Min (nästan) kompletta löparskohylla

Igår tog jag min gamla rygga med dator och träningskläder och åkte till Bosön för en heldag där.

Jag har precis presenterat en hälsostrategi för en av våra större ledningsgrupper och efter tummen upp var det dags att jobba vidare på den och inspirerande miljöbyte gör mig enormt gott. Jag jobbar oftast som allra bäst på café eller som igår- ensam i ett ljust konferensrum jag fick låna via Jennie på Stockholm Meeting Selection (SMS)- tack!

Hälsostrategin är precis i enlighet med det jag skrivit och pratat om tidigare. Det är områden som ledarskap, medarbetarskap, arbetsglädje, gemenskap, välmående, och även men inte bara fysisk hälsa som står i fokus.

Så passande att Statens beredning för medicinsk utredning (SBU) i veckan släppte rapporten om arbetsmiljöns inverkan på hälsan. Den förankrar än mer att ansatsen vi tar på min avdelning är helt rätt: Vi måste jobba proaktivt, vi måste jobba med ledarskap och medarbetarskap. Vi kan inte bara bjuda på anmälan till ett 5 km lopp och bjussa på gratis träning och frukt och tro att hälsofrågan är löst. Det här förstår ju de flesta. Det gör det inte lättare!

Rapporten tycker jag kan sammanfattas i en mening bäst såhär:

Personer som upplever en arbetssituation med små möjligheter att påverka, i kombination med alltför höga krav, utvecklar mer depressionssymtom.

Vad är mitt ansvar? Vad är arbetsgivarens? Vad kan vi göra? Vad är bäst att göra och hur ska vi göra det för att förbättra de här aspekterna? Det är frågor som man behöver brotta med. Superintressant! Alla yrken är så olika- hur kan man lösa detta för någon på skiftarbete vid ett löpande band där det till synes är svårt att erbjuda flexibilitet och produktivitetsjakten står högt i kurs? Jag har sett på så nära håll hur just bristen av kontroll över sin arbetssituation är det som skadar hälsan allra mest.

Efter en bra jobbdag tog jag mig ned till träningsanläggningen. Jag var nog den rundaste som sprang där på löparbanan men det var så härligt i mina nya Inov-8 Bare XF. En Crossfit sko men blir nog en löparfavorit för mig var det lider.

Jag körde mitt lilla styrkeprogram och sen var det dags för gemensam träning som start på ”hälsokvällen” som arrangerades av Bosön och SMS. Mia T???? jag hittar inte namnet ledde ett eldigt pass. Mias historia berörde- hon miste sin man i cancer med tre barn och träningen blev hennes räddning! Ge mig 20 minuter så ger jag dig ett rejält träningspass menade hon och vi körde ett pass som går att köra i vardagsrummet.

Kan rapportera att jag nu är i 6e månaden och tog till en hel del kreativitet för att klara att göra burpees (gå ned och ligg på sidan istället för på mage), ”korta ned” utfallsstegen  och komma ur att träna de raka magmusklerna.

Efter det bjöds det på mingelbuffé med massa god frukt och så var det dags för Petra Lundströms föreläsning ”Stress mer än att tiden inte räcker till”. Petra doktorerar inom något med hormoner..hann inte skriva ned och är ansvarig för idrottsnutrition inom Riksidrottsförbundets Elitidrott. Hon är väldigt kunnig och en bra föreläsare! Hon pratade om stressens inverkan i kroppen men även om hur kvinnor och män påverkas och reagerar olika. Det var riktigt intressant och jag surar över att jag missade slutet!

Det bästa var att få kvitto på att det jag pratat om när jag föreläst om stress var rätt! Kände igen mycket och fick lite nytt att tänka på. En riktigt bra kväll.

Efter en massa hårt jobb så vet ni förstås vad som väntar- återhämtning på landet! Jag tar med mig min höggravida syster och lillskruttan i eftermiddag och ser fram emot att sova, äta, träna, jobba lite och leka massor i helgen.

