Soja- nej tack!

Idag hade varit en passande dag att skriva ”en dag på jobbet”. Herregud vilken dag och var spretiga grejer jag gjort. Började med att prata hälsa på ett frukostmöte på Friskis igen.

Kan verkligen rekommendera att testa ha en konferens där med träning!

Sen har jag gjort- allt! Känns det som. Reviderat lite. Och massa andra saker. Skallen var full och klockan sen och några 20 km fanns det inte tid för. Jobbet har prio före träningen måndag till torsdag.

För det mesta så är ju all träning riktad mot det här yberlånga loppet men jag har ju aldrigt nöjt med att bara ha kaka. Jag ska äta den också. Äta alla kakor. Mjuka som hårda.

Jag tränar även för en halvmara. Triathlon. Fjällmarathon. För livet! Och tids nog ska jag persa på ett marathon. (Inte så svårt när jag bara sprungit två, ett för 10 år sen och 2007 då jag gick sista milen nästan.Men jag ska persa med 30 minuter tänkte jag)

Kungsholmen Runt. Mjölksyratröskeln ska upp och därför passar jag gärna på att köra mina korta tidspressade pass runt tröskeln. Eftersom jag körde långa trösklar (15 minuter) i måndags och jag var galet sugen på tusingar idag så blev det så.

Uppvärmning på cirka 2 kilometer. Bra känsla även om vänsterbenet beter sig lite konstigt neuromuskulärt men jag gör lite övningar jag fått från bästa Andreas och så vips så funkar det bättre direkt.

Vid Norrmälarstrand satte jag fart. Eller fart och fart. Tusingarna går cirka 10 sekunder långsammare än i somras. Finns ingen ”kräm” att ge mer och jag har inte tiden att lägga på att vrida upp den där farten. Mjölksyratålighet är liksom inte fokus just nu. Men bra träning är det iallafall. 5 stycken och sen joggade jag ned och är lika pigg då som när jag började passet. Ingen 5e växel helt enkelt. Oxe. Ardenner. Segsnöre.

Imorgon blir det tung styrka och sattyg med Magnus och löparvila. Jag springer väldigt sällan tre dagar i rad. Max två och sen vila. Nu har det blivit fyra korta dagar i rad med totalt 4 mil. Så blir det när man skrapar ihop. 3 mil denna vecka. Ungefär 7 kvar. Längtar till fredag och hoppas få en riktigt fin dag med podcasts i lurarna. Om någon vill tipsa om en bra ljudbok om löpning så är det välkommet.

Sov så gott! Fin måne ikväll!

Springer man inomhus- missar man detta!

---

Var skulle den annars vara?

Ibland är att känna sig tacksam, glad, lycklig och nöjd bara ett perspektivskifte bort.

Ibland är att dessutom känna sig grym, euforisk, snabb, stark och oslagbar därtill bara ett ombyte och en löprunda bort från där du är nu.

Om två timmar är jag allt ovan.

---

Ut ut ut genom dörren. Ned i tunnelbanan. Tunnelseende.

Hem. På med diskmaskin, tvättmaskin. Ett, två lager på överkroppen. En podcast om Dr Atea i öronen.

Ut igen. Slira nedför backen. 2 km till Ursvik. Rätt ut i skogen. Ut på ängen. Ingen där. Bara jag. Balans. Bra fäste. Syre. Andas. Andas. Fyll på.

Hem. Ta med vagnen. Jogga vidare. Hämta Lillan hos kompis. Hem igen. Tvätten klar. Diskmaskinen klar. En mil och massa syre rikare. Krakel spektakeboken, existensiella frågor. Natta dockorna. Pussa krama. Natta liggandes på skumrullen. Bröstryggskotorna säger ”popp” ”popp”. Andas långt ned i magen. Allt är stilla.

Mat. Dusch. Plock (det här EVIGA plocket!!!). Göra matlåda. (kyckling, spenat, squash, lök, kikärter i pesto med tomat, sallad och blomkål till Allt ekologiskt. WIN!). Svara på några jobbmail. Nyheter. Rodda morgondagen.

Igår körde jag 8 km med 2 x 15 minuter tröskel i mitten. Idag 10 km fartlek vinter-trail-style. Imorgon 20 km progressivt. Torsdag- crossfit med Magnus. Fredag: trötta ben, lite kolhydrater och långpass. Lördag: vila. Söndag: Skidor (om vädret tillåter) sen mer löpning i trött kropp.

Träna på att vara trött. Träna på att vara lite tom. Tur att jag längtar så mycket till mina egna stunder i löparskorna. Tur att det är så roligt. Tur att allt är så bra.

