Första cykelturen
Det tar faktiskt inte alls emot egentligen att sticka ut och cykla.
Jag tycker det är roligt! Helst på landsväg där det inte blir ofrivilliga stopp med rödljus och otyg. Jag gillar inte grus och kanter heller. Vill ha kontroll.
När jag har det- då är det roligt! Min cykel rullar väldigt bra och jag bryr mig inte om hur fort det går så kan verkligen njuta.
Jag tycker inte om rumpskav och definitionen av smart tycker jag är att köpa ett sadelskydd för en hundring snarare än att lägga tusen kronor på en specialdesignad sadel men jag vet och får höra att så gör man inte.Nåja. Det går så bra så.
Igår tog jag min premiärer för i år med sikte på att hitta till Ekerö. Cykelmekkat enligt utsago.
Men hej vad det blåste! Var riktigt obehagligt. Motvind- fine! Men sidovindar i kastformat?
Väl framme i Bromma var det lä. Då riktigt njöt jag och det var massa andra cyklister där. Hejade men bara EN hälsade tillbaka. Jag ramlar ju omkull om jag lyfter handen från styret men gjorde allt jag kunde för att söka ögonkontakt och vinka lite med handen kvar på styret.
Stonefaces! Va? Är det inte roligt att cykla?
Väl framme vid Nockebybron vände jag. Det blåste så hemskt i sidled så jag vågade knappt cykla över och hade jag gjort det vet jag att jag bara cyklat på i all evighet. Hade ätit för dåligt och hade ingenting med mig.
Cyklade hem via Ängby och det var riktigt fint trampande där. Har grym utväxling på min Merida.
Tror jag fick ihop strax över 20 km.
Nu ska jag ge mig ut till Ekerö igen snart. Tidigt på mornarna med kort löpning efter. Heja ännu mer ska jag göra också.
Jag tror mitt glada jag behövs i cykelSthlm!





