Ibland är det man behöver inte exakt det man spontant tänker på i första hand. Lite som när du är sugen på socker för att du inte ätit mat på ett tag.

När hjärnan gått på högvarv och man levt länge i en prestationskarusell med bekräftelse via sociala medier och in-press-tation från vad andra gör, överöst av mer stimuli än vad vi möjligtvis kan hantera och ta ställning till så kanske det här inflödet utifrån känns som en drog.

Som det är otroligt hälsosamt att bryta ifrån för att ta reda på vad som händer när vi lyssnar inåt. Eller för den delen bara lyssnar på ord som talas i samma rum son vi är i, inte skrivna långt ifrån oss.

Julledigheten är ett perfekt tillfälle att göra lite ”mini-retreat” för sig själv men ibland kan man lyckas ännu bättre om man faktiskt åker bort.

Jag har två förslag till dig!

Stockholm:

En skärmfri helg i vår vackra skärgård med Elin och Elin. Jag har själv varit så kan verkligen genuint varmt rekommendera detta. Jag kan fortfarande smaka den goda maten i tanken och känna lugnet. Du gör vad du vill och hur mycket eller lite du vill. Fullständigt närvarande.

Läs mer här

Västkusten

Mind your life- get quiet, live loud

Magnus och Åsa går ihop och genom deras båda unika kunskaper får du ett dygn med både stillhet och rörelse. Lugn och ro men utan att vara stilla. Föreläsning, spa, yoga, promenader eller bara ligga och slappa. 7-8e februari på Torekov Hotell och Spa. Perfekt för dig själv eller med en god vän. Inga förkunskaper krävs-bara längtan efter att fokusera på dig själv och bara dig!

Läs mer här.

Som sagt- kanske precis vad du behöver!

---

Och DÄR blev det kallt! Och jag har av olika anledningar inte sprungit idag- annat viktigare går före. Men imorgon bitti ska jag ut igen.

Det finns lite saker att tänka på när man ska springa i kyla. För det är klart vi inte bangar lite minus eller hur? Gissningsvis har du som jag ett varmt boende att återvända till och rena torra kläder så det är liksom inga problem.

Men lite saker att tänka på när det rör sig långt under nollan:

1) Lite längre uppvärmning

för att vänja luftrören.

2) Varmt vatten- och gärna något mer

om du ska springa långt. Socker gör fryspunkten lägre. Dricker du ur slang så blås tillbaka vätskan när du klunkat klart så det inte ligger och blir kallt i röret.

3) Kläder. Förstås. Fötterna håller sig ofta varmare än man tror. Jag kör sällan med bara ylle då de strumporna oftast inte sitter så bra och slits ut lätt. Falke har löst det bra i den här strumpan som är en av de skönaste jag haft. På riktigt.

Falkes underställ är också höjdare i vinterkyla- de transporterar fukt väldigt bra och sitter riktigt fint på. På Runners Store får du ett par löparstrumpor på köpet om du köper understället. Vilket jag verkligen rekommenderar- fästmannen också som bor i sina underställsbrallor.

Sportbharna för dig med större byst är också riktigt grymma. Jag använde dem när jag var gravid och sen ammade och de var fantastiska.De är på rea nu dessutom.

Här har du hela sortimentet om du behöver påfyllning i garderoben.

Lager på lager är visan för att hålla värmen eftersom det skapar just lager av luft som värms upp. Att bli blöt av svett och sen kall och blöt- det är det du vill undvika.

Ylle värmer även när det är blött- men blir just ofta blött då det inte transporterar fukt lika bra som syntetiska material.

En väst är ofta ett riktigt smart plagg. Jag bor i min röda Falkeväst som jag har på bilden nedan. Gillar att låta armarna röra sig ganska fritt och ändå vara varm runt bålen.

Stora gossiga vantar och ett större pannband så det ändå får ”pysa” upp värme ur huvudet brukar jag köra på. Känner ofta mig instängd i mössa.

Ska du springa långt kan just att kunna byta huvudbonad göra skillnad- och ett extra pannband eller en mössa är lätt att ta med.

Buff är också smart grej att ta med men jag tycker de brukar bli blöta och kalla.

