Jag tänkte att vi skulle prata lite om medaljer framöver! För jag gissar att de flesta av er läsare ha en hel drös med medaljer liggandes hemma. Antagligen undangömda i en låda. Själv har jag mina liggandes i en glasburk i (lite otippat) badrummet. Men hur ska man egentligen förvara dem bäst? Ska man visa upp dem eller är det skrytigt? Kan man använda dem till något? Jag vill ändå gärna behålla mina medaljer även om de inte direkt syns för de har ett symboliskt värde av att jag klarat av något. Det är även minnen, som när man sprang sin första mara eller persade på milen.
Så för att hylla våra medaljer tänkte jag att jag skulle presentera några av mina framöver. Dels kommer jag betygsätta dem utefter hur loppet var, hur det gick samt hur medaljen ser ut (för vem gillar inte en snygg medalj!?). Vad tycker ni om det?
Vilken medalj är ni mest stolta över, och har ni någon riktigt snygg medalj?!
Denna medalj är från ett 10km stadslopp som inte gick särskilt bra, dessutom är den ganska ofin 😉
Vilken helg jag haft! Vi har haft team-träff med hela FronRunner Sverige vilket innebär löpning, glädje, gemenskap och ännu mera löpning. Vi inledde helgen på bästa sätt med ett svettigt men otroligt kul pass på Barrys Stockholm. För er som ännu inte hunnit testa kan jag verkligen rekommendera det, ett intensivt pass där man varvar intervaller på löpband med klassiska styrkeövningar. Man kan säga att vi FronRunners fick en riktigt kick start på helgen. Vi avslutade kvällen med god middag innan vi drog oss tillbaka till hotel At six där vi bodde under Stockholmshelgen.
Lördagen startade tidigt med ett roligt löparevent tillsammans med Stadium på Drottninggatan. Vi FrontRunners höll i löpargrupper dit alla var välkomna att delta. Det fanns flera roliga pass att starta dagen med, bland annat ett myspass genom Stockholm, ett teknikpass och ett lite intensivare intervallpass. Jag var med och höll i intervallerna och var vi inte vakna innan passet så var vi det definitivt efter. Vi körde ett pass enligt följande: 5x60sek, 2min vila, 10x30sek, ett bra upplägg som passar de flesta. Sedan var det frukost och löparsnack på Stadium med alla deltagare.
När vi vinkat hejdå till alla löpare sprang vi vidare för fotografering i stan samt uppe på taket på Hotel At six. Vilken utsikt vi hade och vilka bilder det blev! Kan verkligen rekommendera hotellet som ligger endast ett stenkast från Drottninggatan.
Lördagen fortsatte med ett äventyr på hög höjd. Vi fick chansen att ta oss runt blad trädtopparna på olika typer av hinder. Jag tog mig upp för trädstammen på en tall 20 meter upp. Jag lyckades dock bara ta mig fram och tillbaka över första hindret innan jag fick se mig besegrad av höjden. Dock kunde jag från en trädtopp spana in mina lagkamrater som rörde sig lika enkelt som apor bland topparna och (vad jag kunde se) helt orädda för höjden. Minst sagt imponerande. En aning höga på adrenalin bestämde några av oss att vi skulle springa de 10km hem till hotellet från äventyrsbanan och det var en underbar löptur i riktigt fint höstväder. Som belöning avslutades dagen med fantastisk middag på hotellets restaurang.
Söndagen inleddes med massor av spännande nyheter gällande ASICS kommande kollektioner och lopp. Vi fick dessutom med oss ett par nyheter hem. En gammal favorit i uppgraderad version som vi fik var ASICS DynaFlyte 2. Dessa kommer jag avverka måååånga mil i framöver. Dessutom en hel del snygga kläder som ni kommer få se mer av framöver här på bloggen. Kan ni inte hålla er finns små smakprov på Instagram där ni hittar mig under@soofiean.
Ett fint avslut på helgen var ett skönt Soma Move-pass på taket i höstsolen som leddes avSanna Hed. Soma Move är ett pass där man jobbar med rörlighet i ett mer konstant flöde. Rekommenderar detta pass till ALLA.
Idag känner jag mig fylld av energi och inspiration och jag ser fram emot en härlig höst och nya spännande träffar med min underbara löparfamilj i ASICS FrontRunner!