Det kommer bli en fantastiskt spännande vår på jobbet så dags att ladda batterierna igen.

Du som bor i Göteborgstrakten har väl inte missat min föreläsning där 12 mars? Varmt välkomna!

 

---

Det är snart tredje året vi kör Tjejmarathon. ”Årets bästa lopp” som flera löpare sa förra året. Klart det är! Jag kanske är lite partisk som medgrundare men det är faktiskt Sveriges första ultra för välgörenhet och det första loppet som utmanar tjejepitetet- men välkomnar såväl kvinnor som män förstås.

Vi har fått massa uppmärksamhet, hurrarop, frågor, funderingar och ifrågasättande och det är vi fantakstiskt nöjda med!
Men viktigast av allt- vi har gjort skillnad på riktigt! Vi är på god väg mot att slå 100 000 kr i insamlade medel i år igen.

Vi har platser kvar! Och är du igång med din löpning så är det gott om tid att träna dig i form för cirka 50 km i juni. (En del av charmen med loppet är att det inte riktigt är exakt 50 km).

 Börjar du på förstasidan här på Runners World så såg du att vi var med i en artikel igår.

Jag tycker den sammanfattar rätt bra vad vi gör och vad vi står för.

Annars hittar du allt på vår hemsida.

Varmt välkommen till årets GODaste lopp!

---

Som bloggare får man mycket förfrågningar om att testa produkter och samarbeta med olika hemsidor. Det är ju jättekul men jag har sagt nej i flera fall och de tre jag hittills har samarbetat med har jag letat upp själv för att jag vill använda deras grejer och ändå skulle köpt dem.

Det är viktigt för mig med trovärdighet samt att bara samarbeta med företag som har produkter jag kan stå för och själv använder. Att ta emot skor från höger och vänster och säga ja till kläder för att de är designade av en modell- det är ju inte riktigt jag även om det kan vara kul att testa nytt och man kanske hittar nya favoriter, tror jag många läsare märkt. Jag är ingen gymdoona, jag är ultralöpare och nitisk med funktion, hållbarhet och sen får grejerna gärna vara snygga men jag är inte ute efter att ha massa grejer hemma utan vill använda dem till max! Inte så spännande och varierande kanske, men – serves it’s purpose liksom i #runnerslove-filosofin. Jag kommer testa några nya skor till våren men de måste verkligen väcka mitt intresse för att de ska få ta plats i det lilla skoskåpet.

2011 när jag tränade för min första ultra fick jag via en kompis kontakt med Falke och köpte tights, underställ och boxershorts. Jag kunde inte så mycket om utrustning då men tyckte grejerna var helt fantastiska. De plaggen använder jag än och understället är det bästa jag har tre år senare.

Jag har använt Trimtex grejer och de har en fantastisk bra jacka och bra kompressionstights  men utbudet är smalt, de är mycket fokuserade på lagsporter och stora orderar med sex veckors leverans och jag vill ha grejer som håller länge, och använder förstås allt från underställ till linnen, till sportbh till strumpor.

När Matthew från Falke kontaktade mig för ett samarbete blev jag otroligt glad. Just ett samarbete snarare än att få lite plagg här och var. Kläderna är inte billiga slit och släng som följer modet utan det är funktion och perfektion i fokus. Det Falke producerar måste vara bäst- annars låter de bli. Gillas!

Det är ett tyskt familjeföretag som startade 1895 och finns i 30 länder. I Sverige är det mest strumpor som säljs men jag hoppas få hjälpa till med att flera upptäcker de helt fantastiska produkterna i Ergonomic Sport System serien som jag själv använder nu.

Ergonomic Sport System är plagg som funkar för löpare som springer i alla väder. Sömlösa med lite ”lagom” kompression, fukttransporterande/isolerande och snabbtorkande (kan verifiera att jag aldrig är torrare än i min Falkeunderställströja).

