Här planerar man morgonpass i skogen, och så ringer dom från Burkcentralen och meddelar att tiden är ändrad till 06.40. Får väl bli gryningspass med pannlampa då. Strax efter vargtimmen. Dyker jag inte upp i TV-studion, då vet ni vad som har hänt. Fast såna här finns väl inte i Lill-Jansskogen? Väl?
Det var lite svajig gång in i radiostudion. Det är en sak att sitta och knattra på tangentbordet, en helt annan att prata med en mikrofon framför munnen och hörlurar där man hör sin egen röst. Va, var det jag som sa det där?
Men det lossnade fint fram mot sändning. Bästa radioproffsen Jenny Goldkuhl och Peder Gustafsson vet hur man handskas med radioovaningar.
Man vaggas in i lugn och trygghet tills det är dags för första frågan:
– Kenneth, hur känns det egentligen att springa naken?
A-ba-va? Men jag svalde inte miken, lyckades komma på rätt köl och styra rätt kön ut i etern. Det var ju inte mitt klockspel som klingade fritt en gång i en amerikansk öken. Men en bra story är det. Tack F i Götlabörg (som jag lånade den ifrån … utan att fråga). Inte purken än, hoppas jag?
Och naket, ja naket blir ju aldrig omodernt.
Och efter nakenchocken, hur kul som helst. Radio, man kan bli hög på radio. Jag gick från radiohuset med huvet fullt av gas, svävande från ett snöre runt halsen. Kändes det som. Det var inte läge för att jobba. Det var läge för att springa. Pysa ut lite gas.
Så då gjorde jag det. Det krävdes en del.
10×2300 m i Fiskartorpet. 90 s gåvila emellan. 600 höjdmeter. Totalt 28 km. Sen var man hyfsat nere på jorden igen.
Selfie med elak backe i bakgrunden:
Och kolla, vår i skogen!
The Reward!
Steak Minute med Bearnaise på franska lunchhaket Cassis (kom dit rätt sent).
Boston Marathon & Hearthbreak Hill – I´m Ready To Go!!
Antal kommentarer: 2
Tack Susanne!
Hoppas på det. Alltid skynda långsamt 😉 … tills det växer ut vingar på fötterna 😉
Ha ha tack Ingmarie, ja det där är en riktig pannsträckare 😉 … men ser Boston mer som ett träningspass … ska springa med kamera m m, ska bli stort reportage om loppet året efter bomben …
Löparbokprat i P4 Radio Stockholm med stockholms morgonpiggaste programledare Jenny Goldkuhl 08.40 idag!
Upp med tuppen. Inte jag som ska lämna på dagis idag. På kontoret strax efter sju. Skriver det som ska skrivas. Gör det som ska göras. Snabbplocklunch på ICA. Två ägg, pastabitar, keso, räkor, en kalkonskiva, torkade tomater. Äta glufs glufs i tio minuter. I språng mot T-banan. Hem och byta om. Klockar in på Station 03.40.
Knälånga tights. Hänger vindjackan på ett räcke. Bara en tunn merinotröja under. Solen skiner, inte en människa på banan. Bara några gubbar som lägger stort plasttäcke över gräset. Det är bara WOW. Jag äger!
Planen är 10×400. Med 200 m joggvila. Sätter igång. Magen sätter igång. Var det något med lunchen? Rapar regelbundet under de första fem. Sedan släpper det. Tur man är ensam på banan.
Kollar inte klockan. Tänker vänta till sista varvet. No stress. När jag är inne på no 9, får jag för mig att jag ska springa 15 intervall i stället. Blodet rusar, musklerna sjunger. Frågan är bara vad? Inte på sista versen i alla fall. Här finns mer kräm i kroppen. Zatopek brukade springa 60. Zatopek är min idol. När jag är inne på no 13 tänker jag att jag ska springa 20. En jämn och fin siffra att sms:a till brorsan i London. Han sprang backvarv med Studenterna i går, skrävlade efteråt om att han aldrig varit i bättre form. Han gick han upp tre i morse för att hinna med ett tidigt flyg. Han och sambon ska helgromansa lite i London. Brorsan har köpt en keps i tweed för att smälta in bland britterna. Många vuxenpoäng på en gång där. Fick ett sms klockan 12.00 att han sprungit 8 km i Hyde Park, men nu var det dags för en pilsner i solen. Nu var det dags att förstöra formen.
20 varv, och inte helt död. Solen en gul kula, himlen blå. Grymt fredagsmys. Kollar klockan på det sista. 83 sekunder. En bit från landslagsklass, men nöjd ändå. Kommer ihåg att jag är en vuxen man. Skickar ett sms till brorsan 04.10 om fredagsmyset. Hoppas inte ölen skär sig. Bara lite. Sedan rusa till dagis, bäst det går.
Här tar jag tiden:
Man är en urkul kille!
Trevlig helg, löparlovers!!
Antal kommentarer: 1
En perfekt kombo, Susanne! 😉
Klart du ska köra maran. Ingen tvekan. Ända in i kaklet. Och så lycklig ut på andra sidan 😉
A new baby is born!
Eller snarare, 4000 (ex). Stolt fader kånkade kartonger med bokbebisar halva förmiddagen från kontorshall till lagerlokal. Luca Mara, som plåtat omslaget, ryckte hjältemodigt in (trots att han är cyklist … mer ben än armar). Visste inte att jag kunde skriva så tung litteratur!
Torsdag 08.30 nästa vecka, 10 april, pratar jag om alla möjliga (och omöjliga) nyanser av löpning i Radio Stockholm med morgonpigga radiorösten Jenny Goldkuhl.
Och så lite skamlös promotion – för den som vill dela detta mirakel – så finns boken att köpa på nätet i våran webbshop här till höger 😉
Antal kommentarer: 4
Tack Susanne, och ja, dom kanske dubbelkorrar all löpande text på CDON ;), svår att få fatt i 😉
Hej Marianne! Vad roligt med en läsare i Schweiz. Springa och Svenska börjar ju på S, ser en given koppling där 😉 … lite nyfiken på vad som var svårast, börja löpa eller lära sig svenska? 😉 .. jag tror det funkar att beställa via nätet redan nu … om några dagar i alla fall via vår webbshop!
Löpande hälsning från Sverige!
Hej Inger, tack, vad roligt att du gillade den förra boken. Hoppas du gillar den här med, är alla fall tjockare 😉
Boka in Portugal nästa år, så morgonjoggar vi på stranden. Mycket bra för hälsan 😉
Bästa hälsning/ K
Attans, Ingmarie, Colorado nu igen? Då blir jag avis 😉
Sov ut, och podda sen 😉
Marianne! Hoppas nya boken inspirerar till nya PB:n, då har jag lyckats som författare!! 😉
