Starka mammamagar byggs inifrån- utbildning med Katarina Woxnerud

För ett tag sen fick jag ett erbjudande att testa ACOs nya serie solskydd som skulle vara extra bra för idrottare. Trevligt sa jag men skrev tillbaka att jag alltid utvärderar brutalt ärligt och ogillar till exempel mineraloljor och då blev det väldigt tyst från dem.

Om solskydd kan man säga att de kan vara fysikaliska- trögflytande och lägga sig som en hinna medan kemiska tränger in i huden och kan vara hormonstörande. De fysikaliska rekommenderas till barn men i test som Naturskyddsföreningen gjort hittades det zinkoxid och andra farliga ämnen i flera av dem. Zinkoxid är till exempel farligt när det kommer ut i naturen.

Det var lite läskig läsning om Naturskyddsföreningens test. Alla solskydd de testade innehåll mellan 1-4 av ämnen som inte har i naturen, eller i kroppen att göra. Läs mer här.

Jag tycker det är svårt. Det här med solskydd. Jag och många av er som läser lever väldigt aktiva liv med många timmar ute i solen. Jag försöker använda naturligt solskydd, speciellt för ansiktet, i form av solglasögon och alltid skärm vid träningspass ute.

När jag bodde i Australien var det totalblock som gällde under surfingen. Det var säkert inte miljövänligt eller hudvänligt men det var bara att smacka på ordentligt för att inte bränna sig och det sved när det rann i ögonen.

Jag har en liten lintott också som är ute väldigt mycket och där försöker jag tänka kläder i första hand som skydd och alltid solhatt (Polarn och Pyret har flera modeller som sitter väldigt bra på små aktiva huvuden).

Jag har försökt läsa runt lite om vad som kan vara bra och hittade den här artilkeln på Living Green. Jag har själv köpt Eco Cosmetics och hoppas att den är ok. Den är tjock och ger ett vitt lager men, well hellre det än massa gift.

Artikeln på Living Green tipsar om bättre förslag för solskydd än de man hittar på mataffären och apotek men frågan om det finns något som är ”perfekt”.

Tips? Dela gärna med dig!

---

Många ska springa i helgen. I Sthlm går  förstås Stockholm Marathon och med tanke på loppboomen så är det säkert en massa andra lopp förutom det jag själv skulle velat springa: Kullamannen! Det verkar bli nästintill perfekt löparväder imorgon: 12 grader står det på SMHI nu. Underbart väder. Min favorittemperatur!

Många kämpar med att få i sig rätt balans av näring och vätska under lopp. Jag tänker inte skriva en lång redogörelse för VAD och HUR MYCKET men skicka med tre områden att ta hänsyn till som påverkar hur du tar upp vätska du får i dig. Att bli lite uttorkad är helt normalt, speciellt för eliten som inte har tid att stanna lika mycket. Det blir dock en fin avvägning när vätskebalansen påverkar prestationen vilket den kan göra.

1) Intensitet Ju hårdare du tar i, desto mer blod krävs i muskler snarare än runt gastro och tarmar för att ta upp vätska. Att sänka intensiteten kan krävas för att kunna ta upp både näring och vätska.

Tips: Sakta ned för att få i dig det du tänkt. Speciellt om loppet är långt och/eller det är långt kvar till mål. Ligger du på hårt och börjar få magproblem, det ”slushar” i magen,- ja då kan det vara värt att sakta ned lite för att inte magen totalt ska krascha.

2) Värme Hur varmt det är påverkar förstås hur mycket du svettas men också hur du tar upp vätska och energi. Ju varmare, desto svårare eftersom blod i större utsträckning strömmar till huden för att kyla dig istället för att kunna ta upp vätska och energi.

Tips: Svalka dig så gott det går. Låt huden vara bar så mycket det går. Spring igenom duschar om sån lyx finns. Kyl handleder där pulsen är ytlig om du känner dig obehagligt varm.