Själv blir jag ofta kall om rumpan men brukar ha på mig boxershorts med lite ylle i. Och försöker tänka på annat.De här shortsen skulle ju vara underbara men frågan är vad de gör för löpsteget?

Grejen är- det är inte så farligt att bli lite kall. Man kan investera i lite smarta lösningaroch inte sticka iväg utan telefon långt ut i skogen i för lite kläder. Men låt inte vädret stoppa dig för sjuttsningen!

Den här västen och de här tightsen- kärlek i flera år!

---

Måndag- ny vecka och många av oss har varit lediga. Eller inte varit på jobbet men kanske utfört andra saker men med en ”jobbansats”. Måsten och uppgifter som man vill bocka av. Man kanske därtill tänker på jobbet, eller tänker på saker som ska göras på ett sätt som man tänker på arbetsuppgifter.

Då blir man inte riktigt ledig. Och då blir man inte återhämtad. Och är man inte bra på att vara ledig blir man tids nog inte bra på att jobba heller.

För att jobba riktigt bra, måste man vara en jävel på att vara ledig. Man måste vara grym på att varva ned och göra saker drivna av andra mekanismer än pliktkänsla. Jobb är jobb för att ledig finns. Det ena är på grund av det andra.

Spontanitet, kreativitet, lust, lättja, slöhet. Det måste inte vara massvis. Men det måste också få sin plats.

Jag är ganska dålig på att vara ledig. Jag vill gärna lära mig något och göra bra vad det än är jag gör. Men har kommit så långt att på helgen stänga av prestation, mina ”jobbsinnen” och bara göra det jag har lust för. Det kan ta ett tag innan man kommer på vad det är.

Vill du vara bra på att jobba, springa, lära in, prestera- så ska du lägga krut på att bli bra på att vara ledig!

---

Jag brukar använda hashtagen #livspussletdeluxe på Instagram (där jag har en musikadventskalender förresten!).

Jag gillar inte ordet livspusslet för det brukar inte dyka upp i folks vokabulär förrän det är problem. Problem att få ihop det. Alla har 24 timmar och alla vill göra mer än de hinner med. Det är värdelöst att lägga energi på utångsläget ”jag hinner inte”. Värdelöst att leva ett liv där man inte hinner. Mycket värt att välja med hjärtat det man vill hinna och verkligen vara där i sitt hela jag i det man hinner.

Livspussletdeluxe är att ha prioriteringarna rätt och ha nöjet att få vara kreativ för att få till träningen utan att det blir stressigt eller ångestladdat. När den ger mer än den tar.

Jag har det riktigt deluxe för jag har prioriterat ”i sten” vad som kommer först, jag har en partner som vet att min träning – eller att få motionera själv ibland- gör mig harmonisk och att vi stödjer varandras träningssatsning. Deluxe för att jag har ett driv och energinivåer så jag kan ställa om till träningsmode fort som attan om tillfälle ges.

Det kommer (nästan) aldrig dyka upp tid för träning. Den får man brotta in. Det kan man göra med en glad tacksam ansats eller så kan man stressa över det man inte hinner träna.

Man kan sätta upp regler för att det måste vara si och så och vara med en viss utrustning eller så bara #gört man det bästa av det man har där man är. Så jobbar jag och det går faktiskt alldeles fantastiskt bra.

Den här veckan har det blivit ganska mycket bra pass trots att jag jobbat hårt och känner ändå att jag varit mycket med barnen. Har inte ”gått iväg” för att träna utan tränat på väg till och från.

I måndags körde jag styrka på jobbet. Mest fokus på mina rehabövningar för rygg och rumpa. Sen joggade jag hem.

Tisdag morgon jogg tillbaka till jobbet. Försöker låta de passen vara väldigt lågkolhydrat utan att stöka till det på något sätt.

Tisdag kväll var Andreas Byfeldt- aka Byffe hos oss och körde Crossfit. Mina ben var sega som attan men i övrigt kändes kroppen fantastisk.

Onsdag joggade jag in och hem. Torsdag kände jag en aning av den där känslan man brukar få innan en förkylning. Många är snuviga och förkylda runt mig så var inte förvånad även om jag inte brukar bli sjuk och jag vilade bara den dagen och så klarade jag mig.

