Information och Kommunikation

Jag är just hemkommen från två riktigt härligt, tuffa, roliga, inspirerande och tänkvärda dagar!

Vi har en egenkomponerad ledarskaps och coachutbildning som jag, även om jag ju jobbar helt fristående från de vanliga ”linjerna” fått äran att gå. Jag leder ju på mitt lilla sätt.

Vi har utgått ifrån DISA och även om jag vetat att jag är en klassisk ”gul”- Inspiratör, fladdrig social eldsjäl utan tålamod som gärna bara KÖR rätt på och så får det bli lite som det blir så vet jag att jag har andra delar också.

Och de här två dagarna och genom den analys vi fått göra tillsammans med en handledare har jag lärt mig mycket mer om hur jag ska dra nytta av mina styrkor (jag är GUL men också RÖD, vilket kortfattat står för ”Verkställare” och så är jag grön också vilket står för mer omhändertagande).

Hur kommunicerar man bättre med andra som har ett annat grundbeteende? En väldigt analytisk och pedantiskt ”blå” person blir ju helt förskräckt över hur jag far fram.

Hur kan jag coacha bättre de som reagerar annorlunda än mig?

Hur ger man negativ feedback bättre? Hur ger man en tillsägelse? Hur kommunicerar man effektivare och driver en grupp mot ett uttalat mål?

Sånt har vi arbetat med ledda av och Ami och Patrik från Mindset som verkligen levererat över förväntan. De var otroligt duktiga, kunniga, engagerade och speciellt Ami fastnade jag för.

Jag känner mig full av nya idéer, lite starkare i att kommunicera och ta mig an alla de ”blåa” människor jag ofta måste prata med och så ser jag enormt mycket fram emot att gå steg två som drivs av Renée Manne. Vilken fantastisk utbildning! Vilken möjlighet! Vilket företag jag jobbar för!

Jag känner än mer hur jag fullkomligt älskar att coacha, att föreläsa och att hjälpa andra till förändring. Det är helt underbart, och samtidigt frustrerande, att ha hittat rätt och hittat så mycket att göra. Jag har gett mig själv i läxa att börja bli lite mer strukturerad. Älskar att sladda in lite oförberedd och spontanlösa problem med ett sjujäkla driv och envishet men det finns smidigare sätt att göra saker.

Jobba på det alltså. Och så är ju mina initialer ASF- Alltid Ständig Förbättring. #workit

 

---

Förra veckan var den första med lite mer fart på länge.

På måndagen sprang jag de 7 km till dagis med 5 kuperade i 4:40 fart i mitten.

I tisdags joggade jag tillbaka till jobbet 11 km med en sväng med Maria.

I onsdags körde jag lite löpskolning och styrka utanför huset.

I torsdags sprang jag hem från Ulrika Hoffers föreläsning efter att ha juicat en herrans massa god juice och ätit av det Ulrika hade med och bjöd på. Var raketbränsle för de var nog mina snabbaste 6 kilometerna någonsin. Swosch hem.

Fredagen blev en jogg till jobbet 7 kilometer.

I lördags hittade jag en tid för barnvakt och fick till 14 kilometer fartlek inklusive en rolig fin sväng i Hagaparken där jag hittade ett kul spår i skogen bakom Fjärilshuset. När jag stannade vid ett rödljus så sa det bara pang i knäet. Som en låsning. Testade för menisk men ingen solklar smärta och ingen smärta alls efteråt och vilade igår och joggade lätt lätt fem kilometer imorse. Kände ingenting.

Så tillbaka till planen med mer fart. Uthållighet har jag som sagt men vill få upp farten så imorgon blir det morgonjogg (mest för att jag är på kurs och ska orka sitta still hela dagen).

På kvällen 6 x 1000 meter med 1-2 minuters vila med N

Onsdag: Styrka

Torsdag: Morgonjogg 45 minuter cirka

Fredag: Stor dag med massa jobb så förmodligen vila

Lördag: Långpass med fartökning i mitten 20-30 kilometer med N.

Imorgon är det dessutom Skypemöte med coachen. Jag vet att den träning som kommer bli är ungefär den jag tänkte träna förra året men inte blev av. Nu är frågan om jag kan få den att bli av. Hej 4 am rise och 8- mils helger. Hej sikta mot målet. Sikta ordentligt! Hej verkligen ge det en chans i 7 månader. Hej utmaning.