3) Koncentrationen i vätskan Förstås. Osmolariteten i det du dricker spelar stor roll för hur vätskan kan transporteras i kroppen. För mycket kolhydrater och /eller salt gör att drycken får svårare att transporteras ut i kroppen. De flesta sportdrycker innehåller runt 8% kolhydrater och en blandning av natrium och även kalium och det är forskat på den balansen och vi får hoppas att det är en väl testad dryck som serveras på ditt lopp. Natrium gör förutom att ersätta det salt du svettas ut också att kolhydrater tas upp lättare. Sportdryckerna kan ju dock inte ta hänsyn till temperaturer och löpares intensitet där det förstnämnda ju varierat från 4 grader till över 30 grader på Stockholm Marathon och vissa ligger på max och andra på betydligt lägre intensitet.

Tips: Den här är svårare! Många motionärer får i sig för mycket vätska snarare än för lite vilket kan leda till hyponatremi vilket kan vara ett livshotande tillstånd. Blir du för låg på kolhydrater och är ”beroende” av dem så kommer den beryktade väggen. För mycket energi kan också störa magen. Får du i dig för lite vätska kommer det påverka prestationen och kan också vara farligt. Jag totalvägrar skriva ut några riktvärden här. Men vätska och energi behöver du under ett långt lopp. Däremot hoppas jag du inte tror att du får det från kokosvatten som inte alls har den elektrolytbalans som krävs för att stötta din prestation. För mycket kalium och för lite salt. Kokosvatten kan du dricka en annan gång.

Nu har jag kanske förvirrat men jag ville mest bara skicka med lite tankar om hydration. Det man ska veta är att våra kroppar är enormt intelligenta vad gäller hantering av vår vätske och saltbalans och försöker så långt det går reglera sig själv. Saltiga svettiga kläder kan vara ett tecken på att du hade för mycket salt i kroppen och den rensar ut. Jag kan varmt rekommendera att läsa Timothy Noakes ”Waterlogged” för att riktigt djupdyka i ämnet.

Lycka till med vad du än gör i helgen!

 Hade jag sprungit Kullamannen hade det varit i turkos löparkjol, grönt linne, orangea kompresssionsstrumpor allt från Falke. Till det X-Krossglasögon och Inov-8 212or på fötterna! Och med ett brett leende!

---

Jag har funderat. På det här med ansvar för vad man skriver. Jag skulle vilja lägga med en disclaimer på allt jag skriver: Det går inte att kopiera rakt av, rycka ur och stoppa in i ditt liv. No way. Du är ansvarig för ditt liv. Jag för mitt. Tack och lov. Vi kan inspireras av varandra men alla olika.

Nu har jag ordat färdigt om det. Idag har jag som tur var levt i mitt riktiga liv. Det som absolut inte får ta någon större plats i bloggen. Öga mot öga liv. Inte ”gilla”liv.

Livet är härute och de som betyder något finns därute också. ”På rikt” som Lantto säger. Solig landetmorgon, en tur i nya skorna från Hoka One One (som uttalas ”spanskt” om ni hajar- onä onä typ). Massa lek och bus, köpt nya utemöbler till faster som present. Sått i drivbänk med Lorpanskorpan. Tittat på fåren och hästarna. Imorgon ska de rida (nej jag rider inte i 9e månaden men får springa bredvid den lilla travande ponnyn som Skrotmos ska rida på).

Umgåtts med 5 av de som jag älskar allra mest, på platsen jag älskar mest och långt ifrån stan. Det bara myser i hjärtat och själen. Klarnar i skallen.

Här är livet. Härute, och ja jo där inne också strax nedanför hjärtat är det mer liv på väg. Mycket kärlek nu. Mycket frustration på jobbet. Mycket djupa andetag av frisk luft för att pysa ut det.

Men skorna då?

