Måndagspeppen: Hälsan är vägen- vad är målet?

Många undrar hur det går att bo på 46 kvadratmeter tre personer. Att slippa fundera över hur trendigt man ska inreda kvadratmeter med prylar från dyra inredningsbutiker ger massa tid till annat. Det går så bra så. Det är inte att dissa att folk lever så. Men det är att visa att det går att tänka annorlunda från en medialt projicerad norm. Här är min helt prettofria lördag.

Vaknar 07.00 i utdragssoffan vi sover i. E ligger på ena sidan och snarkar. N har lat sig i soffan på andra sidan. Tänker att det är lyxigt att vakna mellan de två man älskar mest.

Vi äter frukost- alltid gröt för dem. Jag som inte är hungrig när jag vaknar dricker kaffe först och äter sen kesella, blåbär och nötblandning. Vi kokar massa ägg, gör avokadomackor, fyller vattenflaskor. Leker och stökar. Eftersom vi bor så litet så är det rent och städat på kort tid.

Tar bilen till Ursviks Motionsgård som är ren och fräsch och charmigt gammal. Köper Naturpasset och knatar upp i skogen i solen. Plockar två kontroller, äter picknick. Leker lite mer. Njuter av det enkla i att vara ute i skogen helt kravlöst. Det finns 40 kontroller på kartan och vi tänker att vi tar några till på måndag kväll.

Åker ned på stan och fikar på Stadsmissionen. Köper två begagnade böcker och lite smycken till maskeradkalas imorgon.

Storhandlar på Willys. Diskuterar matkostnader- vi väljer allt ekologiskt som går och mest vegetariskt förutom några stackars kycklingfileér. Vad är en rimlig matkostnad funderar vi över? För helt klart blir det rätt dyrt och det ser ut som man handlat fågel och kaninmat på kvittot. Hur billigt hade fyra kassar mat varit om vi köpt hem massa billiga kolhydrater? Halvfabrikat, pasta, luftbröd och valt besprutade alternativ? Jag ser det som en investering i hälsa, gott samvete, smak och altruism att göra så bra val så ofta det ”går”. Ibland- kanske man gör ett impulsköp men har man gjort de flesta valen bra så gör det inte så mycket.

Åker hem och slappar lite i soffan. Packar upp mat. E leker i sitt rum och N vilar lite men vi är nära varandra hela tiden för man ser hela vägen in i Es rum förbi vardagsrummet från köket. Mysigt!
Bakar superenkelt fröknäcke. Gör en ”magic wand” till kalaset med lite lim, en rosafärgad pinne, en gammal visp och ett armband från Stadsmissionen vi klipper sönder. Lagar en galet god vegetarisk lasagne med quornfärs, tomat, fetaost, paprika, squash och ost. Äter vindruvor (som ju bara är för goda nu på hösten) tíll efterrätt. Plockar lätt och snabbt undan i ett litet mysigt kök som bara har det nödvändigaste.

Badar barnet, läser de två nya böckerna, diskuterar var papper kommer ifrån. När barnet somnat i sitt rum blir lägenheten som en etta. Betalar räkningar, dricker te, äter kakor och mackor och majskolvar bara för det är så attans gott. Funderar på nästa helg.

Drar ut bäddsoffan och somnar gott precis som alla andra kvällar.

Det är helt underbart att ha de här heligt lediga lördagarna. De är som balsam för själen och det är det här otroligt enkla – som att knata runt i skogen- som ger mig energi. Skulle jag behöva ränna på Ikea, eller ha flera ostädade, oklara rum och hemmafix att hålla på med skulle jag inte ha all den här tiden. Att bo litet och enkelt är inte att välja bort något. Det är att välja till mer tid och pengar till annat.

Hoppas du har en fin helg!

---

Att springa 16 mil är ganska jobbigt men om jag bara behöver koncentrera mig på att springa är det helt ok. Vet jag att jag har den support med 1) mat och vätska 2) utrustning ( hej 10 timmar mörkerlöpning) och 3) någon som hjälper ”dra” några varv där på natten så är det fortfarande SOM ATT SPRINGA TILL ARBOGA FRÅN STHLM HERREGUDHURSKADETHÄRGÅ men lite lättare.
Bästa MarathonMia har lovat åka hela vägen till Västerås för att pejsa mig på natten. För att mildra det dåliga samvetet tänker jag att det är jättebra träning för Mia som varit skadad att börja springa när man egentligen ska sova för det blir ju ofta så på ultra.
Men. Mia får inte vila dagen efter utan ska då tillbaka till Tokholm för att vara med och arrangera FN-loppet!
Ett riktigt fint lopp på flera sätt, sprunget ur ett skolarbete!
Jag tror inte jag kommer orka dit men kanske du vill springa eller gå? Ta med familjen till Stora Skuggan för en riktigt god sak!
Såhär står det om loppet:
För 2:- kan du bjuda ett barn på skolmat för en dag ? det tycker vi är fantastiskt!
Den 22 september 2013 går FN-loppet av stapeln för andra året i rad. På vackra Norra Djurgården väntar en dag med trevliga aktiviteter och ett lopp där ALLA är välkomna att delta, stora som små, elitidrottare som motionärer!
VAR?
STORRA SKUGGAN, NORRA DJURGÅRDEN
NÄR?
22 SEPTEMBER
KLASSER?
MED TIDTAGNING FÖR DAM, HERR OCH STAVGÅNG, 225:-
UTAN TIDTAGNING, MOTION, 200:-
BARN <12 ÅR, 50:- Anmäl dig här

---

Jag känner en enorm glädje i mitt jobb. I mina tre jobb. Ett- som hälsochef på Sveriges största revisionsbyra. Två- som coach till helt fantastiska modiga underbara adepter inom kost, löpning och livsstilsförändringar.