Man kan springa flera mil, köra intervaller, bygga upp styrka osv. Träningsmöjligheterna är oändliga och dagligen kan man läsa om den ena träningsformen efter den andra som är alla är lika viktiga. Självklart är variation bra och nödvändigt för att man ska fungera och må optimalt. Men det måste ju finnas en gräns för hur mycket träning man kan klämma in i sitt schema. Det spelar nästan ingen roll vad jag tränat så känns det som att jag missat något och att det jag gjort inte är tillräckligt. Om jag är ute och springer en runda kan jag känna att jag måste träna något mer, exempelvis styrka. När jag sedan gjort det och känner mig nöjd en lite stund så slår det mig att rörlighet är ju viktigt också, kanske yoga eller stretching vore bra. Ytterligare en tanke dyker upp om att styrkepasset kanske inte var tillräckligt hårt, och sprang jag inte lite väl sakta? Oavsett hur jag tränar så känns det som att jag alltid kunde gjort lite mer och lite bättre. Alla andra har ju tid och orka att springa sig helt utmattade och pumpa det sista ur musklerna samt köra ett härligt avslappnande yogapass varje morgon, eller!? Kan man träna perfekt? Hur hittar man den bästa balansen och hur hittar man orken till allt? Jag blir oftast inspirerad av att läsa hur andra tränar, se härliga bilder på vältränade människor i snygga miljöer. Och jag förstår att om man vill bli bra på något så krävs träning och det tar tid, men kommer man någonsin känna sig nöjd med sin träning?
Ibland och oftast flyter träningen på bra och det går av bara farten. Man har sina rutiner och springer sina kilometrar. Jag har tränat ganska ofokuserat den senaste tiden. Eftersom jag var skadad under en period i somras ville jag inte planera in några större lopp eller sätta några specifika mål. Jag var rätt trött på att ha ont och besvär med det ena och det andra så jag hade i princip bara att bli hel som största mål. Jag har tappat lite fart och inte fått så mycket struktur på träningen vad gäller intervaller och annan fartträning. Däremot har jag kört mycket mängd och ”bara sprungit”. När jag var ute och sprang igår och funderade på vad jag ville ha ut av min träning kändes det nästan helt meningslöst. Jag bara springer och springer men till ingen nytta. Jag har inga tydliga mål och jag vet inte riktigt vad jag vill, jag älskar att tävla men är just nu inte särskilt snabb på någon distans. Frågan är om det ens är viktigt? Egentligen inte men det är ändå en del av det som driver mig, att bli snabbare och att få tävla mot andra duktiga löpare. Ett annat mål är ju att bara må bra och ha en frisk kropp tack vare löpningen men då är frågan om all den tid jag faktiskt lägger på träningen är nödvändig. Om målet bara är att må bra alltså. Då behöver jag ju inte ens vara ute och springa.
Jag kan drömma om hur jag vill att min löpning ska utvecklas. Jag hade gärna velat att löpningen var en del av mitt jobb och att jag kunde leva på min stora passion. Men så lätt är det inte och trots mycket slit går det inte alltid vägen och jag ställer mig än en gång frågan om det ens är värt att försöka. Just nu känns det som jag trampar på samma ställe i en liten uppförsbacke.
Hur gör ni när ni behöver motivation och det känns slitigt?
Det är så här jag drömmer om att mitt liv ska se ut!
Solen är på väg upp, det är ovanligt tyst och lugnt för att vara en stor stad full av liv. Man ser några enstaka människor på väg till sina arbeten som just gnuggat sömnen ur ögonen. Jag själv har precis snörat på mig löparskorna och andas in den tidiga morgonen ute på gatan. Så startar jag klockan och ger mig iväg. Upp och ned över trottoarkanter, förbi en 7-eleven som just öppnat, en man som torkar av borden utanför ett café och vidare till en lummig park. Jag letar mig fram mellan vackra byggnader och bakom varje gathörn väntar något nytt och spännande. Det är som ett litet äventyr och det är bara mitt. Resten av staden sover och här susar jag fram på, för mig, outforskad mark. Det är en speciell känsla och jag älskar den!