Under helgen visste jag att det skulle bli svårt att komma iväg- ville verkligen inte vara borta från familjen någon längre stund det så fredagen pusslade jag ihop ett långpass fördelat på fyra vändor: 7 km till jobbet, 8 km till stora tjejens skola för luciafirande, sen 10 kilometer tillbaka in till stan via ett becksvart Hagaparken och sen 7 kilometer mysjogg med tjejerna som jag traditionsenligt kör lusseknytis med. Det kändes väldigt skonsamt och snällt.

Lördagen blev vila. Verkligen vila.

Idag hade jag tänkt springa backintervaller. Inget man brukar lägga före frukost men det var då tiden bjöds och det var inga som helst problem. Två koppar kaffe, en frukt, några kapslar BCAA (gissningsvis mer för det mentala) och så iväg. Backintervaller är bra på det viset att man inte behöver tänka så mycket om man väl bestämt hur många man ska göra. 10 ggr 300 meter. Upp o ner.

På eftermiddagen hade jag tänkt SOMA och det passade sig bäst när stora tjejen hade en grannkompis över. Tänkte jag. Men de inklusive lillfisen ville helst vara på mattan med mig så jag fick tona ned det lite och ta bort lite yviga rörelser så jag inte välte omkull någon men fick till en skön flow ändå och kroppen känns riktigt bra inför nästa vecka.

Så. Två styrkepass. Flera rörlighetspass. Två lite intensivare pass och massor av transportlöp. Har inte räknat kilometer men landar runt 65-70 km.

Det känns bra. Nästa vecka pusslar jag på. Deluxeversion. Ha en fin vecka!

Foto: Katarina Jansson

---

Det är så många som skriver klokt om hälsa. Senast skrev bloggkollegan Sirpa om att ”Lyssna på kroppen” på Prehabbloggen här. Det pratas det ofta om men jag undrar ibland om alla vet hur man gör?

I sidobannern här rullar gissningsvis reklam för smarta klockor (jo jag har en själv som jag använder ibland). Det finns appar som mäter din sömn (men de gör det inte så bra bara så du vet och många mår bäst av att inte ha telefon i sovrummet).

Det finns massor av kommersiella hjälpmedel för att stötta en process där vi kopplar bort vårt bästa och mest tydliga signalsystem och istället får feedback utifrån på hur vi mår och ibland hur vi ska agera. Jag tänker på träningsklockor som utifrån hur vi tränat och hur pulsen betett sig talar om hur länge vi ska vila. Den klockan kan inte läsa dina tankar och mäter inte dina stressnivåer mellan passen. Den vet helt enkelt ingenting om dig förutom några parametrar, som förvisso är bra att kika på men aldrig slår att vara in tune med din kropp och sinne.

Det finns massor av pengar i att göra folk beroende av att få input utifrån på hur det står till. De är alltifrån livsnödvändiga ned till bara intressanta för den som vill veta. Som att veta om att man har diabetes- jätteviktigt. Till att veta sin fatmax- högst oviktigt men ganska intressant.

Det är nog många som mer eller mindre tappat kontakten med sin egen hälsas och lyckas behov.

Som förhåller sig till krav som man lägger på sig utifrån vad andra gör, gjort och tycker.

För den som konstant speglar sig själv, sin träning, sina förehavanden med hur andra eller annat ter sig. Som tänker och försöker agera utifrån ”jag borde” ”jag kan inte det där”. ”Jag måste dit”.

För den som bestämt att saker ska vara på ett visst sätt och ständigt lever med en så kallad ”diskrepansmonitor” där vi aldrig känner att vi är där vi ska vara.

För den personen kan det vara svårt att veta hur man lyssnar på kroppen och även om man gör det så vet man inte riktigt vad det är för signaler som ska komma. Vad de betyder. Hur bra man faktiskt kan må när man får till sin egna unika feedbackloop och utmanar sig i balans med återhämtning.

1 Börja med att fundera på hur du mår när du vaknar? Är du lite sömnig för det är mörkt? Men vaknar till sen och är pigg under dagen? Eller är du konstakt seg och trött?