Lucky me.

---

Ett projekt jag ägnar mig åt med själ och hjärta på jobbet just nu är mindfulness! En stor enhet hos oss har bestämt sig för att satsa på detta och erbjuda kurser till de anställda. Tre gånger per vecka. I sex veckor. Precis före jobbet. På jobbet.

Mindfulness kallas också medveten närvaro och har många år på nacken, sprunget ur buddismen. Andningen är viktig och fokus på här och nu. Läs mer här.

Jag använder mig själv av mindfulness eftersom jag lätt bara far och flyger med tusen aktiviteter samtidigt. Jag har varit tyst en helg helg (jo det är sant!) på ett mindfullnessretreat men funnit att jag faktiskt måste öva på det här. I min vardag. Där jag behöver det.

Världens bästa radiokanal P1 och Kropp och Själ behandlade ämnet förra veckan. Där kan du höra hur Mindfulnessgruppen ser på ämnet.Just Gunnar från Mindfulnessgruppen är vår kontaktperson här på jobbet.

Vad tycker ni om mindfulness? Har ni testat?

---

Lite wop wop. Lite boomschakalackrubadubstylee, jag tycker det behövs. Känner ni det? Lite jävlar anamma och lite mer smatter i marken när man går. Nu är det dags att peppa igång fyra ganska grisiga veckor innan nedtrappningen sker för mitt livs största fysiska utmaning.

Ja för TEC alltså. VIktiga träningsveckor. Lite nära att lägga grund men grund har jag. Det specifika för TEC är att springa på natten. När man är helt koko i huvudet-trött för att man redan sprungit längre än man någonsin gjort.. När det gör ont. När det är tidigt. När det är sent. När benen är slut. När det gör ont i magen. När man inte riktigt fattar vad det är man gör där? Runt runt en milbana när det finns en säng att sova i. När kroppen vill kliva av. När tankarna kommer: ” det räcker”. ”Vad försöker du bevisa”. ”Du kan bryta nu”.

Så det här med att jogga 6 mil det är liksom inte riktigt det som kommer knäcka 100-milesnöten. Det är ett rätt glassigt pass där jag är nu fysiskt. Jag har ingen fart i kroppen whatsoeva det blev jag varse idag när jag tampades med trösklar på vägen hem. Däremot är allt en plåga fram till cirka 8 kilometer. Då börjar det bli kul. Då var jag framme vid dagis. Jag är helt enkelt inne i långlöpsmode och det här snabba Kungsholmen Runt det är liksom en skrattretande hägring på horisonten.

Jag har tänkt varje vecka att ”nästa vecka, då!”. Då kommer jag få till flera långa pass. Men det kommer aldrig bli så lätt. Så nu blir det ett upplägg som jag inte rekommenderar, inte programmerar någon adept med och inte kör i vanliga fall. Jag kommer jaga mil. Jag kommer springa så långt jag kan, när jag kan. Jag kommer köra ben på torsdag och gå ut tidigt fredag och springa långt med låga glykogenlager och trötta stockar till ben. Nyckelpassen ligger redan inplanerade. Så ser det här enormt spännande inrutade livet ut och så måste det vara annars blir det kaos. Jag stretchar, kör styrka men utöver det här så får jag pussla in så gott jag kan att få in mängd i benen fram tills det är tre veckor kvar.

Jag tänker inte skada mig och jag tänker inte bli sjuk. Mina skor är sen länge trasiga och jag bråkar med Outnorth om att få ett par nya Inov-8 utan att skicka tillbaka de som jag sprungit non-stop i sen i december. Inte fa* tar jag en ny sko nu och drar ut på en flermilsrunda. Och- while I’m on it hur kan det vara rimligt att meshen går sönder på en löparsko med terrängsula? 50 mil hade de gått när de pajade. Nej kom igen nu Outnorth- langa hit en Inov-8 Xtalon 212 jag kan springa in så är vi vänner igen.

Jag fortsätter äta mer vegetariskt. Mindre gluten. Mer höftstyrka. Mer bra tankar. Det här är en sån fet egotripp den här satsningen och jag behöver den som tydlig väg rakt igenom det sammelsurium som jobbet och pusslandet är. Det är mitt lilla leende i ena mungipan, min lilla tjej är smajlet i den andra. Det är grymt. Det är urhäftigt. Det är precis det jag vill. Det är jätteläskigt. Det kommer göra ont. Det är snart och det kommer gå bra.

Nu kör vi!

Glad skit på andra plats på 50 km 2011. Klumpiga skor och noll koll i största allmänhet!

---