Jag är en all in människa. Allt eller inget. Vill antingen känna skogen mot fötterna eller helst inte känna asfalten alls. Hoka One One Conquest är trots sitt utseende en väldigt lätt och smidig sko. Jag har sen tidigare Rapa Nui som jag tar till på långa pass där jag inte ser någon poäng med att vara nära marken i flera timmar. På pass upp till 2 timmar så vill jag jobba med fotleder, fotstyrka, teknik, känna naturen och då kör jag Inov-8 hela vägen men jag kommer få nöta en del asfalt med barnvagnen i höst och då ser jag igen inget behov av att vara nära ett artificiellt underlag utan gärna så långt därifrån som det går.

I Hokas känns det som man flyger. I de här, Hoka One One Conquest, 6 mm drop (lite mkt tycker jag) och 290 g cirka så var det kärlek direkt. Nu kan jag ju inte testa dem riktigt ordentligt just nu men känslan var helt fantastiskt! Riktigt lättsprugna och fina på asfalt som jag var ute en sväng på idag. Lika fina att promenera i så de kommer nog bli goda vänner i sommar.

Jag skulle rekommendera dem som ett par asfaltsskor för långa pass. Tunna skor gör sig inte så bra på asfalt tycker jag. Ska du springa några tusen mil i ditt liv är mitt tips att varva tunna skor med barfota med riktigt bra dämpning när det är långpass å färde på asfalt.

Feedback på hur du sätter i fötterna får du i tunna skor- som tex Inov-8 och Viva Barefoot på de kortare passen samt genom att springa barfota sisådär 10 minuter några gånger i veckan på gräset. Jobba upp tekniken utifrån det och använd den sen i dämpade skor på långpass på asfalt för att inte onödigt slita på kroppen. På tävling: tunna skor. Det är inget vetenskapligt i dessa tips. Det är #runnerslove filosofi.

”Gågging” kallar Woxnerud det för att lufsa. Det gjorde jag idag i de här kuliga skorna.

 

---

Igår var jag inbjuden som paneldeltagare på ett event som heter Employer Branding  Movers & Shakers för cheferna, ledarna, entreprenörerna och experterna med en passion för att utveckla employer branding disciplinen”.

Vad gjorde jag där? Jo hälsa, som enligt mig aldrig kan vara trendigt, är i ropet och det är förstås en viktig fråga för varumärket också. Tommie Cau presenterade mig som ”banbrytande i hur jag jobbar med dessa frågor” vilket jag tyckte var en väldigt hög ribba men tack, jo jag hoppas jag är med ute på fronten och krigar för att lyfta frågorna framåt och uppåt!

Gästlistan bestod av ett 60- tal gäster från allt från SVT till HM till Microsoft och Boston Consulting Group för att nämna några.

Vi höll till på Googles nya kontor som var sådär som man tänker att Googles kontor ska vara- dock utan rutschkanor.
Agendan bestod först av mingel i en lokal som hette ”smörgåsbord” om jag inte missminner mig.

Martin Ericssson och Claes Eriksson från Google berättade lite om deras verksamhet innan vi bytte lokal och fick kika runt lite. Upplägget påminde lite om det jag sett hos Spotify:  Massagerum, en studio komplett med plyschklädda väggar och en tidsresa i korridoren. Jag tänker lite ”skulle det här funka hos oss?” och nja..konsultbyrå som jagar debiterbara timmar där förvisso kreativitet är bra men..njaej. Fussballspel passar nog bättre på Google!

Tommy Cau som verkar ha fingrarna i många pajer, bland annat HR event och arbetar med digitala strategier var moderator. Först på scen var Anna Dyhre (som är författare och organisationskonsult och massa annat, grym som fasen är hon på att moderera också) Svante Randlert, VD på Communications och Martin Eriksson Staffing Business Partner på Google. De diskuterade rådande utmaningar för employer brandingarbete och jag slogs av likheten med hur det är att arbeta i gränslandet mellan generation 2 och 3 hälsoarbete. Det finns mycket kvar att arbeta med där också.Ofta avsaknad på helhet och att employer branding ju är allt vi gör!