Men det tredje det är bannemig det ballaste! Jag är ordförande i en ideell förening som jag och Madde startat- Starstruck Unlimited.

Starstruck arrangerade i år för andra året Tjejmarathon där män och kvinnor tillsammans, för mänskliga rättigheter och människors rätt till självhjälp springer 53 kilometer på en tuff bana på Roslagsleden.

Årets lopp är gåshud, glädje, eufori och samarbete rakt igenom. Bilderna talar sitt tydliga språk:

 

Vi siktade högt med insamlingen och är nu en sån yttepyttebit ifrån att nå 100 000 kr i år igen. Det är så lite som krävs och ”många bäckar små” är vårt motto.

Alla som sprang loppet kan verifiera att det var välarrangerat med hög servicenivå, vätskestationer med brett utbud och fint omhändertagande i målgången. Allt beroende på ett gäng eldsjälar som ställde upp utan att få en endaste krona i betalning för någonting. Själva lägger jag och Madde otal timmar under året för att arrangera loppet och det är vårt sätt att göra skillnad i en värld som ibland ter sig väldigt läskig och mörk.

Att läsa om en 3-åring som opereras för trasigt underliv i Kongo blir inte lättare, men att veta att vi stött sjukhuset där hon opereras känns viktigt. Att läsa om en 8-åring som dör efter att hennes 40-åringe man våldför sig på henne på bröllopsnatten (ja du läste rätt) gör så ont så det knappt går att hantera i skallen. Men att veta att vi i år stöttade ett arbete med kvinnors rättigheter i ett av världens fattigaste länder och veta att båda dessa år vi genomfört Tjejmarathon har vi förutom att vara med när nya ultralöpare ”föds” även faktiskt med de summor vi samlar in gjort skillnad på riktigt-det gör att jag kan sova gott om natten. Och vakna hungrig på att göra mer skillnad. Göra mer. För det finns massor att göra och vi i väst har en enorm kapacitet och monetär styrka. Vi är förfasen rikast i världen du och jag!

Pengarna i år går alltså direkt till Hungerprojektets arbete i Bangladesh där nästan 300 000 volontärer arbetar med att människor ska hjälpa sig själva ur fattigdom med så konkreta saker som till exempel få arbeta med att ordna en brunn eller ett liten sjukstuga i en by. Inga allmosor utan prestationskrav alltså- utan hjälp till självhjälp!

Insamlingen förra året till Panzisjukhuset nådde 104 000 kronor. I år ligger vi just nu på nästan 93 000 kronor. Jag vill upp till 100 000 kronor. Och dagens fredagsgottis får Du bjuda på om du vill.

Genom att sätta en slant- kanske 50? 100? 150? kronor tilll antingen vår insamling här eller till Hungerprojektets bankgiro (ref TJEJMARATHON info längst ned på länken) så är du med och gör något riktigt gott denna fredag. Vet att du gjorde skillnad!

Den här bloggen kommer aldrig kosta något att inspireras av, förargas på, lära sig av eller ifrågasätta. Men den kommer då och då att önska att ni hjälper mig med diverse insamlingar till sånt jag tycker är viktigt.

Ha en fin fredag! Och tusen tack på förhand!

 

---

Jag har bestämt att jag ska göra något lite annars under vinterhalvåret. Något roligt, utmanande, bara för mig, som tar lite tid och kräver lite disciplin och ett åtagande.

Tills jag var 11 år tränade jag gymnastik. Gruppen var en rätt hårt satsande trupp och ibland tränade vi 4 timmar en vanlig lördag. Det var väl sisådär sunt jag kan tycka så jag slutade men smidigheten, kroppsuppfattningen och lite trix är jag så glad att jag har med mig sen gympan. Jag har ramlat av hästar i full galopp och tackar verkligen gymnastiken för att jag landat smidigt som en katt (nåja) bland bommar och buskage.

Jag har känt ett sug på att återlära mig att göra ”flickis”, handvolter, hoppa trapets och annat. På SSIF hittade jag ”akrobatik och gymnastik” och det lät som det passade bra. Jag förstod nog dock inte riktigt att det bara var akrobatik på torsdagar…

Fortsättningsgruppen och nybörjargruppen körde samtidigt och man fick välja grupp. Såg att nybörjargruppen skulle öva kullerbyttor, hjulningar och stå på huvudet och det kan jag så jag gick med fortsättningsgruppen. Klassisk gympaupplägg- ut med långa mattor. Uppvärmning, tänjning och sen lite styrka.

