När tiden är knapp och kroppen inte går på max så gäller det att träna rätt pass. Att bara ut och springa där i mellanmjölkens land det kan vara mumma för själen vissa dagar men i ett målinriktat tränande har det mer plats som utfyllnad i en elitsatsning än för en glad amatör som jag (och du kanske) som vil rocka ett lopp men rockar en massa annat under veckorna.
För att få ut mest av träningen nu när jag fortfarande bygger upp så kör jag nästan inga ”mellanpass”. Speciellt inte nu när kroppen är på väg tillbaka. (Och det är den halleluja!) Utan antingen springer jag kort men ökar minuterna jag springer för varje vecka och de passen föregås av nitiskt rehabbande på matta och utomhus.
Eller så är jag ute och tassar med lite kolhydrater i kroppen för att bygga upp fettmotorn igen.Gärna tidiga morgnar. Men sömnen kommer först så denna vecka har jag skippat dem. De är inte de viktigaste passen ändå för en 100 miles satsning för någon som tappat all (nåja) kondition och ska bygga upp både uthållighet och syreupptag med ont om tid.
Jag prioriterar de de tre pass som är stommen i min träning:
Ett intervallpass – backe eller flackt
Ett tröskelpass- backe eller flackt beroende på vad ovan pass var
Ett långpass. För närvarande är det #babysteps och jag är uppe på 90 minuter långsamt om än väldigt mysigt och skönt tassande.
Förutom det: Två styrkepass och yoga/rörlighet varje dag. Notera att löppassen inte är vare sig så snabba eller hårda eller direkt långa som de kommer vara sen men som sagt, rehab pågår.
Den här veckan fick det alltså bli de viktigaste passen och nu söndagkväll känns det riktigt bra! Jag har slutat amma, bebisen sover jättebra för det mesta, jag får in bra sömn och är ett energiknippe från 06.00- 22.00 varje dag.
I måndags körde jag lite snabb styrka utomhus. Note to self- när de testar den här larmsignalen klockan 15.00 då får man avbryta passet för då vaknar bebisen.
I tisdagskväll sprang jag backintervaller och springer jag backigt på intervallpasset så springer jag flackt på tröskelpasset i vanliga fall men inte den är veckan för jag unnade mig att springa i Ursvik i fredags och lerade ned mig rejält och där är det ganska backigt. Jag joggade 2 km, sprang tröskelintensitet i 5 km och sen joggade jag ned 2 kilometer.
Jag hade varit hos Andreas Öhgren dagen innan och fått hjälp med mitt vänsterben som aldrig jobbat riktigt bra. Nu gjore det det. Jag ”styrde” det iofs ganska ordentligt men det funkade. Två ben istället för ett ben och ett träben.
Ursvik är underbart. Även med isgata, djup lera och gegga!
Igår var det dags för långpass och jag styrde igen stegen mot Ursvik där jag sprang som fröken kors och tvärs på små och stora stigar och, ja verkligen tassade! Helt fantastiskt att tänka på hur det kommer vara att få gå lös där i vår och sommar.
Sist jag försökte springa längre än en mil hade jag feta Hokas på fötterna, det var asfalt och jag hade varit orolig för en sak i flera dagar som släppt och ryggen hade ballat ur totalt. Nu var det en helt annan känsla. Det gick inte fort att parera alla isgator och geggamoja men det kändes så bra. Såg ut därefter.
Skora Tempo som jag har på fötterna är mina absoluta favoritskor alla kategorier men jag saknade Inov-8s fäste i terrängen! Har du tips på en nolldropsko med fantastisk terrängsula som har en sån här tåbox så kommentera gärna nedan!
Imorse yogade och Soma-ade jag i tjugo minuter extra utöver mina vanliga små stunder på mattan. Det är inte perfekt balans höger-vänster i kroppen men så mycket bättre.
Och på kvällen smet jag iväg till gymet som det tar 2 minuter att ta sig till- Iform på Sundbybergs simhall. Med ett fantastiskt gym som inte så många använder kunde jag gå lös på marklyft, chins, benböj, rodd och lite axlar. Fick lite hjälp med att bättra på marklyfttekniken- klart man fuskar lite när man har en rygg man försöker skydda. Bra med fler ögon då! Och stort tack till Iforms alltid lika glada och engagerade PT som hjälper alla som kommer dit. Det är stort!
Jag har haft en sån fin vecka och är så tacksam. Det börjar hopa sig med både jobb på ”vanliga” jobbet, för Tjejmaran och min egna lilla firma Formstark Hälsa men jag har mina prioriteringar klara och kan väl på internationella Kvinnodagen känna att med den situation jag har så ska jag göra det jag kan för att både leva och verka jämställt.
Vara lyhörd för där ojämlikhet ligger som ett filter vi vant oss att se igenom. Våga agera där det poppar upp slentrianmässigt. Vara en förebild för mina barn. Göra inte bara prata. Reflektera över vad jag gör som både är bra och dåligt. Fortsätta arbeta med Tjejmarathon.
Det är åt helsikke med jämställdheten men den har iallafall lampan på sig och vi har alla ett ansvar att lägga det vi kan på vågskålen för att förbättra. Inget val. Du ska ba #gört.
Barn. Livets gåva. Men man får också rynkor av sömnbrist och oro. Små kråksparkar man plötsligt ser när vårsolen kom. Oh well. Young at heart.
