Tidlösa intervaller

Egentligen. Är det inte det. Det som gör en glad. Träningen. Hälsan.
Fysiologi- är knepigt. Det har jag pluggat nu i några dagar för att ”sjunga upp” mig lite. Allt det som sker helt naturligt i kroppen- är jätteavancerat. Det som inte behöver vara så krångligt. Det krånglar vi till.
En av mina trognaste läsare S, du vet vem du är, sa att ”jag gillar att du gör det så enkelt”.
Och är det något jag kommit fram till under de här relativt teknik- och IT-frånvarande dagarna är att jag vill verkligen fokusera på det enkla.
Inifrån oss kommer det en massa vettig information om vad som är bra för oss. Vad vi behöver. Jag styrdes så starkt av den rösten förut att jag flyttade tvärs över jorden. Nu har jag kört över den litegrann men inte mer än att den börjat vråla så fort jag dök i havet.
Hej hej. Välkommmen tillbaka!
Nu kör vi!

---

Igår lade vi till vid en väldigt vacker liten kurvig ö som heter Mljet. På lång väg såg vi en slingrande väg som gick upp över berget.
Perfekt för backpass!
Har man en riktigt lång backe till förfogande kan man dela upp den och köra intervaller i etapper uppför- så slipper man springa ned.
Vi värmde upp väldigt kort- var ju redan väldigt varma. Jag körde 200 steg intervall och sen gick jag tills jag hämtat andan lite. Om och om igen tills vi nådde toppen.

Sen sprang vi ned på andra sidan några hundra meter och gjorde samma sak upp igen. På vägen tillbaka sprang jag ned cirka 200 meter och upp 100 meter tio gånger. Idioten i nedförsbacke liksom.
Jag har sprungit barfota i mina trasiga utslitna inov-8 Xtalon 190. Sulorna är nästan utslitna och de är bara helt fantastiska. Igår sprang vi en upptäckstur på en stenig stig i Korcula och de funkade lika bra där. Eller- när steget funkar bra så är det bäst med en sko som inte gör väsen av sig. Som bara skyddar mot stickor i fötterna.
Kroatien är verkligen ett bra land att springa i! Kan verkligen rekommendera att åka hit och bara springa på lite måfå. Det är makalöst vackert.

---

Förra veckans träning blev väldigt lätt:
Måndag en kort snabb runda efter Stockholm Marathon. Onsdag: intervaller med jobbet och grymma Sandra som kom och provade på: 3 X 5 min plus 4 x 60 sekunder. Jag tog set lugnt med farten för jag kände mig slö.
Fredag blev en njurarmil i Ursvik och på kvällen hakade jag på N på ett spontant banpass utanför dörren. Jag sprang fartlekpass och han slet med tröskelintervaller. Varmt!
Igår blev det ett morgonpass här i Kroatien. Vi tog lilla båten in till land, och sprang lite på måfå i sisådär trekvart. Det var så enormt vackert så vi var tvungna att fota överallt.

Sen simmade jag lite. Kändes lustigt och rätt jobbigt. 500 meter kanske totalt blev det.
Under dagen seglade vi ca 24 sjömil och låg en stund bakom båten i 3 knop på en lina- det var helt underbart. Mitt ute på havet!
På kvällen lade vi till vid en liten vik på en liten nästan obebodd ö som heter Scedro Vi hade en liten familjeägd restaurang helt till oss själva där dagens fångst- en Seriola på säkert 4 kg blev middag ihop med grönsaker som växte några meter från där vi satt.
Jag har inte blivit sjösjuk och sover som en stock till ljudet av vågskvalp! Idag seglar vi till Korcula!

---

Annie slängde ut en efterlysning på galna/roliga löpupplevelser och spontant kom jag att tänka på min orienteringsdebut förra våren. Kan ju erkänna direkt att jag vann klassen ”in som sist-på-resultatlistan-men-hade-kul-ändå”.

Jag minns orienteringsdagarna från gymnasiet med glädje. Jag var absolut inte snabb och ogillade skarpt allt som hade med löpning att göra. Att läsa karta var däremot en utmaning jag uppskattade och jag slog ofta grabbarna i klassen.

De senaste åren har jag även börjat uppskatta själva löpning så när Järla Orientering traditionsenligt bjöd in till NackaOrienteringen förra våren ville jag visa för mig själv att orientering var min grej!

Det erbjöds lite olika distanser och nivåer och eftersom jag inte ville springa så kort som tre km så tänkte jag att ”medel – lång” låter bra. Vad jag inte tänkte på var att detta även innebar kontroller som var rätt klurigt placerade.

Ut i skogen begav jag mig! Sprang upp och ner för lite berg, skuttade genom några våtmarker och sprang överlag i cirklar. De första fem kontrollerna gick dock rätt smidigt men sen körde jag fast. Det fanns ju inte på kartan att ge upp, men när jag letat i runt 30 minuter efter samma kontroll så började självförtroendet att svikta något.

Här fick jag då en liten hint från en välmenande arrangör som var ute för att samla ihop kontroller (och eftersläntrare) om att ”leta lite mer i den riktningen”. Efter det så tog jag de sista kontrollerna också och kunde ta mig i mål samtidigt som en liten grabb som blev glatt påhejad av sin mamma och pappa med orden ”Du har ju i alla fall fått vara ute längst tid!”. Ett citat som jag tar med mig jag med, för även om jag hade överlägset längst tid av de som sprang min bana så hade jag riktigt roligt under tiden och fick ju då också helt klart ut mest för pengarna?

Men ärligt talat får jag nog erkänna för mig själv att orientering inte är min grej, ännu. Ge mig en kartläsningskurs eller två så ska det nog bli bra däremot, för att springa i obanad terräng, det är kul, riktigt kul! I sommar planerar jag att mjukstarta med mycket skogslöpning, men då på välbekanta stigar. Tack vare dessa irrfärder i skogarna har jag nämligen upptäckt en sak och det är hur mycket roligare det är att springa i terräng, gärna kuperat, snårigt och varierat. Ständigt fokus på naturen och inte tid att bli uttråkad!

Sen kanske det blir en liten revansch på kartläsning i höst: 29 augusti i år är det dags för nästa motionsorientering, ses vi där då?

---

Tidig start. Segling från Trogir till Solta. Sim. Bad. Lite SUP ( Stand up surfing). Färsk grillad fisk. Läst lite fysiologi framme i fören med saltstänk.
Nu sova i en liten vik och imorgon morgonjogg på ljusa stigar!

---