Inspirera mig!

Förmodligen säsongens sista skidpass idag. Jag skejtade tills armarna tog slut. Man behöver inte skejtskidor och skejtpjäxor. Bara strunta i att valla dina vanliga längdskidor och åk. Skit i klockan.

Först var vi uppe på platån med Minime. Jag drar med mina snöskor på och teleskopstavar och hon än sitter i pulkan än springer runt i skoterspåren.

Kolla löpsteget…

Jag fick sen ett jättefint träningspass på 1 timme med syster nere på sjön där jag for runt henne i cirklar för att riva ur allt jag hade i kroppen. Nysnö på skare och fick trycka på bra med skidorna för att få upp fart. Tung motvind åt väster. Vände och flög fram. Kunde inte sluta. Fick ta en liten vända till. Tills armarna var slut.

Efter det var det ut igen med Russinprassel som ville åka skidor. Så envis! De är helt glashala under och hon har inte åkt mycket men nu skulle det åkas både upp och ned och vi fick inte hjälpa. Vi hölls på vägen och sen i skoterspåren och det gick bättre och bättre.

Nu är ledigheten slut och min kalender är fullproppad med massa jobb och en massa roligt! Känner mig av naturliga skäl lite mör i överkroppen men har spring i benen!

Hoppas ni haft en fin helg!

---

Dragit Lillan i pulka. Knatat efter henne när hon själv skidat jättefint på sjön. Ätit tunnbrödrulle med avokado och hummous på min gamla fårskinnsfäll i en driva i snön. Fikat hos Gunilla på Ottsjö Fjällgård.

Hälsat på andra halvan av Workout Åre i deras fina nya hus och deras underbara ungar.

Hämtade min syster till RisiSkruttis stora förtjusning vid tåget. Solen gassade.

Hem till huset i Ottsjö. Så underbart att slippa trängseln i Åre och allt slå knutande på sig för att genomsyra mest ”skönt häng” av alla. Missförstå mig rätt- jag gillar Åre och många som bor där. Men jag kommer helst i maj. När jag jobbade där och det var högsäsong så var det en lycka att få susa hem uppför fjället till tysta lugna och oändligt vackra Ottsjö.

Bara 3 mil bort men en helt annan fjällvärld. Här är det sådär lugnt och skönt som många längtar till.

Jag hoppade i bilen och tog mina ovallade skidor. Knatade ut på en magiskt stilla Ottsjö. En kiteskidåkare, några i fjärran som promenerade.

Bara iväg. Av fem mil igår känns ingenting. Lite stel i vaderna bara som vanligt. Skarsnö med några centimeter pudersnö ovanför. Helt perfekt. Fjällen välver sig åt alla håll. Det är som att allt mitt lugn vilar i den här dalen. Långa lugna tag och skidor som flöt fram över mestadels orörd snö.

Stannade flera gånger och bara lyssnade på tystnaden. Isen som rör sig långt under. Tittade på fjällen som bara finns där. Jämt. Hjärtat som snabbt saktade ned och indikerar att allt är jättebra med träningsnivån.

Hade kunnat fortsätta åka hela kvällen men påskmiddag med lax, fetaoströra och ugnsrostade grönsaker väntade.

Intagen i träningskläder förstås och nu raggsockar och underställ i soffan.

Magiskt. Enkelt. Lyckligt. Det finns saker man gör och det finns saker man gör och samtidigt är och det här var en sån sak som jag går upp i helt och tar med mig.

---

Jag hade skrivit ett långt inlägg om mina tips för komma igång med och hålla sig skadefri i löpningen men det försvann! Så ni får vänta!
Önskar istället en riktigt GLAD PÅSK från Ottsjö där det självklart målas ägg och ska åkas skidor idag.

---

Klart. Fy fabian vilken dag.

Klev upp halv sju. Kaffe, ägg och laddade väskan med varmt vatten, påsar med musli, nötter, BCAA, torkad frukt. Det var -15 i Ottsjö vilket kan betyda flera grader kallare i ”grytorna! längs den, mestadels urtråkiga vägen in mot Vålådalen. Det var säkert -20 flera gånger på vägen in. Var seg redan från början.

Ottsjö är vackert. Vålådalen är, tja. Inte så vackert tycker jag i jämförelse. VÄgen dit är på sina ställen helt fantastisk då man passerar Ottsjön och vattendrag men mest skog. På isig asfalt.

Ingen fara med det om jag bara kunnat lyssna min ljudbok men den hade inte laddats ned helt så funkade inte. P1 var inte som vanligt så lyssnade på tramsiga P3. Kan inte lyssna på musik för tidigt för då speedar jag.

