24 timmar senare-Annie är revanschsugen och TEC2014 är bokat!

Jag är i mål. Jag är hel och ren och fötterna klarade sig!

Första av allt: TACK, TRILJONERS TACK för hjälp, pepp, till Västerås Löparklubb för fint arrangemang, till Annika, Nicke, Mia, Silvio och alla som skickat så fina hälsningar! 

Min mage svek mig efter 6 varv och de sista 48 kilometerna var en kamp mot illamående och jag kunde knappt äta någonting. Men slet på med hjälp av Mia och Nicke och lyckades plocka en 6e placering totalt och vinna den lilla damklassen.

BRRbanan får TEC att framstå som lättsprungen och det var svårt och lite knasigt att sätta ett tidsmål på en bana man inte känner!

Jag är helt slut mentalt och orkar knappt tänka på loppet för det var en sån enorm utmaning att hantera illamåendet. Kroppen mår dock rätt bra-lustigt nog!

TACK all

---

Är det rätt lugnt. Jag har tänkt igenom det här loppet i detalj så många gånger. Kroppen vilar- då ska skallen det också.

Att veta hur ursäkta men överdjävulskt jobbigt det är gör det nästan värre än förra gången då jag fortfarande bara kunde gissa.

Och jag är inte oroad för att ta mig runt. Det är att ta mig runt under 20 timmar som är utmaningen. Att orka ligga på att orka tjäna in minuter varje varv som blir timmar till slut. Att inte vila en sekund i 19 timmar och 55 minuter.

Idag har jag jobbat. Ätit bra mat- god gröt, ägg, grönsaker. Petar i mig en macka här och där. Jag är inte så kinkig med att äta gluten. Undviker det för det mesta men överdoserar runt lopp. Funkar. Magen har inte svikit mig en enda gång.

Har hämtat ut BCAA, Hammer gels (de är inte långsamma på något sätt men innehåller lite fett, protein och mineraler). Bakat bars (vispad äggvita, sirap musli). Packar kläder. Testar batterier.

Har lekt med Lillan, varit på dans med henne och stampat smällbär. Nu både vill och vill jag inte att det ska var dags för start. Det känns som att kliva in i ett galet, lerigt, tufft jobbigt hamsterhjul och du kommer inte ut förrän du är klar. Basta!

Tanken är att ligga på 6-6:30 fart upp till 6-7 mil. Sen kommer jag sakta lite för det är mörkt och no shit jag kommer börja stumma lite. Jag kommer ha pannlampa och den gillar jag inte vidarevärst. Att springa i skogen i mörkret med 9-10 mil i benen är ännu inte min starka sida så det gäller att ha ”tid att ta av!. Min tå kommer göra ont och min höger fotknöl kommer sura. Ingen fara.

Nicke och Annika är i varvningen och fixar där. Fördelen med att det är 16 km varv gör att de kan sticka iväg och göra saker för jag lär ta lite tid på mig efter ett tag.

Mia kommer på och pacear mig inför mitt 7e varv. Det ger en enorm mental kick även om jag kanske inte är så pratglad. Jag är inne i min bubbla. Hennes jobb är att tvinga i mig mat, springa/gå i den fart vi bestämt och ”dra” runt mig på den tid som gäller.

Musik är enormt viktigt för mig under ett såhär långt lopp. Jag tar inte min Iphone förrän efter 2-3 varv för har svårt att hålla ned farten då. Men sen blir det som..ja en underbar bubbla.

Under natten kommer det vara sjukt jobbigt. Men lite magiskt också. Ser ut att bli mån och stjärnklart och det är helt enormt de stunder jag kommer till klarhet och i kontakt med den där elden i magen, lugnet i själen, styrkan i hjärtat och är så satans stark därute efter kanske 10 mil. Det är en stor känsla som jag längtar till. Den håller inte i sig hur länge som helst. Sen kommer det dippar och då får man ta itu med dem.

Jag äter normalt innan loppet. Äter lite mer kolhydrater- även om det är fett som bränns mest så är det dumt att inte ha fulla lager när de ändå är med ut. Liksom. Dricker lite mer. Leker igång vänsterbenet som inte riktigt fattat men nu bara måste jobba på bra imorgon. Det är ingen skada- det bara släpar lite och blir stelt fort.

Ska lägga mig tidigt. Sover alltid bra. Det har hänt så mycket galna saker i mitt liv som jag lyckats sova till trots så det här är ingen fara alls. Det är en ynnest att ha en kropp redo för 16 mil, vänner som viger sin helg till att hjälpa och folk jag inte ens träffat som skickar pepp. Magi hörni! Kärlek!

