För länge sen. När jag hade en, tyvärr så vanlig, ätstörning då var påsk och jul väldigt jobbiga.
För jag ville ju inte äta massa onyttigt. Men visste att jag inte kunde låta bli. Så då tänkte jag att jag liksom skulle passa på och gå ”all in” och äta allt det där jag sen skulle förbjuda mig att äta. ”På måndag, då börjar jag om” och så blev det en helg av illamående, mest mentalt och där jag tränade för att bli av med det jag ätit. Om jag en dag bestämde mig för att äta bra och det falerade eftersom jag varken hade ”karaktär” (tyckte jag då) eller balans rent mättnadsmässigt utan blev för hungrig och ”spårade ur” då ”kunde jag ju lika gärna äta allt det där och börja om imorgon”.
Det här låter ju extremt men jag tror många tampas med ”light”variant av detta inför helger där de vet att de kommer exponeras för massa onyttigt.
Jag hörde att påskhandeln avseende mat spåddes slå rekord. Vi äter kopiösa mängder godis och choklad och ett sliskigt påskägg har liksom blivit etablerad tradition. Det här är ju förstås pådrivet av de som tjänar mest på det- företagen och vi som gärna vill göra annorlunda kämpar lite i uppförsbacke.
Om man säger att man inte tänker äta något godis eller choklad så vill gärna någon påpeka att ”men lite godis gör väl ingenting, man ska inte hälsohetsa”. Jag kan själv använda det uttrycket ibland men inte om godis i pappersägg.
Jag kommer aldrig köpa vanligt godis till mina barn. Däremot, som ni som läst bloggen vet, så bakar vi mycket ihop och äter tillsammans sen. Min stora tjej har aldrig fått godis av mig. Jag unnar gärna henne ett påskägg, i år blev det en hink med gatukritor som hon velat ha. Någon annan kanske kommer ge henne gottis och jag försöker då föreslå torkad frukt, nötter, något att pyssla med istället. I dagens samhälle är jag inte ensam, men vi är lite ”extrema” vi som gör såhär. Det sticker ut och det är ju egentligen helt vansinnigt.
För en snabbt ihoprafsad påse med glukos, gelatin, färgämnen som bara ger njutning några sekunder i munnen och sen inte gör nytta – det är alltså det som är normen?
Och vad gäller oss vuxna så kanske det är några som liksom jag gjorde förut, fast inte lika extremt, känner lite ångest över alla godisfyllda påskägg som liksom förföljer oss- på jobbet, i affären, hos vänner och släktingar. Man uppfattas som extrem om man inte vill ha.
Just nu har jag ingen lust att äta massa godis. N äter inte godis, har aldrig gjort och jag älskar smaken av lösgodis men har slutat äta det och saknar det inte alls. Jag älskar choklad men just nu försöker jag bli av med mina sista graviditetskilon och det smakar liksom inte mer än det ger. Det blir nog lite choklad, jag har inga förbud och ser jag något riktigt gott så tar jag gärna en bit. Min stora lycka nu är att jag äter så bra med mat och så balanserat att jag kan njuta av lite sött, inte tappa fattningen och vräka i mig och sen vara sugen hela tiden. Det är en hälsorikedom.
Om man tänker att påskledigheten är: ledighet, samvaro, avkoppling, god mat och godis så är ju bara godis en del. Det känns alltså inte svårt att välja bort en del när man får allt annat. Och mår bättre efteråt. Många har svårt att bara äta litegrann. Lagom. Då kan det vara lättare att helt välja bort. Inte ta en bit alls. OCh fokusera på att njuta av de andra delarna, som faktiskt är mer på riktigt, som ingen tjänar pengar på och alltså inte marknadsförs.. alls!
Jag menar alltså inte att jag anser att man inte ska äta gott, eller äta lösgodis om man vill ha det. Men om man mår dåligt av det så kanske man måste tänka om, tänka till, tänka innan. Men man kanske ska välja det goda med omsorg och eftertanke och inte bli utspelade av godisfabrikens smarta trix som spelar på vår reptilhjärna. Jag menar att man kanske bör reflektera över vem det är som vill att du ska äta det där goda? Om det finns något som gör gott på fler sätt än bara i munnen? Om det är normalt att barn är helt exalterade över färgglada sockerbitar?
Jag ser så fram emot att vara ledig. Jag ser fram emot att umgås med mina barn, äta god mat, träna massor tillsammans med N eftersom vi har bra med barnvakt, yoga, läsa och sova lite extra. När jag fokuserar på de bitarna så finns det faktiskt inget i mig som vill ha vare sig skumkaniner eller lakritsfiskar. Men jag måste stanna upp och reflektera över vad jag vill och hur jag vill att det ska kännas på måndag eftermiddag. Om jag går på impulser så är det klart att det blir massa godis.
Det här blev ett spretigt inlägg men jag hoppas att du som kanske har lite ågren inför helgen fick med dig något. Det är så synd att ha ångest över något vi har i överflöd som så många saknar. Det är så synd att vara elak mot sig själv när det är så fint att vara snäll. Men man måste stanna upp som sagt.
Ha en fin påskhelg!