TÄnkte bara på att jag måste springa tillbaka hela den här vägen och tyckte allt var segt. Inte ont. Inte direkt trött. Helt enkelt uttråkad! Kom och tänka på Forrest Gump som bara tröttnade en dag och slutade springa. TÄnkte att det var det som hänt. Jag är slut som ultralöpare.

Väl inne vid Nulltjärn stod Garmin på 24 km och lite mer. Vägen tillbaka kändes som en enda lång golgata. Ska man ha det tråkigt på Långfredagen så kan jag säga att jag gjort mitt för resten av livet.

När jag sen igen var framme i Vålådalen gick jag in på fjällstationen och drack kaffe och hostade sådär som man gör när temperaturen skiftar 20 grader på en timme på ett pass. Bara så omotiverad. Alla hade pjäxor på sig och jag ville lifta hem för att kunna ta mig ut i snön.

Men så skällde jag lite på mig själv. Jag kom ju inte hem snabbare för att jag stod här och surade och åt russin,

Så med cirka 28 kim i benen började jag jogga och jag vet ju att det brukar släppa. Och jo det gjorde det förstås. Jag hade knappt haft styrfart hittils men nu fick jag upp fart och steget flöt på. Slog på min spellista och den räddade mig. Musik gör all skillnad ibland.

Så. Nu. Hem! Föffan! Fort. Mormor ringde och berättade att Lillan åkte stjärtlapp med en nyfunnen vän på baksidan. Åh vad jag ville hem. Tuffade på men orken tog slut i långbacken så jag fick gå en del.

Men till slut var jag hemma med 50 km i benen. Inga 58, är glad att jag inte vände i dörren imorse så jäkligt nöjd.

Tog det så himla lugnt så inte direkt stel heller. Våfflor fanns det där hemma också. In med dem, dusch  och stretch och nu har jag åkt in Åre- nä haha det skulle jag aldrig göra frivilligt en påskhelg men till min kompis H’s stuga i Björnen.

Det ska bli otroligt skönt att börja jobba med fart nu. Snabbare pass och resten av helgen ska jag åka skidor. Hurra!

Mycket pannben och lite vavavoom- så kommer det nog bli på TEC med. Även om jag inte ens sprungit halva sträckan i ett sträck sen förra april känner jag mig redo. Jag har helt enkelt inget val.

Ha en fin påskhelg!

---

Såhär fin utsikt över Anarisfjällen hade jag idag

Sista långpassen.

Är i ett paradis av vispad grädde-liknande snö, strålande sol och glad Tigerfis. Ändå väljer jag att ta mig an de slingrande svartspräckliga leder av asfaltsväg (med mycket hal is överallt) för att genomföra det sista i min träning inför TEC på löpande ben.

100 mil i vinter. 100 mil av tidiga iskalla mornar. 100 mil utan löpband utan broddar mest utan sällskap.

Man kan tro att det handlar om ben. Men det är i skallen det händer. Det är 15 dagar kvar och kroppen bär på många många mil. Jag har legat på runt 8 mil i veckan i flera veckor nu och det är jag inte van vid. Jag mår fantastiskt men det spökar i huvudet. Skallen bär på den träning som kroppen inte direkt verkar bry sig om.

Jag har 8 mil på 24 timmar att beta av. Valde att börja med runt 2 idag. 4 x 5 km? 2 x 10? 2 x 11 km blev det som mentalt kändes mest ok. Då är det mindre än 6 mil imorgon. Varit ute i solen och dragit MiniMe i pulka upp på fjället. Seg och rosig om kinderna. Bara stänga av och genomföra. Ut och iväg. Eftersom det är ett relativt kort pass (helt skadad, allt under 3 mil känns kort) så ska farten vara högre. Skulle sikta på 5:30 i snitt men se nehej det var det inte tu tal om.

Vet att det tar tid att komma igång och efter 5 km är det uppför uppför bort mot Trillevallen (yes där Stig-Helmer åkte skidor också när han var liten). Sol på väg ned och graderna med den. Hittade ändå mitt fokus. ”Bara springa 11 km och sen vända. Ligg på ligg på, räkna ned. Fram med höft, korta steg, slappna av”.

När jag väl vände så var det mer nedför på vägen tillbaka och plockade upp farten rätt bra. Jag tänker ofta att jag ska ”samla ihop mig” när jag är trött. Fram med höften, jobba i fotbladet, slappna av i händerna och käken. Ja alla har sina trix.

På vägen in mot Ottsjö så började leendet breda ut sig. Kisade mot solen. Lite #vavavoom även idag.

Stannade på 22 km på strax över 2 timmar. Benen är jättearga nu efteråt, vad var det här nu då? Men imorgon är flackt. Imorgon är det 58 km tur och retur, dödens tråkig väg men med fina inslag. Tidig kall morgon. Sista långpasset.

Allt sitter i huvudet. Godnatt.

---