Att upptäcka nya platser med löparskorna på är bland det bästa jag vet och jag tror att alla som startat dagen en tidig morgon i en ny stad känner igen sig. Det är nästan som att ha staden helt för sig själv. Att det dessutom är det bästa sättet att uppleva och ta del av nya platser på gör det ju inte sämre. Man får se alla de populära sevärdheterna och även alla smultronställen däremellan. De platser som inte är utmarkerade på kartan men som är minst lika intressant eller vackra. För mig finns det inget bättre sätt att starta dagen på och man får enkelt in träningen på semestern också. Dock kan jag inte minnas att jag någonsin upplevt en sådan springtur som träning, det är ren löparglädje!
Nu har jag inte skrivit något på nästan 4 veckor. Ett litet semesteruppehåll kan vi kalla det. Jag har varit ute på resande fot och njutit av löpningen till fullo. Och gissa vad, jag har inte ont någon stans längre. Kanske beror det på att jag bara sprungit på känsla och släppt allt kring prestation och tider för en stund. Tack vara det har jag avverkat måååånga mil (och höjdmeter). Jag är laddad med energi och riktigt taggad för nya utmaningar. Jag tänkte återkomma med en utförligare beskrivning av mina framtida mål. Det blir lite nya spår men också fortsättning på gamla banor. Jag kan säga att en del inspiration kommer från sommarens resor.
Två av semesterns veckor spenderades på resande fot och vi har sprungit i vackra landskap i Italienska Lombardiet, längs Barcelonas livfulla stränder och storstadspuls samt högt uppe i bergen i Pyrenéerna i Andorra. Jag kan rekommendera alla destinationer men kommer berätta mer i egna inlägg framöver. Har ni besökt någon av platserna? Vad tyckte ni?
Hur ser era framtida mål ut? Är det lopp, tider eller något annat ni jagar?
På toppen av Coma Pedrosa, Andorras högste berg 2940 möh.
Om en dag går jag på semester och det bär av till Italien strax norr om Pisa, Barcelona och avslutningsvis Andorra. Det ska bli så skönt att komma iväg och jag ser verkligen fram emot att få springa på nya platser.
I Italien bor vi ute på landet i en liten by omringad av vackra vinfält och gamla slottsruiner, tror inte det blir särskilt jobbigt att springa i en sådan miljö. Någon som varit i närheten och har tips? Planen är att göra dagsturer till bland annat Parma och Bologna. Förutom de vackra vyerna är maten något jag ser fram emot.
I Barcelona har jag varit många gånger och känner mig ganska hemma men tar gärna emot tips på smultronställen, bra restauranger och roliga löpslingor.
Slutligen har vi Andorra, där har jag aldrig varit och vi utgår från huvudstaden La Vella. Någon som har några fina tips på vad vi bör göra, se här? Vandra i Pyrenéerna är såklart huvudmålet!
Jag är så glad att jag har en kille som ser på löpningen precis som jag (oftast i alla fall). Nu i helgen var vi på resande fot nere i Skåne för att fira våra vänner som gifte sig. Vi älskar båda att resa och upptäcka nya platser och varje gång vi är på ett nytt ställe är det första vi gör att knyta på oss löparskorna och ge oss ut på upptäcktsfärd. Det blev en härlig morgonrunda längs med det platta landskapet längs med åkrar och små byar. Dagen därpå fortsatte vi vår resa och gjorde ett stopp i Helsingborg där vi stannade och tog ett varv i Pålsjö skog precis intill havet. Vi avslutade turen med ett dopp i havet och tvättade av oss i strandduschen. Vi hade bara googlat fram löparspår kring Helsingborg och slog till på Pålsjö vilket var ett riktigt lyckat val. En parantes är att vi inte ser dessa turer som träningspass utan snarare sightseeing lika väl som att promenera omkring. Det är mitt bästa resetips för alla löpare!
Nu laddar jag för semester, om 5 dagar är det äntligen min tur att få släcka ner datorn och lämna skrivbordet ett par veckor. Vart det bär av? Det ska jag berätta i nästa inlägg, kanske är det någon som besökt några av platserna som har lite tips 🙂
Det känns så skönt att kunna springa igen, visserligen inte fullt ut men på god väg. Nu för tiden njuter jag om möjligt ännu mer av löpning. Eftersom jag haft så mycket otur med skador och andra problem har jag inte tagit träningen för givet. Jag uppskattar varje träningspass och längtar hela tiden efter att få komma ut och röra på mig. Idag startade jag dagen med en tidig löptur innan jobbet med min kille, det var vad jag önskade mig på födelsedagen! Och det ger ju så mycket energi och glädje för resten av dagen. Tur att jag har en kille som uppskattar löpning lika mycket!