Kompressionsstrumporna är helt i en egen klass precis som  löparstrumporna (många som provat vet vad jag pratar om), tightsen känns som grädde på låren, sportbhn sitter som en smäck och löparjackan var jag ute i -15 grader i och var varm utan att jag blev ”svettblöt”. Jag ser fram emot att maxtesta grejerna mer nästa år när jag ”ska tillbaka”. Nu är det jäkligt gött att vara både snyggt och bekvämt klädd på mina kortare rundor.

Förutom löpning gör de ”ESS” plagg för flera andra sporter- bland annat fantastiska strumpor och underställ för vintersporter och kläder för vandring.

Det är inte ett billigt märke utan för den som vill ha bästa funktion till högsta kvalitet och saker som håller. Här är en länk till webbshopen om du vill kika runt! Och nedan några av mina favoriter!

 

 

---

 

Vi mår bra av att ge. Vi mår bra av att hjälpa andra. En del av vår lycka är att vara altruistiska.

Wikipedia definierar begreppet warm glow som:

Warm-glow giving is an economic phenomenon described by James Andreoni in 1989 that attempts to explain why people give to charity by proposing that people engage in impure altruism.^[1][2] Instead of being motivated solely by an interest in the welfare of the recipients of their largess, ”warm-glow givers” also receive utility from the act of giving. This utility is in the form of warm glow—the positive emotional feeling people get from helping others.

Har du tid men inte pengar– ge av din tid. Det finns en massa välgörenhetsorganisationer som vänder och vrider på varje krona där du kan hjälpa med att posta utskick, hjälpa till på aktiviteter. Du kan bli mentor, du kan volontärjobba på en skola- du kan göra massor.

Har du pengar men inte tid-Donera! Men för att verkligen må bra av att ge- sätt dig in i vad pengarna går till. Fråga, kräv att organisationen berättar. Köp en extra macka och kaffe på vägen till jobbet och ge till en hemlös om du bor i Stockholm. Släng inte kläder och husgeråd- ge till ett härbärge- Stadsmissionen kan se till att dina saker kommer rätt.

Jag tror det här är en enormt viktig del av att vara lycklig. Att känna mening och att få perspektiv. Att göra gott för andra, som har det sämre, som just då är svaga ger dig ett warm glow.

En grå måndag i februari kan det värma riktigt fint i hjärta och själ!

---

Hade jag tränat för TEC hade jag just nu haft en massa mängd på schemat. Av livspusselskäl flera tidiga jag-är-knappt-vaken- vad-fa*-är-det-frågan-om-vad-håller-jag-på-med pass. Flera pass på en dag. Lite kolhydrater innan de lågintensiva passen och morgonkaffe innan dem med en matsked kokosolja och 4 kapslar BCAA.

Det spelar ingen roll att jag är gravid. Jag saknar det. Jag längtar efter det och när jag är ute och springer så drömmer jag om vägen tillbaka.

Missförstå mig rätt- nu längtar jag enormt mycket efter en ny liten person som blir det viktigaste i mitt liv men det är inte i konflikt med längtan efter ultra, långa tysta pass i natur och känslan av att vara tom på energi och full av det på samma gång.

Så jag tomtar på. Och den här veckan är jag jättenöjd med löpningen. Idag skulle kunnat bli mycket längre men viktigast var att ta en sovmorgon och ta det väldigt lugnt efter en vecka av tidiga morgnar. Hälsan först som sagt. Så vi blev lite sena ut men 11 leriga kilometer i Ursvik var lagom det med.

Jag har lyckats tassa ihop nästan 60 km denna vecka. En blandning av fartlek, morgonpass, distans, löpteknikpass och terrängskutt. Är det mycket? Jag vet inte. Precis lagom känns det som. Vi fortsätter. Bibehåller det som går, så länge det går i form av kondition. Håller glädjelågan brinnande hela vägen rätt igenom!

Inspo? Kika på den här

---