PÅ årets Workout Åre hade vi äran att ha med oss SVT upp på toppturen. Först hade de en rejält stor kamera som vi roat funderade på hur vi skulle få med den.
Till slut blev det en mindre handhållen. Och nya skor till både Sofie och hennes kameraman- efter mitt tips- Inov-8 X-talon förstås :).
Från 27 minuter in i Gokväll kan ni se hur härligt det var. Om jag längtar till nästa år? You bet!
Här ser du programmet!
Behövs inte så mycket. Redan imorse längtade jag hem till mina Inov-8, min gamla underställströja. Längtade jag ut i skogen. Man kände i luften att det var en fin dag där. Jag knep 4 kilometer obanat igår men ville ha mer. Vill alltid ha mer skog!
Hem. Fort byta om. N skulle också med- lite stel sen helgens Lidingölopp och ett styrkepass precis innan. Ville ha kartan med. Valde ut 5 kontroller vi skulle ta.
Snabba pigga ben. Inte ett uns av stelhet från ultraloppet för bara 8 dagar sen.
Ut i skogen. Hala löv, rötter och barr barr barr.
Plockade några kontroller. Kan inte minnas att jag njöt såhär mycket förra året av att springa i skogen. Det är helt fantastiskt. Så enkelt. Bara flyta fram över stock och sten utan direkt struktur. Ren lycka. Långt borta från
Så får träningen vara nu. Snart stundar rätt hårda pass. Men till dess. Lyckoträning.
Nu är hösten igång och livsschemat med allt man skulle göra annorlunda, göra mer, göra nytt, sluta med, börja med är testat till max.
Det blev förkylt, det blev sent, det blev rörigt, det blev kanske lite fel.
Och det är så himla mycket som går rätt varje dag men det tar vi allt som oftast för givet.
Och så slutar vi göra saker för vi inte hinner. Och många lever med känslan att det inte blir någonting riktigt ordentligt gjort. Oftast för att man gör för mycket. Och man vill inte sluta göra vissa saker.
Men det finns ju en variant på att börja och sluta. Man kan trycka paus också.
Paus ett tag på något bara för att fokusera ordentligt på något annat. Man kan pausa de flesta gymkort, pausa att försöka göra karriär eller vad det nu kan vara. Pausa något för att inte behöva känna att man brutalt avslutar något och får separationsångest. Men tar ett litet break för att ge sig helhjärtat in i något annat.
Känn på det ordet. Ta en paus. Det är inte så dramatiskt.
Kanske får man sortera in allt man gör i lite
KBK (Kör bara kör- mycket poppis hashtag på Twitter),
SLUTA -sånt som inte ger energi alls
PAUSA-för sånt som går lite trögt och inte riktigt får plats i vardagen.
Kanske ger det här mer plats att BÖRJA göra något som du verkligen vill. Kanske blir det bara lite lugnare i vardagen. Lycka till!
Ibland kör det bara ihop sig. Jag borde vetat att den lugna vecka man behöver efter att man springer 100 miles inte kan pusslas ihop med Lidingöloppsveckan. Men – så blev det nu och det vara bara att göra det bästa av det och det har jag gjort!
Så jag behöver inga kommentarer om att ”jag ska ta det lugnt”. Det vet jag. Det gör jag. Men den här veckan blev det för lite mycket även om det höll och jag sitter här i soffan med en kopp grönt chai, lillan snosar, det är rent, städat, tvättat, nyhandlat, allt som ska göras är gjort.
Lidingöloppshelgen var lika härlig som de två tidigare åren. Det är något speciellt med det här loppet- världens största terränglopp men känns ändå så ”rustikt” och mysigt.
Vårt PwCtält var fullt mest hela tiden, en massa kollegor sprang allt från stafett till 30 kilometer. N gjorde en fantastiskt bra debut på 30 kilometer och ska ha storrevansch nästa år. Flera jag känner gjorde helt fantastiska lopp och vädret var helt perfekt!
Idag sprang Lillan sitt andra Knattelopp men med fullt fokus. Hon släppte min hand och formligen rusade runt den 1,7 kilometer långa banan. Jätteglad och jätteivrig. Väldigt roligt att se alla barn- ren rörelseglädje.
Det var jättekul att heja längs sidan under helgen- jag har faktiskt aldrig varit sugen på att springa det här loppet- min roll är att göra annat.Vill vara där men inte springa!
Det har varit en helt fantastiskt helg och jag är så motiverad inför att jobba vidare med den hälsosatsning som detta är från vår sida.
Däremot ser jag väldigt mycket fram emot en lugn mysig första oktobervecka med en långhelg på landet med lövkrattning och mycket sömn.
Det är inte ofta jag är trött på söndagar men idag är jag helt slut! Hoppas du haft en fin helg!
PwC där jag jobbar är en av huvudsponsorerna till Lidingöloppet. Jag har varit med och jobbat med den här satsningen med några eldsjälar i 2,5 år nu och den här helgen är liksom le grand finale av det jobbet. Det är så fantastiskt att få vara ute på Lidingö och träffa en massa endorfinstinna, svettiga rosenkindade kollegor långt från korridorer och kavajer.