Här har ni länken till liveresultatet. Följ Nicke_b på twitter om ni vill ha lite rapportering. Annika bloggar säkert och Mia också.

Och tack igen hörni för allt pepp!

#alwaysrunningalwayssmilingneverstopping

Inspirationskälla som ska hämtas efter loppet.

Imorgon samma leende. Andra kläder.

---

Det sista folk som brottas med en återkommade förkylning vill höra är att ”jag är alltid frisk” och de som VABar för the umpteenth time vill inte heller höra att ”mitt barn är aldrig sjuk”.

Så jag håller tyst. Och kan villigt erkänna att jag blev nedkyld mitt i ett löppass för några veckor sen efter 5 mil och TOKvilade och körde min superkur i tre dagar men fortfarande snorar jag. Dock inte någon infektion så det blir start imorgon. Även om jag hade velat känna mig 150% snarare än 100%.

Och allt funkar inte för alla och vad man har med sig in i september i form av immunförsvar, genetik osv är olika! Så det kanske inte funkar men jag skickar med de tips jag har. De flesta har ingen vetenskaplig grund- det är bara så jag jobbar och det har funkat bra både mig på mig och för en 4- åring som självklart varit förkyld några gånger, haft öroninflammation men faktiskt aldrig varit magsjuk. Jag tror vi skulle ha mindre VAB generellt om folk höll sina barn hemma när de började bli sjuka snarare än när det brytit ut men det är en annan debatt…

Innan ni blir sjuka

Hur mycket ska man tjata om ren mat? Till alla. Till barnen speciellt. Inte halvfabrikat, billig falukorv, köpta köttbullar, massa mjölk och snabba veteprodukter? Godis och kex? Det är grunden. Det är stommen. Spenatsoppa innan pankisarna, gröt med cocosflingor, hemkokt äppelmos (superlätt och finns massor av äpplen nu överallt) med lite kanel och några hackade mandlar- testa!

Mjölkprodukter hävdas vara slembildande av raw foodgänget. SvenskMjölk säger att det inte är det. Förstås. Jag brukar dra ned på mjölkprodukter och tycker det hjälper både hals och mage och gör samma för min lilla tjej. Försöker med havremjölk istället. Hands up- hittar inget vetenskapligt men tror det hjälper.

Sov ordentligt. Drick kokt lätt svalnat vatten. Ja både du och barnen. Igen- inget vetenskapligt men testa och se hur det känns. Som bomull mot magen tycker jag. Hjälper hålla dig varm också om du känner dig frussen.

När du börjar få ont i halsen/känna dig snuvig

Gör din egen nässkölj- istället för att spruta näsan full med suspekta ämnen från Apoteket:

Ta en flaska med ”dragpip” typ Perfekta eller Imsdal. Koka vatten, låt svalna. Rör ned lite salt (några nypor). Tippa huvudet och häll i ena näsborren så det rinner ut i den andra. Repetera på andra sidan.

Sov med raggsockar. Håll halsen varm. Drick bara kokt vatten- antingen som te eller bara svalnat med lite ingefära eller citron i.

Sov lite mer än du brukar. Håll dig lugn. Låt kroppen fixa det här- det kan den men den vill inte battla med massa främmande ämnen samtidigt. Inte massa tillsatser och otyg. Ge den ren, snäll mat så tar den hand om sig.

När du är redo att börja träna igen

Tänk på att nu är du lite extra känslig. Ta ett lugnt pass där du direkt efter dricker varmt, tar på dig varmt och får in dig bra med antioxidanter. Börja försiktigt! Hellre löpskolning och styrka än ett långt hårt löppass.

Lycka till!

---

Det är två dagar kvar. Det är superspretigt på jobbet. Jag gör en triljon saker samtidigt. Förbereder inför Lidingöloppshelgen, förbereder vad jag ska säga på Folk i Rörelse, tänker långsiktigt. Löser korta bollar.

Men idag var en orange dag.

Jag gör en sån där personlighetsanalys – DISC- och jag ser inte vilken färg jag blir men gissar gul och röd ihop och det är orange. Jag är envis, drivig, pushig, fokuserar på affärer inte relationer. Jag sätter höga mål och blir lätt lite besatt av dem. Jag kommer tillbaka om du säger nej tills jag får som jag vill.

Jag gillar inte begränsningar- då protesterar jag högljutt. Jag är otålig och kan inte delegera. Jag gör det helst själv!