För att fullända födelsedagen ska jag fira med ett kort styrkepass och därefter njuta av god mat och trevligt sällskap.
Ha en fin dag!
Bjuder på en bild från ASICS Beat the sun förra sommaren i Chamonix.
Nu har jag kunnat springa ett par pass, det gör bara liiite ont om jag springer för fort. Så jag joggar fram väldigt lugnt. Men ändå, jag kan springa! Fortsätter att cykla mycket och försöker köra mer styrka och rörlighet (styrka och rörlighet kan jag dock bli bättre på). Förhoppningsvis är jag snart tillbaka igen och jag hoppas och tror inte att jag tappat så mycket av formen. Jag känner mig stark och mer sugen på att träna än någonsin.
Även om en skada är extremt tråkig så lär man sig alltid något. Vad som funkar för min kropp och vad som inte funkar. Man lär sig när man ska köra på och när man bör hålla igen. Mitt bästa träningsredskap hittills är känslan. Jag funkar bäst när jag tränar på känsla och inte efter ett strikt schema. Jag använder gärna schemat som ett riktmärke för vilka pass jag bör få med i min veckoplan men det funkar inte när jag blir för ”låst”. Nu hoppas jag att jag ska kunna bygga upp en ännu starkare kropp och hitta ett sätt att träna på som passar mig i längden.
Vad är er bästa ingrediens för ett lyckat träningsupplägg?
Bjuder på denna härliga bild från Asics Frontrunners första möte på Yasuragi! Foto: Luca Mara
Eftersom jag haft ont i princip överallt denna vår och sommar så har jag fått ägna mig åt det mesta förutom löpning. Jag har exempelvis skaffat mig en cykel och börjat trampa ihop mina mil istället för att springa. Det funkar hyfsat bra och det är ganska kul. men som de flesta här vet så finns det ju ingen träningsform som slår löpning. Men jag ska inte klaga, förhoppningsvis har jag fått ordning på mina nuvarande krämpor också (alltså en överansträngd sätesmuskel). Har inte testat springa än men det gör inte ont att gå längre åtminstone.
Även om jag tränat mycket det senaste så har det varit på ett mer avslappnat sätt. Som en liten semester och jag har haft mer tid över till att göra vanliga ”människosaker”. Jag har läst böcker, rest, umgåtts med vänner och njutit av livet i allmänhet (ja, det är möjligt även utan löpning). Dock saknar jag att bara kunna snöra på mig löparskorna och ge mig ut vart som helst, när som helst. Men jag antar att man uppskattar saker mer när man varit utan dem ett tag.
Inga lopp planerade har jag heller eftersom kroppen aldrig håller sig hel och frisk så vi får se vad sensommaren och hösten bjuder på. Jag är riktigt tävlingssugen och söker efter fantastiska traillopp (tips!?). Annars ska jag bara fortsätta njuta av sommaren och att om två veckor är det semester och då flyr vi landet!
Ha en underbar helg!
Bästa törstsläckaren i sommar är Better Yous Kombucha!
Jag berättade om att jag kände mig hel och skadefri och hade återfått energin igen. Det hade jag för 5000m loppet under lag-SM gick betydligt bättre än mina tidigare ”korta” lopp i år. Blev 4a och sprang in på 17:55 vilket får vara godkänt sett till att jag missat en del snabba pass. Därefter kände jag att jag var på gång igen och drog till med ett långpass dagen efter och en lång cykeltur dagen därpå. Som grädde på moset blev det backintervaller i slalombacke två dagar efter loppet. Inte bra.
Därefter fick jag riktigt jobbiga känningar i sätesmuskeln på vänster sida (kan hänga ihop med att 5000m loppet gick i vänstervarv). Jag fick så ont att jag haltade, det liksom krampade i rumpan i varje steg jag tog. Nu har det gått en vecka och det är fortfarande så pass illa att jag inte kan springa och jag kan inte gå helt normalt. Det gör ont i de flesta rörelser till och med. Har cyklat lite vilket funkat okej men inte mer än så. Försöker stretcha men känns inte heller som det gör några underverk.
Någon som varit med om liknande besvär? Hur blev ni av med det? (alla sjukgymnaster verkar ha semester nu)