2 Ser du fram emot de flesta av dina dagar? Känns det roligt? Inspirerande? Utmanande men inte ångestframkallande?

3 Är det kul att träna? Ger dig mer energi? Klarar du av att träna eller behöver du fokusera på dagsljus och vardagsmotion ett tag för att det är mycket annat? Blir träningen ett ångestmoment när det ska stuvas in och det är svårt att känna sig återhämtad? Är det dina träningsmål som du från hjärtat tycker är viktiga? Eller är det någon annans- flera andras på varandra kanske?

4 Är maten du äter god? Mår du bra efteråt? Eller är mat krångligt utifrån vad andra verkar äta och vad du läser? Äter du det du innerst inne tror är bra för dig?

5 Tar du dig tid för dina relationer? För öga-mot-öga samtal? Eller umgås du med din smartphone bredvid andra människor? Träffar du de som får dig att skratta och ser dig för den du är? Får de komma före annat för du vet att det är de som kommer finnas där om något händer?

Ibland får man ta de här frågorna i hampan och ge dem lite tid. Ta en ”naken promenad” utan hörlurar, fokus på fart och tid och bara känna efter vad för tankar och önskemål som kommer fram. Sätta sig ned och känna efter hur det känns i kroppen. I magen. I hjärtat.

Ta tillbaka din vilja, din strävan, dina prioriteringar, dina önskemål och din hälsas behov till dig. Bara dig.

---

Jag älskar Nobelfesten. Eller hela grejen med Nobel. Visst det är fint att tittta på alla fina klänningar och i år var ju musiken helt fantastiskt. Anthem..gåshud!

Men det jag gillar mest är att det är en hyllning till ihärdighet. Ganska oglamorös sådan. Inte ”oj vad jag är plikttrogen mitt träningsprogram”. Utan ihärdighet till forskning och litteratur som förändrar minniskors liv. Inte ihärdighet att klara av att springa 16 mil vilket möjligtvis inspirerar någon men verkligen inte tar världen framåt.

Många år av slit och jobb och klurande eller skrivande. Inget som går bra att instagramma eller lägga en käck hashtag till. Något du tror väldigt starkt på men du inte får bekräftelse för dag ut och dag in. Ihärdighet. Envishet. Otroligt med driv mot något ofta obestämt. Inga genvägar.  Inget fusk.

Och så en dag få det finaste priset av dem alla. Få stå där i rampljuset efter alla år av slit. För något man verkligen verkligen slitit med. Ihärdigt.

Det tycker jag är det häftigaste. Och mest inspirerande.

Jag tror vi behöver mer ihärdighet i våra liv. Mer projekt och intressen som är långsiktiga och som man inte söker bekräftelse för hela tiden medan det pågår. Saker som vi gör för oss själva men kanske än mer något som vi gör för ett större sammanhang, ihärdigt.

Ihärdighet.

---

make profit or have a  purpose?

Den här TEDtalk’n är väldigt bra!

---

Det är fint att ge. Det är många som skippar julklappar men det är många som faktiskt vill ge också. Och man kan ju passa på att ge något som faktiskt personen önskar sig, eller behöver.

Men det tvångsmässiga krystade givandet ”bara för att” det känns lite ute.

Det får mig att må dåligt.

Sen har vi det nationalekonomiska debaklet med att julhandeln liksom får vårt marknadssamhälle att snurra. Det sätter massor av ungdomar i extrajobb och det får flera företag att öka lönsamheten. Handlar vi ingenting så går det dåligt för företag som får dra ned, säga upp och vem vill bidra till arbetslöshet liksom?

Grov förenkling. Man kan argumentera att vi inte behöver handla så mycket och inte då tjäna så mycket så fler kan jobba mindre och varför tjänar sjuksköterskor och lärare så lite?  Och det tänker jag inte skriva om idag utan säg att vi tänker att vi köper lite julklappar men vi lägger pengarna på hållbarhet?

Hur skulle vi kunna handla och ändå göra gott? Här är fem tips!

1) Köp en tjänst!

En massage. En guidad tur. Ett besök på ett museum. En hållbar tjänst. En upplevelse.

2) Köp något som är återvunnet!

Det finns flera produkter och kläder som är skapta av återvunnet material. Här: http://www.medvetna.se/atervunnet/ och här: http://www.rethinkdesign.se/shop/ och Remake på Stadsmissionen: http://www.stadsmissionen.se/Secondhand/Remake/

3) Köp begagnat!

