Stockholm- i fjällen-känsla. Lilla Ottsjö har ett lugnt tempo, mer kängor och gammal flanell, än wayfairer, neon och trendflanell. Jag hålls helst just i Ottsjö. Några steg från nästan varsomhelst i byn är man ute i fjällen med den vidundrande utsikten mot Ottfjället och Anarsifjällen. Jag kan inte se mig mätt och när jag jobbade i Åre var det helt fantastiskt att kliva ur bilen på kvällen hemma i byn och lyssna och känna på tystnaden. Episkt!
Och vi behövde bara in till Åre en dag för att hämta medicin och ett paket så det har verkligen blivit just fjällbyhäng den här vändan.
Den senaste veckan har det förstås varit lite fous på Axa Fjällmaratonveckan. Eller ganska mycket. Min N skulle runt! Han har tränat riktigt bra i år och det var så kul att för en gångs skull var det jag som hade med grejer till vätskekontrollen och fick heja och ta hand om logistiken. Flera av mina adepter sprang, många vänner och självklart vill en del av mig vara överallt och heja och peppa men det viktigaste i mitt liv nu, och alltid förstås, är barnen och den lilla bebisen som nöjt hänger med i bärsele, ligger i blåbärsris, blir bytt på i de mest lustiga lägen och ställen och gärna äter mycket och ofta. Brås på båda föräldrarna helt klart.
Men fjällmaratonstämning blev det helt klart ändå! Under loppet hejade vi i Ottsjö i strålande solsken och sen väntade vi in N och hejade på andra löparvänner som gick i mål i Vålådalen.
Det lät som det var rejält blött i år igen men både dam, Emelie förstås!!! och herr slog banrekord. Att Emelie vann på 5 timmar 2009 men nu vann på 4 timmar och alla topp 10 damer gick in under fem timmar ger en liten indikation om utvecklingen. Att se Emelie i mål- pigg och fräsch, glad och ödmjuk är enormt inspirerande!
Mina apepter levererade också- förstås! Två av dem debuterade på loppet och gick stabilt runt. Jag är enormt stolt och imponerad, det här är ingen vanlig mara.
När jag frågade N om jag lyckats beskriva exakt HUR brant det var efter 28 km svarade han att, nä det var faktiskt brantare än jag trodde ändå. Såpass är det.
Det är också roligt att vara på sidan och titta på trender i utrustning, skoval osv. Mycket Salomon men ”mitt” märke Inov8 är också prominent. Speciellt 212an. Några sprang med broddar vilket ger bra fäste utför på spängerna som blir rejält hala av väta och när några hundra fötter innan passerat.
På herrar är det stort med skägg. Rackarns vad skägg det var. I Ottsjö fick jag också en puss av den finaste skäggiga killen i hela världen. Min fästman. Han råkar också vara den levertransplanterade som sprungit längst, gissningsvis av alla levertransplanterade (någon får gärna researcha detta!) i och med detta lopp! För tre år sen i augusti väntade han på ett nytt organ som skulle rädda hans liv. Igår fick han pussa på sin 5 veckor gamla dotter under Sveriges tuffaste mara. Japp det är rätt stora känslor i det!
Och i mål gick han förstås. Och har lite ont här och var men har definitivt fått blodad tand! Jag är enormt stolt och efter att varit åskådare igår är jag väldigt taggad för att komma i bra form igen. Såg så många duktiga glada tuffa löpare. jag får alltid lite klump i halsen när jag ser folk gå i mål som man förstår gjort något de inte kanske trodde de fixade innan.
Jag kan varmt ekommendera en vecka eller två i södra årefjällen i agusti. Vandra, paddla, rid, fiska, sitt och njut av utsikten, spring, plocka bär eller vad som- allt går och det är inte de mest uppenbara platserna att bo på som kanske är de vackraste.
Vi sitter i bilen söderut nu men har unnat oss en natt på ett av mina favoritplatser på vägen ned eller upp från Stockholm- Orbaden i vackra Hälsingland.
Till Jämtland återvänder vi i september redan-för Må Brahelgen. Ser fram emot ett lugnt Åre i höstskrud och en riktigt kul helg.
Tack Ottsjö och alla vi hunnit umgås med den här gången!
Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Suss- vad kul att höra- då ska jag heja på dig till nästa år! 🙂