Supporten
TEC kommer att följas av ett evigt tackande. Det är helt omöjligt att genomföra det här med 100 miles löpning första gången utan support.
Till min hjälp först och främst har jag:
Niklas ja han ni vet som var den snygga fina killen i Runners World med ny lever. Min fina tålmodiga pojkvän. Det är nog inte helt lätt att vara tillsammans med mig. Han och jag hade precis träffats när jag sprang TEC första gången. Så han vet vad det handlar om men det här är ju något helt annat. Dubbelt så långt som sist. Han har en egen lista, han har köpt räddningsfilt (jo det ska man ha) och han vill veta exakt hur han ska hjälpa mig på bästa sätt. Helt underbart. Kärlek mannen alltså, kärlek!
Mariorna: Maria J och Maria V. Mina pacers- alltså hjälplöpare. Som matadorens pikadorer. Så olika. Lika viktiga. Den första springer med när jag får ha min första pacer vid mörkrets inbrott. Man får ha pacer efter 100 km eller från kl. 20.00 och Maria kommer då för att hjälpa mig hålla uppe farten. Eller hålla styrfart tror jag mer det kommer handla om. Förhandla och lirka lite om jag börjar hitta på ursäkter att stanna.
Maria J är vid våra morgonlöpningar hanterbart pigg (tjejen springer maran på 3:16, tävlar för Sverige på 24 timmars löpning i vårt ultralandslag och är kuttaperkaboll personifierad) men kommer på TEC vara odrägligt pigg så jag ber på förhand om ursäkt för att jag kommer fräsa lite.
Maria V och jag har liksom känt varann på nätet rätt länge men egentligen bara träffats ett par gånger. Men vissa människor bara vet man funkar. Maria har lång erfarenhet av långa lopp så vet också vad det handlar om och vad som händer i min kropp. Maria och jag kommer partaja oss igenom natten i sakta mak med gissningvis absurt ordflöde om lika absurda ämnen till soluppgången. Jag kommer ha fler mil i benen i sträck än jag någonsin haft. TEC banan är kuperad. Kanske, då , isig. Växlar mellan terräng, asfalt, grus och det är 36 timmar innan start lite svårt att förstå hur man ska ta sig 16 mil där med flera av milen avverkade i beckmörker men jag vet att jag kan.
Mariornas stöd är helt enormt. Kan inte tacka nog på förhand.
Dave Grohl och Eddie Vedder Ja eller musiken! 🙂 Därtill Sande and Acler vars aprilmix är enligt önskemål från mig 79 minuter underbar mix. Det är min beräknade varvtid under rätt många av milen… Dave Grohl sjunger i Foo Fighters och Eddie Vedder i Pearl Jam och det är inte många mil jag springer utan dem.
Depån: I varvningen finns Magda, Coyntha, Nina, MarathonMia som jobbar dygnet runt just nu och massa andra. Annika kommer ut och jag vet från förra året att det är en varm famn att springa in i. Det svåra är att springa ut igen fort som attan. Det låter som det är hundra personer som vrålar där när man varvar. Peppen är så stark, det framkallar nästan tårar och gåshud. Nina pratar om vuvuzela…
Löparpolarna: Det här är inte en tävling mot varandra. Det är rena kramfesten vid start- jag känner nog halva startfältet och ser enormt mycket fram emot en stor portion humor och löparglädje. För det är faktiskt därför vi springer. Vi gillar det! Större delen av tiden. Ehum.
Lillan: Hon är hos sin mormor som inte ställer fler frågor än nödvändigt om det här med ultralöpningen. När kommer barnet och när hämtas det. Gott så. Tornedalskt. Funkar. Lillan inspirerar mig enormt. Jag springer inte för henne. Men ofta är träningen tid ifrån henne. Så det vore väl själva fasen om jag inte nu genomförde det som var målet med alltihop?? Va? Nä precis.
Vänner och familj, läsare: Jag blir helt varm av allt stöd. Av allt engagemang, alla frågor: Förra året när jag kämpade så var det flera av er som inte kunde gå och lägga sig förrän jag var i mål- som kikade in på datorn för att se på liveuppdateringen när jag äntligen ramlade in sent på kvällen efter den förskjutna starten, skadan och de tio långa timmarna det tog till slut. Det gav och ger mig gåshud!
TACK- betyder enormt mycket. Jag kommer länka imorgon både till Twitter och liveuppdateringen så ni kan kika in på tävlingen.
Nu är det godnatt!
Här kan ni se hur det såg ut när vi startade i snöovädret förra året- jag smiter förbi vid 25 sek in i filmen. Och nu längtar jag till starten på lördag. Klockan 10.00 KABOOM. VAVAVOOM!