Blocket, Tradera, loppisen i området. En oläst bok är en ny bok som det heter.

4) Köp något som håller minst 10 år!

Testa den utmaningen på familjen!

5) Ge till de som behöver det bättre!

Det enklaste är ju att ge till en välgörenhetsorganisation i någons namn. Det är fint!

---

Det är fantastiskt att ha Johan R som bloggkamrat. Idag skrev han ett jättebra inlägg om stress. Om att det är hur du bemöter situationer, hur du tar det, som gör stor påverkan.

 Jag tänker inte dra en lång fysiologisk utredning om stressens påverkan i kroppen (det kan jag föreläsa om om intresse finns). Men du har säkert hört att stress är bra, vi behöver stress osv. Men det ska vara korta tunna skivor!

Det är just att leva under någon form av hot eller konstant utmaning som är utöver vad kroppen och sinnet uppfattar som ”normalt” som blir negativ stress.

Stressorer way back in time  var ganska konkreta. Nu är ofta de stressorer, som är det som vi unikt uppfattar som stress för oss, komplexa. De är svåra att sätta fingret på vad, det är svårt att säga exakt när de uppstod och det är svårt att säga när de är oskadliggjorda. Därför svårt för kroppen att stänga av hela stressmaskineriet. Så det ligger ofta ”på” och det sliter på hälsan.

Och så lägger du träning på det. Och träning är stress. Träning är jättebra när du får återhämtning men- stress likväl när det pågår. Systemet är redan belastat och mår bra av rörelse för att ”spola ur” stressens effekt och fylla på den hink av stresstålighet som du har.

Men träning tar av samma hink du redan börjat tömma. Det är just så: Du har inte ett förråd av stresstålighet avsett för träning och ett för resten av livet. All stress håvar ur samma hink.

I den bransch där jag jobbar där vi arbetar med tjänster och rådgivning i komplexa situationer är arbetssituationen ofta otydlig och komplex av naturen. Tydlighet- vilket kan minska stressen, får man ibland acceptera att det är svårt att uppnå, det krävs ett riktigt bra ledarskap och en förståelse för att man nog aldrig kan ha läget helt svart på vitt.

Såhär är det för många. För vi har jobb som ställer höga kognitiva krav. Jobbet stressar. I form av otydlighet, konflikter, hög arbetsbelastning med mer. Det är ofta mycket att göra och lite eller mycket stressigt under tex högsäsong. Jag skulle säga att det är direkt ohälsosamt att på en stor och komplex arbetsvolym lägga en hög träningsbelastning. Motion och lätt träning- ja! Men tullar du på sömn, slarvar lite med kosten, stressar på jobbet och på det tränar hårt så är risken stor att du sliter ut dig. Stresshinken är redan tömd och behöver fyllas på.

Därtill är det många av oss som stressar upp oss över hur vi har det hemma, hur andra har det hemma i förhållande till hur vi har det hemma. Över att vara en bra förälder. Över att vara mindfull, äta perfekt, inte missa något kul/viktigt/hippt och f*n och hans moster därtill.

Vi lägger aldrig de här kraven på någon annan. Men gärna på oss själva.

Många är trötta. Många är aldrig 100%. Många lever med en känsla av otillräcklighet och att inte ha full koll. Har svårt att njuta. Dåligt samvete.Svårt att veta om det är gas eller broms.

Ett sätt att tänka på vad du behöver förändra är att tänka på stress som en vågskål. Som ska vara i balans på iallafall veckobasis.

Plus är sånt som får dig att må bra. Sånt som du gör och lämnar med energi antingen direkt efteråt eller senare. Här ryker alltså riktigt hård träning som du behöver vila efteråt ifrån. En joggingrunda utomhus, en promenad, ett lättare yogapass- något som du känner dig pigg av- det är på plus.

Minus att dag ut och dag in leva med otydlighet och konflikter på jobbet. Att konsekvent arbeta under hög belastning oavsett hur roligt det är. Stillasittande vid en dator och med krav på högt fokus- det är en utmaning om än så lockande för många. Datorn kopplar vi till laddsladd regelbundet. Hjärnan får ofta bara köra på.