Ibland är jag helt vansinnig på att jobba där jag jobbar. Jo men så är det i en stor organisation. Saker tar tid. Saker är pyssliga. Saker.
Men en organisation är människor och när jag träffar dem och tar en stund att reflektera vad vi gör och vad vi kan göra- ja då blir jag enormt stolt och varm i hjärtat. Jag är jättestolt över att jobba på PwC.
Idag har jag varit ute på Lidingö och först träffat några av de som möjliggör att mina långa löpturer är så underbara: Peter på Trimtex, Johan på X-Kross, snabbt hej till Björn på Inov-8 och så Stefan på Enervit.
Sen roddade vi lite i vårt tält uppe vid målområdet- kom gärna förbi och säg hej och gör vår quiz med chans att vinna träningstimme med Running Sweden!
Efter det tog jag bilen i den snigellångsamma trafiken in mot kontoret. Min underbara adminhjälp Lena delade ut t-shirts till våra löpare och som vanligt fick min kollega Håkan rädda mig med-idag- dator och laddare när jag glömt hälften av det jag skulle hemma.
Cirka 50 av våra löpare samlades på nu, traditionsenlig efter 3 år, peppmiddag i vår restaurang. Jag har förstås bytt ut pastan mot ris! Vår löpglada nya VD pratade lite och sen pratade jag och så kom bästa Rubin från Running Sweden som varit med från starten i vår löparsatsning och sa några peppande ord.
Imorgon är jag hejarklack för alla kollegor som springer och ni hittar mig längs banan och i vårt tält.
Mest av allt hejar jag dock på min underbara pojkvän. 2011 den här helgen låg han på sjukhus- nytransplanterad. 2012- på sjukhus igen- akutopererad. I år- ready to ROCK 30 kilometer. Han har helt klart bra tider i sig men imorgon är målgång en stor jäkla seger.
Själv är jag helt urlakad just nu- ser likblek ut så bli inte förskräckta. Men nästa år ska jag inte springa 16 mil och sen jobba 6 dagar i sträck..note to self.
Sovdags!
2013 års Folk i Rörelse på Bosön hölls i bollhallen. Jag pratade lite med Tomas Hozsek (GS för Lidingöloppet) och han fick flashbacks från en massa timmar med boll i sin ungdom och jag fick minnen från gymnastikträning när jag kände lukten av en plint!
Istället för enbart stolar att sitta vid så fanns ståbord, sacosäckar och pilatesbollar. Jag hade en svart fodralklänning på mig som inte tillätt något sådant. Ska tänka på det till nästa år!
Moderator var likt förra året proffsiga Thabo Motsieloa och i publiken var folk från ”hälsonäringslivet”: HR-avdelningar, hälsoentreprenörer och andra.
När man ska prata sist av alla så sitter man ju lite på nålar! Presenterar jag bara mig själv är jag inte så nervös men när jag står därframme för Sveriges största revisionsbyrå – ja då vill jag ju inte klanta mig direkt.
Vilka som pratade kan ni se här.
Det var riktigt roande och intressant att höra Ida Hults analys av vår hälsotrend och hur den uttrycks i sociala medier. Hur sjutton ska vi få ihop att vara närvarande när vi bollar träning, föräldraskap, karriär, inreda ett hem osv? Var fantastiskt härligt att känna att jag tryckte på flera punkter som hon betonade. Hon hade citat från ungdomar som redan de kände en stress över att få ihop allting. Mycket intressant!
Filippa Renifeldt hade iallafall i ord en fantastisk plan för att arbeta med ohälsan men kanske inte bästa svaren på utanförskapet och klassklyftorna som ökar avseende ohälsa. Men jag tror på de idéer hon pratade om. Sen är prat en sak och aktion en annan men oj vad häftigt om något av det hon pratade om skulle slå!
Thomas Petersson- VD för Euro Accident som var fjolårets hälsoinspiratör (och en personlig favorit)berättade om hur de jobbar med hälsa. Hur de lyckats. Avspänt och proffsigt.
Håller också med Thomas i att företagen, iallafall de stora, inte ska komma undan med mindre kostnader för sjukfrånvaro. De ska triggas att arbeta med att minska dem.
Mai-Lis Hellénius sammanfattade tydligt forskning som pekar på risken med det ökande sittande- oavsett hur mycket vi rör oss runtomkring.
Jag berättade förstås om PwC- att vi finns i hela Sverige och nästan hela världen. Att vi är 1308 medarbetera på Stockholmskontoret där jag jobbar med hälsofrågor.
Jag kunde inte låta bli att ta fram en bild som Stefan Lundström gjort där man ser utvecklingen inom hälsoarbete från frisksport till hälsoutveckling och från kostnad till investering med förväntad avkastning.
Den illstrurar det synsätt som jag vill arbeta utifrån. Jag pratade om det jag kallar för Verksamhetsintegrerat hälsoarbete och sen om de utmaningar man står inför.
Jag fick jättefin feedback och nya kontakter- tack för det! Riktigt kul!
Känner mig inspirerad att kämpa vidare!
Nu är det dags för årets mest endorfinstinna, backiga och friska helg- Lidingöloppet!
Vi ses kanske?