Jag vill vara fri från regler och bestämmelser, gå min egen väg och är uthållig och envis.

Passar bra att vara en gnetande ultralöpare alltså. Jag kommer till jobbet och öppnar ett paket med ett par underbara nya orangea skor från Inov-8! Ett par nya Xtalon 190. Ja de där som varit trasiga så länge! Underbart!

Jag går på möte och får en snygg orange jacka som vi funktionärer ska ha på Lidingöloppshelgen.

Jobbar som en gnu. Jobbar ju själv och äter oftast lunch ensam med SvD och DN som sällskap. Avdelningen där mitt kontor ligger är på konferens , det är tyst och lugnt och jag rullar ut ryggen på golvet på den orangea Tube Rollen från Casall.

Eftersom Andreas missat vårt bokade möte så bokar jag en tid hos bästa Sundbybergs Hälsocenter. Blessing in disguise! Träffar naprapat Linnea som hittar en sovande höftböjare i vänstersida och väcker den snällt. Får två övningar att göra fram till loppet och det är en helt ny känsla. Den här kontakten med foten jag inte känt. Spänningen i ryggen. Min bröstrygg som alla slitit i men inte fått till- hon lossar den vänligt men bestämt. Jag kan andas igen. Och höftböjaren jobbar. Känner mig lyrisk.

När jag var på medicinsk yoga i tisdags fokuserade vi på eldchakrat. Det finns nära naveln och jag har alltid sett det som ett orange sken. Fire in the belly sa vi i Australien. Jag försöker se och känna den.

Kommer hem och gör spenatsoppa med hembakt knäcke, god ost, keso och knaprar blomkål. Laddar kroppen med bra grönsaker, bra protein och lite goda mackor.

På med yllemössa, raggsockar, underställ, den orangea jackan, gummistövlar och ned till dagiset och Ur&Skurstyle föräldramöte utomhus runt en öppen eld som lyser orange och fint. Har ett bra möte med underbara engagerade fröknar, härliga föräldrar, roliga anekdoter och lite nya idéer.

Kommer hem varm och rosig med en doft av eldrök. Trött och tillfreds.

Lyssnar på Michael Franti. Yell Fire är en av mina powerlåtar och jag kan texten utantill.

Vet inte om elden brinner än men den glöder och det funkar bra för mig.

---

Det är så mycket jag skulle vilja skriva om. Om psykosocial arbetsmiljö, om hur 1/5 arbetande upplever negativ stress och sömnsvårigheter. Om hur det kostar 70 miljarder per år och forskningen historiskt varit inriktad på förebyggande av sjukfaktorer och nu trevande börjar med att fokusera på friskfaktorer. På riktigt. Inte friskvårdsbidrag som jag tycker är ett förlegat samvetsplåster. Men det är lättare att förebygga psykisk ohälsa än att främja psykisk hälsa.  Man behöver våga forma mål för friskfaktorer inom psykosocial arbetsmiljö.

Det är spännande. Det är svårt och komplext och jag har ett arbetsdokument där jag kastar in modeller, (Copenhagen stress model: the six golden nuggets till exempel) och hur jag så gärna vill jobba mer med dessa frågor men samtidigt har en massa ”lågt hängande frukter” och korta puckar att ta. Det görs redan mycket inom organisationen men jag vill koppla an det till kost, motion, återhämtning.

Att arbeta med hälsa på Sveriges största revisionsbyrå är ett arbetsfält som är helt enormt och det gäller att göra ”skillnaden som gör skillnaden”. Men det är svårt- folk kastar bollar på mig hela dagarna (metafor för mail) och jag vill så gärna hjälpa alla och har svårt att säga nej. Men börjar bli bättre.

Nästa vecka, den 26e september, ska jag iallafall vara med på hälsosymposiet Folk i Rörelse på Bosön. Igen! Jag var där förra året om än inte helt mentalt eftersom N låg på sjukhus då.

I år ska jag vara där helt och fullt och ska även vara med och prata igen. Om min tjänst. Och jag har inte så mycket tid och det är en massa duktiga människor där (Filippa Reinfeldt, Mai-Lis Hellénius bland annat).

Det är ett interaktivt event och jag skulle gärna ställa en bra fråga och komma med funderingar snarare än att berätta hur vi gör.

Eventet är verkligen kul och givande för oss som jobbar med företagshälsa eller har ett intresse av frågor som rör hälsa och arbetsliv.

Läs mer här

---