Plus kan vara att ordna goda matlådor som du vet att du mår bra när du äter. Eller att strunta i matlådan för att träffa en god vän och äta med hen.

Minus kan vara ett julbord där du vet att du inte kommer må bra efteråt men går på för att det är så man gör i december.

Minus kan vara att träffa folk du ”borde” träffa men som inte får dig att skratta eller bli varm inombords.

Minus kan vara att sätta klockan på fem för att hinna träna innan jobbet fast du ligger back på sömn.

Plus kan vara att sova en timme extra och ta en promenad på lunchen istället för att bli skrikt på i en sal på en stor gymkedja klockan halv sju.

Plus kan vara att avfölja folk på Instagram som får dig att känna dig mindre än när du öppnade appen.

Minus att sträva mot mål som du inte satt med hjärtat.

Plus att ski**a i ett mingel där du känner dig obekväm, istället åka hem, dra på långjalingar och slänga upp fötterna på vardagsrumsbordet och titta på Love Actually.

Ni fattar- inventera vad du har framför dig. Hur mycket plus är det? Sömn? Motion? Bra folk? Träning- då behövs bra sömn och bra käk för att balansera upp. Tufft på jobbet? Då behövs tid till att inte tänka på just jobbet. Tjöta med en go vän. Hinna tjöta med din partner.

Som fd utbränd har jag lärt mig att göra den här matteövningen inför varje vecka. Jag har lagt ribban högt: Jag vill vara pigg och studsa ur sängen nästan varje dag. Inte gå runt och vara trött. För att uppnå det behövs en del ”regler”: Jag vet att jag blir stressad av flera lunchmöten och att behöva jobba ikapp på eftermiddagen. Vet att jag helst springer för mig själv de flesta dagar och inte vill vara borta mer än en kväll i veckan max. Vet att jag måste sova 7-8 timmar varje natt för att vara pigg som en mört. Vet att jag behöver tydlighet så gott det går i den utmanande tjänst jag har. Har lärt mig den hårda vägen. Ibland känns det lite trist, som att man väljer bort roliga saker. Men att få leva livets dagar full av energi och glädje, att se fram emot nästan varje dag- det är en sån rikedom så jag struntar gärna i några events och träningspass för det.

Plus och minus. Räkna! Balansera!

---

Det finns tusen och en anledningar att vara nere. Vi nås av tusen och en hemskheter som händer långt ifrån oss och det finns tusen och en saker som skulle kunna hända.

Vi har tusen och en anledningar att, när vi själva har det bra, faktiskt göra något för de som har det värre. Vare sig det är en kollega som har det knepigt eller för de nyanlända flyktingarna i kommunen.

Mycket handlar om att göra saker men det finns tusen och en anledningar att uppskatta hur bra vi har det och att det inte just nu sker något som hotar oss.

Jag kämpar enormt med detta. Jag försöker att inte oroa mig men det gräver i mitt hjärta varje dag. Orolig för barnen. Orolig för cancer. Orolig för familjen. Orolig för samhället. Orolig för andras barn. Orolig för miljön, planeten, världen.

Det är helt naturligt men det är också helt onödigt i många fall om det är saker man inte kan påverka eller faktiskt sen gör något åt. Oro som inte leder till handling sliter i långa loppet.

Jag brukar försöka tänka att jag vägrar oroa mig för eller må dåligt över sånt som jag när något riktigt hemskt händer inte kommer bry mig om. 

Kanske har du också tusen och en saker du går och retar dig på och oroar dig över som du vet att du skulle strunta fullständigt i om något allvarligt hände?

Det betyder inte att man inte ska göra något åt de sakerna. Men det ger en hint om att de inte ska få äta upp din energi.

Se allt du har.

Se allt du oroar dig för.

Identifiera vad du kan göra något åt. 

Gör något åt det eller bestäm dig med hela hjärtat att strunta i det.

Försök!

Bild: quotesvalley.com

---

Jag matar på. Kroppen suger åt sig träningen som en svamp. Det har dock blivit för lite styrka den här veckan. Bara löpning, rörlighet och lite rehabstyrka. Jag har ur löparsynpunkt inget behov av att kunna göra pistols men jag tycker det är roligt att träna varirerat. Kunna flera hobbies. Så det ska jag planera in.

