Nu är vi hemma igen, sent igår fick E springa ut i snön utanför Arlanda med ett glädjeskrik. Och det var väldigt längesen jag bloggade! Jag brukar faktiskt, inte ens försöka, utan vilja skriva varje dag men den stund en kväll jag tog fram datorn var det för att rodda lite med jobbet, skriva program till adepter och sen var uppkopplingen så dålig så jag iddes inte sitta mer.
De tidigare inläggen hade jag skrivit innan och tidsbestämt så de gick liksom iväg av sig själva. Ja det var längesen det var så datorfritt. Min reflektion runt det är att det är rätt skönt att ha ett avkopplat förhållande till sociala medier och datorer. Jag är aktiv på både Twitter och Facebook men har inga problem att strunta i det. De som jag verkligen har kontakt med har jag det med på andra sätt. Måste jag in på nätet för att ha koll på något kan det inte vara så himla viktigt. Mail och sms kollar jag regelbundet dock.
Jag hade missförstått temperaturen lite- en bekant är på Playitas och sa att det var varmt och skönt och vi hade sett fram emot att bada i massor men fy satan vad kallt det var både i hav och pool. Jag är riktigt besviken på utfallet på badandet och har simmat med min surftröja på de få gånger jag pallat att ta mig i den för övrigt jättefina poolen. Och surf blev det inget av för vi var tydligen på fel kust- inga vågor att bry sig om just där och då!
All-inclusive var..intressant! Jag är enormt kinkig med mat, speciellt mejeriprodukter och speciellt nu när jag är gravid tydligen. Har knappt ätit mjölkprodukter på hela veckan vilket reducerade utbudet rätt rejält. Vågade inte smaka kallskuret, inte bacon, och gillade inte skramlade ägg heller. Så har levt på ägg, mackor med tomat och gurka och enorma mängder frukt till frukost.
Lunch och middag har dock varit helt ok! Vissa höjdarrätter men det har helt klart blivit för mkt friterat. De hade kunnat haft bra fisk men den var så tråkig så man knappt orkade äta den. Ute på restaurangerna nere i byn fanns det säkert mycket bättre fisk att äta men vi åt mest på hotellet förstås. Lillan har ätit jättebra och faktiskt inte frågat om glass på hela veckan. Däremot gått lös på dessertbordet.
Tur i oturen så var det här dessertbordet mest sånt jag då alltså inte ville äta: glass man fick skopa själv, massa olika mousser och lite rulltårteliknande saker med olika smetiga fyllningar. Tur i oturen alltså. Men croissant med Nutella på morgonen. Mums!
Vi har inte gjort någon utflykt alls från Corralejo. Ön är en torr vulkanö men söderut finns tydligen en av världens tio finaste stränder- den ångrar jag att vi inte såg men att bara låta dagarna gå som de ville var väldigt skönt också. Skrotmos ville leka i parken, åka på minikaruseller och bygga sandslott så vi har låtit henne hållas. Gått till en fin strand utanför stan och hängt där. Varit på minidisco. Testat tennis (Lillan trodde hon kunde och insåg sen att det var svårt och blev förbaskad, jag övade slå forehand och slog bort en boll in på ett annat hotell). Spelat minigolf. Shoppat lite. Ätit massor. Sovit massor. Och – tränat! Eller motionerat kanske jag ska säga.
Jag har faktiskt sprungit varje dag. Den kortaste rundan 4 km. Den längsta 9. Kört två lite tuffare pass: en med 4 x 4 minuter och en med 3 km tröskel. Sprungit tre morgnar längs havet och de passen har helt klart varit de bästa. Jag har satt klockan på 06.30 och tuffat runt nästan en timme med en motor som verkade kunna gå för evigt och varit tillbaka tills Risiskrutti vaknat och idag hann N springa upp på en vulkan efter jag hade sprungit. Därtill två pass på gymet. Bra träningsvecka.
Något ligga still och slappa blir det ju inte direkt med en sjövild 4,5 åring som är i gasen från tidig morgon till kväll men desto roligare.
Dock blir det nog inte några såna här semestrar snart igen för det är nog inte riktigt vår grej. Alla tre längtade hem till snön. N saknade sin gröt. Jag min spenatsoppa och jag längtar faktiskt till mitt jobb och min vardag- som ju är en jag valt och därför trivs bäst med. Vi uppskattade enormt att kunna åka iväg såhär och det har varit en väldigt vilsam vecka som ju inte kommer åter på ett bra tag. Att se mat serveras och slängas i överflöd var inte heller så inspirerande och man kände hur lätt det var att dras med i det själv.
Nej nu är jag galet taggad för min roliga vår! På den privata fronten händer det massa saker också och jag och min bästa vän, fästman och älskling kommer nog ha haft nytta av den här veckan inför kommande veckors äventyr!
Antal kommentarer: 1
Thomas Löveneke
Viljan att testa sina gränser, passera 42km och fortsätta. Nå nya distanser och
ta sig genom tillfälliga svårigheter. Och därför Lidingö är så vackert på våren 🙂