Morgonlöpning
När man har en liten en hemma så handlar mornarna om att komma iväg till dagis och sen till jobbet. Det är inte stressigt. Det är mysigt. Imorse kom Ebba med sin slitna gosekanin, håret på ända och så där sömnsammetsmjuk som bara en liten snart 3-åring kan vara och sa ” jag vill mysa med dig i sängen”. Och då gör man det och vet att man alltid om ca 15 år kommer önskat att man myst mer. Investerar i myskontot liksom. På tal om investeringar.
När hon sen sover hos sin pappa så har man en morgon som liksom är hur fri som helst. När man bara har sig själv att ta reda på så har man eoner av tid. Jag har oftast haft det brådis till jobbet. Men inte nu. Det är säkert brådis i ett mindre perspektiv men jag har lagt ned brådskandet och nu tänkte jag göra något jag längtat efter- springa på morgonen. Före frukost.
Det var min melodi förut. Kroppen visste direkt vad det handlade om. Sen jag fick barn har jag nog gjort det..två gånger!?
Kommer bli en chock för systemet och jag har just konstaterat att jag är frisk så det här första passet ska inte gå fort. Men sjöarna en morgon…sen frukost och DN och sen jobb. Det ska bli fantastiskt!
Föreläsningen hos Specialistkliniken var kul! Det var inte så mycket revolutionerande nytt om löpteknik men intressant att höra det här med att det är ungefär samma skadefrekvens på de som använder dyra uppbyggda skor och de som köper några på typ Rusta. Träffade Wanja också- det var roligt.
Mia bjöd som vanligt på you can do it känsla och skratt. Jag blev så sjukt sugen på GAX 100 miles..går den tävlingen liksom? Mia älskar 400 meters tartanbana. Jag älskar A-B lopp har jag insett. Det ”värsta” med att springa 8 mil i snöglopp med galensmärta är att man liksom ” jaha 16 mil med fäste under fötterna, hur svårt ska det vara då?”. Farligt farligt. Men härligt härligt. Idag kom verkligen suget efter 100 miles. 16,1 mil. Det kom inte efter målgång på TEC. Inte veckan efter. Det kom nu. SMACKABANG.
Men nu börjar vi med 6 kilometer jogg utan smärta och snorkaos före frukost. SÅ tar vi resten sen. Här är cykeln förresten. Jag funderar fortfarande.