Drömmen är att hitta någon grupp som tränar typ cirkusövningar centralt i Stockholm…hit me om ni  vet.

Men iallafall. Löpning.

Det blir nästan bara transportlöp.  Och det räcker så gott. Det är bara att springa lite längre, lite hit och lite dit så löser det sig. ” Tar” inte så mycket tid av veckan och löser vardagsmotionsutmaningen. Dessutom löser jag Sveriges problem med den psykiska ohälsan på arbetsplatser medan jag springer. Jag har bara lite svårt att omsätta det till en genomförbar lösning men bear with me fellas.

I fredags joggade jag 10 km till jobbet och skulle sen köra 8 km med lite flås i på eftermiddagen. Det gick bra även om jag fick dåligt med kräm ur benen. Men pigg och glad.

Men sen blev det lite knas med ett möte på slutdestinationen och sen hem med två hungriga barn och vrålhungrig mamma. ”Pizza” ropade den stora och absolut- pizza är gott ibland men inget jag diggar som återhämtningsmat under en tung träningsvecka. Men pizza blev det.Det var underbart gott fast pizzasalladen blåste iväg i stormen. Och sen en natt (till) med dålig sömn efteresom den lilla verkar få alla tänder på en gång.Stackars liten.

Och det var första gången på länge jag kände mig seg. Såsig i huvudet efter dåligt med sömn och sådär seg som man blir när man äter skräp.

Men då gillar man läget. Jag tog det lugnt på lördagen och så lade vi oss tidigt.

Idag vaknade jag halv sju, utsövd och pigg. Tog en kopp kaffe, laddade ryggan med vatten, en flaska Vitargo (utan smak, smakar som att dricka mjöl ungefär), BCAA och några dadlar.

Mötte upp Maria aka en av Sveriges snabbaste ultralöpare och så tassade vi iväg in genom stan och plockade upp Johan Steene, MarathonMia och Johan på söder innan vi tog oss upp på Fåfängan och sen vidare till Hammarbybacken där vi mötte Jan-Erik och hans löpglada hund Vanja. Vidare ut i Nackareservatet och nu var jag verkligen helt vilse. Exotiska namn som ”Älta” och ”Hellas” dök upp. Det var så trevligt. Jag som alltid springer själv njöt av att träffa några av mina fina löparvänner. Jag fick med lite pannben på slutet då jag var själv ihop 30 km och tog sen tuben hem från Björkhagen.

Och jo. Lite stel i högersidan eftersom jag fortfarande är lite sned men inte ont. Körde SOMA på kvällen och efter det känns kroppen smidig och jämn igen.Har gjort om och gjort rätt och ätit avokado, lax, sötpottis och sånt där som är bra för min trassliga mage och mår riktigt gött.

Jag ser fram emot nästa veckas träning- med mer styrka- och hoppas du haft en fin löparvecka!

---

Mot dig själv. Det går inte att göra gott eller prestera om man inte är snäll mot sig själv först.

Den här veckan. Du ansträngde dig på jobbet. Pusslade ihop. Svarade. Motiverade. Hjälpte. Lyssnade på. Stöttade. Försökta lösa problem. Var tillmötesgående. Gav vika. Unnade andra.

Kanske skyndade du till dagis eller skola. Fortsatte lyssna. Matade. Lagade. Tvättade. Lade fram. Städade.

Planerade träning. Försökte hinna med. Försökte göra bra.

Från vänster, höger och genom en uppercut tar du in vad alla andra gör. Vad du önskar du kunde.

Nu ligger fredag kväll och helgen framför dig och det där du tycker du borde göra men du inte hann, ska göras. Det ska vara fredagsfys för att förtjäna fredagsmys och myset ska vara ekologiskt och sött men ändå nyttigt och färgglatt.

Det känns inte helt glädjefullt för du är trött men du tänker att det känns bättre efteråt. Ibland är det rätt att pressa på genom det spontana suget på skita i allt. Ibland ska man just skita i allt för att kunna ge järnet senare. Ibland är signalen ett tecken på att måttet är rågat och bägaren tömd.

Läs det här och våga däcka i soffan. Du kommer först. Allt annat sen.

---