Hej vecka 42!

Ett starkt gäng underbara tjejer som debuterade som ultralöpare på Tjejmarathon 2012. Såna här bilder, såna här veckor när jag räknar minuter- de ger mig enorm kraft och glädje!

---

Det du fokuserar på. Det du riktar din uppmärksamhet mot, får energi. Det växer. Oavsett vad det är.

Fokuserar du på att du är sen. Tänker du inte att du försöker komma i tid.

Tänker du på att morgonen blev rörig. Då tänker du inte på att stanna upp och ta nytt grepp om dagen.

Får du ett  halvtaskigt mail och svarar lika illa, så fortsätter den mailkonversationen i den andan. Snäser du och är kort och otrevlig så skickar du ut den negativa energin och ger den energi att växa.

Hänger du upp dig på att du inte gör det du tänkte, inte känner som du vill känna, inte tränar som du vill träna och är där du vill vara så minskar du chanserna att tänka de tankarna, som får dig att känna det du vill som får dig att tycka bättre om ditt läge och ger dig bättre möjlighet att göra de val som tar dig framåt.

Det är konstruktivt att reflektera över varför saker inte blev som det var  tänkt men ibland så hamnar vi helt onödligt i en nedåtgående spiral av negativa av tankar som kan sabba en hel dag- bara för en liten skitsak. Och det är såna saker jag pratar om förstås- skitsaker!

Klarar vi av att börja mata det positiva så växer det. Riktar vi ljuset bort från det som gick fel till det som gick bra, till det du vill ska gå bra framöver- är det lättare att det faktiskt gör det!

Snap out of it som man säger på engelska! Snap out of it och mata de positiva tankarna. Mata mata mata dem!

---

Helger tycker jag ska vara som att sätta sig själv på laddning. Jag är sällan trött fredagar-iallafall inte sådär som man brukar höra att folk är. Jag somnar aldrig (aldrig!!!) i soffan, inte vid nattning utan det är vid 22.00 nästan exakt som jag blir trött och lägger mig. Men visst blir det lite mer sova på helgen. En halvtimme här och där varje morgon och lite lugnare fart. Så lugnt det går när man har en överenergisk 4-åring. Som eftersom hon äter så bra inte tar slut vid 4-snåret utan bara köööör även om klockan blir 21 och vi inte kommit isäng. Herreminje.

Jag har varit med min familj, hejat på Madde, träffat Maria utan träningskläder (med andra kläder dock). Lekt massor med E. Sprungit 15 kilometer typ snabbdistans till och runt i Hagaparken med knäkänning som resultat. (Bara tvärt började göra ont vid ett rödljus- nu är jag paranoid!). Hängt med faster som är på besök, syster och med N förstås.

Solen har skinit, vi har sovit bra. Haft picknick utanför huset och jag har ätit massa god mat.

Idag var vi alltså på Hässelbyloppet och hejade på Madde som flög fram på fina 45:22. Såg massa andra duktiga löpare och blev lite sugen att kanske knäcka sub 45 koden till nästa år? Det är svårt att veta ens vad jag skulle springa i nu om jag bara drog på. Inte skulle det gå fort iallafall.

På kvällen har jag och Madde också haft första mötet inför Tjejmarathon 2014 och efter det har jag jobbat väldigt fokuserat med att göra träningsprogram till adepter. Att göra program är lika delar fakta och teori som lite konst. Alla är olika. Alla motiveras av olika saker. Alla har olika pusselbitar som träningen ska passa in emellan. Runt. Alla tränar för olika saker och har olika styrkor och svagheter. Jag blir lika glad för snabbare snittfart per kilometer som att få höra att en känsla inför något är lättare. Att det är roligt. Att ”nu är jag motiverad”.

Nu är det bums isäng inför de första två dagarna på en ledarskaps och coachutbildning! Sov gott!

---

Jag är en sucker för choklad. Och jag vet att jag inte är ensam!
Här har jag testat ett nytt grepp:
Smält 200 g mörk Fairtradechoklad över vattenbad. När chokladen smält rör du ned lite basmüsli, lite hackade nötter, lite cocos eller vad du känner för.
Bred ut på bakplåtspapper. Låt svalna. (Försök!!)
Bryt i bitar- njut!
Går att äta direkt från frysen. Tyvärr!

---