Jag är här men där
Det är lustigt det här med sociala medier. Hur vi förhåller oss till dem. Jag är ju generellt av den åsikten att måste man TOTALsluta med något så är det ofta sprunget ur att det är problem i förhållningsättet till aktuella ämnet/mediet/maten.
Jag har bloggat lite mindre, jag har varit mycket mindre på Facebook och jag scrollar inte Twitter så mycket. Synd på det sättet att jag följer både BBC, Huffington Post, DN osv för nyheter och känner inte att jag har koll alls på vad som händer i världen just nu.
Däremot är jag lite halv oldschool så att jag inte oroar mig för att inte ha koll på mina närmsta vänner. Jag förutsätter att vi smsar eller mailar ( jag är inte ett fan av att prata i telefon det vet kanske några), utanför de vanligaste sociala medierna.
Jag känner inte heller att jag behöver proklamera en ”paus” från varesig FB eller Twitter för att jag inte läser på några dagar. Det är och ska vara tycker jag ett helt kravllöst media där man är om man vill och har lust men inte saknar eller saknas. (OK jag skulle sakna några Twittrare som verkligen roar mig). Man behöver inte säga hejdå. Man kan komma och gå som man vill. Man behöver inte säga att man tar paus. Man kan göra det ändå.
Vad gäller bloggen känns det lite annorlunda. Jag vill skriva inlägg jag kan stå för. Jag vill varva tips med funderingar med reflektioner, med anekdoter och när jag har för mycket annat så blir det inte tid till sånt. Jag noterar att många bloggare skriver flera gånger om dagen och kanske är det viktigt när man ska ha ett högt läsarantal eller har mycket tid att skriva men det går liksom inte här. Jag är skitdålig på att följa min statistik, har efter 4 (!!!) års bloggande fått hjälp att regga mig på Bloggportalen men ..jag vet inte riktigt vad jag ska med det till nu när det är gjort. Det är vilka som läser bloggen som är viktigt för mig och när ni ger er tillkänna blir jag lika glad varje gång.
Jag har massor jag vill skriva om. Det kommer. Det här sociala mediet är viktigt för mig. Men familjen och jobbet kommer alltid först. Även om de förstnämnda inte tar plats i bloggen så skulle den inte finnas utan dem.
Ja det var verkligen inget inlägg som går att kategorisera. Men ett jag står för. Och imorgon kommer ett bättre! God kväll!