Tommie Cau gjorde sen en trendspaning i den digitala utvecklingen och jag fascineras av det här Google Glass som alltså är som en dator på dina glasögon. Jag kan se din LinkedIn profil utan att slå på datorn eller mobilen. Få information om byggnader jag passerar direkt ”i ögat” osv. Det finns appar som är kopplade till sensorer uppsatta till exempel utanför affärer och när jag passerar får jag ett sms om ett erbjudande på just den affären. Jag blir väldigt skeptisk. Nyfiken men skeptisk ur ett hälsoperspektiv eftersom liknande teknik blir allt vanligare i ”hälsans namn”.

För eftersom jag jobbar med att förespråka att känna efter inifrån blir den här ökade inputen av data utifrån som talar om si och så både ett verktyg och ett hinder.

Vi mäter och mäter och kvantifierar hälsa mer och mer. Men mår vi bättre av det? Och kommer den ökade mätningen vara något som gör att vi mår bättre? Eller mer kan varsla om att vi inte mår bra? Jag är inte helt för allt som händer.

När Tommie bjöd upp mig och Niclas Jernberg så handlade diskussionen om hur hälsa påverkar varumärket och jag hävdar ju att med generation Y som våra sk key talents så måste vi lyfta hälsofrågan  till att just inte vara en fråga utan en del av strategin.  Av topp 5 viktiga aspekter i arbetslivet sätter de ”worklife balance”  som en av dem och det löser sig inte med en fruktkorg, friskvårdsbidrag och en hälsovecka. Det gör det inte för någon.

Jag tog som exempel att det är väldigt lätt att göra ett case av fysisk hälsa som en employer brandingaktivitet- tex sponsra ett gäng studenter att göra klassikern. Men att kommunicera hur den psykosociala hälsan tas om hand är svårt på en arbetsmarknadsdag. Det är svårt på en hemsida. Eller så finns det jättefiffiga sätt att göra det men jag är ju inte så bra på sånt!

Niclas arbetar med att digitalisera Friskvårdschecken och även om friskvårdsbidraget i sig har kommit att bli en hygienfaktor så är arbetet med den och hur den nyttjas en viktig termometer på hur företag arbetar med hälsa! För många är det en morot att röra på sig. För andra är det en rabatt på en aktivitet de redan utövar. En del sponsrar ett gym genom att använda bidraget i januari till att skaffa ett gymkort och sen inte gå dit. Det har dock en bra potential och det ska bli intressant att se vad Niclas lyckas med. Han är enormt trevlig och lätt att ha att göra med!

Jag lyfte fram att varesig man bryr sig om humankapital eller bara kapital så är en ledningsgruppsledd hälsostrategi en lönsamhetsfråga. Det är business hela vägen och vi står och trampar mellan generation 2 (HRdrivet, friskvård kostnad ”tar tid”) och generation 3 (ledarskapsfråga, hållbara medarbetare, företrädesvis kopplat till CSRarbete, investering, hälsostrategi och GER tid och effektivitet).

Jag försöker jobba med frågorna på det här sättet och sliter delvis mitt hår. Det är tufft att jobba igenom och mot folks förväntan om att man jobbar med friskvård och träning. Vill räkna på sjukNÄRvaro, och tänka långsiktigt. Men de flesta organisationer mår bäst både ekonomiskt, varumärkesmässigt, och kulturellt av att ha just hållbara medarbetare som ett affärsmål som genomsyrar strategier som rent operativt.

Hälsa är unikt. Det gäller att stå för en värdegrund, en kultur och en struktur i arbetet som möjliggör det för medarbetarna. Där kommer tekniken in som verktyg. Ledarskap. Medarbetarskap.