Kanske 40 personer, blandade åldrar och erfarenhet. Några väldigt duktiga, några rätt nya.

Hängde med rätt ok i början- klättra upp på folk och hänga upp och ned- fine!

Men sen spårade det ur och jag kanske skulle bytt grupp men jag har ju bra kroppskontroll så tycket jag skulle kunna hänga med. Jag fick lära om min handståendeteknik- intressant- helt ny känsla.

Sen jobbade vi 4 och 4- två passade och vi gjorde det ena till synes helt omöjliga efter det andra. Tänk stå med fötterna i en annan liggande persons händer på raka armar med tanken att du inte ska hålla i dig. Tänk sen att du ska vrida på dig i luften för att sätta dig på den personens uppsträckta fötter. Det gick inte alls även om jag hittade balansen att stå som en ballerina i ett par händer till slut. Skumt.

Vi höll på i två timmar och det bästa var att kunna gå ned i split och göra mina, för mig, normala stretchövningar (som i ett annat sammanhang som bland stela löpare framstår som kokobäng) och här vara normalvig.

Sen vred de upp musiken och folk fortsatte klättra på varandra, ribbstolar, stå på händer, på huvudet och hade jag inte varit helt slut så hade jag stannat kvar. Otroligt roligt!

Jag har insett att mina handvolter, trapets och plint- det får jag träna på på tisdagstillfället så jag ska testa det på tisdag.

Akrobatik kan jag rekommendera för dig som är barnlös( inte schysst bryta nacken, bli förlamad och inte kunna ta hand om barnen) inte har höjdskräck och kan tänka dig att ha en annan persons skrev mer proximt än deras ansikte. Lite så.

Är du nyfiken på Acroyoga kan du pröva det 1a måndagen varje månad. Jag testade det på Allt för Hälsanmässan förra året och det var roligt men jag är nog lite ”närhetsskygg” för tar jag mig tid att göra något för mig själv så vill jag gärna ha ett personal space som är ungefär som en yogamatta. Fanns det 48 timmar på dygnet vore dock acroyoga något jag definitivt skulle ge mig på!

Idag har jag ont i nacken, träningsvärk i armar, axlar och ett sånt där klasiskt brännmärke man får när man klättrar på folk och tänker ta en vilodag.

Tips på fredagsgottis kommer förstås sen!

---

Det har legat ouppackat ett tag på jobbet. Den här TRXliknande mokajängen från Casall. Kläderna jag fick kastade jag mig på på en gång. De är störtsköna men har man de plommonfärgade tightsen och tröjan på sig tillsammans ser man ut som man ska på pyamasparty!

Det är bra kompression och känns väldigt hightech. Dock åker ALLTID Casall tights ned på mig. Gissar att jag har en timglasform stöpt i annan maskin. Men de här snörde jag åt bra i midjan iallafall och de var riktigt sköna att springa i!

Igår hade jag mina vanliga gamla HM-löparshorts och trasiga Inov-8 när det var dags att testa kroppen efter min lilla bihåleförkylning. Galet nöjd med att ha kryat på mig så snabbt- får skriva om dunderkuren sen.

Jag tog 2 snabba kilometer nere vid sjöarna och körde lite övningar för höfterna. Sen körde jag en styrkecirkel i lekparken.

Det var väldigt smidigt att hänga upp Multi Balance Trainern i gungorna. Man kan träna det mesta utan redskap men bra övningar för ryggen kan behöva att du drar i något och då funkade den här ypperligt för rodd.

Smidigt att ta med också då man packar ned den i en liten påse!

Körde 3 x 10 armhävningar på tårna. 3 x 12 rodd i MBT’n. Sen utfallssteg och sidohopp och plyometriska övningar för att väcka benen (hej ni ska springa 16 mil om 10 dagar är ni med?). Sen enbensplanka med rörelse fram, bak, sida och vridning.

Jag testade även att stoppa i fötterna i handtagen för att göra plankan med ”springande ben” men se det var lättare sagt än gjort då vikten av ena benet i ena gjorde att den sidan gled ned då den löper fritt i en ögla mellan handtagen..om ni fattar. Jag landade pladask flera gånger i gruset vid gungorna och hade grus både här och där och där. Säkert underhållanden syn från fönster runtomkring…Jag ska göra det igen för planka med rörliga ben det är mumma för bålstabiliteten det.

Och efter passet kände jag mig bara helt fantastiskt pånyttfödd. Helt underbart att vara frisk och att kroppen känns pigg. Det här loppet sitter till största del i skallen och den försöker jag boosta nu så gott det går.

Oftast dras mina tankar till någonstans runt midnatt när det är mörkt, jag har varit igång i sisådär 14 timmar, allt gör ont och det fortfarande är flera mil kvar. Det är liksom den passagen som behöver buffras för. Samtidigt den delen man längtar lite till. Ja det är lite knasigt allting.

Det finns fler produkter i Casall HITserien och jag hade gärna som sagt testat fallskärmen. Här kan du läsa mer och har du en smartphone kan du ladda ned appen också!

---