Generöst delande, ödmjukt lärande
Där har ni mitt nya motto. Jag har funderat mycket i helgen och jag har fått fart på tankarna med hjälp av Andreas, Sofia och som vanligt Magnus. Och mycket och många andra.
Det pratas o pyser och muttras mycket över begreppet ”PT”. Alltså Personlig Tränare. Borde det finnas en speciell svensk standard? Lagar? Regler? Vem får kalla sig PT? Vilka gör det? Vad kan de? Hur klarar alla gym av att finansiera alla sina PTar? Vad kan en PT? Vem är bra?
Vågar man skriva massa tips och råd om man inte har en massa papper med stämplar att man är utbildad i ditten o datten?
Är han eller hon som läser massor, testar provar, reviderar, klurar och funderar sämre lämpad att uttala sig om
någon än den som köpt en snordyr utbildning men inte har det kritiska kreativa analytiska tänket? De finns de som gör både och. De har kanske mest kunskap av alla och superba verktyg att använda dem.
Jag tror de finns fantastiska utbildningar- jag har gått en själv! Hängivna, kunniga, nyfikna lärare. Och utbildningen är en grogrund, är att rensa en rabatt och lägga matjord. Inför ett spirande liv av lärande. För gud förbjude att det slutar där.
De som jag har mest respekt för. Den jag tänker vara. Den har inte tio expertområden. Den vet inte allt. Är inte fullärd. Har inte 10 års erfarenhet utan snarare kanske 60 år av lärande kvar.
Försöker hela tiden lära sig nytt, reviderar sin approach efter hur det man lär ut faktiskt fungerar. Från att ta feedback efter en spinnklass till att fundera på hur ett kostråd verkligen fungerade.
I helgen satte jag frön i min rabatt. Nu ska jag se vilka jag vattnar.
Idag har jag lärt mig massor. Jag var med på lilltrolls dagisutflykt som genomförs enligt Friluftsfrämjandets teori och ideologi. Helt fantastiskt!
Generöst delande. Ödmjukt lärande. Let’s go practise.



















<;/a