Det finns enormt mycket att jobba med på den här fronten. De som har lyckats är kanske inte heller de som tar ordet ”hälsa” i munnen hela tiden.

Det var en mycket intressant kväll och stort tack för att jag fick vara med. Det var mitt sista framträdande innan förlossningen och jag såg på bilder från eventet att min hållning när jag satt ned var allt annat än hälsosam! Nu trappar jag ned och jobbar inga heldagar på sisådär 9 månader. Jag har worklife balance.

Jo jag har som sagt annat än träningskläder. 5 dagar i veckan oftast!

---

Jag är ingen förebild. Jag försöker inte vara. Jag är Annie. Jag är mamma, fästmö, storasyster, kompis, coach, hälsostrateg, ideell arbetare och jag är värd lika mycket som du.

Jag delar med mig av tankar, idéer, åsikter, tips här och jag välkomnar frågor, kommentarer och ”nä det där håller jag inte med om”. Jag blir enormt glad när jag hör att jag berör. Att jag inspirerarar. Inspirerar att göra saker du vill i ditt liv.

Jag har efter mina 15 (!!) år i träningsbranschen lärt mig att fullärd blir jag aldrig. Jag lever i alltid ständigt lärande. Alla är olika. Vad som är hälsa för dig är kanske inte hälsa för mig. Du är unik. Vi är unika.

Jag sätter alltid hälsan först. Jag är frisk och stark. Min dotter är frisk och stark. Jag kanske inte är den snabbaste ultralöparen men jag har alltid satt hälsan först och det gäller framför allt nu när jag är gravid.

Jag har i flera inlägg skrivit ärligt om min träning. Att jag joggar kortare, långsammare. Går mer. Lyssnar på kroppen. Aldrig utsätter mig för smärta. Att jag vet att jag är lyckligt lottad som kan. Som mår så bra. Att det jag gör inte passar alla. Jag har nu till kunskapsbanken lagt Woxneruds mammamageutbildning och är än mer övertygad om att det är så otroligt olika vad som funkar.

Jag har ett kommentarsfält här nere där ni till och med kan vara anonyma och ifrågasätta om det verkar konstigt.

Jag skrev igår om att okunskap och att inte fråga är rasismens grogrunder. Det gäller även andra områden.

Att bli påhoppad och uthängd i ett slutet forum där jag inte kan svara för mig- det gjorde mig först ledsen. Sen väldigt förbannad. Personen som gjorde detta klassas som en väldigt inflytelserik person. En sån som ska vara en förebild. En person med mycket kunskap- men hey det har jag också! Och jag har aldrig förespråkat löpning i slutet av graviditeten. Men vi är flera som klarar av det, i större eller mindre omfattning och jag har valt att visa att jag gör det, på mitt skonsamma sätt.

Kommer direkt från barnmorskan. Kroppen mår fantastisk. Alla värden i topp. Stark i bäckenbotten och transversus. Jättestark! Bebis mår toppen.

Får höra från en vän och se vad som står. Blir väldigt ledsen. Kommentarerna är, vissa av dem, helt otroligt korkade. De skriver om att jag kommer få framfall. Är oansvarig. Allt i ett slutet forum som jag inte skulle kunna se.

Blir väldigt ledsen. Sen arg som ett bi.

Men så tänker jag på att varje minut jag är arg förlorar jag en minut att vara glad, tacksam för min starka kropp. Glad, tacksam och lycklig över de fantastiska vänner jag har som tror på mig. Inte tror att det jag gör kanske är något de vill göra. Men tror på att jag känner mig själv bäst.

Det gör mig glad. Nu är jag glad. Nu ska jag förbereda först inför en dagisavslutning där Lillan ska vara nyckelpiga och beställt scones. Sen in till stan för ett anförande om hälsa inför sisådär 60 personer. Inga påhopp. Inga baktal. Bara dela med mig av mina tankar. I ett öppet forum. Heja det!

I am Annie. And this is my playground. 

---